söndag, januari 24, 2010

Socker, träning och hopp


Jag måste se till att komma ihåg den här känslan! Sov i kapp, drack kaffe och åt vad som kvarstod av morotskakan från igår (för jag åt faktiskt inte upp hela jävla kakan på en gång. Mohaha). Pratade med mamma, som äntligen är hemma igen, och med ännu inte bortglömda (men säkerligen förbisedda) bekantskaper från förr och ser fram emot personalfesten den 20e februari...

Begav mig till gymet. Am officially the queen of spinning. 75 min - och det var härligt! Jag är verkligen kär i denna träningsform. Sedan sprang jag 20 min på löpbandet och slog mitt personliga rekord (och börjar alltså på nytt att landa i den form jag var i när det var som bäst) och gjorde 75 situps.

Och jag mår så jävla bra. Fortfarande. Jag är pigg och jag sover som en gud. Allt på grund av att jag till slut och inte en sekund försent äntligen fick arslet ur vagnen. Why, thank god for that.

I veckan: uppsats, träning, vinprovning med tjejerna på tisdag, biodejt med Meryl Streep först på onsdag, jobb torsdag, fredag och lördag. Och jag har en mycket spännande dejt med en riktig snygging som bor i (...) Dalarna coming up. Det är inte ett dugg synd om mig.

torsdag, januari 21, 2010

Mateländet


Det här med maten börjar känns jobbigt. Och jag vet precis varför: jag äter för lite, både i relation till hur mycket och vad jag brukade äta, och i synnerhet med tanke på hur mycket jag plötsligt tränar. Dessutom håller jag på med sockeravvänjning och efter min katastrofala höst as far as sugar goes så är det inte det lättaste. Efter 2-3 sanslöst jobbiga dagar känns det fantastiskt och man mår super resten av veckan. Efter det börjar eländet om från början och det är någonstans där jag befinner mig just nu.

Istället för ursprungsplanen (att gå till ICA och handla Marabou Sensation Raspberry Yoghurt som jag är smått besatt av) gick jag ut och gick och sedan gick jag hem och lagade en wok med kyckling och cashewnötter (en eloge, tack!). Till det unnar jag mig vitt vin. Att offra en dålig vana för en annan, alltså... Men just nu känns det som att det är utelämnandet av sockret som är huvudsaken.

Åtminstone tills på lördag. För jag kan inte med några extremdieter just nu. En gång i veckan måste jag få lov att äta något sött, annars är jag rädd att jag ska braka samman och ge upp helt och hållet. Det handlar om balans. Jag har varit här så otroligt många gånger förr och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta vad som funkar och vad som inte gör det. Så det så.

Annars är det bara bra. Jobb hela dagen imorn, följt av utflyttningsfest för Angelica. Jobb på lördag igen, kanske lite shopping och förhoppningsvis bio för att se Meryl Streeps nya "It's complicated". Can't wait... Först på söndag ska jag träna. Like a good girl.

P.S. Finns det något bättre än att se vuxna män gråta? Jag ser på "Biggest Loser" på 5:an och de bölar verkligen. Tre rejäla karlakarlar. Fantastiskt!

tisdag, januari 19, 2010

Starkare

Idag har jag levt som mitt forna, ambitiösa jag. Hon den där som försvann någon gång efter jag lämnade in min b-uppsats i Litteraturvetenskap (misstänker jag). Hon har sakta men säkert arbetat sig tillbaka post återkomsten till Uppsala efter nyår och sedan en vecka tillbaka har hon tagit över helt.

Igår tränade jag mellan 16 och 18. Först i gymet, på egen hand, sedan blev det spinning. Imorse gick jag upp klockan 06.00. Sedan åkte jag till sjukhuset och tog blodprov. Utan att fjanta mig ett enda dugg (och med tanke på min sjukhusskräcksbakgrund känns det ganska stort). Vidare till campus för att skriva uppsats. Lunch med ägg och avocado.

Träning från 15.30 till 17.30 - gym och Body Toning. Det ni. Nu är det ju så här att mitt ambitiösa jag hade råkat glömma bort att jag, på det stora hela, har ungefär århundradets sämsta koordinationsförmåga. Framför allt när jag inte har tränat på ett tag. Naturligtvis hamnade jag även absolut längst fram och efter en snabb granskning av de övriga deltagarna (smala, smäcka, solbrända (!?) aerobicstjejer) övervägde jag starkt att skita i det hela och springa därifrån.

Men se det gjorde jag inte. Mitt ambitiösa jag är nämligen envis som fan. Så där stod jag, längst fram och väl synlig från alla håll, och klantade till mig ganska bra. Mitt yngre jag hade lagt sig ner och dött. Det gjorde inte Matilda snart 25. Hon skakade bara leende på huvudet åt sig själv, knep ihop och slutförde skiten. Och så jävla illa gick det faktiskt inte. Bra träning och efter ytterligare några pass ska jag väl lyckas få koll på alla de små hoppen också. Ja, man kan ju få drömma lite...

Jag är helt enkelt mer av en boxningstjej och jag kommer aldrig att bli en storlek 38. Och det är det som är så skönt med att faktiskt vara just snart 25: you really don't give a shit. Aerobicsbrudarna kan stirra hur mycket de vill - I'd still kick their ass any day.

