Wishful thinking

Hopeless yet hopeful

2011-02-23T12:26:00.004+01:00

Det är fortfarande snö ute och det är fortfarande kallt som satan. Men trots det hyser jag en oändlig tilltro till ljusare tider. Det börjar märkas, nämligen. Både på mornar och sena eftermiddagar. Och i år ska jag börja uppskatta ljuset NU. Inte i april och inte i juni utan redan här och nu. För fort går det. Och om ganska precis 2 veckor fyller jag 26. Hemska tanke...

Då ska jag ut och käka middag med tjejerna. Några av de bästa. Minus Andrea, som åkte till Zambia igårkväll och återvänder först om 2 månader. Vänner har jag. Miljoner bekanta. För att inte tala om familjen. Jobbet. Boendet. Cash. Nu återstår bara en villa, x antal djur och (gud, jag kräks på mig själv för att jag är så himla klyschig) preferably lagom mycket kärlek.

Igårkväll höll jag min första officiella stora provning alldeles själv. 2 h utan manus. Och visst var jag nervig och visst kunde jag ha gjort vissa saker bättre, men jag pratade inte för fort (!) och jag hade inte ont i magen. Alls. Mitt 14-åriga jag kunde knappt tro sina ögon. Och så här i efterhand kan inte riktigt jag det heller.

När jag var en sisådär 20 så gjorde jag en deal med Gud. Nej, jag vill inte träffa någon slags (ny) stor kärlek för tidigt. Nej, jag vill inte hitta någon att gifta mig med förrän jag är minst 26. Just 26 av någon underlig anledning. Med tiden har väl synen på det hela ändrats lite, men jag känner ändå att jag kan ta ett av de där halvdana förhållandena nu, efter 26. Som håller i några år och är sådär lite lagom mysigt och bekvämt och inte ett dyft självmordsbenäget. Ja tack.

Sedan kan vi ta den frånskilda pappan med oerhört coola, vettiga barn som jag kan relatera till runt 35. Och en kvinna någonstans där också. Antingen runt 30 eller efter 50. Gubbar blir så besvärliga när de blir äldre, så då kan jag lika gärna slå mig till ro med en kvinna.

Jag tycker nog att Gud är skyldig mig det här. Åtminstone mer eller mindre. Och just pga min ovilja att föda barn; det här med att hitta en person att leva resten av livet med - som kan älska mig tillräckligt för att göra upp för det faktum att det aldrig blev några... Det är inte det lättaste. Så jag får helt enkelt nöja mig med mindre portioner. Och det känns skönt att ha insett det i förväg.

Det är inte för att vara dramatisk som jag skriver det här - det är för att det är så det är. Men det värsta av allt är att jag mitt i allt sunt förnuft inte för mitt liv kan låta bli att hoppas lite i alla fall. Så jävla illa är det.

Vrakspillror

2011-02-02T18:38:00.003+01:00

Jag gav upp i eftermiddags och blev mainstream. Sökte alltså upp den omtalade och högt älskade Oskar Linnros på Spotify i och med mina egna uttjatade spellistor. Och föll givetvis som en sten. För åtminstone 3-4 av låtarna som fanns tillgängliga.

Så nu lyssnar jag apatiskt. Har vandrat runt hela Stockholms statskärna apatisk, gått på bio apatisk ("Fyra år till" där Björn Kjellman spelar bög och partiledare för Folkpartiet - lovely; se!) och suttit på tunnelbanan hem apatisk.

Ledig dag idag. Livsfarligt. Det är alltid då jag börjar tänka. För herregud, hur livet flyter på. I måndags var jag på Alsaceproducentspresentation och provning på Operaterrassen. Jag jobbar på Östermalm. Jag bor på Lidingö. Jag har ett heltidsjobb och en himla massa ansvar. Det börjar sjunka in nu.

Och mitt i allt det här känner jag mig ensam. Inte för att jag ÄR ensam. Har nog vid eftertanke aldrig varit så icke-ensam. Eller så lyckad. Men vissa saker bara saknar man. Varenda jävla dag. Och då känns det inte som att man har kommit särskilt långt - that's all.

Förra veckan fick jag en inbjudan till den klassiska reunionen med högstadiet. 10 år senare. Jag har drömt om ett sådant möte sedan 2 veckor efter att jag slutade 9:an. Och nu vet jag inte ens om jag ska gå. Det visar sig. Fast jag vill. Det skulle kännas som ett avslut, ett avstamp, ett nödvändigt ont. Har dock en känsla av att vi sitter så här allihopa och funderar på varför vi skulle gå och vem som kommer att anmäla sig först. Ha. Störtlöjligt.

Funderar på om jag inte borde åka till Linköping över helgen. Moster och mamma. All I need. Googlar psykologer. Jävla djungel därute, alltså. Längtar efter våren. Den var nästan här idag; +4-5 grader, strålande sol, smältande is, kvittrande fåglar och solglasögon.

Fan, allt det här lär lösa sig bara det blir +15. Det är jag ganska övertygad om. Nu ska jag slänga mig över mina nyinköpta böcker och fly verklighetens blaha.

"För en minut sedan var du min. 1/3 av den jag var går hem; för en är krossad; en är din. Det här är slutet på vår film. Från och med du."

"Jag minns varenda scen ifrån vår film... Somliga ljus brinner aldrig ut. Jag blir aldrig densamma som förut."

"Du kommer aldrig brinna så igen, min vän. Skönt att jag slipper bli 25 igen. Fy fan vad skönt!"

Inriktning galenskaper

2011-01-12T13:12:00.004+01:00

Jag vet inte riktigt vad sjutton jag ska skriva. Det är därför jag inte har gjort det hittills. Makes sense, uh?

Anyhow. Nytt år. Ny start. Nytänkande. Som alltid.

Snabb summering; julen var fullständigt underbar. Jag har nog aldrig haft en sådan harmonisk, lugn och vacker sådan någonsin. Vi åt, sov, pratade, drack underbara saker, badade balja, gick långpromenader, hängde med djur och slappade framför brasan. Och ingen höjde ens rösten åt någon annan, tror jag. Häpnadsväckande. Och så oändligt uppskattad. Jag vet hur sällsynt det är och jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad.

Nyårsafton blev oväntat av i Linköping istället och det gick bara bra det också. Skönt att träffa yngsta brorsan ytterligare en sväng, med tanke på att han flyttade till Australien (Perth) igår. 19 år och ute på alldeles egna äventyr. Shit, vad nervös jag är, men självklart jätteglad för hans skull. He'll have a blast, I'm sure.

Har lyckats träffa nästan hela släkten i olika omgånger och det känns också skitbra. Sedan jag kom tillbaka till hufvudstaden har jag städat, organiserat och shoppat till lyan. Och jobbat, förstås.

Hoppas på att Maggan frisknar till, för i så fall kommer hon hit i helgen och då är vi en gäng som ska ut och partaja. Nu är det tvättdags och sedan måste jag fan ut och röra på mig. Januari och snöstorm eller ej - jag känner mig som en seg deg. Så kan vi inte ha det.

På ett djupare plan; jag vet verkligen inte. Tror jag undviker att skriva för att undvika att tänka. Generellt mår jag bara bra. Under ytan har jag en massa spontana och galna planer på att köpa hus i Toscana. Och inte i 40-årsåldern heller, utan närhelst jag känner för att göra något ganska tokigt.

Det är nog ett av nyårslöftena - att göra mer flippade saker. Minst en stor grej i alla fall. I guess I'll keep you posted.

Mäh

2010-12-12T13:19:00.004+01:00

Sjuk och helt slut. Det är söndageftermiddag och igår jobbade jag 8 h med feber. I natt sov jag 12 h och nu knarkar jag alvedon. Veckan som följer är minst sagt fylld med jobb och inte sjutton har jag tid att vara sjuk mer än på sin höjd imorn. Så nu återstår ingenting annat än vila.

I övrigt klättrar jag uppåt. Och jobbar. Samt konverserar med mina fina brudar. Drack vin med Malin i torsdags och åt middag med Andrea (som äntligen är hemma!) i fredags. Skulle ha följt med ut på stor flatfest igår, men av uppenbara skäl gick det inte alls. I veckan ska jag bara jobba och fika med min Malin nr 2.

På lördag bär det av en snabbis till Norrköping för att fira min farbror som fyller 50. På söndag lär jag hjälpa min kära mor (som jag är så oändligt stolt över, mer än vanligt just nu, men får inte säga varför så här ute i etern...) att preppa julmat/godis innan det bär av tillbaka till Stockholm för den sista rushen innan jul.

Den 23e kl 17 bär det av till Hälsingland. Jobb i mellandagarna och sedan nyår i Köpenhamn med syrran.

Fick precis reda på att jag fick VG på första delen av dryckeskulturskursen och har nyss tackat ja till den betydligt svårare del 2. Yay!

Annars har jag fallit hals över huvud för SVT-serien "Våra vänners liv" som jag bevittnat maniskt under veckan på SVTplay och är nu i kapp med TV:n, så imorn sänds äntligen näst sista delen och sedan återstår bara att vänta på den allra sista.

Sniff, snörvel / M

Genuin sorti

2010-12-05T17:15:00.004+01:00

Söndagkväll. Andra advent. Och jag hade världens finaste dag igår. Det var länge sedan jag upplevde så mycket känslor på så lite tid och jag är, ärligt talat, alldeles emotionellt utmattad.

Hemma nu. Trött, nöjd, lite ledsen, men så gränslöst stolt över mig själv. Och det är hela huvudsaken.

Jag var så otroligt nervös till att börja med. Satt med mina underbara brudar och fikade i några timmar innan stängning på bolaget. Lyckades pilla i mig en äppelmuffins. Och visst var det jobbigt i början. Stelt, läskigt och oklart. Kram på hans initiativ, men det kändes ändå naturligt. Sedan undvek vi ögonkontakt i vad som kändes som flera år. Egentligen bara tills vi kom hem till f d chefen och började dricka champagne. Sneglade lite, även om vi satt på helt olika ställen.

Efter den minst sagt speedade champagneprovningen bar det av till Fyrishov; först bastubad, med tillhörande öl, istunna och isvak, följt av äventyrsbad med rutschbana och bubbelpool. Om ni aldrig har varit i en simhall efter några glas champagne - try it! Det var något av det roligaste jag någonsin har varit med om. 15 vuxna människor, alltifrån 21 till 64 som åkte rutschbana som aldrig förr. Så otroligt härligt. Bästa tiden här blev 7 s och 21 hundradelar. Not too shabby.

Lyckades få in en och annan klockren pik i bastun, vilket glädjer mig. Kvällens skönaste replik, f ö ; "Fan vad vacker du är naken, Matilda! Eller alltså, så här naken i bikini som man inte har sett dig förut." Haha. Jag kände mig snygg och det var skönt. Och visst tittade han. Och jag också, emellanåt.

Middag följde. Och när bordet lugnat ner sig lite och var så när som på tomt passade han på att på eget initiativ genuint be om ursäkt. Jag var lugn, rak och tydlig med hur jag kände. Han skämdes. Och sedan släppte vi det. Jag funderade ett tag på om jag skulle behöva ta upp det igen, men det behövdes inte. Han förstod att loppet var kört för hans del och var sitt vanliga, burdusa, skitsnackande, packade jag. Jag trodde helt ärligt att jag skulle tråna betydligt mer, men nej. Det blev för uppenbart precis hur himla fel vi är.

Att säga hej då långt in på natten för att åka hem och sova hos fantastiska Karro, det var däremot inte det lättaste. Jag fångade honom i trappan på vägen upp från nattklubben. Han såg ut som en skamsen hund. Det blev väldigt mycket kramar (kan inte påstå att jag minns alla detaljer, men det blev nog mer än kramar...). Där stod vi, efter 1,5 år, och bara tyckte om varandra. Och la ner det hela, trots det.

Jag fick mitt fina slut. Om vi råkar springa på varandra på stan nu så kan vi kramas och jag slipper hata. Jag ville aldrig göra det.

Men gud så jag grät. Något så förtvivlat. Hela taxiresan hem. Det gjorde ont ända in i själen. Fast nu är det gjort och det känns bra. Ledsamt, men helrätt. Jag tror faktiskt inte att det blir bättre än så.

Och på tal om kärlek. Mina helt enastående, urgulliga, vackra, mysiga, trevliga, charmiga ex-kollegor. Fy fan vad jag älskar dem. Att man kan ha en sådan totalhärlig kväll samtidigt som man dealar med så mycket jobbiga och motstridiga känslor - det är faktiskt ganska häftigt. Så nu är jag sådär tacksamt amerikansk igen. Samt helt jävla slut.

Imorn är det en ny dag.

En enda stor klyscha

2010-11-25T22:33:00.006+01:00

Någonting händer när man drabbas av elände. Jag börjar nästan misstänka att det har med karma att göra. Hur mycket det än bär mig emot att skriva det. Det må låta lite larvigt, men jag har nog aldrig varit med om mer intensivt stöd på så kort tid.

I söndags var Sabina och Sandra här hela kvällen. De tvingade mig att äta, de stängde av en film halvvägs in för att jag inte pallade med vissa scener, de svor, de predikade och de uppmuntrade mig att ta tag i det viktigaste omedelbart. Och jag vet inte om jag hade gjort det annars. Systra mi var sjuk som bara den och låg, trots det, under en filt och kraxade fram hur mycket hon hatar och hur mycket hon skulle vilja slå ihjäl.

I måndags åkte jag inte till Uppsala och det känns fortfarande som rätt beslut så här i efterhand. Även om jag känner mig löjlig. Jag pratade med en och annan kollega som förstår. Jag pratade med min underbaraste moster och det samtalet i sig gjorde fan underverk. Innan jag visste ordet av var jag hembjuden på middag och övernattning i en annan del av stan. Mer förståelse, mer hat, mer sympati. Och vin, samt urmysiga katter fram till läggdags.

I tisdags var jag på utbildning på Elite Palace Hotel vid St Eriksplan hela dagen. Det var både intressant och inspirerande, jag önskar bara att jag hade varit på bättre humör. På kvällen; middag, vin och övernattning hos nästa fantastiska väninna.

I onsdags jobbade jag, men bara halvdag. Kollegorna gjorde sitt till. Var smått orolig över att spendera tid helt själv, men då började folk att ringa istället. Och höra av sig på nätet.

Och så igår, när jag hade en riktig jävla skitdag, fick jag världens finaste meddelande av min amerikanska darling Laurel och spenderade gårdagskvällen med henne på Skype. Idag är jag officiellt sjuk, men i ärlighetens namn mer ur form och i behov av sömn, lugn och ro och mat. Man får göra så ibland. När man bara inte pallar.

Sedan i lördags har jag ätit mat 6 gånger. Middagar, alltså. Och ofta pga andra. Tänkte försöka vända på det nu. När jag är miserabel går jag till total överdrift och det känns faktiskt bara onödigt. Äta bör man, annars dör man. Och det har jag faktiskt ingen lust med.

