Ja, herregud...

Samtidigt som Sabina leker överambitiös hemmafru, är jag både lat och fullständigt miserabel.

Ja, främst igår. Idag har jag pluggat helt och hållet, med undantag för tio minuters lunchförberedande mellan 07.15 och 17.45. Har precis gått en promenad och under tiden pratat med sex olika människor för att försöka halvplanera morgondagen och Valborg. Va? Valborg? Vad är det som händer?

Alltså. Helgen i Sthlm. Bartendern råkade dricka lite själv i baren. Inte så lite heller. På en bas bestående av ingen frukost, en nyttig macka, kaffe, lite salladsblad och en och annan bit kallskuret. Strålandet, Holmes. För övrigt gick det bara bra. Lika roligt som väntat och kvar finns foton, filmer och ett och annat blurrigt minne från småtimmarna. Söndagen var inte lika rolig. Jag åt en brieost, såg på film och låg still.

Idag har jag hatat och förbannat mig själv och panikpluggat i 10 h med endast 10 minuters paus. Hittills. Imorn anländer Lina 11.52 och då ska vi på Systemet. Sedan ska hon till Sofie och jag ska panikplugga lite till. Resten kommer på kvällen.

Då ska jag sluta panikplugga, glömma allt vad oro, ångest och sex år gammal medvetenhet heter och bara ha roligt.

Tsss

"Vilken härlig dag... dadadadaaaa! Man blir härligt glad... dadadadaaaa!"

Jag har:

Antecknat ner (dvs. lärt mig!) spansk och latinamerikansk konst och litteratur i 7 h.
Solat mellan 11 och 16.30 och är därför solbränd!
Slagit nytt världsrekord i att springa utan att stanna (55 min; på slutet en fabulous spurt, 30 sekunders vila, sedan 200 m till).
Ätit en fantastisk middag bestående av sallad, färsk basilika, rökt lax, färsk mozzarellaost, tomater och rödlök. Samt olivolja och balsamvinäger, of course. Mums!
Blivit ännu smalare.

Jag ska:

Till Stockholm och bartenda imorn. Yay!
Panikplugga mer inför tentan innan Valborg.
Sola ännu mera.

Dagens undran: Hur sjutton överlever vi vinterhalvåret varje år!?

Yeah yeah yeah

Vad jag verkligen ÄLSKAR just nu:

* Att komma upp ur sängen kl. 07 varje morgon!
* Att lyckas PLUGGA så här himla mycket!
* Att göra matlådor! Hehe.
* Att uppsatsen faktiskt är KLAR och känns så himla mycket bättre än förra terminens.
* Att solen skiiiiner och att jag kunde gå till skolan i linne och kortärmad kofta idag (!).
* Att jag springer - jämt, minst 45 min, och helvete vad fantastiskt skönt det känns efteråt.
* Att jag plötsligt råkar ha 400 spänn kvar 2 dagar innan ny CSN-dos. Har det någonsin hänt?
* Att vara helt slut runt 23 (!?) och faktiskt gå och lägga mig då.
* Att jag ska bartenda i helgen och att det kommer att bli sjukt roligt! Inte jobbigt - roligt.
* Att det är Valborg nästa vecka. Valborg i Uppsala, that is. Mohaha. Yay!
* Att sommaren kommer att bli jättehärlig (och att brorsan äntligen kommer hem då).
* Att jag kommer i mina 'skinny jeans'.
* Att vara 23! Fan vad jag aldrig mer ska vara tonåring. Åh. Lovely.

Vad jag tycker mindre om:

* Att min stackars mobil dog ändå tillslut. Snyft.
* Att min söta lilla blå inte riktigt gör som jag säger.
* Att konstant vara sugen på kladdkaka (nej, det går inte över).

Summering:

* Jag har det för tillfället ovanligt bra och endast i-landsproblem.

Ner och upp

So. Ungefär 24 h senare. Ser det ut så här.

Jag fick ett sommarjobb.

Ekonomin löste sig.

Uppsatsen är närapå halvfärdig.

Och idag har jag sprungit i femtio minuter utan att stanna. Tro mig, det har aldrig hänt förut.

Solen skiner. Och trots att LHC med all största sannolikhet kommer att förlora finalen mot äckliga HV71 så känns allting ganska sagolikt. Så det så.