Imorn poweryoga 06.45 följt av löpning innan jobbet. Over and out.

måndag, januari 18, 2010

Looking forward


Nu sitter jag här igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och ska ta mig an "det lilla helvetet" (läs: min kandidatuppsats) en gång för alla. Ja, man kan ju alltid hoppas.

Det snöar. Det är januari. Det är mörkt. Jag jobbar, har börjat träna och vinprovningsuppdragen i vår ser bättre ut än någonsin. Jag är helt enkelt glad och mår skitbra. Didn't see that one coming, now did you? För det gjorde sannerligen inte jag...

Nya gymet är hur fint som helst. Mina nya träningskläder är nog ännu finare. Det är nästan så att jag vill ha på mig dem jämt. Senare idag blir det en dust med säcken. Kanske lite spinning också. Jag är så motiverad att hälften vore nog. Om en och en halv månad ska Ivana och jag fira att vi fyller 50 och vid det laget ser jag gärna att jag har lyckats slimma ner mig lite. Haha. Inte för att det är en kamp på liv och död, utan för att jag känner för det. För första gången i hela mitt liv... Det ni.

Mamma är i Japan (lyllo!) och shoppar Starbuckskoppar åt mig (en från varje del är världen, verkar det som - jag har redan från New York, Peru och Kina). Första privata vinprovningen äger rum redan nästa vecka. Snart blir det 40-årsfest för min morbror i Sthlm och framför allt så stundar den efterlängtade decemberlönen...

Even though I know my way around
Possibly there's something new I've found
- Someday Soon, K T Tunstall

onsdag, januari 13, 2010

Balanserad


Det är just vad jag är. I balans. Hela jag är i balans, varenda jävla cell andas samtidigt och tankarna flyger i tusen olika riktningar och en kopp te och en äppel- och kanelsmoothie har gjort den här dagen ovanligt fantastisk.

För att inte tala om att jag för första gången i mitt liv (!?) har köpt och konsumerat keso (om man inte räknar att jag åt lite cottage cheese en gång i USA), tillsammans med apelsinklyftor dessutom, och jag är KÄR. Bästa mellanmålstipset någonsin, ungefär.

I övrigt har jag varit och skaffat prova på-vecka på nya campusgymet och så fort jag inte känner mig så pass under the weather som just nu ska jag rusa dit och testa de utlovade boxningssäckarna (joy and happiness!). Förhoppningsvis redan imorn.

Annars så ska jag slänga mig över uppsatsen. Sabina hotar nämligen med att dra iväg med mig till Prag och då bör den bli färdig. Laddad som en bäver, lita på det!

söndag, januari 10, 2010

Nu så

Jobb i ett sedan återkomsten till Uppsala. Jobb, mingel hos Andrea och igår fika med Andrea efter jobbet (I miss you already, darling!), följt av att leka med elden på annat håll. Vilket gick oförskämt bra.

Jag är oförskämt tillfredsställd, oförskämt helskinnad och äntligen ganska säker på det självklara. Och oavsett hur det utvecklar sig from now on så är jag övertygad om att det blir bra. För att jag har gett mig fan på det. Så det så.

I övrigt har jag siktet inställt på att bli precis så organiserad, planerad och strukturerad som jag var... um... förut? Ja, såsom jag vet att jag kan vara i alla fall. Med nya almenackan i högsta hugg! Haha. Nu ska jag duscha, städa undan julen (vår snart, anyone? Oh, yes please) och planera veckan. Very Sunday and I love it.

En sak till. Och på nytt. Mina vänner är underbara.

onsdag, januari 06, 2010

Nystart med jävlaranamma

There's somethin' 'bout the way
The street looks when it's just rained
There’s a glow off the pavement

Det är 2010. Och ångesten kom i fatt mig tillslut. Lagom till självaste nyårsafton, faktiskt. Och tyvärr. Dagarna som följde var jag inte heller speciellt uppåt. Men det vände, slutligen, i eftermiddags.

Jag skrev ner alla mina funderingar, tankar och problem och sedan pratade jag med mamma. Vi ältade, resonerade och kom egentligen inte fram till något vidare himlastormande. Men. Det var förmodligen inget annat än realism och jävlaranamma som behövdes. Och det fick jag. Både av mamma och väninnan. Och nu känns allting ganska självklart.

Det är ett helt nytt år. Och av erfarenhet vet jag att mitt liv fan inte kan gå mer i stöpet än det redan har gjort hittills. Jag ska fixa, trixa, traggla och försöka ta mig vidare. Sådär som man gör varje år. Men jag ska också njuta, skratta, kämpa och försöka ha himla roligt under tiden.

Jag tänker inte sitta här och lova mig själv att inte bli kär, att inte misslyckas eller att aldrig mer tappa ansiktet. För det kommer jag att göra. Tusenfalt, till och med. Däremot tänker jag lova mig själv att aldrig ge upp. Jag tror nämligen att det är allt som behövs.

Imorn åker jag tillbaka till Uppsala. Där väntar en enda röra av administrativt krångel, samtal med institutioner angående vad som nu kan göras, research av gym att joina, jobbpass, vänner och beslut. Med huvudet före!

In a storm
In my best dress
Fearless
[I'm not usually this way but
I’m a little more brave]