För att sammanfatta. För att låta tvättäkta klyschigt amerikansk; jag är omgiven av så jävla mycket kärlek. Och är så himla tacksam för det. Den här veckan har jag gråtit, jag har skrattat, jag har varit otroligt sarkastisk, jag har hatat, jag har varit så enormt besviken, så frustrerad och så bitter. Men jag har fan inte varit ensam. And that has made all the difference.

Whatever

2010-11-21T23:30:00.004+01:00

Efter mitt senaste inlägg så kan jag knappt fatta att jag måste göra det här. Det är så sinnesrubbat pinsamt så ni anar inte. Och jag har knappt processat att det faktiskt ens har hänt. Men det har det.

Jag har aldrig känt mig så naiv i hela mitt liv. Och aldrig så schizofrent tudelad på en och samma gång; jag arg, bitvis rasande, jag är ledsen, bitvis förtvivlad. Jag är ironisk, patetisk, besviken, sårad, trött, matt, lättad och numb omvartannat.

Som jag har tyckt om. Som jag har stått ut. Som jag har valt att inte se, som jag har låtit bli att kommunicera, att alls höra av mig, att kräva någonting över huvud taget. Som jag har tassat omkring. Och för vad!? Inte ett jävla skit, that's what. Nothing whatsoever. Inte ens en ursäkt. Inte ens ett förlåt.

Att ha lekt, i över en vecka, i över två veckor, för att sedan tvärvända på en tjugofemöring och förstöra precis allt. Med ett enkelt "jag vill reda ut saker och ting med en annan först". "Spela med öppna kort", du vet. Utan minsta hint dessförinnan. Kanske för att han fortfarande tror att jag egentligen inte bryr mig. Efter 1,5 år...

Eller förmodligen just för att han inte gör det. Jag vet att han tycker jättemycket om mig och det går fan inte att bortse ifrån. Bara, återigen, inte ens i närheten av tillräckligt och att behöva inse det IGEN - det är fan inte det lättaste.

Som tur är har jag raseriet till hjälp där. För jag har faktiskt rätt att vara arg. Han kan tycka att han har varit schysst och ärlig i förtid, men herregud vad mycket snyggare han hade kunnat sköta det hela.

Och jag förstår fortfarande ingenting. Och kan återigen inte fråga. Jag kommer aldrig att förstå den mannen. Och han kommer aldrig att förstå mig. Varför ska då just det vara så jävla svårt att förstå!? Varför kan jag inte bara vara en sådan där logiskt tänkande, jordnära tråkig människa? Helvete, vad mycket enklare precis allting skulle vara...

Jag ska sluta spy galla nu. För inte ens det är han värd. Den jävla skitstöveln.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men det här, mina vänner, det är något helt annat. Han är så rökt att det inte är sant och jag tänker inte ens tillåta mig själv att SE på människan på fel sätt någonsin igen. The ice queen is back. För en avsevärd tid framöver. Lita på det.

Counting

2010-11-18T11:34:00.005+01:00

Det är torsdag. I måndags jobbade jag 10 h. I tisdags jobbade jag 10 h. Igår jobbade jag 14 h. Och idag är jag ledig. Imorse, efter 07 någon gång, bestämde sig min next door neighbour för att börja borra och slipa på sin sida av väggen. Och jag var för trött för att ens orka banka i den, för att inte tala om att knacka på och börja vråla. Lyckat värre...

Anyhow. Jag har åtminstone fått 10 h sömn, även om den blev avbruten lite då och då. Och mina främsta planer idag är att titta på all daytime television jag kan hitta. Mums! Handla ska jag också och ta en långpromenad så småningom (när Oprah väl är slut, kanske. Haha).

Jobb imorn igen, men jag är leeedig på lördag och ska roa mig med Sabina och Sandra. Och på måndag bär det freakin' ÄNTLIGEN av till Uppsala. Dags att spana in nya jobbet, hälsa på kollegorna, fika med finaste Karro och sedan hålla provning förstås. Det är ju egentligen därför jag ska dit. Fast den senaste veckan har det handlat om något helt annat. Lita på det. ;-)

Jag vet inte riktigt vad det är som händer just nu, men det är galet oväntat, lite spännande och väldigt, väldigt mysigt. Och jag vet att det inte är smart, ultimat eller ens i närheten av vad jag borde satsa på. Men det är november! Att förverkliga sig själv kan fan vänta till mars...

And I will tell you this; jag har nog aldrig längtat så mycket i hela mitt liv.

Hell yeah

2010-11-12T21:48:00.008+01:00

Fredagskväll. Efter en alldeles underbar fredag.

Som inleddes med att äta fyra olika desserter till fem olika dessertviner. Saffranspannacotta med hallon. Vit chokladmousse. Äppelpaj med vaniljsås. Och chokladtårta med chokladglasyr och chokladportersås. Det ni. Till detta; bland annat ett eiswein för 1200 kronor per 375 cl (en halv liten pluttflaska, alltså) som var alldeles gudomligt. Min kommentar på den i kombination med chokladmoussen? "Jag dör. Jag dog. Holy heaven." Inte speciellt proffsigt, men väl ärligt.

Efter denna spektakulära frukost fortsatte resten av dagen med ett leende på läpparna. Bra och roliga kundmöten och planering av vårens alla provningar. Jag ska hålla maltwhiskyprovningen, en basprovning ("lär dig prova röda viner"), en med Barolo/Barbaresco-tema och en Alsace-provning i första hand och är mer än lovligt nöjd med det, lemme tell ya.

Sitter och ser på storfavoriterna Carola och Sissela på Skavlan (som sjunger så fint så att jag nästan bölar som en 60-årig tant) och dricker en jättefin Sydafrikansk blend (shiraz, mourvèdre, viognier) som verkligen ÄR sydafrikansk in its true sense. Rökig och rejäl. Love it. Och blott 89 spänn. 1a oktober-nyhet; Flat Roof Manor.

Jobb imorn också, men sista jobblördagen på ett tag nu. Sedan ska jag pimpla vin med systra mi. Min finaste Bina. Åh, vad jag älskar dig!

På söndag eventuellt brunch med mellanbrorsan, som råkar vara i stan. Min yngsta brorsa har för övrigt deklarerat att jag, som person, främst har tre olika faser som jag växlar mellan (och som tydligen är väldigt uppenbara); när jag vill visa/berätta något (med vitt uppspärrade och glittrande ögon, I'm sure), när jag vill dölja något (typ choklad under soffkudden, med väldigt stora oooskyldiga ögon eller när jag försöker ljuga) och när jag inser att jag måste erkänna något (med skamsen, flackande blick). Och vet ni vad det värsta är?

Det hela är läskigt sant.

Och på måndag släpps alla julens drycker, samt vinterns nyheter, så då jäklar blire åka av.

Novemberhelvete

2010-11-10T16:46:00.005+01:00

Det är november.

Jag avskyr verkligen november. Ändå har över en vecka lyckats passera utan att jag har hunnit observera det. Men nu så. Det är kallt, mörkt, blåsigt, jävligt och allmänt hemskt. Men inatt fick jag i alla fall sova mina efterlängtade 12 h och idag är jag helt ledig.

Så jag har tvättat, städat, planerat en kommande vinprovning och storhandlat galet nyttig mat. För nu får det vara slut på eländesätandet. En nygrillad, alldeles ljuvlig kyckling har räddat hela min dag. Vitaminvatten och sallad på det och kroppen känns något mindre dåsig.

Ikväll ska jag dessutom iväg och lyssna på underbara Eva Dahlgren som ska monologa sig och förhoppningsvis sjunga lite på Rival. Och som sagt. När lönen trillar in runt den 26e ska jag på spa på Sturebadet. Something like that.

Annars? Jobb, jobb och jobb. I helgen var jag i Linköping och firade Maria. Så trevligt så, om än på tok för mycket vin. Hade i alla fall galet mysigt med familjen i söndagskväll och åkte inte tillbaka till huvudstaden förrän 05 i måndagsmorse.

I helgen ska jag hänga lite med mina brudar. Om det nu stämmer att jag bara jobbar mellan 08 och 12 imorn så ska jag bege mig ut och shoppa lite efter det. Härligt! Jag har inte varit i närheten av en öppen affär på vad som känns som flera månader. Haha.

Och vad gäller resten? På ömhetsfronten intet nytt... Naturligtvis. Men jag är inte överdrivet bitter. Än. Mest ledsen. Ledsen och uppgiven. Och så oerhört trött på mig själv.

I glädje och i sorg

2010-10-31T20:45:00.005+01:00

Söndagkväll. Helgen snart till ända och imorn ska jag upp 04.00 och åka till Grythyttan för sista gången den här terminen. Efter det blir det jobb resten av veckan och på fredagkväll bär det av till Linköping för att sammanstråla med vänner och familj, samt fira Marias 25-årsdag.

Jobbet går kanon. Lägenheten är, äntligen!, helt färdig. Allt som ska vara där är i förrådet, det är städat, organiserat och hur fint som helst. Jag har till och med lyckats helkroppsrenovera mig själv idag. Haha. Samt gått söndagspromenad och sovit ut riktigt ordentligt. Redo för en helt ny vecka, for sure.

Det var ytligheterna. Vid sidan av det befinner jag mig smått i chock fortfarande. Vår älskade, otroligt coola och jättefina gamla alltiallo (läs: hembiträde of some sorts) har nämligen fått en hjärtinfarkt och dött. Blott 68 år gammal och väldigt plötsligt. Det sjuka är att hennes man fick en först och medan han låg på sjukhus fick hon en och klarade sig inte. Ni vet väl vad de säger om par som vuxit ihop och inte klarar sig utan varandra... Jag tvivlar dessvärre på att han klarar sig nu, om han ens vet om vad som har hänt med henne.

Hon har betytt en hel del för mig och kan jag ska jag verkligen försöka ta mig till begravningen. Det är så svårt att ta in och som bekant får jag panik inför hela dödsbegreppet och vill inte ens tänka på var sjutton hon har tagit vägen. Idag är inte en ateistdag, mina vänner. Idag känns livet mest obegripligt.

I övrigt så saknar jag. Fortfarande. Fast just på den fronten har det hänt en hel del. För det är uppenbarligen inte bara jag som gör det... Vad jag egentligen ska göra med den informationen på sikt återstår att se. Vi har sagt att vi ska ses, om än inte preciserat när. Men åh, jag längtar.

Mitt fina lilla karlhelvete.

Trött, men lycklig

2010-10-23T16:45:00.004+02:00

Tiden flyger förbi. Och igår vaknade jag upp till årets första snö (inte lite heller!) och hamnade i fullständigt chocktillstånd. Jag tänkte liksom sätta på mig ponchon, men det fick bli fleecetröja under jackan istället. Hehe.

Den här veckan har jag verkligen jobbat något helt otroligt nu igen. I måndags var jag i och för sig "ledig", men på kvällen skulle dryckesprovningsportföljen in, så det var bara att spendera dagen på Stadsbiblioteket med MacBooken i högsta hugg och med Sabbsan vid sidan om. Då var ju dessutom målarna här, så på kvällen åkte jag hem och sov hos Malin. I tisdags efter jobbet fick jag äntligen komma hem och gud, vad fint det är. Seriöst. Hallen är grå och jättevacker. Tre av vardagsrumsväggarna är gråbeigevita (haaa) och en liten fondvägg/kökshörnan är syrénlila. Jag är galet nöjd.

Igår var jag och syrran på konstutställning på Odenplan, följt av mycket trevlig middag på Chill på Söder. Nu är jag precis hemma från dagens dos jobb och tro mig, mina enda planer för kvällen är att ta världens längsta dusch, äta en god middag, dricka gott vin och se på film. Sedan ska jag äntligen få sova. Det har jag sett fram emot hela dagen. Så tragiskt är det.

Imorn kommer mina underbaraste päron hit och hjälper mig att skruva ihop/upp saker. Så mysigt så. Eventuellt blir det bio också. Får se vad som hinns med. Nästa vecka blir det också mycket jobb (nähä!?) och förhoppningsvis en lön som jag kan lyckas överleva på (jobbade ju bara 2,5 v i september, typ), men jag misstänker att det blir delvis grötföda november igenom med tanke på alla roliga grejer man kan lägga pengar på istället för mat.

På måndag är det provningsdags igen (för kunderna), med mat & dryckes-kombinationer som tema. På onsdag är jag helt ledig. Blir till att plugga vin då, inför den stundande hemtentan.

November blir nog förvånansvärt bra i år. Jag har en Linköpingshelg med 25-årsfest inbokad, en tripp till Grythyttan (för sista gången i år), en utbildningsdag på HK (huvudkontoret) och en helg med brudarna/eventuellt inflyttningsfest (den 20e - lägg det på minnet redan nu!). I slutet av månaden (när jag väl har fått oktobers efterlängtade lön...) funderar jag starkt på att lägga in mig på Sturebadets spaavdelning och lyxa till det på allvar. Och i början av december blir det partaj med gamla, finaste kollegorna. Åh, vad jag ser fram emot.

Och i torsdags var jag på dejt. För att jag kände mig tvungen. Det var väldigt trevligt. Inga pinsamma tystnader och ganska mycket skratt. Men inget klickande för min del. Så det blir inget mer av med det. Ska ge mig själv lite tid och lyssna på magkänslan istället. Smartast så.

Och nu, kära ni. Nu ska jag njuta.

To expect the unexpected

2010-10-14T21:50:00.004+02:00

Om någon hade frågat mig i söndags, när jag skrev det där senaste inlägget, hur stor sannolikheten kunde tänkas vara att jag faktiskt skulle få både välbehövda kramar, närhet och en väldans massa annat så hade jag nog svarat... att den var jävligt liten. För jag trodde att jag hade bestämt mig och att det enda som skulle kunna få mig att ändra mig (någon slags respons från motparten) var ungefär lika med noll.

Men. Responsen kom. Med besked. Och oförberedd som jag var hade jag inte en chans. Väntade in i det sista med att faktiskt agera, men inte sjutton lyckades jag återvända hem från måndagens ölprovning förrän x antal h senare. Tyvärr, kanske. På vissa sätt.

Men vet ni vad det värsta är? Jag kan bara inte ångra mig.

Jag skäms som en femåring som tog ett för stort, uppenbart bett av det förbjudna pepparkakshuset. Både för min kära mor och en och annan besviken och uppgiven väninna. Det gör jag. Fast... alltså, det är hemskt, men shit, vad jag tycker om den där jävla karln. Trots att han är megahopplös. Och jag bara kan inte låta bli att hoppas att det är bättre att jag nu går omkring med ett senaste "vardagsminne" snarare än något slags överromantiserat avsked. Så är det.

Och jag vet. Det är lätt att säga så här 2-3 dagar senare, när man inte är despo eller ledsen eller förvirrad. Vi får väl hoppas att så mycket som jag jobbar nu lär jag inte ha så mkt tid över för reflektion i vilket fall.

