söndag, september 30, 2007

Att fatta eller inte fatta, det är frågan...



Att tänka på vad gäller norska;

Rolig betyder inte rolig, utan lugn
Rar betyder inte rar, utan konstig
Hyggligt betyder mysigt.
Att 'ragga' på folk är inget man kan göra utan att vara raggare och nästan lite kriminell.
Man däckar inte, man kabbar.

Ha. Språknörden i mig har vaknat. I'm fluent any day now. Ja, när jag inte nickar á la svenskt manér och bara låtsas att jag förstår någonting...
Intressant helg. Nu blir det till att låsa in sig på Carolina och plugga som en gam i några dagar. Synden straffar definitivt sig själv.

Vet ni. Det är höst!

måndag, september 24, 2007

Brudar och ny dator



Jag har vandrat omkring i ett minfält...

Tjejerna begav sig mot tåget igår vid 15-tiden. Då satte jag igång. Ny dator vs old dator. Eftersom old dator dör inom 5-10 min om man kopplar in den externa dvd:n (för att bränna ner alla filer på), så fick jag använda mig av mitt lilla usb-minne med 400 mb på. Det tog lååång tid. 16.30-23, ungefär. Och det var inte utan gråt och tandagnisslan. 23.10 bröt jag ihop. Då slutade internet att fungera och Office-paketet vägrade sammarbeta. Jag gick och la mig vid 01.30 och gjorde all veckans engelska i sängen mellan 08 och 10.30. Sedan sov jag en timme till.

Nu fungerar Internet. Allting är installerat. Mina länkar är överförda. E-legitimationen är intakt. Mobilfoton rensade. Och mina 2000 eller så låtar finns numera inlagda i itunes. Thank you, oh dear god. Och det är så skönt att använda en dator utan att oroa sig för att den när som helst skall stängas av. The wonders of modern technology and such...

Nå, helgen. Tjejerna kom i fredags, under ösregn. Vi gick hundratals mil (ja, iaf MINST 20 min), sedan gav vi upp och åkte taxi. Både till och hem från Flogsta. Brudarna var trötta. Vi sov. I lördags blev det till att besöka Carolina Rediviva-biblioteket, domkyrkan (till och med jag var lite road) och ett mysigt café för en sen frukost. Vi fortsatte med shopping i ett antal timmar (det blev en t-shirt, två bastoppar, ett par örhängen från Indiska och en svart, ull- och kashmirkappa) innan vi slog oss ner på ÖG för en snabbfika.

Sedan hämtade vi upp Karin från tåget, handlade mat och återvände hem till min enkla boning. Cheesus, vad trångt det var. Vi lagade mat, hällde i oss vin och sprit och jag sminkade mer eller mindre alla. En och annan blev lite full och däckade på min säng, resten begav sig till Orange. Det var inte Pink, men det kändes lite så. Ja, inte mig emot. Hehe. Vi träffade halva FUGS-styrelsen innan det begav sig för att fyllekäka lite sådär på småtimmarna. Det blev hem och det blev mera taxi. I söndags blev det sömn, frukost och städning. Mycket trevlig liten sammankomst. Jag är nöjd. Vem är först med att lägga upp sina 124 foton, måntro? Ha.

Nu måste jag tvätta. För att inte tala om plugga spanska. Nåväl. Allt har sin tid...

onsdag, september 19, 2007

Hopeless case

Jag har nu misslyckats med att gå upp kvart i sju för fjärde dagen i rad. Att jag sedan tog mig upp 04.40 ungefär hela våren känns som ett smärre mirakel just nu. Hur gick det till?

Nåväl. Nu ska jag förbereda min artikelpresentation. Sedan har jag helt enkelt inte tid att plugga förrän imorn. Solen skiner faktiskt! = inget regn. Och ikväll har jag viktiga möten och sociala gatherings. It'll be funnn.

På fredag kommer girlsen. Just det. Jag ska ringa x antal girls och fråga när de kommer också. Hehe. Det kan vara bra att ha koll på det. That'll be fun, too.

söndag, september 16, 2007

Gasque och söndagssysslor

Världshistoriens mest typiska söndag? Jag städar, jag pluggar, jag planerar veckan. Gör jag någonsin något annat på söndagar, egentligen? Mjäää. Nåväl. I don't mind too much.

Fredagens gasque. Fantastiskt god mat.

* Svartpeppargravad laxfilé med blomkålspannacotta och stenbitsrom till förrätt.

* Fläskfilé med potatispuré á la gremoulata, med rödvinssky smaksatt med apelsin och soltorkade tomater till huvudrätt.

* Chokladtårta med romrussin- och mandarinsallad och fransk maräng till efterrätt.