Sol och tårar

Ja, herregud. Ibland skiner solen smack hela dagen, himlen är klarblå, man får positiva besked vad gäller vissa saker och i nästa sekund bryter man ihop totalt. Makes sense? Nah. Didn't think so...

Jag har ingen egentlig förklaring. För mycket superintensiv oro på kort tid, förmodligen. Så jag ringde mamma och grät. Hon sa typ "Men herregud. Det är ingen som har cancer!" Sedan skrattade hon och sa att hon älskar mig. Hm. Snabb analys? Jag är underhållande när jag är hysterisk...

Förvisso. Men att ännu inte ha ett sommarjobb (med föga chanser att få ett, trots ett närmare fyrtiotal sökta...), en ekonomi som är way beyond möjlig att överleva på (och en nyanländ telefonräkning på ungefär en miljard, ur studentsynpunkt sett - samt uppkommande Valborgshelg), en intensiv tentapluggsperiod, samt sova för lite, träna för mycket och vara konstant sugen på kladdkaka - det är inte så jävla lätt det heller.

Dessutom röstade jag i Kårvalet. Och egentligen ville jag rösta grönt, men kände inte att jag kunde, eftersom jag, när allt kommer omkring, är en ond, materialistisk och självisk människa. Den insikten var inte heller speciellt rolig...

Men; det är ingen som har cancer. Och efter en helg med vitt bröd, alkohol och chokladpudding har jag faktiskt gått ner mer än vanligt (!). Är det inte motion, så säg...

"Jag har landat..."

Puh. Hemma. Skrev jag faktiskt. Fast jag menar 'tillbaka i Uppsala'. Linköping är definitivt mer hemma. Men på ett konstigt sätt. Det börjar kännas lite... ovanligt. Hm. Skumt.

Anyway. Jag har gått långpromenader med både brorsan och väninnan, shoppat lite smått, pluggat, umgåtts med familjen, tränat, bastat och druckit champagne och gjort ansiktsmasker med brudarna, samt sprungit på partaj. Det var härligt!

Sedan har jag ju klippt håret också. Och tonat det. Rätt så radikalt. Jag hyperventilerade första timmarna. Sedan grät jag nästan. Sedan var jag lite nöjd. Sedan panikslagen. Sedan för trött för att orka bry mig. Efter det bytte jag åsikt varannan timme i ungefär 24 h innan jag slutligen svalde det hela. Nu är jag relativt nöjd. Ha. Ja, alltså. Jag har lugg. Det var det hela.

Nu är det däremot raka vägen tillbaka till 'business as usual' och mer därtill. Jag har en uppsatsinlämning och en tenta på g och det blir inget socialt liv förrän till Valborg. Tänkte jag säga, men det stämmer ju inte. Nu till helgen kanske, men den därpå blir det visst både Inflyttningskalas och bartending på femtioårsfest. Nåväl. Det lär väl lösa sig på något sätt.

Som tur är är det ingen snö här uppe längre. Det hade jag nog inte klarat av. Och min lilla privata näktergal (låtsas vi. Det är i alla fall ingen vanlig, sketen talgoxe) sjunger så fint härutanför, så. Molnen är rosa. Och jag ser på hockey. Dumma, dumma HV71...

Från dåligt väder till Plan B

När ska jag egentligen lära mig att man inte kan tvinga sig till vårväder genom att ha på sig för lite kläder? Inte i år heller, verkar det som...

Det har varit svinaktigt kallt i Uppsala idag; till och med snöat lite. Jag såg folk i tunna vårjackor! Ha! Jag som skämdes i min naiva DUNväst. Nåväl. Antar att det är nackdelarna med att bo här uppe i norr. Suck. Nu: kan det bli lite solsken igen, tack? Mhm.

Spenderade större delen av historialektionen med att tänka ut att senast jag åt pizza var i början av november. Jag är fortfarande sugen, men eftersom de gjorde reklam för choklad på tv nyss har mina cravings bytt spår. Det var inte ens god choklad, utan sådan där som jag vanligtvis inte skulle köpa. Och jag har ångest för att jag stoppade båda avokado och lite färsk mozzarellaost i salladen... Ha. Patetiskt!

Alltså. Bitter. Över min matsmältningsfunktion. Trots att jag bestämt mig för att det inte tjänar någonting till. Samt över CSN och studentekonomin. Fortfarande. Jag fattar verkligen inte varför jag utsätter mig för det här. Det finns INGA garantier. Och vem sjutton skulle anställa mig!? Därför har jag raskt utarbetat en reservplan, som faktiskt börjar kännas bättre än min ordinarie.

