fredag, september 24, 2010

Flyt och passion


Nu jävlar, hörrni. Nu börjar det hända grejer här. För 1,5 vecka sedan hade jag en helt annan bild av hur min höst skulle se ut. Men nu! Jösses.

Ett mer eller mindre (vad som lär bli) heltidsjobb senare (den här veckan har jag/ska jag jobba 6 dagar...), med ett varugruppsansvar (RÖDVIN!) som jag aldrig hade kunnat drömma om och med allra största sannolikhet officiellt dryckesprovningsansvarig (nu vickar jag) redan till vintern. Har jag flyt eller har jag flyt? ;-) Att ha "råkat" gå in på precis rätt butik vid precis rätt tillfälle, som fullständigt skrek efter folk som brinner och vill utvecklas och ta ansvar - det beslutet känns bara så himla snyggt.

Kollegorna är charmiga (och som vanligt så liknar en hel del så många gamla man lämnat bakom sig), chefen är underbar och jag har inte fallit för en enda en hittills. Ha! Det är annorlunda mot den stora city-butiken i Uppsala, absolut. Jag tror att jag har frågat efter leg på 20 pers på 5 heldagar - och det är helt galet från vad jag är van vid. Där frågar man om leg på 20 pers efter en timme, alla gånger.

Men vår kundkrets består främst av östermalmsdamer, kontorsnissar, företag och vinsnobbar. Minst sagt my cup of tea. Otroligt mkt intressanta och roliga kundmöten. Idag har vi dessutom möblerat om all whisk(e)y inför modulskiftet 1a oktober (ändrade priser, indelningar, nya varor etc.) och bokat in lilla mig på en utbildningskurs under hösten för just varugruppsansvar, samt en i vinter med ost och vin-tema. Tror ni att jag belåten eller? Jaaa.

Jag vet i helvete hur det här ska gå. Allvarligt talat. Hur länge jag ska trivas, hur det hela utvecklas, vad jag ska göra med min oavslutade fil kand-examen (mina kära övre medelklassföräldrar är inte speciellt överlyckliga över mina nya livsval...), hur resten av livet kommer att sluta (det där har fan alltid varit mitt problem. Planeringsfreak som vill ha koll på läget, liksom. Tragiskt!), men....

MEN. Det känns SKITBRA! Jag är ASNÖJD! Magkänslan jublar. Allting känns helrätt. Jag brinner, jag vill, jag kan, jag ska. Vad mer behövs? Vad kan vara mer rätt än att känna så? Så jag ska försöka att bara vänta och se. Spännande va? Pss.

I alla fall. Fredagkväll. Imorn ska jag upp kl. 06 och ta mig till TÄBY C av alla jävla ställen och jobba smack hela dagen och få fett med OB. Tro mig, jag behöver alla pengar jag kan få. Fick alldeles var låg lön idag (när har någon någonsin ätit nudlar till middag på självaste lönedagen, f ö ?) och har miljarder skulder. Det blir till att låna/sälja aktier/föra över lite sparkapital - vad som nu är smartast, så länge.

Men tro mig. I den här takten kommer jag, med mina standards, att vara miljonär lagom till jul... Så det känns inte så jävla jävligt trots allt (mkt medveten om att jag är lyckligt lottad som har lösningar att tillgå).

Jag ska föresten försöka låta bli att festa i helgen. Sedan jag flyttade hit har det blivit fre-lör VARJE helg. Som värsta ungdomen! Haha. Men hoppas på att lyckas möta upp min fina Thomas imornkväll i alla fall. Så det så.

Litteraturkursen ska jag alltså hoppa av. Vinutbildningen på distans fortsätter jag givetvis (det är så jääävla roligt!). Och om de bara kommer hit och målar om min lägenhet snart så ska jag se till att både ha inflyttningsfest (läs: våga släppa in folk...) och få lite mer ordning på tillvaron.

För att inte tala om att jag ska börja leta lägenheter på Östermalm eller så. Weeey! "Stockholm, Stockholm ska det va. Ja, Stockholm, Stockholm världens stad!" (Och Hälsingland och Dalarna! Förstås. Och kanske Linköping. En aning)

Nyss saknade jag föresten Uppsala lite grann för första gången sedan jag kom hit. Det var ett reportage på TV. Kollegorna saknar jag hela tiden. Verkligen. ALLA, men kanske (tyvärr) främst en. Det är en himla fin stad. Och jag önskar att jag kunde åka tillbaka redan 2a oktober, men då ska jag ut och rajtantajta mig med nya jobbet. Dessutom är det alldeles för tidigt. För att återse en och annan. Främst en nu igen.

Så jag låter bli, trots att jag vill så mkt att hälften vore betydligt mer än nog... Men i sinom tid, så. Vinprovning ska jag tydligen dit och hålla redan måndagen den 11e oktober och då lär jag nog råka hamna på Svava somehow. ;-) We'll se how that goes.