Till serverades snaps, öl, rödvin, kaffe samt avec.

Det bästa var kvällens liveband, dvs. nationens eget kapell. Jag lyckades hamna i en cirkel med alla de människor jag tycker avgjort bäst om från de senaste veckorna. Nya Zeeländskan Allie, tysken, australienaren, min gamla ekonomiklasskamrat Oskar, fina Lisa och x antal andra.

Sedan drog vi vidare till Norrlands Nation, där jag tappade bort ungefär alla i och med ett toalettbesök, men träffade en trevlig värmländsk MC-snubbe istället. Vi snackade tills vi tröttnade och han följde mig en bit på väg hemåt. Inte tvärtom. Fast det var nära... Tss.

Imorn ska jag jobba i puben med Mija. På onsdag blir det styrelsemöte, följt av planeringsmöte, följt av pubkväll på ÖG. Och på fredag kommer mina babes hit och hälsar på.

Absolutely fabulous.

torsdag, september 13, 2007

Fasliga Facebook

Av alla människor man kan hitta på Facebook, föresten... Jag menade det liksom inte riktigt literally när jag sa det högt för mig själv. Men tro mig. Man hittar. Sök på vem som helst så får ni se. Creepy.

Nya intryck

Ojojoj. Och inte hjälper det att jag faller som en sten för var och varannan människa heller. Ha.

Jag överlevde min bakfylla (note to self; drick inte kopiösa mängder bara öl. Du mår inte bra då) och jobbade 17-02. Träffade mycket trevliga australiensare, en tysk och trevlige Clark från Mantorp. Bland annat. Jobbade i den stora baren och hade superpaniken Rune den första timmen. Kassasystemet var ju inte direkt det lättaste att lära sig. Men sedan gick det förvånansvärt fort och timmarna flög iväg.

300 dyngraka ekonomnollor med sjömanstema, som såg ut att komma direkt från Stureplan. De drack hur mycket som helst och framför allt champagne. Jag har aldrig serverat så mycket champagne i hela mitt liv. Det var framför allt en kille. Runt 25. "Frööööken! Ursäkta. 2 Staaaropraaaamen och 2 tequila rose-shots, tack." Föreställ er sedan att samma kille beställde ungefär samma sak MINST 10 ggr. Av bara mig. Till sig själv. De andra hävdade att han hade beställt av dem också. Och han hade inga större problem med att stå upp. Högst fascinerande.

Nåväl. Jag fick massor med dricks. Speciellt av näsmannen. Han hade en 'Fantomen på Operan'-mask på sig och drack säkert 8 stycken Gin och Transbärsjuice (6:or, f ö). De kostar 55 per styck. Han betalade med hundralappar och lät mig behålla växeln. Jag gillar fulla ekonomer. Dessutom kom det fram en bekant kille och frågade om jag "hade gått på Folkunga". Vi gick Företag ihop en sväng och han kände igen mig. När han fick höra om mitt spanskaplugg ville han att jag skulle översätta hans hemsida. Ha. Han fick en mailadress och försvann.

Dagen har spenderats på Engelska Parken med mina nya kursare. Ytterst trevliga hela bunten. Nu ska jag duscha och kura ihop mig på sängen och sitta still. Och försöka mosa in lite mer español. Imorn blir det sittning. Det kan tänkas att jag hoppas på att återse en certain someone. Och det känns ganska konstigt...

onsdag, september 12, 2007

Fatigue

Bakfull. Oh yeah. Att träffa skittrevlig Nya Zeeländska som verkligen kan dricka det första man gör har sina konsekvenser. Vi hällde i oss två öl på varje ställe och det råkade bli en del. Mycket trevligt folk. Mycket engelska. Mycket prat in general.

Kvällens citat (moi, of course). "Fan, killar. Ni är ju skitlika! Vad läskigt. Bara det att du inte ha skägg. Har någon sagt det förut?" "Vi är tvillingar." Men jahaaa. Där ser man.

Min lilla köraudition, ja. Våt som en dränkt katt pga. vädret ramlade jag in på det 'mycket oseriösa, formella' lilla mötet och mötte vrålseriös rysk operasångerska som bad mig sjunga en sång ("ni behöver inte alls förbereda någonting" - ha!) och sedan testade min förmåga att läsa noter. Behöver jag säga att det inte gick så jävla lysande? Och jag SA att nej, jag kan inte sjunga jättehöga toner och det enda hon gjorde var att ta upp mig på just höga toner. Morr. Jaja. We'll see what happens.

Och nu ska jag ha lektion och sedan jobba 17-01. Greatans. Plugga i fatt i helgen, anyone? Mhm.

tisdag, september 11, 2007

9/11




Jag blev ju New York-bo efter 2001, men glömmer aldrig diskussionerna eller känslostormarna på just årsdagen. Det hjälper inte mycket att ha besökt Ground Zero (ett antal ggr); det känns lika avlägset och galet i alla fall.



