Positiv bitterhet och julstämning

Att döpa om sin studentorganisation verkar svårt, om än roligt. Vi kommer aldrig att komma överens, därför kanske det är rätt bra att åtminstone 'bitterfittorna' har gaddat ihop sig. Ha.

[Det tänks. Håmåmaffian får mig hittills att garva högst. Var god hör av er med förslag]

Har varit på teater med nämnda kompani. 'Bitterfittan' naturligtvis - en sådan där liten, intim och underbar föreställning som inspirerar och får folk att skratta och bli arga samtidigt. Det var bra. Nu vill jag skriva.

Imorn blir det seriös julshopping, Dels för att jag är nyrik och behöver det personligen. Dels för att det faktiskt är jul snart och lite julklappsshopping skadar ju aldrig. Och dels för att det är 1:a december på lördag och då har jag min egen lilla privata firning som kräver införskaffning av bland annat glögg i stora lass. Resten av helgen ska jag försöka vara duktig och plugga grammatik. Det känns som om det här är sista lediga helgen innan februari, nämligen, så det gäller att passa på. Och främst så är både Eva Dahlgren och Carola med på 'Babben & Co' på lördag och det går ju bara inte att missa. I synnerhet inte när man bör ägna söndagen åt plugg och inte tv-repriser. Nåväl. Let's see how it goes, shall we? ;)

Stockholmsweekend med perspektiv

För första gången i mitt liv vet jag nog inte riktigt hur jag ska börja. Eller med vad. Men skriva om det måste jag, för helgen har varit ganska så underbar. Och ingen tenta i världen skulle kunna hindra mig från att må så himla bra som jag gör. Så det så.

Jag tror jag ska börja beskriva mina främsta drag som 'social, dramatisk och monogam'. Ha. And I'll leave the reasons for that in the dark for now. Det har iaf satt lite perspektiv på livet och sådant är alltid intressant.

Absolut skönast är att känns som om jag har koll på vart jag har folk nu. No tentions. No complications. Och dessutom har jag gjort ett definitvt avstamp mot det förflutna. För det känns så. Och det känns bra.

Förutom det mer emotionella, så har jag också haft helt sjukt roligt. Andrea och jag har gått absolut vilse i Tensta. Vi gick fort, duckade bakom bilar och buskar och gömde oss runt gathörn. Och var väldigt glada över låset på dörren när vi väl lyckades hitta rätt. Vi skrattade (och var livrädda) tills vi fick ont i magen.

Vi har druckit oändliga mängder kaffe. Besökt två nya gayklubbar (Jody's och Pigalle). Vissa av oss träffade på galen norska i fyrtioårsåldern och asfull, heldesperat popbrud. Vi har pratat alldeles för långt inpå natten. Haft väldigt intressanta diskussioner; både mer och mindre seriösa. Bytt namn på SFG (Sveriges Förenade Gaystudenter) - till SFQ - Sveriges Förenade HBTQ-studenter. Lärt känna ett femtiotal människor (de allra flesta har fastnat på näthinnan - vissa lite mer än andra... Jag är så jävla klassisk!). Valt en ny styrelse. Och jag har pratat både spanska och lite tyska och massor med engelska (samt utökat min norska; luciabollar, broccoli, fag och god knows what else I can't remember...). Fått väldiga perspektiv på tillvaron i och med intressant föredrag om HBT-situationen i Polen. Vi har köpt ungdomsbiljetter på tunnelbanan (och passerat som under 20...) och lyckats undkomma kontrollanterna hela TVÅ gånger.

Och tillslut så har jag hoppat på ett seriöst SJ-tåg i farten. Det var en upplevelse... Läskig, men aningen rolig sådan.

Nu ska jag plugga något så spännande som grammatik fram tills den 8:e december. Och imorgon ska jag sova. Till klockan tio. Minst.

Major fuck up

Oavsett hur intresserad man är och hur mycket man än anser sig förstå det och ha läst igenom det, så gäller det att prestera också, när man väl sitter på tentan. Det gäller att komma ihåg och skriva ner. Oftast brukar det gå bra. Men när man går i en klass med minst tio superambitiösa brudar på väldigt olika nivåer, då är det inte lika lätt att flumma sig igenom saker. Det spelar ingen roll om man anser sig kunna den frågan och den frågan och allting från den historiska lilla epoken. Kan man inte de frågorna som väl står på pappret så blir man inte godkänd. And I don't think I will be.