Idag fick jag f ö en chokladask av en kund på jobbet. För att jag hittade hennes körkort, letade upp henne och ringde. Så himla söt! Den här veckan har varit minst sagt intensiv. Ölprovning, passion, jobb, vinprovning, jobb, kvällsmöte, jobb, mera jobb. Jag har kommit hem alltfrån 21 till efter 23 varenda kväll hittills.

Och nu väntar ännu mera jobb, ev middag imorn, vinprovning med tjejerna på lördag och sedan någon form av utgång. Och sedan ska provningsportföljen (vi ska föra anteckningar på 15 viner vi har provat) in på måndagkväll. På måndag och tisdag kommer dessutom målarna hit och fixar mina väggar. Det ni. Nu jävlar. Snart blir det fest! ;-)

Minst sagt hopplös(t)

2010-10-10T21:24:00.005+02:00

Jag vet att jag bloggar för lite. Det är helt enkelt för att jag jobbar så mycket. När jag kommer hem efter mina 10-timmarsdagar är jag vanligtvis ganska slut. För vi sitter inte direkt i kassan på mitt nya jobb, vi står där. I max 10 min åt gången. Sedan springer vi omkring. On our feet. Dessutom har jag typ 3-4 sådana dagar i veckan. Jag klämmer alltså in en 40-timmarsvecka på 4 dagar emellanåt. Och det känns, kan jag säga.

För att sammanfatta. Karriären går spikrakt uppåt. Jag kan bara inte fatta hur jag lyckas, men det gör jag uppenbarligen. Senaste nytt är att jag ska få börja springa på förhandsprovningar på HK för nyhetssläppen. Jag kan inte beskriva i ord hur lycklig det gör mig. Ungefär så. Nu har jag träffar vår officiella dryckesprovningsansvarig, dessutom, och vi ska hålla provning ihop för första gången nu på tisdag. Jag jobbar tisdag hela vägen fram till lördag den här veckan, med i morgon som undantag.

Imorn ska jag till Uppsala och hålla ölprovning för 30 pers. Ungefär, åtminstone vad som känns som, 200 m från ett ställe där jag har spenderat en hel del tid under mina sista 17 månader i stan. Utan att gå dit, givetvis. Eller ja, det är så det är tänkt i alla fall. Försöka går ju.

För så här är det. Jag älskar att bo i Sthlm. Även om jag inte har lyckats få ordning på lägenheten ÄN, så är läget perfekt, närheten till vatten är en dröm, shoppingen en ännu större sådan (när jag väl får ordning på ekonomin, vill säga), jobbfronten slår som sagt alla rekord, jag hittar på saker, umgås med massor med folk (både Sofia och Camilla var här i helgen och det var hur mysigt som helst), unnade mig t o m världens vackraste poncho igår, min skrala ekonomi till trots, och ändå är det något som inte stämmer.

Förnuftsmässigt kan det inte bli tydligare och jag vill ingenting annat än att gå vidare. Helst fort som fan. Jag försöker vara öppen för förslag, jag tittar på andra, jag har till och med försökt att börja dejta igen (fast fått lov att ställa in; det gick bara inte och så jävla intressant var det inte heller), men det enda jag kan tänka på är ett hopplöst jävla elände till man, som inte förtjänar mig över huvud taget.

Förra helgen var jag på Öl- och Whisk(e)ymässan och träffade den vackraste killen i mannaminne. Han såg ut som David Beckhams betydligt snyggare lillebror (...), fast med turkosblåa havsögon. Vi bondade över lagrad rom, jag letade upp honom på Facebook och nu ska vi eventuellt ut och ta en öl.

Men vad ska jag med honom till, när jag, trots allt som händer i mitt liv just nu, känner mig riktigt jävla ensam och övergiven och bara vill ha en kram?

En kram som jag inte kan få. Sex som jag inte kan få. Närhet som jag fan inte kan få. Och allt detta för att jag, supposedly, kommer att vara mig själv tacksam någon gång i vår, typ. HA! Nå, VI FÅR FAN HOPPS PÅ DET! Det är allt jag kan säga.

Nu sova. Så att ännu en jävla söndag är över. Det är då det händer. Det är då jag har tid över att tänka. Och jag orkar verkligen inte tänka mer.

"Sometimes I feel broken, like I'm never gonna heal..."

Flyt och passion

2010-09-24T21:08:00.004+02:00

Nu jävlar, hörrni. Nu börjar det hända grejer här. För 1,5 vecka sedan hade jag en helt annan bild av hur min höst skulle se ut. Men nu! Jösses.

Ett mer eller mindre (vad som lär bli) heltidsjobb senare (den här veckan har jag/ska jag jobba 6 dagar...), med ett varugruppsansvar (RÖDVIN!) som jag aldrig hade kunnat drömma om och med allra största sannolikhet officiellt dryckesprovningsansvarig (nu vickar jag) redan till vintern. Har jag flyt eller har jag flyt? ;-) Att ha "råkat" gå in på precis rätt butik vid precis rätt tillfälle, som fullständigt skrek efter folk som brinner och vill utvecklas och ta ansvar - det beslutet känns bara så himla snyggt.

Kollegorna är charmiga (och som vanligt så liknar en hel del så många gamla man lämnat bakom sig), chefen är underbar och jag har inte fallit för en enda en hittills. Ha! Det är annorlunda mot den stora city-butiken i Uppsala, absolut. Jag tror att jag har frågat efter leg på 20 pers på 5 heldagar - och det är helt galet från vad jag är van vid. Där frågar man om leg på 20 pers efter en timme, alla gånger.

Men vår kundkrets består främst av östermalmsdamer, kontorsnissar, företag och vinsnobbar. Minst sagt my cup of tea. Otroligt mkt intressanta och roliga kundmöten. Idag har vi dessutom möblerat om all whisk(e)y inför modulskiftet 1a oktober (ändrade priser, indelningar, nya varor etc.) och bokat in lilla mig på en utbildningskurs under hösten för just varugruppsansvar, samt en i vinter med ost och vin-tema. Tror ni att jag belåten eller? Jaaa.

Jag vet i helvete hur det här ska gå. Allvarligt talat. Hur länge jag ska trivas, hur det hela utvecklas, vad jag ska göra med min oavslutade fil kand-examen (mina kära övre medelklassföräldrar är inte speciellt överlyckliga över mina nya livsval...), hur resten av livet kommer att sluta (det där har fan alltid varit mitt problem. Planeringsfreak som vill ha koll på läget, liksom. Tragiskt!), men....

MEN. Det känns SKITBRA! Jag är ASNÖJD! Magkänslan jublar. Allting känns helrätt. Jag brinner, jag vill, jag kan, jag ska. Vad mer behövs? Vad kan vara mer rätt än att känna så? Så jag ska försöka att bara vänta och se. Spännande va? Pss.

I alla fall. Fredagkväll. Imorn ska jag upp kl. 06 och ta mig till TÄBY C av alla jävla ställen och jobba smack hela dagen och få fett med OB. Tro mig, jag behöver alla pengar jag kan få. Fick alldeles var låg lön idag (när har någon någonsin ätit nudlar till middag på självaste lönedagen, f ö ?) och har miljarder skulder. Det blir till att låna/sälja aktier/föra över lite sparkapital - vad som nu är smartast, så länge.

Men tro mig. I den här takten kommer jag, med mina standards, att vara miljonär lagom till jul... Så det känns inte så jävla jävligt trots allt (mkt medveten om att jag är lyckligt lottad som har lösningar att tillgå).

Jag ska föresten försöka låta bli att festa i helgen. Sedan jag flyttade hit har det blivit fre-lör VARJE helg. Som värsta ungdomen! Haha. Men hoppas på att lyckas möta upp min fina Thomas imornkväll i alla fall. Så det så.

Litteraturkursen ska jag alltså hoppa av. Vinutbildningen på distans fortsätter jag givetvis (det är så jääävla roligt!). Och om de bara kommer hit och målar om min lägenhet snart så ska jag se till att både ha inflyttningsfest (läs: våga släppa in folk...) och få lite mer ordning på tillvaron.

För att inte tala om att jag ska börja leta lägenheter på Östermalm eller så. Weeey! "Stockholm, Stockholm ska det va. Ja, Stockholm, Stockholm världens stad!" (Och Hälsingland och Dalarna! Förstås. Och kanske Linköping. En aning)

Nyss saknade jag föresten Uppsala lite grann för första gången sedan jag kom hit. Det var ett reportage på TV. Kollegorna saknar jag hela tiden. Verkligen. ALLA, men kanske (tyvärr) främst en. Det är en himla fin stad. Och jag önskar att jag kunde åka tillbaka redan 2a oktober, men då ska jag ut och rajtantajta mig med nya jobbet. Dessutom är det alldeles för tidigt. För att återse en och annan. Främst en nu igen.

Så jag låter bli, trots att jag vill så mkt att hälften vore betydligt mer än nog... Men i sinom tid, så. Vinprovning ska jag tydligen dit och hålla redan måndagen den 11e oktober och då lär jag nog råka hamna på Svava somehow. ;-) We'll se how that goes.

I alla fall. Här flyter det på. Som sagt. Som fan. Hoppas att det gör det för er också.

Nightey night!

Ashamed to be Swedish

2010-09-20T00:43:00.003+02:00

Jag skäms så mycket så jag vet inte till mig. Det har precis varit riksdagsval år 2010 i Sverige och Sverigedemokraterna fick 5,7 % av rösterna. Det innebär att ungefär var 20e person i Sverige är fullständigt jävla dum i huvudet. Det hade man ju iofs kunnat lista ut själv. Men att få det på papper och något så extremt? Det känns verkligen förjävligt.

Mona blev inte stadsminister (för allvarligt talat; jag har stött på en och annan vettig sosse i mina dagar, som till och med jag skulle kunna tänka mig att rösta på - som Margot Wallström och Anna Lind - men inte Mona. Hon har gjort bort sig för mkt i övrigt och att hon skulle bli Sveriges första kvinnliga stadsminister? Nej tack!) och det gick bra för både Miljöpartiet och åtminstone inte katastrofalt för vare sig Centern eller FP.

Men allting överskuggas liksom av SD. Tack och lov så gick Reinfeldt ut och sa att han vill inte samarbeta med SD, utan föredrar Miljöpartiet. Dessvärre så lär ju Maria Wetterstrand (som jag f ö är förtjust i och mestadels tycker är väldigt vettig) inte vilja gå med på det och då kommer jag (garanterat) bli jävligt osams med en himla massa Miljöpartister!

För så här är det; alla människors lika värde måste ALLTID betyda mer och värderas högre än enskilda partiers smågnabb. Det är min viktigaste åsikt och den står jag för mer än allting annat på jorden.

SÅ är det.

Men framför allt så skäms jag något så vansinnigt.

I helgen; Andrea här från Bryssel. Utgång på Momma, Vampire och Göta Källare. Underbara middagar och tidigare i afton, alldeles underbart skådespel på Stockholms Stadsteater i form av pjäs av Louise Boije af Gennäs och vin och valvaka med min fina Malin.

Imorn börjar jag jobba på Karlaplan. Jobb smack hela veckan utom torsdag. Litteraturen lär läggas ner till fördel av jobb och passion. Och det känns underligt, men bara bra. Jag är en klassisk jobbmänniska. Uppfostrad borgligt, men tvärtemot allmänheten går jag från höger mer mot mitten ju äldre jag blir. Och som sagt. Individer före principer! DET är mitt motto.

Puss och godnatt

Så jävla lyckat!

2010-09-15T14:16:00.004+02:00

Jag måste erkänna att jag är bra jävla belåten just nu. För ungefär 1,5 h sedan landade jag drömjobbet på Systembolaget på Garnisonen, Karlaplan. Som mer eller mindre vikarierande dryckesprovningsansvarig.

Ska dit på möte på fredagmorgon för att prata vidare om vad för slags kontrakt vi ska skriva och när jag ska börja (förmodligen redan nästa vecka). Innan dess bör jag alltså få tag i CSN, för är det så att jag inte får några pengar så är det kort sagt bye bye till litteraturen och hellooo till hur mycket jobb som helst. Ni kan ju ana vad jag kanske är mest sugen på trots allt...

På väg hem från universitetet hämtade jag ut min splitter nya iphone 4. Dessvärre får man det speciella sim-kortet vid sidan av, så jag kan inte leka med den alls än så länge. Men fin är den. Jag har redan beställt ett fodral/skydd (äkta läder + syntetiskt zebraskinn!) och sim-kortet lär dyka upp imorn eller senast på fredag. Good times!

När man saknar för mycket är det bra med materiella ting som distraktion. Och på tal om att sakna har jag precis budat iväg en stor chokladask som tack till mina älskade ex-kollegor i Uppsala. Den borde anlända på fredag.

Solen har precis kämpat sig fram bakom molnen och jag har varit på ICA och handlat lyxmat för att vara snäll mot mig själv. Hehe. Har sms:at ungefär halva Sverige för att jag är så glad, kan tilläggas. I helgen kommer min fina Andrea hit från Bryssel och bor hos mig. Det blir gayklubb på fredag, brunch och en avstickare för att ha filmkväll på lördag och teater (Louise Boije af Gennäs nya pjäs!) och valvaka på söndag. Can't wait!

Imorn ska jag in till city och spana på nya brills med Sabina som smakråd, samt förhoppningsvis lära mig hur en iphone egentligen fungerar...

Even a fool would let go

2010-09-12T21:09:00.004+02:00

Allting är bara så jävla konstigt just nu. Och jag gråter och garvar om vartannat som värsta tonåringen. Dessutom både bakis och helt slut dagen till ära. Kom hem 05.30 imorse. Somnade inte förrän efter 06.

Spenderade natten på White Room med Sabina och Ivana. De hade jätteroligt. Det hade dessvärre inte jag. Inte alls på humör och med helt fel inställning skrämde jag bort alla män som alls vågade sig nära. Måttet var rågat när en kille i baren frågade om inte jag kunde tänka mig att le lite. Han fick en mördande blick av 7e graden (skalan går från 1-10) och blev sedan fetignorerad. Så trevlig är jag...

Tidigare på dagen sprang Ivana Stockholm Halvmarathon och Sabina och jag hejade på. Detta följdes av sushi och vin hemma hos Sabina i Flemmingsberg. I fredags var vi, plus Sofia, på Söder och åt indiskt och pratade politik. Startade givetvis ett nytt parti också. När vi väl tar makten tar jag posten som utrikesminister. Bah. Såklart.

I torsdags råkade mamma vara på konferens i stan och var här och drack te en sväng på eftermiddagen. Det lutar åt att måla om det här eländet helgen 2-3e oktober, för er som kan och vill. ;-)

I övrigt har jag fortfarande inte fått något besked från CSN och får jag inga pengar av dem så har jag inget val än att hoppa av litteraturen och börja söka jobb. Var inne på Stockholms två exklusivaste bolag i torsdags och lämnade CV:n - på Regeringsgatan och Garnisonen, Karlaplan. Hoppas och tror att det gick vansinnigt bra på det sistnämnda och har jag en jävla tur hör jag av dem redan imorn. Då är jobbdelen åtminstone kirrad.