I alla fall. Här flyter det på. Som sagt. Som fan. Hoppas att det gör det för er också.

Nightey night!

måndag, september 20, 2010

Ashamed to be Swedish

Jag skäms så mycket så jag vet inte till mig. Det har precis varit riksdagsval år 2010 i Sverige och Sverigedemokraterna fick 5,7 % av rösterna. Det innebär att ungefär var 20e person i Sverige är fullständigt jävla dum i huvudet. Det hade man ju iofs kunnat lista ut själv. Men att få det på papper och något så extremt? Det känns verkligen förjävligt.

Mona blev inte stadsminister (för allvarligt talat; jag har stött på en och annan vettig sosse i mina dagar, som till och med jag skulle kunna tänka mig att rösta på - som Margot Wallström och Anna Lind - men inte Mona. Hon har gjort bort sig för mkt i övrigt och att hon skulle bli Sveriges första kvinnliga stadsminister? Nej tack!) och det gick bra för både Miljöpartiet och åtminstone inte katastrofalt för vare sig Centern eller FP.

Men allting överskuggas liksom av SD. Tack och lov så gick Reinfeldt ut och sa att han vill inte samarbeta med SD, utan föredrar Miljöpartiet. Dessvärre så lär ju Maria Wetterstrand (som jag f ö är förtjust i och mestadels tycker är väldigt vettig) inte vilja gå med på det och då kommer jag (garanterat) bli jävligt osams med en himla massa Miljöpartister!

För så här är det; alla människors lika värde måste ALLTID betyda mer och värderas högre än enskilda partiers smågnabb. Det är min viktigaste åsikt och den står jag för mer än allting annat på jorden.

SÅ är det.

Men framför allt så skäms jag något så vansinnigt.

I helgen; Andrea här från Bryssel. Utgång på Momma, Vampire och Göta Källare. Underbara middagar och tidigare i afton, alldeles underbart skådespel på Stockholms Stadsteater i form av pjäs av Louise Boije af Gennäs och vin och valvaka med min fina Malin.

Imorn börjar jag jobba på Karlaplan. Jobb smack hela veckan utom torsdag. Litteraturen lär läggas ner till fördel av jobb och passion. Och det känns underligt, men bara bra. Jag är en klassisk jobbmänniska. Uppfostrad borgligt, men tvärtemot allmänheten går jag från höger mer mot mitten ju äldre jag blir. Och som sagt. Individer före principer! DET är mitt motto.

Puss och godnatt

onsdag, september 15, 2010

Så jävla lyckat!


Jag måste erkänna att jag är bra jävla belåten just nu. För ungefär 1,5 h sedan landade jag drömjobbet på Systembolaget på Garnisonen, Karlaplan. Som mer eller mindre vikarierande dryckesprovningsansvarig.

Ska dit på möte på fredagmorgon för att prata vidare om vad för slags kontrakt vi ska skriva och när jag ska börja (förmodligen redan nästa vecka). Innan dess bör jag alltså få tag i CSN, för är det så att jag inte får några pengar så är det kort sagt bye bye till litteraturen och hellooo till hur mycket jobb som helst. Ni kan ju ana vad jag kanske är mest sugen på trots allt...

På väg hem från universitetet hämtade jag ut min splitter nya iphone 4. Dessvärre får man det speciella sim-kortet vid sidan av, så jag kan inte leka med den alls än så länge. Men fin är den. Jag har redan beställt ett fodral/skydd (äkta läder + syntetiskt zebraskinn!) och sim-kortet lär dyka upp imorn eller senast på fredag. Good times!

När man saknar för mycket är det bra med materiella ting som distraktion. Och på tal om att sakna har jag precis budat iväg en stor chokladask som tack till mina älskade ex-kollegor i Uppsala. Den borde anlända på fredag.

Solen har precis kämpat sig fram bakom molnen och jag har varit på ICA och handlat lyxmat för att vara snäll mot mig själv. Hehe. Har sms:at ungefär halva Sverige för att jag är så glad, kan tilläggas. I helgen kommer min fina Andrea hit från Bryssel och bor hos mig. Det blir gayklubb på fredag, brunch och en avstickare för att ha filmkväll på lördag och teater (Louise Boije af Gennäs nya pjäs!) och valvaka på söndag. Can't wait!

Imorn ska jag in till city och spana på nya brills med Sabina som smakråd, samt förhoppningsvis lära mig hur en iphone egentligen fungerar...

söndag, september 12, 2010

Even a fool would let go


Allting är bara så jävla konstigt just nu. Och jag gråter och garvar om vartannat som värsta tonåringen. Dessutom både bakis och helt slut dagen till ära. Kom hem 05.30 imorse. Somnade inte förrän efter 06.