Anyway. Första kuggade tentan någonsin. Eller ja, sedan det där fysikprovet i 7:an, som mamma försökte tuta i mig, men jag ljög och bara sa att jag fattade. Kul...

Hur snart det blir ICA återstår att se. Nu blir det i alla fall en varm dusch och sedan blir det helg konferens i Stockholm.

Una historia bastante asombrando

När mobilen ringer vill jag utbrista ”Förstår du hur mycket folk som bara DOG under spanska civila inbördeskriget!?” ”Stackars mayaprinsessan Malinche blev hur utnyttjad av vidriga Cortés som helst!” ”Och vad hade egentligen hänt om kartagineserna hade besegrat romarna istället för tvärtom?” ”Hur kunde militärdiktatorerna sätta så mycket folk i fängelse!” ”Stackars Azaña som fick så dåligt samvete för det där med de avrättade ungdomarna…” ”Och tycker inte du också att det är helt sjukt att benämna kungar ’den vackra’, ’den pryda’ och ’den missbildade’? Fast på spanska…

Fast jag är livrädd för att om jag gör det, för att inte tala om radar upp mer saker här nu, kommer jag att glömma bort precis allting till imorn. Man kan bara inte memorera allt, har jag kommit fram till. Det går bara inte. Så jag försöker inbilla mig själv att jag åtminstone förstår det. Och det värsta är att jag tycker att det är ganska kul. Som en modern och vidrig dokusåpa. Med riktiga, DÖDA, människor i. Man blir rädd. De levde för hur länge sedan som helst. Och ja, att jag sitter här år 2007 och lär mig allt om dem för att skriva ner det jag lyckas komma ihåg på papper under 3 timmar och sedan med all säkerhet glömma bort 90 %, det känns ganska onödigt… Och ändå. Att någon klarade av att leva före uppkomsten av Internet känns fullständigt ohållbart.

Just nu känns min hjärna redo för primära saker. Mat, säger den. Sova. Okej då.

"It's a fine line between pleasure and pain"

Två dagars depression - och till vilken nytta? Ha. Min kära ordförande var här. Och bekräftade sitt oerhört onyktra tillstånd i lördags och meddelade därmed att hon inte alls hade menat det på det sättet, utan på det sättet. Det var ungefär vad som krävdes.

Ja. Det är fortfarande grymt jobbigt att med tolvtimmarspluggdagar utan andra pauser en korta toabesök. Men helvete, vad jag ska klara den här tentan. Jag ska - det bara är så. Annars blir det en karriär på ICA och tro mig, det är inte riktigt vad jag vill just nu.

Vissa relationer är fortfarande kvar på nivå allmän förvirring. Och jag blir inte fri från megaplugg förrän en bra bit inpå nästa år. Men då. Då blir det eventuellt, eller kanske till och med ganska säkertligen, New York - the return of lost souls. Och bara att smaka på orden får mig att vilja älska hela världen.

Stupidity

Sleep has left me alone

Carried the weight of unravelling

Where we went wrong

It's all I can do to hang on

To keep myself from falling

Into old, familiar shoes...



How stupid could I be?

A simpleton could see

That you're no good for me

But you're the only one I see...



Love has made me a fool.



[Yet again]

Linköpingsvisit och framtidshopp

Åh, det var skönt. Riktigt skönt, faktiskt. Men det är helt okej att vara tillbaka i Uppsala igen.

Efter en vedervärdig (åksjuka + barn = illa) tågresa hem (ja. Linköping är 'hemma' numera. När jag var inte tvingas bo där permanent. Ha. Vem hade anat det?) åt jag underbar kinamat med familjen och tittade på gamla VHS-band. I lördags var mamma och jag och shoppade och sedan fikade vi med moster och morfar. Jag råkade nämna att jag inte hade råd med vinterstövlar och vips råkade jag få ett par nya. Hehe. Moderlig separationsångest lönar sig definitivt.

