Besvarade storstadsböner

OMG! Det kostar 39 spänn att åka tåg från Uppsala till Stockholm! Fatta! 40 minuters tågresa! Till Norrköping är det bara 30 minuter och ska man punga ut det cash så ryker det en hundralapp! Jag kan ju i princip weekendshoppa/dagsshoppa/spontanshoppa i Stockholm whenever I feel like it! Weeeeeeeeeee!

Semesterweekend i Dalarna

I helgen bar det av till sommarstuga nummer tre (nej, vi är inte jätterika. Vi har bara stugor ihop med olika delar av släkten av gammal tradition) med pappas sida. Faster, farbror, kusiner och dessutom farbrors nya flickvän och hennes barn. Första intrycket säger att hon borde passa in i vår lite halvgalna samling. Dessutom är hon snygg! (Hehehe)

I va litt jörun [Vomhusmål, en Dalmålsvariant] och hade fasligt skojigt. Jag tror aldrig jag har njutit så mycket av svensk sommar, traditioner och mina älskade sommarstugor någonsin förut. Det kan ha att göra med förra årets avsaknad. Hur som helst är det alldeles, alldeles underbart.

Nu jobbar jag igen. Planerar att köpa ny laptop (min morbror guidar mig i datordjungeln) och gud vet allt... Uppsalaflytten känns läskigt nära. Jag har i alla fall lyckats prata lite spanska med Prinsessan (3-åriga minstingkusinen, dotter till min morbror och hans peruanska), så provet borde ordna sig. Ehe. På torsdag blir det snabbfika med Maggan och sedan filmkväll hos Sandra.

Börjar det bli tjatigt med lookalike-rubriker? Efter nästa helg blir byts Dalarna ut mot Estocolmo (Priiide! Ska bland annat hälsa på Malin & Sofia, men på lördag blir det Pride Park med galna Ivana), men sedan är jag nog klar.

Dagens tips! Lyssna på sommarprataren Lena Nevander Friström, en sarkastisk och underhållande psykoterapeut som överlevt 4 cancerbesked och mycket väl kan vara bäst hittills.

[Tycker ni som jag också bra om vansinnigt attraktiva skådespelerskor med fantastiska röster så bör ni satsa på Lena Olin också. Hon stämmer inte alls in på vad man än har fått för medial bild av henne och är ju bara så... läcker!]

Semesterweekend i Hälsingland

Det satt hårt inne, men om sanningen ska fram, den ytterst nödvändiga sanningen, så finns det ingenting som slår att bli slickad av en kalvs slemmiga tunga eller att gosa med ett två månader gammalt föl.

Att gå skogspromenader och titta på en spegelblank sjö. Grilla fläskfilé och dricka rödvin på gräsmattan. Andas lantluft. Retas med hönor. Ta ett kvällsdopp. Sola på bryggan. Åka och handla i världens minsta by och se ut som man precis kom ut från ladugården. För att man just gjorde det. Sova på ett loft. Vakna klockan 04 av att man är kissnödig och inse att det inte finns någon toalett, utan man måste gå ut och antingen kissa i det fria eller springa ner på dass, i mörka, uråldiga ladan. Träffa katten som bär på en mus. Duscha utomhus, bakom knuten, precis bredvid skogen. Oroa sig för björnar. Prata med grisar. Rulla runt på höskullen. Äta munkar och dricka kaffe på farstubron. Att ha grannar som pratar om utlandet som någonting främmande. Som vill att man ska gifta sig med en bonde... Att leva ack så enkelt. Och så vansinnigt jävla genombra.

Det finns ingenting som slår det.



Inte ens New York.



[Ja. Jag ska bo där. Men sedan, efteråt. Då ska jag flytta hem. Hem till landet. Hem till Hälsingland. Hem till djur och natur och tystnad. Där ska jag skriva böcker. Och leva. Men definitivt inte vara gift med en bonde... I alla fall inte med en manlig sådan.]

(Föresten så jag har hittat höstens spanskaschema på internet. Jag börjar inte före 12 en enda dag på hela hösten. Mohaha. Det gör mer än väl upp för alla vårens och sommarens 04.30-mornar. Måste jag säga. Och föresten så har jag ett tre timmars diagnostiskt prov två dagar efter uppropet äger rum. Det sänker känslan av välbefinnande en aning, men inte mer än så.)

Semesterweekend i Båstad

Jag vet inte riktigt om jag ska börja med vår ganska galna, men ovanligt spännande, bilresa ner (och vadå mitt fel? Jag kan väl inte hjälpa att jag blir lite stressad av att köra där jag inte har kört förut. Lite inbromsningar och filbyten har väl ingen dött av? Men det var nog tur att det inte var mig polisen jagade. Då hade vi fått en hjärtattack allihop...) eller alla dessa skrattanfall, eller möjligtvis min imponerande midnattscykling...

Det var i alla fall precis vad vi behövde, tror jag. Havsbad (innan vattnet blev förgiftat med magsjukebaciller), ganska mycket sol (och monsunregn i 45 min...) och underbara tjejer! Jag tycker så frukansvärt mycket om er! :D Hoppas ni vet om det. Charmiga och kloka Sandra, söta och lättsamma Mija, roliga och klockrena Emma, sympatiska urgulliga Maja/Nelly och så underbara och vettiga Sabina (vi är nästan lite läskigt synska ibland, du. Kondomer, kondomer...)! I intend to keep you in my life.

