fredag, mars 24, 2006

Muchas cosas...




Jag har blivit föreslagen att nu börja skriva en blogg på spanska (seeing as jag även har en på engelska), men jag tror inte att vi är riktigt där än...

Från vinter till sommar, Linköping till Medelhavet, snö till sol. Jag äter färsk frukt, promenerar med hunden och fnissar åt tyska turister. Än så länge, vill säga. Om allting löser sig på jobbfronten så tror jag att det här kan bli riktigt bra. Och spanskan blir bättre för varje sekund.

Trots allt lite småsur på mig själv. Var jag tvungen att släppa på kontrollen så mkt att trots att jag lämnat landet så försvinner inte tankarna? No es muy bien, you know. Para tí. No, no.

Och så är jag svartsjuk. Det är illa när man nästan intalat sig själv att man inte känner på det sättet, ända tills det plötsligt blir alldeles uppenbart. Indeed.

Dumma Matilda. Plats!

lördag, mars 18, 2006

En Español


Holy shit! Ett tiominuters telefonsamtal på spanska senare är mina nerver betydligt lugnare. Ojojoj. För det första förstod jag hälften. Lite mer kanske. ;p För det andra var det jätteroligt. För det tredje är hon verkligen astrevlig (min blivande lägenhetspartner, that is). Åååhhhh, vad skönt. Verkligen. Ah.
Jag är så smart. Torsdags. Utekväll i Norrköping, på underbara puben med alla snyggingar. Speciellt hon den vackraste. Som var helt sanslöst charmig, sa att jag hade förstatjing och pussade mig godnatt. Ren och skär förälskelse. Insåg jag två dagar innan jag lämnar landet.
Så igår. Bakfull fortfarande på förfesten. Technokväll på HG. Mardröm. Jag vill ge upp, men icke. Blir kanonfull istället och går på efterfest. Krossar ett och annat hjärta ("Fan, nu gick ju den snyggaste killen!" - Smidigt värre, seeing as Prince Charming satt bredvid med hundögon och suckade. Haha) och går hem med Lina kl. sex. Det är ljust och soluppgång. Vi är på galet gott humör och jag går hem och skriver dikter till halv åtta. Sov i 2 h. Vaknade imorse och dog nästan. Ångest och grymt bakfull. Drack kaffe och kunde endast tänka mig räkor, så det blev det till frukost. Läckert.
Och nu mår jag så braaa. Trots att Maria sa att det regnar i Spanien. Regn och 25-gradigt är bättre än konstant jävla snö i mitten av mars och minusgrader, no? Mm.
Mina föräldrar har alltid rätt. Det är fan så. När ska jag lära mig det? Tragiskt, men sant.
Och jag tycker så himla mkt om mina älskade vänner. Gud, vad bra ni är. Allihopa. Fast just nu speciellt Lina och Laurel. Ni får guldstjärna.

tisdag, mars 14, 2006

Resfeber

Matilda / Maddie säger:
Jag har resfeber. Massa. Uuuusch.
Matilda / Maddie säger:
Det botar jag genom att shoppa underkläder. Smaaart.
Lina säger:
Snart åker duuu
Matilda / Maddie säger:
Usch, säg inte så.
Matilda / Maddie säger:
Det är botemedel nr 2; inte tänka på det alls.


Matilda / Maddie säger:
Har iaf någonstans att bo, tack och lov.
Carolina säger:
Skulle nog vara lite jobbigt annars..
Matilda / Maddie säger:
Jaa. Fast jag har kompisar som gör så också. Galet. Jag är på tok för ospontan. Egentligen är jag för ospontan för hela den här grejen, men det försöker jag att ignorera...


Har iaf varit inne på världens bästa spanska tågsida och förstod fan allting (...). Jag måste alltså vara lysande bra. Eh. Let's leave it there, shall we?

Venga lo que venga, after all.

söndag, mars 05, 2006

So long


[Well then. Malaga, here I come]

Och naturligtvis. Nu, sisådär en 4-5 dagar senare har allting ordnat sig. Det var inte svårare än lite timing och allt detta tjat om att agera fick mig faktiskt att... tja, agera.

Om mindre än två veckor lämnar jag landet. För hur länge är oklart, men jag tror inte att det blir aktuellt med fortsatta, seriösa studier förrän till hösten 2007. Efter Spanien kanske jag hinner med en liten tripp hem till New York, vem vet... :D

Jag är inte ens hälften så nervös som jag var inför USA. Fast det kommer väl. Då åkte jag till ett land där jag kan göra mig fullständigt förstådd utan svårigheter. Så är inte fallet den här gången. Å andra sidan är det långt ifrån min första gång utomlands på egen hand och sådan erfarenhet är alltid bra.

Slutar jobba imorn, som alltså blir min allra sista gång på sjukan.
Jag kommer att sakna det mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Underbara människor, verkligen. Especially some...

Well. Life goes on ("and it's only gonna make me strong..." *börjar sjunga*), innit? ;)

Och på torsdag fyller jag år. Ska bli kidnappad. Mohaha. Firar med familjen på fredag och med släkten på söndag. Very nice. Först och främst pga. sällskapet, faktiskt. I'll miss 'em too.

Önskelista
Bra springskor
Neccessär
Träningsbyxor
Pengar

onsdag, mars 01, 2006

Idiotisk självinsikt




[When the egotism begins to entertain its own notions, it gives rise to mind-stuff. ] Ha!


Fan, vad jag borde må så mkt bättre än så här...

Och det är verkligen tragik på hög nivå, alla orsaker till mina bekymmer. I-landsproblem, jo tjena... Men det är mina i-landsproblem! Jag är helt övertygad om att om man mår för bra måste man hitta på nya, meningslösa små saker att oroa sig för.

Just nu är jag helt enkelt avundsjuk. Jag är 21 år och skulle vilja ha både mitt eget och alla andras liv. Jag skulle vilja peka och och poff, så skulle allting lösa sig av sig självt. Att älta istället för att agera, det är definitivt, med all sannolikhet, och utan minsta tvekan mitt största misstag här i livet. Vad jag måste jobba mest på att låta bli. Det är också det absolut värsta jag vet, för jag är sällan på humör för att ta itu med saker. Dessvärre och tyvärr. Och grejen är ju att det gåååår inte att låta bli att handla. För tro det eller ej, men jag kan inte orsaka ett 'poff', hur gärna jag är skulle vilja.

Jag är mkt medveten om vad jag gör för fel, bara för lat för att rätta till dem. Självinsikt tjänar liksom ingenting till när man sedan i alla fall inte gör någonting åt sitt liv.

Jag har faktiskt börjat funderat på kurser man kan ta. "Hur man bli spontan - på 30 min!" "Bli kvitt ångesten - för alltid!" "Handla nu - filosofera senare!" Eller varför inte "Lägg ner tankeverksamheten och lev, för fan!" Ni kan ju alltid höra av er om ni hör något...

Och egentligen. Jag vet ju vad jag vill. Det är bara lite vagt, men går att ordna.