Hur jag inte ligger ner på golvet och flämtar än, det vet inte ens jag. "Du har nog blivit vuxen" sa mamma. Ha. Jo, säkert. Men faktum kvarstår; att ha så här lite koll och fortfarande andas - det är stort. För mig är det det. Så mitt i den här jävla soppan är jag faktiskt ganska stolt.

Och ledsen. Tror jag har gråtit alldeles för lite på sistone, när jag tänker efter, och tyvärr måste jag nog det. Så jag bölade hela vägen hem i natt och har fortsatt från och till hela dagen. Nu är jag trött och less. Så jag ska sova. Imorn är det en alldeles ny måndag. Jag ska springa (sjukt inspirerad av duktiga Ivana), fixa och plugga som en gnu.

Om några år kommer jag att tacka mig själv för det här. Det vet jag. Men just nu känns det bara förtvivlat jobbigt och jag saknar så mycket att det inte finns något som helst förnuft kvar...

Det hela snurrar vidare...

2010-09-07T12:51:00.003+02:00

Mindre kaos nu, men långt ifrån all set.

Läget funkar utmärkt. Att ha sanslösa mängder att göra helt plötsligt går bättre än jag trodde. Har inte brutit ihop än i alla fall (...). Även om idag är en sådan där dag när allting bara hinner i kapp och man får andas ganska djupt för att inte tänka alldeles för mycket.

Igårkväll kom jag hem från första heldagen på Grythyttan och sommelièreutbildningen. Åkte dit i söndags och spenderade natten hos Maria. Hur mysigt som helst. Fick hembakad bröd med mig därifrån, liksom - hur galet sött är inte det? Dagen igår var fantastisk och passade mig som handen i handsken. 15 viner, 20 sidor anteckningar och massa h föreläsning senare.

Missade en föreläsning i teori och metod igår och har ytterligare en imorn. Så nu blir det till att slänga sig över de enorma mängder text vi måste läsa. Och så ska jag in till stan och kolla ögonen och beställa nya linser. På torsdag börjar uppsatskursen, men sedan ser det äntligen lugnt ut (läs: jag kan fortsätta packa upp - ha, jag har knappt börjat! - slänga ner saker i förrådet, städa, försöka bestämma helg för målning och fördjupa mig i alla teorier).

Knappast ngn utgång den här helgen, alltså. Blev på tok för mycket förra (sushi i city, sangria i Gamla Stan och dans på Café Opera, samt hemmafest i Solna). Var ju lagom pigg igårkväll, kan tilläggas. Men nu så...

Jag älskar att bo i Stockholm. Och kan jag bara lyckas behålla den här ambitiösa andan så ska jag nog lyckas klara av båda kurserna parallellt. Men så var det det här med att söka jobb också... Hehehe. Jaja. Vi får se hur det går. Och hur sjutton jag nu ska hinna jobba mitt i allt det här...

Föresten så hör jag igen. Var på Lidingösjukhuset (den här ön har fan allt. Ett tag trodde jag att det bara var jag, några barnfamiljer och några pensionärer som bodde här, men icke. Det är en stor jävla ö) och läkaren konstaterade att det var typ de största vaxpropparna någonsin. Hon sög ut dem, så nu hör jag läskigt bra. Första dagen var hemsk - och jag var som en rädd hare. Ska man höra så här bra, liksom? Då hade jag inte hört normalt på 4-5 månader. Det ni.

Kaos

2010-08-31T13:40:00.004+02:00

Nämen goddagens resten av världen,

Det är lite så det känns, så här efter 4 dygn utan internet. I förmiddags var jag och hämtade ut två paket från ComHem med både bredband (som jag precis installerat helt själv. Nytt motto; Matilda kan, för Matilda har fan inget val!), TV och telefoni (inte för att just hemtelefon faktiskt lär användas, utan för att det blev en billigare deal då). Kortet till boxen har de däremot lyckats skicka till Linköping, så det anländer först imorn (Pappa skickade upp det ögonabums) och då är jag alltså även 15 kanaler rikare.

Vilket kan behövas, med tanke på hur det ser ut i övrigt. Att flytta är påfrestande. Självklart. För alla. Allt man äger och har är i fullständig oordning och man känner sig lite allmänt lost. Nytt ställe, hundra saker att lära sig, fixa och upptäcka (jag har t.ex. inte lyckats hitta vare sig mitt förråd eller tvättstugan ännu).

Utöver det så är det inte idealt att börja flytta sent på en lördageftermiddag. Efter jobbet. Med två stressade föräldrar. Som givetvis, trots alla förvarningar, inte kan sluta flämta "men huuuur mycket saker har du egentligen!? Hur kan man klämma in så här mycket på 15 kvadrat?" Säg det. But I did tell you... Först efter 19 var vi på plats på Lidingö. 4 pers mer eller mindre öste upp allting 3 trappor på mindre än 1 h. Sedan åkte vi hem till vänner och åt middag och somnade som stenar.

Söndag. Tillbaka ut till Lidingö för att mäta, skriva listor och fundera. Sedan vidare till IKEA ända ute i Barkaby. Fyra timmar tog det. Och då kände jag mig ändå paniskt stressad under hela besöket. Mor och far hade bråttom hem och innan de kunde åka var vi ju tvungna att få upp allting. Efter IKEA blev det ytterligare en timme på Elgigantan. Där jag råkade bli med stor, dyr platt-tv. Köpte även en micro, en dammsugare och en vattenkokare. Utöver detta; tv-bänk. Vardagsrumsbord. Barbord/matbord + barstolar. Bokhyllor. Badrumsspegelskåp. Hatthylla. Nya spotlightslampor till köket. Glas. Och en himla massa annat.

Sedan sprack tidsplanen totalt. Det tog år att ta sig tillbaka. Och vi hann få upp lite spottar, städa lita, montera TV-bänk och slänga upp TV:n. Sedan var klockan 21.30 och hög tid för päronen att åka hem. Då tog jag fel nyckel (den som endast går till tvättstugan) och låste oss ute (dörren låses automatiskt om den går igen). Låssmed fick tillkallas. Och ni kan ju ana hur dyrt det blev... Mina stackars föräldrar var inte hemma förrän 02. Själv har jag inte ens orkat böla åt eländet. Det blev liksom för mycket.

För det är hemskt. Eller det kändes betydligt värre i helgen. Efter ett dygn utan mat. Och egentligen skulle jag vilja fota hur det ser ut här bara för att ni ska få en idé om hur jag lever just nu. Men jag skäms alldeles för mycket.

Och jag må vara en snobbig, lyxuppfostrad perfektionist, men det är fan inte vackert alltså. Väggarna är hemska, badrummet är mikroskopiskt och hallen är röd. Fast jag har ju en väldigt snygg TV som täcker en del av det...

Har jag en jävla tur orkar föräldrarna återkomma i helgen för att hjälpa till med resten. Under tiden kämpar jag på här bäst jag kan. Igår var jag på introduktionen för kandidatkursen, samt köpte en 3 månaders SL-kort. Antar att det gör mig till Stockholmare på allvar. Det hela känns fortfarande ganska ofattbart. Och jag tänker så mycket att jag får huvudvärk.

Nu ska jag ta i tu med hallgarderoberna, städa och dona. Imorn; första föreläsningen. På torsdag kommer värden hit för att granska det här eländet och förhoppningsvis konstatera att det måste lösas.

Lugna ner dig nu, Gud. Jag må vara kapabel, men du behöver ju inte överdriva.

Avsked

2010-08-27T22:34:00.005+02:00

Leaving, in spite of loving, but with a stunning new view up front...

Jaja. The drama queen has settled down a bit. För ikväll åtminstone. Fan vet hur illa det lär bli under resten av helgen. Hehe.

Försöker tala om för mina (literally!) kolugna föräldrar hur mycket jag uppskattar att de kommer hit och hjälper mig att flytta. Eftersom jag vet hur jävla jobbig jag är att ha och göra med när jag är 1) stressad 2) nervös 3) osäker 4) emotionell. Det sammanfattar väl läget just nu, tror jag. Kläm in nostalgisk, tacksam, ledsen, glad och spänd också. Ha. Jo, minst sagt en intressant blandning.

Det är fredagkväll och sista kvällen i min lilla lya. Som är nerpackad och underlig. Smack hela dagen har spenderats på jobbet. Med att bjuda på glaserade morotstårtor (succé!), sucka lite dramatiskt emellanåt och senare på eftermiddagen med att kämpa som ett djur för att inte börja böla. Bara två gånger; på toan och ensam på lagret bakom en pall med vin. Och det var inte så mycket heller.

Men ont gjorde det. Även om jag är sanslöst nöjd med avskedsproceduren. Det blev precis som jag ville ha det och vad som än händer nu (förhoppningsvis ingenting...) så har jag ytterligare en snygg filmsnutt att adda till min samling. För det är verkligen så de har varit. De bra bitarna. Lite som på film.

Jag älskar verkligen mina kollegor. Och mitt jobb. De är en helt galet underbar mix av folk och gud, vad jag egentligen inte vill lämna dem. Men nu är det så. Vi lär ses igen och jag måste sluta gräva ner mig. Jösses! Jag har ju inte ens berättat den bästa nyheten än! Tjejen tog sig i kragen tillslut och har nu tagit sitt pick och pack och utrymt nya stället så jag FÅR flytta in redan imorn. Hallelujah!

Officiellt reggad på både Stockholms och Örebros Universitet är jag också. Och jag inser ju att det lär dimpa ner ytterligare 762 problem att lösa under de kommande veckorna (precis som det gör när man flyttar, börjar nya kurser och allt är nytt), men det får helt enkelt lov att lösa sig det också. Efter de senaste veckorna känner jag mig kapabel att klara av det mesta. Hör du det, Gud!?

Anyhow. Jag är emotionellt slut. Hela kroppen är tung efter att ha varit spänd och orolig hela veckan, över precis allting, och nu vill jag bara sova. Har inte en susning om när det beställda internetpaketet lär finnas tillgängligt på nya stället, men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge.

Puss på er så länge

Fed up and bitter

2010-08-24T09:46:00.003+02:00

Ju mer man gräver i det, desto mer skit simmar upp till ytan. Så mycket är tydligt.

Jag sitter här och ringer samtal nu igen. Till precis allt och alla. Det är alltifrån att saker måste skickas (var, hur, när?), till att saker måste fixas, klaffa eller bara lösa sig. Igår insåg jag att det är vecka 34 och inte 33, som jag först trodde. Dog nästan då jag trodde att det innebar att registreringen på Litteraturkursen redan hade ägt rum. Och då hade min höst varit ganska så körd altogether. Det löste sig i alla fall imorse kl. 09.06. Inga problem. Imorn ska jag till Stockholm och fixa det hela. Tidigt som snor.

Det visade sig dock snart (efter att jag hade hunnit andas i ungefär 45 minuter) att det är det minsta av mina problem just nu. De som officiellt bor i min nya lägenhet ringde och meddelade att hon som bor där inofficiellt nu inte alls är säker på att hon kommer att lyckas flytta ut till helgen, pga sjukt barn eller vad sjutton det nu var. De skulle försöka prata med henne på nytt och jag ska ringa på torsdag för att kolla av läget. Själv måste jag ut i helgen oavsett och vad i helvete jag ska göra om jag inte har någonstans att bo då, det vet jag inte.

Sedan insåg jag att sista dagen att registrera sig på vinutbildningen på distans i Grythyttan är imorn och hoppsan, jag är visst inte bekräftad användare på studera.nu, utan har loggat in via Uppsala Universitet de senaste 3 åren. Så nu har jag hastigt och lustigt beställt ny PIN-kod, som förmodligen kommer att hamna hos mina päron, och sannolikheten att den anländer redan imorn är väl ungefär 0. Så nu återstår ännu fler samtal. Whoopdey-freakin'-doo!

Ja, jag är bitter. Packandet är knappast klart och inte har jag tid med det heller. Jobbet väntar i eftermiddag och imorn blir det Stockholm under större delen av dagen. På torsdag har jag inget val längre, för fredag är heldag och sedan är det helg.

Personalfesten, föresten. Var mycket trevlig. Vaknade upp på fel ställe gjorde jag också. Förstås. Och ont gör det. Och jobbigt som fan lär det bli. Att säga hej då till eländet om några dagar.

Men det hade känts något lättare om Gud bara kunde sluta ösa skit över mig. Lita på det.

The end of an era

2010-08-19T13:30:00.005+02:00

Ja, vad säger man? Ett år och snart fem månader senare. Stundtals hopplöst och sanslöst frustrerande. Emellanåt fantastiskt.

Igår var det fantastiskt (och inatt. Och imorse. Och för mindre än 2 h sedan...). Fantastisk mat. Fantastiskt samspel. Fantastisk medvetenhet. Fantastisk närhet. Och nu är det slut.

För det går inte. Inte på heltid. Inte på allvar. Inte mer än så här.

The smell of your skin lingers

On me now

And I'm gonna miss you

But I've gotta get a move on

With my life

It's time to be a big girl

And big girls don't cry...

[ Though I can't really help myself ]

Ja. Fy fan.

Panik och harmoni

2010-08-16T22:21:00.004+02:00

Och plötsligt är allt glasklart, förväntansfullt och alldeles, alldeles underbart...

Förmodligen för allra sista gången. Och den insikten får mig att flina som en imbecill och böla lite samtidigt. Vackert så det förslår, inte sant? Bah.

Nu har jag slängt allt som slängas kan. Och jag som trodde att det inte fanns så mycket kvar när jag började imorse. Ha! 15 par strumpor med hål i. Ytterligare kilovis med onödiga, sparade gamla papper. En ful, uråldrig gammal vårkavaj som jag inte har använt sedan 2005, men ändå lyckats spara. 3 toppar. 10 år gamla parfymer.

Och sedan blev det ännu en vända i badrummet för att slänga ut ytterligare 5 set med schampoflaskor (herreGUD! Då slängde jag alltså ut typ 8 set för något halvår sedan). Nu har jag ETT set kvar. Nåväl, och så ytterligare ett. But that's it. Lovar och svär.

Vet ni vad jag hittade sedan då, i ett skåp? Min, vad det visar sig, "plastpåssamling". Jodå, jag har tydligen en sådan. HORDER av plastpåsar. Och små, söta papperspåsshoppingbagar. Jag slängde minst 20 st sådana. Och säkert över 50 plastpåsar. Jag har exakt 10 st fina små papperspåsshoppingbagar kvar och kanske 5 riktigt fina plastpåsar (...). Förutom Systembolagetpåsarna till badrumspapperskorgen, förstås. Hehe. Hjälp! Jag inser att jag låter som en galen gammal tant. Finns det terapi för sånt här?

Imorn ska jag skaffa x antal banankartonger och börja packa mina 250 + böcker. Två flyttkartonger är redan klara. Kläder sparar jag till slutet. Lyckas jag bara packa alla dessa jävla böcker lär det inte vara mycket kvar sedan i vilket fall. Tro mig.