Och Anna Lind. Fy. Just där och då slutade jag tro på Sverige som 'det gamla trygga, säkra'. Period.


lördag, september 08, 2007

Oansvarig, men lycklig

Det här med att vara rik ena veckan och fattig nästa... Det stämmer in allt för väl. Jag råkade köra skutan lite overboard idag. Enligt mina mycket ekonomiska beräkningar skulle jag ha minst 1600:- kvar efter shoppingturen. Det var aningen missbedömt. Jag stannade på 350. Mamma skrattade så hon skrek när jag tafatt försökte förklara hur viktigt det är att bygga upp en bar. Nåväl. Jag borde få lön på fredag. Då ska jag köpa den där fantastiska väskan jag såg på MQ (se, så ekonomisk jag var som inte köpte den på en gång!) och möjligtvis en höst/vinterjacka och ett antal partytoppar. Tills dess blir det till att leva på gröt igen.

Jag är i alla fall något så vansinnigt nöjd. En dörrmatta. Ett par partyskor i svart skinn. Två par byxor. En grå sjal/poncho. Hur mycket fantastiskt bra smink som helst. Underkläder. Inredningsdetaljer. En papperskorg till badrummet. Och så vidare. Ni fattar galoppen. Bäst idag var kaffelattevispen. Jag drack en gigantisk mugg kaffelatte i min Starbucksmugg. It made my day. Hey, hey.

För övrigt så gör det ingenting annat än att regna i Uppsala. "Vi har fantastiskt fina höstar", my ass! Det började igår runt 14 och slutade inte förrän ikväll. Nästan 30 h ösregn! Jag har då aldrig varit med om liknande...

fredag, september 07, 2007

La shopping

Jag tror inte att jag har spenderat så mycket pengar på alkohol i hela mitt liv... Sammanlagt, alltså. Samtidigt. På en gång. På Systemet. Jag behövde ett helt nytt barutbud. Som enligt moi (minst) bör bestå av (Absolut) Vodka, Cointreau, Martini, Baccardi, valfri kaffelikör, bärlikör och en bra whisky. Dessutom, vid sidan om, fyra rödvinsflaskor med strålande potential. Hehe.

Sedan köpte jag martiniglas, en badrumsmatta, skönhetsprylar, en blomkruka, en kaffelattevisp, kurslitteratur och dvd-filmer. Och imorn (!) ska jag fortsätta med jeans, skor, hårnålar, badrumspapperskorg, foundation, underkläder (så jag slipper tvätta än på länge...) och god knows what else. Det här med att man är fattig student slår mig ungefär varannan vecka. Det här är en rik vecka. Och nära lördag får jag sista sommarlönen. Och ungefär en vecka eller så efter det borde nästa CSN-dos anlända. Så det är lugnt. 'Den som spar han har' måste vara ett fullständigt överskattat uttryck...

Jag ska börja jobba på ÖG (Östgöta Nation i Uppsala) (bartender igen! Greatans, hörrni), förhoppningsvis börja sjunga i deras kör (audition på tisdag - wish me luck!), samt springa på både pubkvällar och sittningar nästa vecka. På måndag är det styrelsemöte i min nya organisationen och någon gång innan dess måste jag hinna plugga också... Och den 21-22 kommer flickorna hit. En väldans massa. Hur sjutton alla ska få plats har jag ingen aning om, men det löser sig. En och annan har till och med erbjudit sig att ragga upp valfri sovplats på krogen. Man tackar, man tackar. Let's just see, shall we?

måndag, september 03, 2007

Things

Återstoden av helgen spenderades med flickorna. Vi drack vin medan vi lunchade och planerade höstens partyhelger. I lördagskväll hamnade Hanna och jag hemma hos Sabina, där lyssnade på Ola (aww) och pratade om snygga kvinnor och män.

Sedan åkte jag hem. Utan mitt kontokort. Med alla pengarna på. Inte vidare värst smart. Pappa fick akutskicka. Jag har i alla fall fått CSN och om en vecka eller så kommer återstoden av lönen. Good times. Måste skriva grym shoppinglista bums! Tills vidare lever jag på havregryn...

Första riktiga spanskalektionen gick lekande lätt. Jag konstaterade snabbt att jag lär ha enorm nytta av vårens grammatikstudier och skrattade elakt (inombords...) åt tjejen som svarade 'blå' när hon blev ombedd att nämna ett substantiv. För att inte tala om hon som inte ens kunde böja ett verb i presens. Puh. Däremot bör jag fortfarande plugga in ett lexikon.