Spenderade natten på White Room med Sabina och Ivana. De hade jätteroligt. Det hade dessvärre inte jag. Inte alls på humör och med helt fel inställning skrämde jag bort alla män som alls vågade sig nära. Måttet var rågat när en kille i baren frågade om inte jag kunde tänka mig att le lite. Han fick en mördande blick av 7e graden (skalan går från 1-10) och blev sedan fetignorerad. Så trevlig är jag...

Tidigare på dagen sprang Ivana Stockholm Halvmarathon och Sabina och jag hejade på. Detta följdes av sushi och vin hemma hos Sabina i Flemmingsberg. I fredags var vi, plus Sofia, på Söder och åt indiskt och pratade politik. Startade givetvis ett nytt parti också. När vi väl tar makten tar jag posten som utrikesminister. Bah. Såklart.

I torsdags råkade mamma vara på konferens i stan och var här och drack te en sväng på eftermiddagen. Det lutar åt att måla om det här eländet helgen 2-3e oktober, för er som kan och vill. ;-)

I övrigt har jag fortfarande inte fått något besked från CSN och får jag inga pengar av dem så har jag inget val än att hoppa av litteraturen och börja söka jobb. Var inne på Stockholms två exklusivaste bolag i torsdags och lämnade CV:n - på Regeringsgatan och Garnisonen, Karlaplan. Hoppas och tror att det gick vansinnigt bra på det sistnämnda och har jag en jävla tur hör jag av dem redan imorn. Då är jobbdelen åtminstone kirrad.

Hur jag inte ligger ner på golvet och flämtar än, det vet inte ens jag. "Du har nog blivit vuxen" sa mamma. Ha. Jo, säkert. Men faktum kvarstår; att ha så här lite koll och fortfarande andas - det är stort. För mig är det det. Så mitt i den här jävla soppan är jag faktiskt ganska stolt.

Och ledsen. Tror jag har gråtit alldeles för lite på sistone, när jag tänker efter, och tyvärr måste jag nog det. Så jag bölade hela vägen hem i natt och har fortsatt från och till hela dagen. Nu är jag trött och less. Så jag ska sova. Imorn är det en alldeles ny måndag. Jag ska springa (sjukt inspirerad av duktiga Ivana), fixa och plugga som en gnu.

Om några år kommer jag att tacka mig själv för det här. Det vet jag. Men just nu känns det bara förtvivlat jobbigt och jag saknar så mycket att det inte finns något som helst förnuft kvar...

tisdag, september 07, 2010

Det hela snurrar vidare...


Mindre kaos nu, men långt ifrån all set.

Läget funkar utmärkt. Att ha sanslösa mängder att göra helt plötsligt går bättre än jag trodde. Har inte brutit ihop än i alla fall (...). Även om idag är en sådan där dag när allting bara hinner i kapp och man får andas ganska djupt för att inte tänka alldeles för mycket.

Igårkväll kom jag hem från första heldagen på Grythyttan och sommelièreutbildningen. Åkte dit i söndags och spenderade natten hos Maria. Hur mysigt som helst. Fick hembakad bröd med mig därifrån, liksom - hur galet sött är inte det? Dagen igår var fantastisk och passade mig som handen i handsken. 15 viner, 20 sidor anteckningar och massa h föreläsning senare.

Missade en föreläsning i teori och metod igår och har ytterligare en imorn. Så nu blir det till att slänga sig över de enorma mängder text vi måste läsa. Och så ska jag in till stan och kolla ögonen och beställa nya linser. På torsdag börjar uppsatskursen, men sedan ser det äntligen lugnt ut (läs: jag kan fortsätta packa upp - ha, jag har knappt börjat! - slänga ner saker i förrådet, städa, försöka bestämma helg för målning och fördjupa mig i alla teorier).

Knappast ngn utgång den här helgen, alltså. Blev på tok för mycket förra (sushi i city, sangria i Gamla Stan och dans på Café Opera, samt hemmafest i Solna). Var ju lagom pigg igårkväll, kan tilläggas. Men nu så...

Jag älskar att bo i Stockholm. Och kan jag bara lyckas behålla den här ambitiösa andan så ska jag nog lyckas klara av båda kurserna parallellt. Men så var det det här med att söka jobb också... Hehehe. Jaja. Vi får se hur det går. Och hur sjutton jag nu ska hinna jobba mitt i allt det här...

Föresten så hör jag igen. Var på Lidingösjukhuset (den här ön har fan allt. Ett tag trodde jag att det bara var jag, några barnfamiljer och några pensionärer som bodde här, men icke. Det är en stor jävla ö) och läkaren konstaterade att det var typ de största vaxpropparna någonsin. Hon sög ut dem, så nu hör jag läskigt bra. Första dagen var hemsk - och jag var som en rädd hare. Ska man höra så här bra, liksom? Då hade jag inte hört normalt på 4-5 månader. Det ni.