På onsdag eftermiddag jobb. På torsdag mera packande. Fredag-lördag jobb, jobb, jobb. Lördag personalfest. Och någonstans innan dess avskedsmiddag med tillhörande passion. Nästa vecka bär det av till Sthlm för att registrera sig på SU och sedan ska jag passa på att dricka vin med några av mina finaste brudar.

Sedan är det dags, hörrni. Shit pommes frites...

Gotta get away

2010-08-15T22:28:00.004+02:00

Hold up a second

I've got something on my dirty mind

I start out with good intentions

But mess it up like all the time

I try to keep up with appearance

But always end up way out of line...

I need some kinda miracle

'Cause that will solve my faith in science

So I put my faith in me

She said there just must be more to life than this

He said careful 'cause you might just get your wish

Hey girl

What your momma never told ya

Is love hurts when you do it right

You can cry when you get older

This incomprehensible boredom takes a hold again

And in this other dream

I'm on top of the world

Ahead of the game

I think of reality

And it hits me hardcore to the brain

We gotta get away

[Robyn: You can cry when you get older]

I am oh so sick and tired of my beating heart. Therefore.

Oh, the drama!

2010-08-10T16:15:00.004+02:00

Paradiset i norr. Att tänka på när förvirrad. That's all.

Jag är helt slut. Sedan 12 ( i 4 h lite drygt) har jag pratat med vad som känns som 32 personer eller så. Det har varit alltifrån nuvarande tv-abonnemang som har sagts upp till nya som ska beställas till att bekräfta inflyttningsdatum på Lidingö (just nu ser det ut att bli den 28e-29e augusti - en lördag-söndag), researcha elbolag och beställa studieintyg från både Linköping och Uppsala. Nu är jag mest häpen över att jag faktiskt tog mig i kragen och fick nästan allting gjort och bekräftat på bara en enda dag. Awesome!

Nej. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag sysslar med. Men det har jag å andra sidan aldrig haft. Herregud, jag bestämde mig som 14-åring för att bo i USA, trixade in mig på college som 18-åring och flyttade dit, till New York av alla ställen, när jag var 19. Nyligen fyllda 21 drog jag till Spanien, sa mest "gracias" de första 2 veckorna, men lyckades ändå landa både ett arbetstillstånd och ett jobb inom loppet av en månad. Att flytta till Stockholm som 25-åring borde inte vara en stor grej över huvud taget.

Fast det tillkommer ju så jävla mycket ansvar. Att bo i Sverige. Och i en "riktig" lägenhet. Hemförsäkringar. Livförsäkringar. Ytterligare räkningar. Och det är så mycket man behöver. Hela tiden. Strykjärn, t.ex. Det måste vara ett crazy antal vuxenpoäng på att gå ut och köpa sig ett strykjärn, f ö . Jobbigast just nu är att allting liksom börjar komma ikapp. När man ser över schemat på jobbet och inser vem av alla kollegor man måste säga byebye till vilken dag - då vill inte Matilda vara med längre. Men sådant är det; livet. People come and people go. Och det är alltid bättre att gå vidare lite för tidigt än lite för sent. Så är det.

Sista semesterveckan var urhärlig. Fantastisk mat, härligt vin, hästar, vilda bär, skogen, bad och promenader. I helgen var jag i Stockholm en sväng för att träffa Sirkka hemma från London och Karin på besök från Linköping. Så trevligt så. När jag inte jobbar framöver blir det till att rensa, fixa och packa, samt träffa folk, ha personalfest och eventuellt käka en och annan middag för att avsluta något jävligt luddigt. Ja, herregud. Om det är något jag inte vill tänka för mycket på så är det det. Won't, can't, shan't. And that's the end of it. At bloody last.

Nu ska jag börja ta tag i mina lådor och skåp. Viktiga papper skall sorteras och mindre viktiga ska slängas. Skit i allmänhet skall slängas. Det känns viktigt att få en överblick över hur mycket som skall packas innan själva packandet faktiskt tar fart.

Helvete, vilka motstridiga känslor. Nostalgi, kärlek och trygghet tävlar mot nya äventyr och en övertygelse om att det här faktiskt inte går längre. Oavsett. Och jag vet att jag både är klyschig och dramatisk, så jag ska helt enkelt sluta nu. Cold turkey.

Lidingö nästa

2010-07-20T12:08:00.005+02:00

På väg...

Nämen tjena,

Mycket medveten om att jag är världens sämsta bloggare för tillfället. Man SKA ju inte skriva långa inlägg sällan, utan korta inlägg ofta. Jag vet det. Men det går inte just nu. Jag är upptagen med livet. Sug på den, ni.

Idag är det tisdag och jag är ledig. Sedan jag skrev sist har jag spenderat tid i Hälsingland med päronen och delar av släkten, jobbat som en tok och åkt och badat med några av kollegorna på jobbet. Hela dagen i söndags, bland annat - och det var verkligen urmysigt. Vädret har varit alldeles spektakulärt ett tag nu och vi får väl se hur länge det lyckas hålla i sig.

Sedan har jag varit i Stockholm och skrivit på kontrakt för lägenheten på Lidingö också. Jodå, jag fick den. Har frågat mina frågor, landat någorlunda i det hela och nu är det klart. Officiellt min från 1a september, men förhoppningsvis kan jag flytta in dagarna innan. Den 28e augusti (en lördag) jobbar jag min sista dag på jobbet. I fredags sa jag upp både det och mitt älskade lilla kyffe.

Den 30e juni är det introduktion på Litteraturvetenskapskursen på Stockholms universitet och veckan efter det börjar första delen av vinkunskapskursen på distans från Grythyttan. Någonstans mitt i allt detta ska jag väl börja titta på Systembolagsjobb i Stockholm också. Målet är sedan länge Regeringsgatan, men ska jag hamna där på en gång lär jag behöva ett jävla flyt. Nåväl. We'll see.

Landat, föresten? Att jag har landat i det här? Ha! Jag försöker mest undvika att tänka alltför mycket på vad det är jag håller på med, med risk för att bli sittande, apatisk, stirrandes ut i tomma intet. Och idag är jag som sagt ledig. Sov betydligt längre än väntat och vädret är inte tillräckligt soligt för att gå ut och lägga sig i bikini. Så nu sitter jag här. Och stirrar.

Jag måste packa! Kontakta nuvarande hyresgäst. Städa. Planera. Registrera mig på kurser. Lyckas ta mig till IKEA. Inreda en helt ny lägenhet. Förmodligen måla om en hall. Förlita mig på mina vansinnigt upptagna föräldrar. Och mitt i allt detta försöka hitta någon slags makalös inspiration till ännu en 150 %-höst. Om inte mer.

100 % litteratur. 25 % vinkunskap. Och, om jag har tur, kanske 50 % jobb också. Nå, 175 då. Men. När jag tänker efter. En av de bästa och roligaste höstarna i mitt liv pluggade jag 100 % och hade TVÅ jobbb. Hösten 2005. Det var grejer det. I've done it before and I can do it again.

Värst just nu känns hela själva avskedsgrejen. Främst jobbet. Vänner kan man hälsa på. Ja, vad fan. Jag lär hälsa på på jobbet också. Ska lägga ner hela min själ i att inte böla för mycket sista veckan. Den som lever får se...

Jobbar veckan ut, helgen inklusive. Snart ska jag ta mig i kragen och cykla till billiga ICA Väst ute i Flogsta. Senare blir det promenix och middag med Kristin. Nästa vecka återstår 3 jobbdagar innan jag sätter mig på tåget till Mora på torsdagsmorgonen. Kära Dalarna. Precis vad jag behöver.

Att lämna Uppsala. Kändes länge som den naturligaste saken i världen. Jag hade ju aldrig tänkt bli kvar här. Det var aldrig aktuellt. Framför allt inte så här länge. Men så kom saker emellan. Folk. Jobb. Och känslor, för all del. Nu när det är dags och avgjort och klart så känns det lite vemodigt. Såklart.

Jag tycker om den här stan. Mitt enorma vinintresse fortsatte att frodas här. Jag har träffat otroligt mycket härliga människor. Jag har fallit (2 gånger) och jag har överlevt. Det också. Tre galna Valborgsfiranden senare... Man skulle kunna fortsätta i en evighet. Det får helt enkelt bli en krönika vid senare tillfälle. Hepp!

Sommar, sommar, sommar...

2010-07-06T21:55:00.012+02:00

Systeryster mitt i idyllen med granngårdsshettisen Freja

Min kära mor (2a fr vänster) och hennes härliga väninnor

Jag och grabbarna partajar i soffan

Sabina blev helt galet kär i Stjärna

Jag var inte helt opåverkad själv... hehe

Några av mina fina kollegor på en trappa

Senare på kvällen blir just manlig kärlek oerhört påtaglig. Haaa!

Ja, vad fan. Den kvinnliga också.

Nu igen, hörrni. Det börjar gå långt mellan gångerna, trots att det finns mycket att skriva om. Jag skyller på "sommarlov". Eller hur. Men så känns det, långa jobbdagar till trots.

För tillfället sitter jag på sängen och bevittnar hur Holland håller på att slå Uruguay i jakten på finalen i fotbolls-vm. Som förmodligen lär bli mot Tyskland, efter att de lär slå Spanien imornkväll (för tekniskt är de bra mycket bättre, även om jag inte kan låta bli att hoppas lite grann...). Så är det.

Midsommar var underbar. En och annan utebliven väninna till trots. Drama, drama. Men inget som vi inte kan lösa. Tids nog så. Lite för mycket alkohol blev det den där första aftonen, för att inte tala om alldeles för många krokodiltårar i fyllan och villan. Tyvärr. Men sådant är livet. Och det är också löst. Sedan länge. I övrigt var det fint väder och jag och syrran (läs: Sabbsan) hängde med alla möjliga djur, nakenbadade och drack champagne till svenska, gudomliga jordgubbar. Sedan fick jag skjuts hela vägen hem till Uppsala (med all min upphämtade, innestående alkohol i bagaget) av Malins underbara föräldrar och har jobbat ever since.

I lördags hade vi personalfest hos världens bästa Barbro ute i Skyttorp (liten håla utanför Uppsala, åt Gävlehållet). Jag drack rött vin, vitt vin, rosévin, öl och ren sprit och hade då detoxat i 5 dagar. Mycket snygg kombo dagen efter? I think not. Sedan skedde det mycket väntade och misstänkt oundvikliga. Naturligtvis. Och med tanke på den tropiska natten som följde var jag glad att jag inte sov hemma i min egen bastu till kyffe just nu. Puh. Jag måste skaffa en fläkt! Så är det bara.

Därifrån gick jag raka vägen hem i söndagseftermiddag och tackade ja till en lägenhet på Lidingö. Som jag står som nummer ett på, mina vänner. Var och tittade på den i förra veckan. Läget är prima, hyran är låg och det lilla som rimmar lite illa är fullt överkomligt. Imorn är sista svarsdagen. Let's just pray. För i övrigt är det precis samma sak som det är alltid har varit. Skönt, men hopplöst. Bitvis charmigt, men inte nog. Och jag är så färdig med den karln. Eller jag kommer att vara det (haha). I slutet av augusti.

I helgen är jag (hör och häpna!) ledig, så på fredagkväll bär det av upp till stugan igen en sväng. Släkten är där nu och jag jobbar inte igen förrän på tisdag. Oh, joy. Sedan följer (vad jag misstänker) ett par intensiva veckor, då jag (om jag nu väl får den satans lägenheten) måste säga upp mig från mitt älskade jobb (usch, vad det gör ont!), säga upp lägenheten, dubbelkolla ungefär en miljon saker, planera för flytt och börja kolla på jobb i Estocolmo. Det hela känns för stort och overkligt för att jag ens ska orka få panik över det. Alltid något...

I slutet av juli och rinnande in i augusti har jag ytterligare en dryg vecka ledigt. Då blir det nog Dalarna och andra stugan. Jag behöver all slags själslig näring jag kan få just nu om jag ska orka med allt det här nya. Men magkänslan är jävligt bra. Och det är hela huvudsaken.

Några vingårdar senare

2010-06-22T22:27:00.011+02:00

Sanslöst belåten mitt i allt det heliga

Så fina små hus med tillhörande blommor

Avgudar rosor!

Yum, yum, yum...

Innan lördagens middag. Bah. Posing like a crazy lady...

I Colmar i söndags

En typisk vinproducentträdgård (!)

Godkväll, kära ni, såhär på årets absolut ljusaste dag. Nu blir det bara mörkare... Haha. Förlåt! Det låter så himla hemskt och det är verkligen inte min mening att vara negativ. Inte när jag är så nöjd och belåten.

Igårkväll, precis lagom för att se Spanien (tack och lov!) slå Honduras med 2-0, landade jag i Uppsala. Efter att ha åkt bil, flyg, buss, tåg och buss igen. Puh! Idag har jag jobbat hela dagen (läs: 10 h) och imorn blir det faktiskt 09-21. Sedan har jag ungefär 3 h på mig innan jag bör sova att; kasta mig för att se Tyskland spöa Ghana (det måste de fan göra!), preppa och packa. Torsdag jobb 09-19.30 och sedan ska jag möta upp min kära Sabina på stationen för att ta tåget upp till Hälsingland. Livet flyger förbi, men det är lugnt, för jag hinner andas däremellan.

Alsace. Alsace var fantastiskt. Vackert, minst sagt sagolikt, charmigt och riktigt litet. Är man inte vinitresserad kan man åka dit enbart för att titta på blommor (rosor!). Varje litet hus har en tillhörande rosenträdgård. Absurt, men sant. För att inte tala om storkar! De är överallt och så stora!

Så fort mamma och jag hade landat slängde vi oss iväg till hotellet (världens sötaste!) och sedan vidare för att börja provsmaka vin. För att läsa mer om själva vindelen och hur provsmakandet går till, titta in på min vin- och dryckeskultursblogg här.

Efter fredagens ynka 3-4 producenter slängde vi oss i hotellets relaxavdelning och simmade och badade jacuzzi. Min middag den kvällen; lax, surkål (typ Alsaces nationaltillbehör, minst sagt) och helt fantastiskt enkel potatis. Givetvis med ett glas gewürztraminer till.

Lördagen var helgalen, men underbar. Vin och mat från morgon till kväll. Middagen på kvällen blev en helt fantastisk kantarellrisotto som jag sent skall glömma. I övrigt har jag ätit så kallade "tartes flambées" som vi först trodde var pajer, men efter ett antal försök insåg vi att det är sanslöst tunna pizzor. Jag har ätit en med chèvre och valnötter och en med lax och lök. Hur gott som helst! Och givetvis Alsacevin till. Både mera gewürz och pinot gris.

I måndagsmorse hade min stackars mage ett samtal med mig. Nej, sa den. Nej, Matilda. Nu har jag fått nog. Du äter inte mer (get)ost, croissanter, socker eller fett nu, för då får jag spader. Inget mer vin heller. Råris, vitaminer och grönt te, tack! Så nu lyder jag. Ja, fram tills på fredag, alltså. Ha.

