tisdag, juli 20, 2010

Lidingö nästa

På väg...

Nämen tjena,

Mycket medveten om att jag är världens sämsta bloggare för tillfället. Man SKA ju inte skriva långa inlägg sällan, utan korta inlägg ofta. Jag vet det. Men det går inte just nu. Jag är upptagen med livet. Sug på den, ni.

Idag är det tisdag och jag är ledig. Sedan jag skrev sist har jag spenderat tid i Hälsingland med päronen och delar av släkten, jobbat som en tok och åkt och badat med några av kollegorna på jobbet. Hela dagen i söndags, bland annat - och det var verkligen urmysigt. Vädret har varit alldeles spektakulärt ett tag nu och vi får väl se hur länge det lyckas hålla i sig.

Sedan har jag varit i Stockholm och skrivit på kontrakt för lägenheten på Lidingö också. Jodå, jag fick den. Har frågat mina frågor, landat någorlunda i det hela och nu är det klart. Officiellt min från 1a september, men förhoppningsvis kan jag flytta in dagarna innan. Den 28e augusti (en lördag) jobbar jag min sista dag på jobbet. I fredags sa jag upp både det och mitt älskade lilla kyffe.

Den 30e juni är det introduktion på Litteraturvetenskapskursen på Stockholms universitet och veckan efter det börjar första delen av vinkunskapskursen på distans från Grythyttan. Någonstans mitt i allt detta ska jag väl börja titta på Systembolagsjobb i Stockholm också. Målet är sedan länge Regeringsgatan, men ska jag hamna där på en gång lär jag behöva ett jävla flyt. Nåväl. We'll see.

Landat, föresten? Att jag har landat i det här? Ha! Jag försöker mest undvika att tänka alltför mycket på vad det är jag håller på med, med risk för att bli sittande, apatisk, stirrandes ut i tomma intet. Och idag är jag som sagt ledig. Sov betydligt längre än väntat och vädret är inte tillräckligt soligt för att gå ut och lägga sig i bikini. Så nu sitter jag här. Och stirrar.

Jag måste packa! Kontakta nuvarande hyresgäst. Städa. Planera. Registrera mig på kurser. Lyckas ta mig till IKEA. Inreda en helt ny lägenhet. Förmodligen måla om en hall. Förlita mig på mina vansinnigt upptagna föräldrar. Och mitt i allt detta försöka hitta någon slags makalös inspiration till ännu en 150 %-höst. Om inte mer.

100 % litteratur. 25 % vinkunskap. Och, om jag har tur, kanske 50 % jobb också. Nå, 175 då. Men. När jag tänker efter. En av de bästa och roligaste höstarna i mitt liv pluggade jag 100 % och hade TVÅ jobbb. Hösten 2005. Det var grejer det. I've done it before and I can do it again.

Värst just nu känns hela själva avskedsgrejen. Främst jobbet. Vänner kan man hälsa på. Ja, vad fan. Jag lär hälsa på på jobbet också. Ska lägga ner hela min själ i att inte böla för mycket sista veckan. Den som lever får se...

Jobbar veckan ut, helgen inklusive. Snart ska jag ta mig i kragen och cykla till billiga ICA Väst ute i Flogsta. Senare blir det promenix och middag med Kristin. Nästa vecka återstår 3 jobbdagar innan jag sätter mig på tåget till Mora på torsdagsmorgonen. Kära Dalarna. Precis vad jag behöver.

Att lämna Uppsala. Kändes länge som den naturligaste saken i världen. Jag hade ju aldrig tänkt bli kvar här. Det var aldrig aktuellt. Framför allt inte så här länge. Men så kom saker emellan. Folk. Jobb. Och känslor, för all del. Nu när det är dags och avgjort och klart så känns det lite vemodigt. Såklart.

Jag tycker om den här stan. Mitt enorma vinintresse fortsatte att frodas här. Jag har träffat otroligt mycket härliga människor. Jag har fallit (2 gånger) och jag har överlevt. Det också. Tre galna Valborgsfiranden senare... Man skulle kunna fortsätta i en evighet. Det får helt enkelt bli en krönika vid senare tillfälle. Hepp!

tisdag, juli 06, 2010

Sommar, sommar, sommar...

