torsdag, november 25, 2010

En enda stor klyscha


Någonting händer när man drabbas av elände. Jag börjar nästan misstänka att det har med karma att göra. Hur mycket det än bär mig emot att skriva det. Det må låta lite larvigt, men jag har nog aldrig varit med om mer intensivt stöd på så kort tid.

I söndags var Sabina och Sandra här hela kvällen. De tvingade mig att äta, de stängde av en film halvvägs in för att jag inte pallade med vissa scener, de svor, de predikade och de uppmuntrade mig att ta tag i det viktigaste omedelbart. Och jag vet inte om jag hade gjort det annars. Systra mi var sjuk som bara den och låg, trots det, under en filt och kraxade fram hur mycket hon hatar och hur mycket hon skulle vilja slå ihjäl.

I måndags åkte jag inte till Uppsala och det känns fortfarande som rätt beslut så här i efterhand. Även om jag känner mig löjlig. Jag pratade med en och annan kollega som förstår. Jag pratade med min underbaraste moster och det samtalet i sig gjorde fan underverk. Innan jag visste ordet av var jag hembjuden på middag och övernattning i en annan del av stan. Mer förståelse, mer hat, mer sympati. Och vin, samt urmysiga katter fram till läggdags.

I tisdags var jag på utbildning på Elite Palace Hotel vid St Eriksplan hela dagen. Det var både intressant och inspirerande, jag önskar bara att jag hade varit på bättre humör. På kvällen; middag, vin och övernattning hos nästa fantastiska väninna.

I onsdags jobbade jag, men bara halvdag. Kollegorna gjorde sitt till. Var smått orolig över att spendera tid helt själv, men då började folk att ringa istället. Och höra av sig på nätet.

Och så igår, när jag hade en riktig jävla skitdag, fick jag världens finaste meddelande av min amerikanska darling Laurel och spenderade gårdagskvällen med henne på Skype. Idag är jag officiellt sjuk, men i ärlighetens namn mer ur form och i behov av sömn, lugn och ro och mat. Man får göra så ibland. När man bara inte pallar.

Sedan i lördags har jag ätit mat 6 gånger. Middagar, alltså. Och ofta pga andra. Tänkte försöka vända på det nu. När jag är miserabel går jag till total överdrift och det känns faktiskt bara onödigt. Äta bör man, annars dör man. Och det har jag faktiskt ingen lust med.

För att sammanfatta. För att låta tvättäkta klyschigt amerikansk; jag är omgiven av så jävla mycket kärlek. Och är så himla tacksam för det. Den här veckan har jag gråtit, jag har skrattat, jag har varit otroligt sarkastisk, jag har hatat, jag har varit så enormt besviken, så frustrerad och så bitter. Men jag har fan inte varit ensam. And that has made all the difference.

söndag, november 21, 2010

Whatever


Efter mitt senaste inlägg så kan jag knappt fatta att jag måste göra det här. Det är så sinnesrubbat pinsamt så ni anar inte. Och jag har knappt processat att det faktiskt ens har hänt. Men det har det.

Jag har aldrig känt mig så naiv i hela mitt liv. Och aldrig så schizofrent tudelad på en och samma gång; jag arg, bitvis rasande, jag är ledsen, bitvis förtvivlad. Jag är ironisk, patetisk, besviken, sårad, trött, matt, lättad och numb omvartannat.

Som jag har tyckt om. Som jag har stått ut. Som jag har valt att inte se, som jag har låtit bli att kommunicera, att alls höra av mig, att kräva någonting över huvud taget. Som jag har tassat omkring. Och för vad!? Inte ett jävla skit, that's what. Nothing whatsoever. Inte ens en ursäkt. Inte ens ett förlåt.

Att ha lekt, i över en vecka, i över två veckor, för att sedan tvärvända på en tjugofemöring och förstöra precis allt. Med ett enkelt "jag vill reda ut saker och ting med en annan först". "Spela med öppna kort", du vet. Utan minsta hint dessförinnan. Kanske för att han fortfarande tror att jag egentligen inte bryr mig. Efter 1,5 år...

Eller förmodligen just för att han inte gör det. Jag vet att han tycker jättemycket om mig och det går fan inte att bortse ifrån. Bara, återigen, inte ens i närheten av tillräckligt och att behöva inse det IGEN - det är fan inte det lättaste.

Som tur är har jag raseriet till hjälp där. För jag har faktiskt rätt att vara arg. Han kan tycka att han har varit schysst och ärlig i förtid, men herregud vad mycket snyggare han hade kunnat sköta det hela.

Och jag förstår fortfarande ingenting. Och kan återigen inte fråga. Jag kommer aldrig att förstå den mannen. Och han kommer aldrig att förstå mig. Varför ska då just det vara så jävla svårt att förstå!? Varför kan jag inte bara vara en sådan där logiskt tänkande, jordnära tråkig människa? Helvete, vad mycket enklare precis allting skulle vara...

Jag ska sluta spy galla nu. För inte ens det är han värd. Den jävla skitstöveln.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men det här, mina vänner, det är något helt annat. Han är så rökt att det inte är sant och jag tänker inte ens tillåta mig själv att SE på människan på fel sätt någonsin igen. The ice queen is back. För en avsevärd tid framöver. Lita på det.

torsdag, november 18, 2010

Counting


Det är torsdag. I måndags jobbade jag 10 h. I tisdags jobbade jag 10 h. Igår jobbade jag 14 h. Och idag är jag ledig. Imorse, efter 07 någon gång, bestämde sig min next door neighbour för att börja borra och slipa på sin sida av väggen. Och jag var för trött för att ens orka banka i den, för att inte tala om att knacka på och börja vråla. Lyckat värre...