10 flaskor läckert Alsacevin blev det. Mina päron köpte hela 75. Kan ni fatta!? Det ska jag också göra, så fort jag bara har lite cash över. Lita på det. Med tanke på att brorsan och pappa stannade i Tyskland på vägen hem med bilen har jag lite att hämta där också. Sweet!

Fotboll har det minsann också blivit. I alla fall Brasilien-Elfenbenskusten. Dessa hopplösa fintare! Det är så att man får spader. Ikväll slog (tillslut!) Argentina Grekland och Sydkorea gick vidare i och med 2-2 mot stackars Lagerbäcks Nigeria. Jag har fortfarande inte beslutat mig för vem jag ska hålla på, men det lutar åt Argentina. Om inte Spanien tar sig i kragen någon gång snart, förstås. Portugals seger med 7-0 vad för övrigt galet imponerande. Just saying...

Hur länge jag blir kvar uppe i stugan återstår att se, lite beroende på om jag lyckas byta bort ett förmiddagspass på tisdag nästa vecka. Vi lär höras när jag är tillbaka i stan, helt enkelt.

Ha nu en galet trevlig Midsommar. I know I will.

Sommar, fotboll och äventyr

2010-06-17T23:31:00.005+02:00

En torsdag i sommarens tecken. To say the least. Jag har sovit länge (nåväl, 09.45), gått och handlat (bl.a. färska, östgötska jordgubbar) och sedan spenderat större delen av dagen i bikini ute i trädgården. Och äntligen både blivit solbränd och bränt mig lite grann. Sedan har jag även tillverkat chokladbollar, så att vi skulle ha något att snaska på till Frankrike vs Mexico-matchen, tvättat, fixat och packat. Pust.

Att packa om en knökfull, helt idiotisk medsläpad resväska (som packades 06.30 den där sista måndagen i Uppsala, när jag var olidligt bakfull och inte hade någon jävla aning om vad jag sysslade med) var inte det lättaste, men det gick. En omgång ska med till Frankrike. En omgång ska stanna kvar i bilen på Skavsta flygplats, för att sedan packas om och tas med till Uppsala. Och en omgång får följa med päronen upp till Midsommar, för att sedan släpas tillbaka till Uppsala. Ha!

Vi ska nu vara borta i knappa 4 dygn och jag har med mig inte mindre än 5 klänningar. Plus shorts. Och svarta jeans. Och 3 par skor. Till och med jag insåg att 4 var lite väl. Ett tag var jag jävligt bra på att packa. Vad hände? Hm. Jag misstänker att jag har för mkt nya kläder som jag, tydligen, längtar efter att få använda...

Och Mexico slog Frankrike! Med 2-0. Vad sjutton är detta? Man kanske skulle börja tro på Schweiz och Mexico istället för Spanien, Frankrike, Tyskland och Argentina. Fast Argentina spelade hur snyggt som helst idag mot Sydkorea (som gjorde ett bra jobb ändå), så jag tror att de, förutom Spanien, är mina nya favoriter. Och så Tyskland. Pss. Jaja. We'll see what happens.

Lite trist att missa Tyskland-Serbien imorn. Tror det kan bli spännande. Och så är det ju Danmark-Kamerun på lördag. Och Elfenbenskusten mot Brasilien på söndagkväll. Då tror jag banne mig att vi måste gå och sätta oss på en sportbar i Alsace (finns det sådana där, måntro?), för det vill jag nog inte missa. Drogba vs Robinho - det kan bli grejer, det. (Ja, ni HÖR ju! Nörd!)

Klockan närmar sig midnatt och jag ska upp om 4 h. Känns bara fint. Jag brukar vara pigg som en mört efter så lite sömn. Det första dygnet åtminstone. Hehe. Olle och Pappa möter oss på flygplatsen, sedan ska vi bara byta hotell och slänga oss iväg på första vingården. Seriously can't wait. In i dimman... ;-)

Nattinatti.

Vaccation times = good times

2010-06-16T16:59:00.012+02:00

Min älskade lillebror med sina fina skyltar

Betydligt senare mötte andra brorsan o jag upp honom på en bar. Han var minst sagt busy

Fina björnen på Kolmården

Jag hade pusskalas med en get

Tigrar är coola

Funderade starkt på att stoppa en surikat i handväskan...

Hahaha... Som barn på nytt, lemme tell ya!

Jag och syrran (läs: Sabbsan) på kvällen ute på NH

Herregud, hörrni, vad jag har semester! Sitter framför Spanien vs Schweiz-matchen med brorsan och knaprar på nybakta kringlor (av moi!) och dricker mjölk. Andra halvlek ska precis börja och nu måste jag faktiskt blogga. Även om det lär ta en timme eller så, med tanke på distraktionen...

Idag har jag lekt hemmafru, som jag har en tendens att göra väl hemma hos päronen i Linköping. Har varit här i över en vecka nu och det är verkligen hur skönt som helst. Även tagit en kaffe med Ivana och Snöboll (den fina vovven) på stan, samt köpt strumpbyxor till Alsace-resan som för mammas och min del påbörjas snortidigt på fredagmorgon. Pappa och brorsan åkte ner idag (vi har med bil så att vi kan köpa hem en jävla massa vin. Hehe). Sedan blire mera semester, ända fram till tisdag nästa vecka, då mina tre dagar av heltidspass drar igång. Därefter Midsommar i Hälsingland. Hur grymt som helst!

Sedan sist har jag jobbat en himla massa, grillat en del, druckit alldeles för mkt alkohol (blir nog hälsoläger i 3 dagar direkt efter Alsace. Som sedan får lov att återupptas efter Midsommar. Ehm) och rentutsagt haft världens jävla skitvecka; det blev verkligen bara värre efter det senaste inlägget. Alltifrån hudproblem (och ytlig som jag är anser jag det fruktansvärt jobbigt att springa runt på jobbet helt osminkad och vara allmänt ful) till tandvärk till nackspärr. Skitsaker, visserligen, men allt på en gång? Inte det roligaste jag varit med om, direkt.

Men det löste sig ju, som allting annat. Jag gick till och med iväg till tandläkaren, som konstaterade att visdomstanden i alla fall inte växte snett och att jag inte hade några hål (puh!) och sedan ankomsten till Linköping har jag inte gjort annat än att slappa, festa, äta, träffa folk och se på fotboll. Det är sant; jag har förvandlats till rena fotbollsälskaren. Har ju en tendens att göra det vid VM och EM. Haha. Och att titta ihop med pappa och brorsorna är riktigt skoj.

Yngsta brorsan har tagit studenten och jag har varit med brudarna på Kolmårdens Djurpark en hel dag för att fira Thereses 25-årsdag. Fantastiskt! Har inte haft så simpelt skoj sedan jag var barn, tror jag. Vi var dessutom säkerligen mer entusiastiska än alla barn som var där tillsammans. Tss. Gud, vad jag älskar djur! Har över 300 tagna foton och då har jag ändå raderat typ 80 stycken som blev kassa eller halvbra (...).

Resten av sommaren blir det ganska mycket jobb och i slutet av juli/början av augusti antingen Dalarna med släkten eller eventuellt Stockholm Pride. Men jag kan (tyvärr) inte säga att jag är speciellt sugen på det sistnämnda. Om det blir en sista minuten någonstans utöver det återstår att se, men lite på är jag allt.

Och sedan är det det här med att flytta till Stockholm. Jag har ännu inte hittat någonstans att bo och allting beror ju faktiskt på det. I nuläget börjar jag överväga att köpa istället för att hyra. Det är trots allt Stockholm som gäller för mig om jag ska bo i Sverige i framtiden, så varför inte satsa på en gång? Ska prata igenom saken med folk som har koll och sedan får vi se. I slutet av augusti både vill och borde jag i alla fall befinna mig i hufvudstaden. Kosta vad det kosta vill...

Som en sista notering; Sommarpratarna drar igång till Midsommar och först ut är underbara Eva Dahlgren (yay!). Jag ska även lyssna på Claudia Galli, Birgitta Stenberg och hel massa andra. Gör det ni också!

Nu är jag äntligen klar. Och Schweiz slog Spanien! Kan ni fatta!? Ett av de bottentippade lagen slog liksom España! Hatten av för schweizarna, alltså. Sjukt snyggt jobbat, men jävligt trist att Spanien förlorade. They're officially my favorites.

Njut av solen och sommaren nu! Det ska sannerligen jag.

Att handskas med citroner

2010-06-01T11:16:00.007+02:00

Millan på Terrassen, med Cosmos och vår "middag"...

Jag poserandes utanför bion

Hemma hos C efter bion

Jo. Jag såg på film i söndagskväll och fastnade för följande citat: "Sometimes, despite your best efforts, life will give you lemons. When that happens, you've got two choices, friend. You can wear a sour face, or make lemonade..."

Jag är en klassisk sour face-människa. Big time, till och med. Men på sistone har jag nog börjat känna att för i helvete. Vad hjälper det, egentligen? Inte ett smack. Gör något åt de jävla citronerna istället. Mossa ner eländet och få något ut av det. Citronsaft, alltså. Yummie.

Sex & The City 2-premiären var givetvis alldeles lovely. Vi såg för härliga ut, både jag och Camilla och skämde ut oss för halva stan genom att stå och posera för foton lite varstans. Men det var det värt. Hehe. Sedan jobbade jag och slappade resten av helgen.

I lördags var jag riktigt ful och funderade på att ringa och sjukanmäla mig med det som motivering. Dessvärre är jag 25 och insåg att det inte var en tillräckligt bra anledning. Så jag sminkade över eländet istället. Det skulle jag inte ha gjort. Igår började jag nämligen inse vad det kunde röra sig om. Nu igen.

Som tur är har det inte gått så långt att det är nödvändigt att käka en omgång antibiotika (fattas bara, med tanke på att man måste avstå alkohol i tio dagar. TIO! Milda makter. Pss), så jag håller mig inomhus och sysselsätter mig med 7 kg alsolsprit och att hålla allting kliniskt rent istället. Good times... Börjar bli lite av en expert på det här nu dock, så det lär väl reda upp sig rätt fort. Och av någon underlig anledning har jag börjat lära mig att gilla att ta tag i saker istället för att sitta och tycka synd om mig själv. Det ni.

Igår hade jag en riktig skitdag. Inte nog med att jag hade gått till jobbet utan ett uns av smink, min horribla hy till trots, jag blev dessutom indragen i en riktig härva med en urjobbig ryska som påstod att jag hade snott hundra spänn för mycket när jag tog betalt. Men tji fick hon. Kunden har INTE alltid rätt, gott folk. Sedan fortsatte den eminenta eftermiddagen med på tok för många kunder på för tok för lite personal och när jag väl slapp ur kassan passade jag på att ha sönder något.

Vinprovning stod näst på schemat, med smakernas samspel som tema. Alltid bra att repetera the basics. Sedan spontangick vi ut på Norrlands och åt burgare och drack öl, ända fram till midnatt (!). Så det hela slutade i alla fall bra.

Det här är min enda lediga dag den här veckan. Helgen är fylld av jobb, men ser annars rätt oplanerad ut, med undantag för söndag (...) som råkar vara Sveriges Nationaldag och vi tänkte ställa till med ett litet afternoon cocktailparty här. Jag ska liksom "bara" jobba på måndag 08.45-18.30 och sedan åka hem till Linköping och det lär man väl kunna klara. Sätter man igång vid 15-16 på söndag så lär man ju ha fått nog lagom till midnatt. Haha. Anyway, jag hoppas att några av mina finaste lyckas ta sig hit en sväng. It'll be a blast.

Vad gäller resten så har det av uppenbara skäl inte hänt ett smack. Och nu är jag inne i en sådan där period när jag är trött, less och allmänt irriterad på det hela, så jag har inte ens någon vidare lust längre. Har jag tur blir jag matchmakad med någon villig snubbe på söndag istället. Let's pray, eh?

Action (to say the least...)!

2010-05-26T21:33:00.005+02:00

Onsdagkväll. Trött, men nöjd. Gårdagen slet betydligt hårdare på mig och jag hade inte ett uns av harmoni tillövers för att handskas med irriterande kunder. Tyvärr. Jag är nu en gång inte en naturligt trevlig människa och måste jobba med det här med public service-anda. Oftast går det som smort. Emellanåt skiter det sig. Idag gick det betydligt bättre. Let's just leave it at that.

Och när jag kom hem igår fick jag världens bästa överraskning i form av förmodligen den högsta lön efter skatt jag någonsin fått i hela mitt liv. Nog för att jag visste att jag jobbade mycket i april (plus semesterersättningen som kommer nu!), men så mycket hade jag aldrig kunnat drömma om...

Det blev inget Stockholm i helgen, utan istället grillning på gräsmatta med min kära Rosita och lite annat löst folk. Imorn ska jag och Camilla dricka Cosmos innan det är dags för Sex & the City 2-premiären. Jag ska bara luncha med Kristin och jobba först. Uppriggad så ni anar inte, from top to toe i någon slags personlig variant av haute couture. And high heels. Naturally.

Jag är lugn och glad. Generellt och på ytan. I grund och botten kokar det lite i mig. Och den här helgen och eventuellt nästa känns som någon slags turning point. Antingen händer det någonting. Eller också får jag helt enkelt se till att det händer någonting, självmant, men fortfarande med stoltheten väl i behåll. Det första innefattar en viss välkänd individ. Det andra ett krogbesök. Simple as that (men med tanke på de senaste dagarnas välbekanta, fysiska närkontakt, I do have a feeling...).

Madame Shopping

2010-05-20T20:33:00.012+02:00

Det är sommar, mina vänner. Sommar indeed.

Det här är min vanligtvis lediga torsdag, som har spenderats med att sova ut (åtminstone till 09), en långdragen frukost med morgon-tv, kaffe och färska jordgubbar och sedan en riktig statstur. Jag lämnade in min trasiga cykel, shoppade alldeles för mkt såhär innan löning och med inte alltför mkt pengar kvar och hämtade ut min lagade, älskade MacBook.

Jag har shoppat en ny brun och vin-zebrarandig bikini och firat det hela med att äta hemmagjord lax och mozzarellapizza med cream cheese och ruccolasallad (och säger som Tyra: Beach 2015, was it?). Dessutom ett nytt brunt, flätad hårband, en blå och vit-randig sjömansklänning med fina rosetter i den djupurringade ryggen (typiskt att bh:n i alla fall hamnar nedanför och inte precis UNDER. Men jaja), en lila partytopp, en svart lite finare, en fjortispennkjol i svart med blommor (som jag är patetiskt kär i) och en beige, hopplös fashionhistoria.

Och om ni tycker att jag ser blek ut i bikinin trots premiäranvändandet av Brun Utan Sol (I haven't before - ever) så skulle ni för sjutton ha sett mig innan...