Träffade även trevlig juridikstuderande tjej nr 2, samt en Härnösandsbrutta. Vad är det med mig och alla dessa äldre juridikbrudar? Time will tell... Korridorsgranne nr 7 har föresten äntligen gjort entré. Om än för en kort stund. Hanna, alltså. Hon har precis sagt upp sitt rum och lär inte bli långvarig. Jag hoppas på nyinflyttat snyggo.

Imorn har jag dubbla lektioner och massor med läxor. På onsdag reccemottagning på Östgöta. På torsdag ännu mer dubbla lektioner och litterärt författarmöte på kvällen (wee! Storstäder är bäst!). Och på lördag tänkte jag för övrigt gå på vernissage och dricka champagne och äta snittar. Det ska man om man är fattig student. Det står så i min guidebok. I'll just do as I'm told.

lördag, september 01, 2007

Ola Salo är min gud



Hanna, Hanna, Hanna. Du och jag och Ola Salo.


Hanna och jag, samt Norrköpings (och övriga landets) alla fjortisar (75 % var mellan 12 och 16) och några av deras föräldrar och småsyskon var och såg The Ark igår. Eller rättare sagt Ola Salo. Hanna och jag vet nämligen knappt vad de andra i bandet heter, till skillnad från skrikfan 1 och skrikfan 2, som hade järnkoll på bandets instrumentcheckare, Martin.

Skrikfan 1 och 2 hade skrivit ett brev till bandet och lindat det runt en läskburk (utan stenar i, noterade vi. Mycket otekniskt). I ungefär 45 minuter innan konserten försökte de desperat fånga Martins uppmärksamhet och få honom att ta emot burken och ge den till The Ark. Martin flinade, rodnade och ignorerade. Martin var dum. Tillslut kom en snäll vakt och la upp tjejernas fanmail på scenkanten. Han var bra. Hanna och jag led med tjejerna. Vi funderade på att slita upp ett gammalt kvitto och skriva ett eget brev. Ungefär så här:


Kära Ola,

Får Hanna gifta sig med dig? Då kan Matilda komma och hälsa på och dricka te. Vi tycker att du är bäst. Speciellt i svarta änglavingar. Vi dyrkar dig! Dreggel, dreggel.

Från Hanna och Matilda.


Det tog 2 förband (ett sämre, vars sångare försökte leka Ola Salo. Han misslyckades kapitalt! Och så Florence Valentine, som var ganska bra. Love visste vad han skulle säga för att sälja lite) och hundra års väntade innan fantastiska Ola äntligen entrade scenen. Det var det värt.

Hanna och jag och 200 fjortisar (minst huvudet kortare) hoppade upp och ner och vrålade lite i 1,5 h. Det var varmt, det var charmigt och det var jävligt härlig stämning! Hanna och jag ÄLSKAR Ola. Vi gör det. Han är bäst.

Han är den enda människan på hela jorden som kan vara precis som han är och inte få i närheten av så mycket skit för det som vem som helst annars hade fått. Han påminner om en söt, men stolt påfågel. Han KAN komma ut på en scen klädd i slickad guldlamé, med hela bröstet öppet och en matchande gardintoffs runt halsen, och visa ALLT (och jag har lååångt ifrån något emot det, kan tilläggas). Folket vrålar. Han blir årets bäst klädda istället för att få kritik av hela modeSverige. Han dansar, han sjunger, han inspirerar. Han lever. Han andas självdistans och självförtroende. Det måste SES - det går bara inte att beskriva.

Jag kommer inte ifrån den här fascinationen över hur hans personlighet får folk att smälta. Han PREDIKAR. Han låter emellanåt som en riktig frikyrkopastor från USA, och han kommer undan med det! I Sverige, där de flesta vanligtvis ryggar tillbaka inför den sortens överdrivna tjafs. "Kärlek, kärlek!" vrålar han. "Kärleken mellan er och oss, Norrköping!" Och jag tycker han är alldeles, alldeles underbar. Fjortisarna storgråter. Ola påminner dem om att det är sista sommarkonserten och sista gången vi alla ses så här. Då gråter de ännu mer. Jag bara ler.

Det var skitskoj att leka fjortis för en kväll. Och det är tur för er (och oss?) att ni inte hörde Hanna och mig på vägen hem igår. Vi lyssnade på mera The Ark och suckade och flämtade och riktigt avgudade Ola Salo. "Det är så skönt att du förstååår" sa jag till Hanna. "Mamma och Pappa kommer bara att sucka och säga att Ola faktiskt bara är en människa, trots allt." "Matilda" säger Hanna, gravallvarligt. "Ola Salo är ingen människa - han är en GUD!"

Indeed.