Anyhow. Jag har åtminstone fått 10 h sömn, även om den blev avbruten lite då och då. Och mina främsta planer idag är att titta på all daytime television jag kan hitta. Mums! Handla ska jag också och ta en långpromenad så småningom (när Oprah väl är slut, kanske. Haha).

Jobb imorn igen, men jag är leeedig på lördag och ska roa mig med Sabina och Sandra. Och på måndag bär det freakin' ÄNTLIGEN av till Uppsala. Dags att spana in nya jobbet, hälsa på kollegorna, fika med finaste Karro och sedan hålla provning förstås. Det är ju egentligen därför jag ska dit. Fast den senaste veckan har det handlat om något helt annat. Lita på det. ;-)

Jag vet inte riktigt vad det är som händer just nu, men det är galet oväntat, lite spännande och väldigt, väldigt mysigt. Och jag vet att det inte är smart, ultimat eller ens i närheten av vad jag borde satsa på. Men det är november! Att förverkliga sig själv kan fan vänta till mars...

And I will tell you this; jag har nog aldrig längtat så mycket i hela mitt liv.

fredag, november 12, 2010

Hell yeah

Fredagskväll. Efter en alldeles underbar fredag.

Som inleddes med att äta fyra olika desserter till fem olika dessertviner. Saffranspannacotta med hallon. Vit chokladmousse. Äppelpaj med vaniljsås. Och chokladtårta med chokladglasyr och chokladportersås. Det ni. Till detta; bland annat ett eiswein för 1200 kronor per 375 cl (en halv liten pluttflaska, alltså) som var alldeles gudomligt. Min kommentar på den i kombination med chokladmoussen? "Jag dör. Jag dog. Holy heaven." Inte speciellt proffsigt, men väl ärligt.

Efter denna spektakulära frukost fortsatte resten av dagen med ett leende på läpparna. Bra och roliga kundmöten och planering av vårens alla provningar. Jag ska hålla maltwhiskyprovningen, en basprovning ("lär dig prova röda viner"), en med Barolo/Barbaresco-tema och en Alsace-provning i första hand och är mer än lovligt nöjd med det, lemme tell ya.

Sitter och ser på storfavoriterna Carola och Sissela på Skavlan (som sjunger så fint så att jag nästan bölar som en 60-årig tant) och dricker en jättefin Sydafrikansk blend (shiraz, mourvèdre, viognier) som verkligen ÄR sydafrikansk in its true sense. Rökig och rejäl. Love it. Och blott 89 spänn. 1a oktober-nyhet; Flat Roof Manor.

Jobb imorn också, men sista jobblördagen på ett tag nu. Sedan ska jag pimpla vin med systra mi. Min finaste Bina. Åh, vad jag älskar dig!

På söndag eventuellt brunch med mellanbrorsan, som råkar vara i stan. Min yngsta brorsa har för övrigt deklarerat att jag, som person, främst har tre olika faser som jag växlar mellan (och som tydligen är väldigt uppenbara); när jag vill visa/berätta något (med vitt uppspärrade och glittrande ögon, I'm sure), när jag vill dölja något (typ choklad under soffkudden, med väldigt stora oooskyldiga ögon eller när jag försöker ljuga) och när jag inser att jag måste erkänna något (med skamsen, flackande blick). Och vet ni vad det värsta är?

Det hela är läskigt sant.

Och på måndag släpps alla julens drycker, samt vinterns nyheter, så då jäklar blire åka av.

onsdag, november 10, 2010

Novemberhelvete


Det är november.

Jag avskyr verkligen november. Ändå har över en vecka lyckats passera utan att jag har hunnit observera det. Men nu så. Det är kallt, mörkt, blåsigt, jävligt och allmänt hemskt. Men inatt fick jag i alla fall sova mina efterlängtade 12 h och idag är jag helt ledig.

Så jag har tvättat, städat, planerat en kommande vinprovning och storhandlat galet nyttig mat. För nu får det vara slut på eländesätandet. En nygrillad, alldeles ljuvlig kyckling har räddat hela min dag. Vitaminvatten och sallad på det och kroppen känns något mindre dåsig.

Ikväll ska jag dessutom iväg och lyssna på underbara Eva Dahlgren som ska monologa sig och förhoppningsvis sjunga lite på Rival. Och som sagt. När lönen trillar in runt den 26e ska jag på spa på Sturebadet. Something like that.

Annars? Jobb, jobb och jobb. I helgen var jag i Linköping och firade Maria. Så trevligt så, om än på tok för mycket vin. Hade i alla fall galet mysigt med familjen i söndagskväll och åkte inte tillbaka till huvudstaden förrän 05 i måndagsmorse.

I helgen ska jag hänga lite med mina brudar. Om det nu stämmer att jag bara jobbar mellan 08 och 12 imorn så ska jag bege mig ut och shoppa lite efter det. Härligt! Jag har inte varit i närheten av en öppen affär på vad som känns som flera månader. Haha.

Och vad gäller resten? På ömhetsfronten intet nytt... Naturligtvis. Men jag är inte överdrivet bitter. Än. Mest ledsen. Ledsen och uppgiven. Och så oerhört trött på mig själv.