Om inte jag får något jobb efter alla dessa jävla år i total fattigdom så tänker jag utbilda mig till sommelière, åka över till Kaliforinen och skaffa jobb på en vingård. Inte behöver jag oroa mig över ålderdomsnojan heller; sannerligen är jag alkoholist before I know it och dör i god tid före 75. Härligt!

Framsteg

Korridorspartyt var ganska roligt. Sofia kom dit framåt småtimmarna och vi hamnade i en soffa där Kristin senare fångade oss på bild.

Idag har jag tränat, läst ut viktig bok och åtminstone tänkt tanken på vad sjutton jag ska skriva i uppsatsen. Dessutom har jag gjort inte mindre än TVÅ matlådor (!) att ta med till universitetet under veckan. Är det inte spektakulärt, så säg...

Snart ska jag sätta mig och se på läckra Jodie Foster i 'Flightplan'. Resten av veckan blir det plugg, radio och träning, träning, träning. På torsdag blir det Linkan.

Rödvinsyror

Terri Hatcher visar sig vara någon helt annan än bilden som fastnat i mitt huvud. Under "Inside the Actor's Studio" är hon både rolig, charmig, sarkastisk och klassiskt amerikansk (såklart). Och jag snyftar nästan till under Bond-scenen med vackra Pierce Brosnan (han är ett av mina... öh, vad är det nu? 3-4-5 manliga undantag), trots det uppenbara, nästan äckligt sliska heterotramset. Vilket direkt borde få mig att misstänka att jag är på ett melodramatiskt humör. Det är jag. Och gud vad hetero jag känner mig...

Jag dricker alltså rödvin. Åh, varför, åh varför råkar just det innehålla så väldans mycket kalorier? Man får väl helt enkelt lära sig ett springa några mil varje fredag-lördag för att sedan kunna hälla i sig lite på kvällen som följer. För helt allvarligt nu. Jag har lärt mig att leva utan choklad. Utan chips. Utan fikabröd. Utan läsk. Utan skräpmat. Utan för stora pastaportioner. Utan för mycket kolhydrater. Utan öl. Utan cider. Utan sliskiga drinkar. Men jag KAN INTE lära mig att leva utan rödvin. Rödvin går före whisky. Rödvin går före desertostar. Rödvin går före avokado. Rödvin går till och med före... dam da da dam!... kaffe.

Så är det. Och jag får helt enkelt lära mig att anpassa min träning och resten av mitt matintag efter detta bisarra lilla faktum. Idag har jag gjort det. Så jag har inte ett dugg dåligt samvete. Har tränat som en galning, cyklat samt ätit en väldans massa nollpoängare. Senare ikväll lär det bli lite whisky också, med tanke på partyt. Det är bara att jobba bort det imorn...

Åååå, vad jag mår braaaa. Och till er som undrar; jag har druckit ETT (nåväl; ett ganska stort) glas hittills. Det är en av fördelarna (?) med det här; min alkoholtolerans är närmast på noll. Bra för ekonomin är det i alla fall. Samt för kaloriintaget.

Och nästa helg blir det jag och en himlans massa av mina brudar i mina föräldrars nybyggda bastu! Jag SAKNAR dem och kan knappt vänta!

Mein Kampf (el irony, s'il vous plait)

Det här är uppenbarligen en sådan där 'stå still'-vecka. De brukar dyka upp lite då och då. En gång i månaden i alla fall. Ett endaste litet kilo gick jag ner - efter 7 dagars intensivträning. Men jag sa ju det. Styrketräning bygger muskler. Muskler väger kilo. Så jag får väl lita mer på de runt omkring mig som säger att jag ser smalare ut från vecka till vecka.

Dessutom nådde jag ett delmål idag. Då måste man fira. Så jag köpte en whisky. Ha. Och så ska man inte belöna sig själv med kalorier heller; men whisky är faktiskt endast 1 poäng per 3 cl! Det tycker jag faktiskt att jag är värd. Det var minsann ett tag sedan jag var nere på den här nivån, så det känns ganska bra ändå.

I helgen ska jag fortsätta skriva uppsats, läsa ut en bok, samt springa på korridorsparty. Och träna, förstås. Skam den som ger sig.