Grym middag hos Sandra följdes av makalösa Magnus Betnér. Inte en stavelse kom ur killens mun som jag inte tyckte var fullständigt klockren. Han är wayyy bättre än jag någonsin misstänkte. Och ingår numera under min 'religious view' på Facebook. I söndags försökte jag vara lite ambitiös och plugga. Sedan blev det söndagsmiddag med släkten och lite firning av fars dag. Vi drack årets första glögg (åå. Yum) och tittade på vackra snöflingor som yrde utanför. Det här med jul, föresten. Hjälp, nu kommer det. Om en månad är det Lucia!

Igår avvecklade jag inte mindre än 3 fikamöten och fyra små bekantskaper. Hux flux kom vi senare på kvällen på att nyår i Köpenhamn kanske vore något. Det skulle innebära att jag åtminstone lyckas lämna landet under år 2007. Något annat vore egentligen något så vansinnigt deprimerande...

Idag har vi inlett muntliga kommunikationskursen i spanska och så har jag lämnat engelskaföredrag bakom mig. Följden blev huvudvärk. Det kan bero på att jag verkligen inte har ätit något mer än några mackor idag... Därför överväger jag att gotta mig i moderns separationsångest lite till och spendera pengadonationer på pizza.

Studentlivet i en liten box

Jag är bara trött.

Det känns som om nästa lediga period kommer att anlända någon gång i februari. Jag klarade fonetiktentan, men har inte ens tid att glädja mig över det, för om exakt... 17 dagar (lite drygt två veckor, alltså) har jag den gigantiska historiatentan, som jag trots allt bestämt mig för att försöka klara av. Mest för att jag vet att jag aldrig skulle sätta mig och plugga historia över jul. Troligare är det i så fall att jag läser klart alla de böcker som jag inte ens är i närheten av att läsa för tillfället. Texttentan skjuts alltså upp till januari. Det känns faktiskt aningen lättande, även om jag har ångest över att eventuellt inte ens försöka. Jag klarar inte det. Läser man 150 % så gör man...

Förra veckan blev det mkt festande också. Halloween x 3 kan man nästan säga. Och i söndags var jag hemskt bakfull. Stillasittande och fullständigt oföretagsam. Det behövdes, kan tilläggas. Idag har jag gottgjort mig själv; gått upp tidigt, tvättat, städat, vädrat och åkt till universitetet och pluggat engelska, skrivit klart uppsats och läst historia. Sedan tog jag en långpromenad med Kristin. Nu blir det fortsatt skärpning resten av veckan. Samt fulländad sångprogramsbestämning (så att jag kan öva in allting i helgen!) och affischering.

Jag är fattig, jag är utmattad och jag är lat. Men det har sin charm också. Emellanåt.

Det här som mamma brukar säga. I sina tal till studenter. Om att man kan göra tre saker; plugga, festa och sova. Men man får bara välja två. Jag börjar misstänka att det ligger något i det...

I helgen ska jag åka hem. Hem! Till Katten, till mamma och pappa och mina söta små bröder. Och flickorna. Och huset. Och söta, vackra Linköping.

Halloween och tenta

Fonetiken är avklarad. Och det är verkligen jätteskönt! Jag tror dessutom att det gick rätt okej.

Igår var jag på möte i min vackra, tyska ölservitrisoutfit och sedan var jag i Flogsta på ett litet party. I början var det lugnt. Sedan anlände 100 pers och det var ganska så smockfullt. Jag pratade 90 % engelska, 5 % spanska och 5 % svenska, kan tilläggas. Mycket australienare... Och en väldigt trevlig belgiska... Med Michael Jacksson-look och lösskägg. Hehe. It was funnn.

Mindre kul imorse, trots att jag kom hem i rätt lagom tid och inte drack sådär jättemycket. Däremot blev det lite mindre bra rökvarianter på balkongen... Och här sitter man och läxar upp folk! Se bara hur det går...

Just nu spenderar jag dagen med att se varenda daytime talkshow jag kan hitta och försöker avsluta ett PM samtidigt. Ikväll blir det utgång. På lördag blir det gasque-möte (usch, jag börjar bli nervig. Vad sjutton har jag gett mig in på, egentligen?), följt av umgänge och mera Halloweenparty med español-bruttorna. Nästa helg åker jag hem till Linköööping.