Systeryster mitt i idyllen med granngårdsshettisen Freja

Min kära mor (2a fr vänster) och hennes härliga väninnor

Jag och grabbarna partajar i soffan

Sabina blev helt galet kär i Stjärna

Jag var inte helt opåverkad själv... hehe

Några av mina fina kollegor på en trappa

Senare på kvällen blir just manlig kärlek oerhört påtaglig. Haaa!

Ja, vad fan. Den kvinnliga också.


Nu igen, hörrni. Det börjar gå långt mellan gångerna, trots att det finns mycket att skriva om. Jag skyller på "sommarlov". Eller hur. Men så känns det, långa jobbdagar till trots.

För tillfället sitter jag på sängen och bevittnar hur Holland håller på att slå Uruguay i jakten på finalen i fotbolls-vm. Som förmodligen lär bli mot Tyskland, efter att de lär slå Spanien imornkväll (för tekniskt är de bra mycket bättre, även om jag inte kan låta bli att hoppas lite grann...). Så är det.

Midsommar var underbar. En och annan utebliven väninna till trots. Drama, drama. Men inget som vi inte kan lösa. Tids nog så. Lite för mycket alkohol blev det den där första aftonen, för att inte tala om alldeles för många krokodiltårar i fyllan och villan. Tyvärr. Men sådant är livet. Och det är också löst. Sedan länge. I övrigt var det fint väder och jag och syrran (läs: Sabbsan) hängde med alla möjliga djur, nakenbadade och drack champagne till svenska, gudomliga jordgubbar. Sedan fick jag skjuts hela vägen hem till Uppsala (med all min upphämtade, innestående alkohol i bagaget) av Malins underbara föräldrar och har jobbat ever since.

I lördags hade vi personalfest hos världens bästa Barbro ute i Skyttorp (liten håla utanför Uppsala, åt Gävlehållet). Jag drack rött vin, vitt vin, rosévin, öl och ren sprit och hade då detoxat i 5 dagar. Mycket snygg kombo dagen efter? I think not. Sedan skedde det mycket väntade och misstänkt oundvikliga. Naturligtvis. Och med tanke på den tropiska natten som följde var jag glad att jag inte sov hemma i min egen bastu till kyffe just nu. Puh. Jag måste skaffa en fläkt! Så är det bara.

Därifrån gick jag raka vägen hem i söndagseftermiddag och tackade ja till en lägenhet på Lidingö. Som jag står som nummer ett på, mina vänner. Var och tittade på den i förra veckan. Läget är prima, hyran är låg och det lilla som rimmar lite illa är fullt överkomligt. Imorn är sista svarsdagen. Let's just pray. För i övrigt är det precis samma sak som det är alltid har varit. Skönt, men hopplöst. Bitvis charmigt, men inte nog. Och jag är färdig med den karln. Eller jag kommer att vara det (haha). I slutet av augusti.

I helgen är jag (hör och häpna!) ledig, så på fredagkväll bär det av upp till stugan igen en sväng. Släkten är där nu och jag jobbar inte igen förrän på tisdag. Oh, joy. Sedan följer (vad jag misstänker) ett par intensiva veckor, då jag (om jag nu väl får den satans lägenheten) måste säga upp mig från mitt älskade jobb (usch, vad det gör ont!), säga upp lägenheten, dubbelkolla ungefär en miljon saker, planera för flytt och börja kolla på jobb i Estocolmo. Det hela känns för stort och overkligt för att jag ens ska orka få panik över det. Alltid något...

I slutet av juli och rinnande in i augusti har jag ytterligare en dryg vecka ledigt. Då blir det nog Dalarna och andra stugan. Jag behöver all slags själslig näring jag kan få just nu om jag ska orka med allt det här nya. Men magkänslan är jävligt bra. Och det är hela huvudsaken.