På g

Jag kom till sist, efter mycket väntan och längtan, in på både spanskan och fackspråkliga engelskakursen med juridisk inriktning. Och postade hyresavtalet igår! :-)

Och mobilen är fortfarande vacker och alldeles fabulous. Av alla viktiga SIM-kontakter är det endast en som jag inte lyckats få tag i på nytt. Med tanke på vems nummer det är, så borde jag kanske ta det som en major hint? (Eller så ser jag till att diskret lägga vantarna på min mors mobil, väl hemkommen från Sydamerika...)

På freeedag ska jag dra iväg till Båstad och parta loss med mina flickor, samt Fredrik Ljungberg och co, samt definitvt inte hamna vare sig på löpet, i TV eller ens på vimmelbilder på nätet.

Häpp!

Materiell lycka

Jag vill bara gråta. Den är så vansinnigt vacker att det känns alldeles overkligt. Imorn ska jag springa ner på stan och köpa en sån där mobilsnodd, så att jag aldrig någonsin råkar tappa den i golvet.

Åh. Suck. You'll see.

So long, apparently

Hoppsan och hejsan. Och fort gick det också.

Jag har fått ett studentrum i Uppsala. I ett jättefint område, nära till centrum, med bra hyra. Förhoppningsvis kommer intagningsbeskedet att finnas tillgängligt online redan måndag-tisdag nästa vecka, så att det hela inte skiter sig. Jag måste nämligen skriva på och skicka tillbaka kontraktet, med bifogat antagningsbesked, inom sex dagar (från det att det skrivs ut, vilket det lär ha gjorts idag). Snacka ångestframkallande. Men. Som logiska och braiga Sandra uttryckte saken: "Var lugn. Det här är ju jättebra!" I'll try. Ringde och väckte pappa i Peru och fick honom att lova att hjälpa till med flytten. "Mmm..." grymtade han halvengagerat. Så det löser sig nog.

Jag kommer i höst, förhoppningsvis, att känna, a) min lilla fina Sofia. b) trevliga Mija (kompis kompis) c) Kristin (två kompisars kompis) samt d) My (mina föräldrars gamla vänners dotter, som jag inte träffat på år och dar, men råkade hitta på Facebook). I Uppsala, alltså. Me need new friends...

Alla dessa planer och grejer som måste fixas och donas! Hjälp. Och dumma numret har inte flyttats över än, så jag har inte kunnat hämta mobilen. Morr.

Nåja. Ikväll ska jag träffa Karin och hennes australiensare. Imorn blir det tjejmöte på stan.

Puh. Mat. Äta. Nu. Cya.

Happy 4th of July!

Happy 4th of July - to one of my fav countries! "For the laaand of the freeeeee and the hooome of the braaaave!"

[För alla USA-hatare. Lyssna på Filip & Fredriks Sommar-program (finns att ladda ner) angående hur idiotiskt det är att hata ett helt land för saker som 120 pers i Washington bestämmer. Så det så. Håll er till öst och väst så går det så bra så...]

Thinking especially of my beloved New York. I shall return to thee.

Bakexperten slår till igen

Det här med att hålla sig till sådant man behärskar...

Jag fick för mig något i stil med att "ja, men vad fan. Jag kan väl baka...". Kan Sabina, så kan jag. Hehe. "Fel, fel, fel!" som Brasse hade gastat i värsta '5 myror-anda'. Vad som hände? Jo.

Jag skulle baka en limekladdkaka. En nyttig sådan, med kesella istället för matfett. Allt gick bra. "Jag har ju ingen kesella" tänkte jag. "Så jag tar keso istället. Det är ju ungefär samma sak." "Ja", sa brorsan senare. "De börjar ju på k bägge två". Där slutar alla likheter, insåg vi snart. Dessutom råkade jag hälla i smeten i en sockerkaksform istället för en vanlig platt form (vadå, liksom? Form som form! Not), vilket bidrog till att gräddningstiden sket sig totalt. Det hela slutade med att ovansidan blev bränd, själva kakan på tok för lös och det hela ser nu ut som en stor bajskorv med fluglarvsägg i (keson, alltså). Yummie! [Sabina, jag kan fan höra dig skratta!]

Jag överöste mästerverket med florsocker och dekorerade med limeskivor, så nu ser det nästan ätbart ut. Om man låtsas att fluglarvskeson är vita chokladbitar, vill säga. Men det är ganska gott. Dock inget jag skulle bjuda någon utomstående på. Om inte för ren underhållning. ;p

Fast det gör ingenting. För jag loggade in på Studentstaden och upptäckte att jag fått erbjudanden om hela FEM väldans bra studentrum mitt i centrala Uppsala. Alltifrån 16 upp till 22 kvadratmeter med egen toalett i ett jättefint område. Inflyttning 1/8. Hyra mellan 2600 och 2900. Weee! LÄTTNAD. Nu ska jag bara få dem också...