Stockholm i helgen var hur nice som helst. En jättetrevlig 25-årsfest (där jag dessvärre lyckades skälla ut ännu en man, som påstod att kvinnor inte var speciellt bra på att fickparkera...), följt av en sanslös bakissöndag och middag ute i Täby med Malin och Ola. Blev kvar där och fick skjuts av Malins fantastiska mor Eva och tog pendeln från Märsta i måndags. Jobbat heldag tisdag-onsdag och återigen imorn och på lördag. Sedan bär det av till hufvudstaden igen. Inflyttningsfest den här gången.

Nästa vecka är det Sex & the City 2-premiär på torsdag och Camilla och jag ska snoffsa upp oss minst sagt lite lagom och pallra oss dit efter några Cosmos på stan. Iförda helt fabulösa outfits och high heels. Såklart.

Sedan följer brorsans födelsedag/student och därmed ett Linköpingsbesök, vinresa till Alsace och den oerhört efterlängtade, klassiska midsommaren i Hälsingland. Nästa första lediga helg? Juli! As of now, that is.

Imornbitti vitt vin och sparris-provning. Mumma!

Den där balansen

2010-05-10T20:39:00.005+02:00

Ja, shit, vad säger man?

I fredags var jag på helkonstigt humör (växlande mellan hur glad som helst och fundersamt utmattad), kände framåt eftermiddagen hur jag höll på att bli sjuk (rena, rama superförkylningen), men fick på kvällen för mig att gå ut och partaja. Detta trots både hälsotillståndet och det faktum att jag skulle upp och jobba 09.45 i lördags.

Och så blev det. Förfest hos Rosita och sedan bar det av till BJ's av alla ställen. Pratade runt med alla möjliga, dansade, råkade skälla ut en snubbe (för att han var fräck nog att fråga killen jag dansade med om han fick ta över. "Du, jag är fan en egen individ!" vrålade jag som värsta mördarbiet och stackaren höll på att hoppa ur brallorna. Haha!) och drack visst lite tequila... Efter stängning blev det fyllekäk och hemgång ackompanjerade av en helt underbar soluppgång och i säng kom jag inte förrän efter 04.30. Oups.

4 h sömn på det och ett uppvaknande till en förkylning som inte direkt gett med sig, utan snarare tilltagit. Det dubbla. Te, apelsinjuice, nässpray och alvedon följdes av jobb. Det gick, men inte mycket mer än så.

Visserligen är jag 'bara' 25, men jag är också faktiskt 25 och att då försöka leva som en annan tonåring, om så bara för en kväll, var inte speciellt intelligent.

Efter jobbet släpade jag mig hem via affären (mera alvedon, nudlar med kycklingsmak att koka soppa på och vad som helst annat som inte behövde tillagas) och däckade som en sten på sängen. Har sedan dess sovit närapå 13 respektive 11 h i sträck och per natt och börjar nu känna mig som en människa igen. Är oändligt trött på te och fet/meningslös mat utan vidare näring och har därför lyckats tillaga en riktigt bra middag (lax, grönsaker, bulgur, feta).

Förutom det har jag faktiskt komponerat ytterligare en roséprovning jag ska hålla i, samt fixat & trixat med och renskrivit sommarens och höstens provningsschema till jobbet. Yay for me!

Imorn och på onsdag drar det igång igen med riktiga heldagar. På onsdagkväll är det dags för terminens sista Wilde! (stans enda studentqueerklubb) och denna gång måste ju helt enkelt bli den första. Sedan följer ytterligare jobb följt av ett helgavslut i Stockholm och min älskade Malins 25-årsfest. Och givetvis måste man passa på att träffa alla sina Stockholmsbrudar väl där.

I övrigt; fortsatt lägenhetsletande och så måste jag ringa Södertörn och undersöka hur de kan ha fått för sig att jag inte är behörig till c-kursen.

Att somliga beter sig som renrakade idioter försöker jag att inte bry mig om, men det bekräftar åtminstone att det här med att flytta är det absolut bästa jag kan göra.

Grönt är skönt

2010-05-06T13:16:00.005+02:00

Det blev inget jobba av idag, men det kanske var lika bra. Vädret är helkonstigt (himmelen är jätteljus och åskmolnsgrå i en enda röra och det regnar och strålar omvartannat. Jag sitter här och sätter ihop morgondagens roséprovning och så mycket nyheter som vi nyss fått in på den fronten är det inte speciellt svårt; snarare att i så fall inte ta med för mycket.

Lunch med mamma var hemskt trevligt. Hon fick hälsa på på jobbet en sväng också. Och sedan försökte jag mig på att shoppa en sväng innan det var dags för jobb, men det resulterade endast i en scarf. Fast vilken scarf sedan! Jag blev ögonblickskär och är det fortfarande; en riktigt djungelgrön, vild, glansig sak som passar perfekt med mina buteljgröna sidenbyxor. Love it!

Nu ska jag se på Oprah och äta lunch. Mums!

May haze

2010-05-05T09:43:00.008+02:00

Grått är helt klart det nya svarta! Jag och min fina Malin.

Thomas kom förbi i fancy skjorta och allt.

Lina var på bra humör!

Jag, Sabbsan och Maggan. Hehe.

Nämen godmorgon.

Befinner mig nog fortfarande i någon slags post Valborg-haze, men har redan hunnit med en extended weekend, att vara riktigt njutningsbakfull, för att sedan städa upp röran efter alla bravader, tvätta och jobba både i måndags och igår.

I eftermiddag, eventuellt imorn (om jag får för chefen, då det skulle innebära att jobba smack hela veckan), på fredag och lördag blir det mera jobb. Men först ska jag faktiskt möta upp min mor på stan för att äta lunch (hon är i stan pga möten) och eventuellt shoppa lite.

Valborg var jättetrevlig, som vanligt. Inga stora skandaler, inga borttappade saker (förutom att våran rödvinsbox försvann i princip odrucken!) och vad jag vet ingen som spydde alltför mycket. Börjar vi bli gamla, brudar...? Nåväl. Till och med vädret var hyfsat tillslut.

Och nu är det maj. Jag har deklarerat, fortsätter leta lägenheter och är i princip uppbokad varje helg fram till i typ... juli? Yikes...

Snart så

2010-04-28T14:17:00.004+02:00

Jaha, här var man mitt uppe i en av årets värsta (roligaste?) jobbveckor och så går man först och får ont i nacken och sedan tappar man rösten.

Gårdagen var inte speciellt praktisk, om än bitvis underhållande. Kunderna måste ha trott att Systembolaget gjort en god gärning och anställt en stum person. Jag körde med teckenspråk, gester och lappar. Det var sanslöst frustrerande och som jag uttryckte saken (på just papper) till mina kollegor; "Att förlora rösten för mig är som om en man skulle få snoppen avskuren!" Haha. Men det ligger faktiskt något i det. Kände mig alldeles halv.

Idag har jag turen att inte börja förrän på eftermiddagen, men sedan jobbar jag sent ikväll också. Har hunnit med att tvätta, hämta ut paket, städa, fixa och duscha. Mycket belåten, för det innebär att jag kan gå raka spåret hem ikväll och falla (förmodligen quite literally) i säng. Imorn blir det 12-timmarspass och mitt i det hela anländer Maggan och Sabina. Sedan är det bara Valborg, here we go! Härligt!

Happy now

2010-04-22T14:52:00.003+02:00

Det här är dagen då Vasakronan förmodligen räddade hela min framtid. Eller åtminstone (och förhoppningsvis) min höst.

Att hitta boende i Stockholm är ju inte så lätt. Men det blir bra mycket lättare med över tre års köpoäng, som nu blivit överflyttade till en kö i Stockholm. Behöver jag säga att jag är bra jävla belåten? Huruvida det blir till att bo själv eller att bo ihop med någon vet jag inte än och det känns toppen att ha flera alternativ.

I am really doing this. Och det börjar kännas i magen, kan jag säga. Främst på ett bra sätt.

Jag jobbar massor; idag är i princip min enda lediga dag sedan i söndags och förutom nu på söndag - annars blir det många timmar ända fram till Valborg. Not that I mind at all. Det snöar (!?) i Uppsala idag och jag håller mig inomhus, letar lägenheter, städar, dricker kaffe och ser på all möjlig daytime television.

I helgen ska jag jobba, dricka vin och snacka skit och hänga med vänner. Can't wait!

Beslut, dramatik och ett bultande hjärta

2010-04-15T21:40:00.005+02:00

Shit pommes, hörrni. Beslutet är tillsvidare fattat. Det blev stort, nytt och med passionen i främsta rummet - just the way it should be.

Nyfikna? Jodå. A change of scenery. Litteraturvetenskap och därigenom ny fil kand-inriktning. På Södertörn (!). Förmodligen vinkunskap på distans från Örebro vid sidan av. Eventuellt jobb på ett nytt Systembolag. I hufvudstaden. Det ni. Jag är ungefär lika överraskad själv. Sitter och blinkar lite förvånat som en kalv som nyss fått syn på en fluga som slagit sig ner på nosen på den, ungefär. Hahaha.

Magkänslan sa klockrent ja tillslut. Trots att det smärtar mig något patetiskt att lämna jobbet. Inte för att det är tack och hej till Systembolaget som gäller, utan för att jag tycker så förtvivlat mycket om kombon av mina kära kollegor. De är underbara och jag kommer att sakna de flesta av dem hur mycket som helst. Men det känns som om peaken är och har varit precis nu och den lär inte fortsätta till hösten. Nya kollegor, gamla som slutar osv. Och man ska sluta medan man är på topp! Så det så.

Men det är inte utan att jag inser att jag lär gråta floder när det väl är dags. Lär behöva varna stackarna först. They won't know what hit 'em. Oh, the drama!

Angående anledningen, eller individen snarare, som stod med på både plus och minuslistan med att stanna kvar eller flytta. Jag har insett att det bästa med hela grejen vore att just kunna spara den som en alldeles underbart charmig, halvknäpp, idiotisk och passionerad liten historia som fick ett slut innan vi hann slå ihjäl eller bli bittra på varandra. Det finns ingen happy ending där. Jag vet ju det. Och visst lär hjärtat brista lite once the jig is up, but a girl's gotta do what a girl's gotta do. I det här fallet tänka praktiskt och på sin egen mentala hälsa. Så är det.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: love is, definitely, not always enough. Och inte heller något som jag tänker ge upp mitt liv för. Man väljer sina strider...

Nog med drama nu. Det är vår. Det är Valborg om knappa två veckor och så många av de jag älskar allra mest ska komma hit och hälsa på. Jag ska mixa ihop dem med nyfunna darlings och vi ska picnica, hälla i oss skumpa och käka jordgubbar i Uppsalas alla parker. Lita på det.

Det finns så mycket att se fram emot. Typ... eh... resten av livet? Jag är trots allt bara 25! Och jag är långt ifrån färdig. Trust me.

Decisions, decisions...

2010-04-14T10:53:00.004+02:00

Det var den emotionella tonåringen här igen. Idag skiner solen så livet (och alla uppkommande beslut) känns lätt som en fjäder.

Inatt kunde jag för mitt liv inte sova. Men efter ett långt samtal med en av de finaste brudarna i hela världen så känns det hela ändå rätt okej. Förvirrat, ångestladdat, något besvärligt och omvälvande, men också vettigt, nyttigt och ganska kul.

Ska jag röra på mig? Ska man tänka praktiskt, lättsamt och ekonomiskt framför allt, eller bara hoppa och gå på passionen? Bara att skriva sådär får mig att inse ett och annat. Jag är nämligen vare sig praktisk, lättsam eller ekonomisk och passion är, enligt mig, det absolut viktigaste på denna jord.

Jag älskar mitt jobb. Jag har hur kul som helst ihop med mina kollegor. Men jag är rastlös, uttråkad och väldigt less på den här staden rent generellt. Motivationen till att plugga vidare här känns alldeles urblåst. Och klarar jag verkligen av att bo som jag gör mycket längre än så här? Jag vet inte.

Ytterligare en november i Uppsala ger mig ont i magen. Tanken på att sluta på jobbet, å andra sidan, får mig nästan att börja böla. Så vad göra?

Jag planerar, så långt det bara går, att lyssna på magkänslan. Den har redan tagit ett beslut åt mig och nu väntar jag på vidare instruktioner...

Under tiden: jobb, motion, solsken och samtal med vänner. Föräldrarna är för en gångs skull uteslutna från ekvationen. Det här är någonting jag måste klara av alldeles själv.

In all its glory

2010-04-12T21:51:00.009+02:00

Vad var det jag sa? Vååår! Oh, thank you lord for this glorious day! Ja, precis så klyschigt southern-amerikanskt känns det.

Sprungit har jag (bilderna är från gårdagen: inget stannande och fotande här inte) och det var alldeles, alldeles underbart.

Imorn innan jobbet bär det av på en ny runda. Almost can't wait!

Nightey night.

Upp-o-ner and back again

2010-04-12T12:03:00.003+02:00

Måndag. Solen strålar. Det blir till att löpa en vända lite senare i eftermiddag. Imorn börjar arbetsveckan och det blir jobb varje dag till och med lördag. Vad helgen bjuder på återstår att se, men jag har en och annan (galen) plan i beredskap. Lite beroende på.

Partaj i lördags, med tillhörande diskokulor och en enorm batch med sangria (mums!). Igår mådde jag därefter, men tvingade mig själv ut på skogspromenad pga vädret och det var det värt. Även om jag inte lyckades hitta en enda tussilago (dock en massa krokusar).

Innan torsdag är till enda lär min höst vara något så när avgjord. Scary stuff. Nå. Som sagt. We'll see.

Egentligen spelar ingenting så stor roll längre: för det är ljust ute till 20.30 på kvällarna nu. Ni vet väl vad det betyder? Det är vååår! Och blott några veckor kvar till Valborg...

Oviss

2010-04-08T12:27:00.005+02:00

Okej, här följer lite av det som rör sig i mitt huvud just nu - i en enda jävla röra. Just as it is.

Påsken var bitvis alldeles underbar och jag är mer övertygad än jag någonsin varit om att jag kommer att skaffa minst en hund. När Påsken var mindre underbar kände jag det som att hela mitt liv plötsligt ramlade ner i huvudet på mig. Panikångest light och mycket röriga skriverier blev det.

Slutsats 1: det vore bra för mig att komma härifrån.

Slutsats 2: att det går bra 98 % av tiden innebär också att det blir jävligt jobbigt under de övriga 2...

Slutsats 3: bokhelvetet som jag nämnde i föregående inlägg har vänt upponer på hela min värld.

Igår jobbade jag. Och det gick bara bra. Onödigheter till trots.

Nu ska jag ner på stan och investera i nya ansiktskrämer och spontanklippa håret. Livsfarligt, med tanke på vilket humör jag är på...

Istället för att deala med tillvaron så städar jag och blir glad av allt det materiella. Nyförälskad i Joshua Radin (ååå, leta på Spotify!) och som den värsta tonåring i en synnerligen emotionell bergodalbana. Men det brukar vara så. Och egentligen är jag fortfarande övertygad om att det inte är någon större fara på taket. Nu heller.

Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Men jag har precis sökt kurser till hösten (där detta blir väldigt tydligt: Södertörn och Örebro i en enda röra) och håller på att inse att det kanske är lika bra. Att inte veta.

Påskharmoni

2010-04-01T21:52:00.005+02:00

Det värsta är att de påminner mig om helt fel saker... Men Glad Påsk för fan!

Hemma och helt slut. Något underligt, kanske, eftersom skärtorsdagen har varit oväntat lugn. Som en vanlig fredag, ungefär. Men själv har jag haft spänningshuvudvärk större delen av dagen, som för en kort stund övergick i att göra mig allmänt hängig. Som tur är gick hängigheten över när min älskade chef kom och erbjöd mig att slippa jobba på påskafton. Gissa om jag tackade ja? Så nu kommer familjen förbi imorn förmiddag och hämtar upp lilla mig, samt dumpar återstoden av mina födelsedagspresenter. Sedan bär det av norröver. Påsk och Hälsingland. Hallelujah.

Det kan jag behöva efter tre mer än heldagar på jobbet, samt ett och annat helt oväntat äventyr på andra sidan stan (nu igen, minsann). En lunch på stan inklusive. Det börjar rimma illa, det här. Med tanke på vad det egentligen är meningen att det ska vara. Och visst, jag tycker om. Jag är svag för. Jag är bitvis väldigt charmad. För ungefär 5 % av helheten. Men sedan har vi de där återstående 95... Läget känns inte lika helrätt då, så att säga.

Nåväl. Vad är väl en perfekt tillvaro (*suckar dramatiskt á la Askungen*)...? Dötrist och tråkig, for sure. Jag njuter och försöker se till att inte tänka så mycket. Helt enkelt. Precis som jag är helt övertygad om att det inte görs på annat håll. And that's it.

Framtiden? No clue. Uppsatsen? Nej. Sommaren? Hm. Ekonomin? Ehe. Boende? Det är frågan... Så ser det ut. Och jag borde vara panikslagen, men icke. Jag är lugn, trygg och harmonisk, med mängder av självinsikter och tillfredsställelse i bagaget. Våren är här. Det är ljust ute och min koltrast, som jag döpt till Turdus Merula (tänk: latin), har flyttat tillbaka till trädet härutanför. Ingen i min omgivning dör eller har cancer (at the time being) och resten får fan lösa sig själv. Ha! Sug på den, ni.

Ha en riktigt glad påsk och försök och njuta av smulor och detaljer. Det ska jag göra. Med kärlek!

[Just nu läser jag en något flummig bok om "hur man blir lycklig". Men det ÄR ingen vanlig självhjälpstragisk historia (jag är uppenbarligen redan hjärntvättad), utan faktiskt delvis skriven av Kajsa Ingemarsson och behandlar hur man ska lära känna och fokusera på och utgå ifrån sin själ. Nu råkade jag vara tillfälligtvis ovanligt balanserad redan innan den här boken kom i min ägo, men ändå. Det börjar uppenbarligen hända saker and it might explain all of the above. Just to let you know.]

Trettiofem väskor senare...

2010-03-28T17:35:00.009+02:00

Världens finaste skor...?

Grönrutig bomullsklänning. Bältet är mitt tilltyg.

Ser ut som testbilden på SVT, för sjutton! Men söt är den.

Plånbok och dinglande örhängen.

Ååå, shopping. Ack, vad underbart. Och detta trots att det försvann en hel timme idag; men det är lätt värt det; klockan är halv sex och det är bra jävla ljust ute. Ingen skymning än på ett tag, alltså. Wonderful!

Jag lallade alltså ner på stan, med mina båda presentkort i högsta hugg och synnerligen övertygad om att de skulle ryka båda två; men se så blev det inte. Känslan fanns inte där och då går det liksom inte.

Däremot köpte jag de rutiga skorna från förra inlägget och hittade inte mindre än två jättefina klänningar på Indiska (jag börjar bli skyldig den butiken så sjukt mycket fina fynd!), samt ett par matchande örhängen. Helt oväntat blev det också världens vackraste högklackade, svarta pumps med vita stygn och rosetter. Jag är så kär i dem att det inte är klokt.

Samt äntligen en plånbok. Som jag har letat! Den är jag också lite kär i.

Det här med väskan blev svårt. Jag gick in och ut ur affären inte mindre än 4 ggr under eftermiddagen. Tillslut frågade damen i kassan om jag hade beslutsångest. Om! Och in i det sista var jag övertygad om att jag skulle vandra ut därifrån med den röda, men till min förvåning blev det inte så. Den höll inte hela vägen. Inte den rosa heller. Dessutom matchar den klassiskt bruna min nya plånbok (...). Så den har numera äran att vara väska nummer 35 i min samling. Tss. Sicka galenskaper.

I alla fall. Hemma nu och funderar på att dra ner till förrådet och leta reda på mina påskprylar. Finfina färger och ulliga kycklingar. Ni kommer väl ihåg Fluff?

Jobbar i princip heltid hela veckan, men undantag för långfredagen. Har ju dessvärre åkt på att jobba påskafton också, men det känns inte så jävla farligt och direkt efter jobbet ska jag roadtrippa uppåt landet med min käre kollega Thomas (som ska till Sveg). Så det lär bli en lång och jobbig, men säkert helt okej vecka.

Cheerio, darlings.

In love and in serious need of help

2010-03-24T21:46:00.012+01:00

Odd Molly-klänningen

De fina, rutiga vårdojjorna

Den gröna

Den rosa

Den bruna

Den röda

Vet ni vad hon med de trettiofyra handväskorna har gått och gjort...? Blivit ögonblickskär; i inte mindre än 4 olika väskor.

Med presentkortet i åtanke knallade jag återigen in på Jane Mars (Uppsalas dyraste märkesbutik) och suktade efter min älskade Odd Molly-klänning i vitbeige spets och ljusblått. Pretty, isn't it? And hopefully soon, it'll be all mine...

Hittade dessutom en heltvit, volangklänning som inte grävde fullt så djupt i ekonomin och som skulle matcha bra mycket enklare. På Din Sko föll jag för ett par färgglada, rutiga tygskor till våren (ååå) och loppet var kört när jag öppnade dörren till Accent. Den senaste större väskan jag köpte var i september (!) och innan dess inte sedan oktober 2008 (hör ni hur jag försöker motivera varför hon med 34 väskor absolut behöver en eller två till?).

I alla fall. En grön uppenbarelse följdes av en knallrosa, en brun (samma modell) och slutligen en röd. För att inte tala om att jag tidigare, på Jane Mars, redan hade fallit för en vit Mark O'Polo-väska i tyg med ljusbruna skinndetaljer (gorgeous!). Dessvärre har jag inte lyckats hitta ngn bild på den.

Nu behöver jag hjälp: vad köpa? De fina skorna? Odd Molly-klänningen? En, eller flera väskor? Den klassiskt stilrena bruna, eller den kitchigt, unika röda? Den mer beachliknande vita från Polo? Beslutsångesten är enorm. Och på fredag lär det bära av ner mot stan, så skynda, skynda.

Väskorna är f ö inte alls dyra (med tanke på att jag har införskaffat riktiga dyrgripar in the past), utan landar alla runt 400-500 spänn per styck, vid sidan av Mark O'Polon som ligger på 1000. Odd Molly-klänningen går på 1600 och den enklare vita 500. Skorna blir mina för 300.

Jag vet att det här är århundradets i-landsproblem. Stackars lilla rika flicka, inte sant? Men tro mig: jag har haft mina helveten in the past och jag vet att de är återkommande. Så jag har inte det här som problem för att jag är naiv; utan för att jag faktiskt, för en gångs skull, kan.

Spring preps

2010-03-22T14:07:00.009+01:00

En av de enorma högarna med kläder...

Den organiserade garderoben. Jag hade ingen aning om att jag hade så många klänningar...

Och nederdelen av garderoben. Hehe.

Den finare, matchade underklädshyllan. Det ni.

De åtta-tio väskorna som inte får plats ovan garderoben...

Mina nya fina pilotisar!

Just because it's pretty!

I lördags fick jag ett ryck och slet ut varenda klädesplagg jag äger och slängde allt i enorma högar. Sedan började projekt garderobsrensning. Två proppfulla kassar med kläder kastades ut och 1 kasse åkte ner i förrådet, tillsammans med alla mina vinterkläder och skor (vilket kändes mindre smart igår när snön vräkte ner och våren kändes ganska långt borta...). Resultatet blev grymt! Mer plats, mer organiserat och riktigt fint faktiskt.

Idag har jag fortsatt med skrivbordet och förvaringsfacket ovanför stora garderoben, där jag har en del av mina väskor, samt en del skor. Återigen slet jag ut allting och räknade. Vet ni vad? Jag har 34 väskor. TRETTIOFYRA! Och då har jag ändå lämnat alla mina hemska fjortisväskor bakom mig (tror de ligger på vinden hemma hos mamma och pappa). I min naivitet trodde jag att jag skulle få in allihopa och dessutom rada upp alla mina high heels på ett chickt vis, men icke. Nåja, lite mera struktur är det i alla fall.

Och jag är hur redo för våren som helst: jag har redan köpt ett par nya solglasögon, ett jättefint påfågelsdiadem (jag har konstaterat att jag är för gammal för rosetter, men att ha en fågel på skallen går tydligen bra. Bah!), nya jeans, underkläder och letat rätt på alla mina tyggympadojjor. Bring it on!

I lördagskväll åt jag sushi och drack mousserande med Camilla och igår kom Malin hit från Sthlm och vi pratade i timmar (som alltid) och åt thaimat. Den sötnosen gav mig en bok om vardagslycka och hur lycka inte handlar om rus utan kan vara konstant (precis tvärtemot allt jag precis landat i) som jag nu har kastat mig över. Inte för att jag är speciellt orolig för tillfället: för jag mår riktigt bra, trots att jag, med vissa mått sett, kanske inte borde.

Nu är det dags för fruktsallad och senare i eftermiddag blir det spinning, följt av boxning och löpband. Äntligen! Solen strålar, så jag ska promenera till gymet. Jobb onsdag-fredag-lördag. Ytterligare en whisk(e)yprovning på torsdag, samt lunch med tjejerna på universitetet. Sedan funderar jag på att springa på morgondagens rom & choklad-provning för kunderna. Pappa fyller år på lördag och nästa vecka jobbar jag som en tok innan det blir dags för Påsk, släkten och hundvalpar uppe i norr. Härligt!

Gårdagens bästa insikt: jag måste sluta ta livet på så jävla stort allvar hela tiden. Vi ska ändå dö allihopa och är det inte viktigare att vara glad och må bra än att sträva efter status? Och mitt självklara och enkla svar på den frågan: jo.

Färgglad och leende

2010-03-16T12:48:00.006+01:00

Med fönstret på vid gavel!

Chockartat färgglad våren till ära. Hehe.

Himlen är makalöst blå, för jag vet inte vilken dag i ordningen. Jag har fönstret på vid gavel och jag vädrar. Det är förstås svinkallt, men vad fan. Det inger hopp. Dagen till ära iförd min skotska skolflickskilt i lila, grönt och svart med vita detaljer och en ceriserosa äkta ullkofta från Benetton. Så färgglad minns jag inte att jag någonsin har varit. Det ni.

Idag ska jag vara nyttig: städa, rensa avlopp (ha!), handla, gå en långpromenad/gå och träna (men med tanke på solen så misstänker jag hur det lär bli...) och skriva en lista på saker som jag är säker på att jag vill göra i mitt liv. Skaffa hund står högst upp just nu. Flytta. Behålla lugnet. Uppdaterar när den är färdig, shall I?

Helgen har varit underbar. Kort och gott. Både underhållande samtal med kollegor, promenader i solen och alldeles ypperlig tillfredsställelse allt som allt. Jag bara ler, har inte lyckats sluta än och så länge solen skiner vet i sjutton om jag kan göra det heller.

Lätt och läckert

2010-03-14T17:10:00.004+01:00

Det är en alldeles fantastisk vårvintersöndag med strålande sol. Dessutom har jag minsann namnsdag. Långpromenad med väninna har avverkats, samt återhämtning från gårdagens utdragna öldrickande (från 16-03). Konstigt nog har jag inte alls varit speciellt bakis och ändå bara sovit 6 h i natt. Det kanske är vädret?

Har gått med på att jobba heldag med tidigt morgonplock från 08.00 imorn och ni anar inte hur mkt varor som väntas. Nu kommer påskölen, t.ex. Huga!

Men innan dess blir det lite äventyr på andra sidan stan. Det vankas våfflor bland annat. Inte illa... Väl medveten, med lätt sinne, precis rätt attityd och allting som spelar någon som helst roll i säkert förvar bakom lås och bom. Så är det.

På g

2010-03-11T15:42:00.005+01:00

Inte sjutton lyckades jag skriva något i tisdags heller. Fullt upptagen med lyxiga duschar, luncher, sms, filmer, skumpa och god mat. Det var en mycket trevlig födelsedag. Men att jag faktiskt är 25 nu kan jag inte riktigt greppa.

Det var en mycket trevlig hemresa rent generellt. Nu sitter jag på Swebus (med gratis trådlöst!) och bloggar och senare tänker jag titta på film. Modern teknologi - you just gotta love it!

Jobb imorn, samt Alsaceprovning redan kl. 09. Har saknat mina fina kollegor (och vissa av dem har minsann saknat mig också...) och det ska bli rätt sweet att slänga sig in i kaoset igen. På lördag post work blir det bowling och Melodifestivalfinal. I övrigt får vi helt enkelt se vad som sker (*blinkar menande*)...

I vilket fall som helst så skiner solen, snön smälter och jag har fått med mig en hel del av alla fina saker jag fått. Resten får päronen lov att ta med sig uppåt landet till påsk (som är om knappa 3 v! Jösses!), som förhoppningsvis lär spenderas i Hälsingland. Måste bara få ledigt också, men det löser sig nog.

Later, folks.

At peace in March

2010-03-08T11:03:00.006+01:00

Hela sällskapet i soffan. Fina va?

Camilla och jag vid bordet.

Sabbsan, Milla och Maggan i köket.

Camilla och jag i hallen innan utgång. Very cosy.

Så. Mina efterlängtade 10 dagar av ren och skär njutning har snart gått. Ändå har jag inte ens fyllt 25 ännu (först imorn).

Jag befinner mig för närvarande i Linköping. Solen strålar, snön smälter och jag funderar på att ta en riktig långpromenad så här efter lunchen, för att senare duscha i en halv evighet (jetsetduschmunstycken!).

Föräldrarna har smått dåligt samvete för att de jobbar så mycket och för att vissa av dem befinner sig på annan ort imornkväll när jag faktiskt fyller år, så istället blir jag firad i en halv oändlighet (familjemiddag i fredags, partaj med brudarna i lördags, fika med släkten igår, ost och vin med mor och far på kvällen, sushi och cava i afton och imorn ska jag nog lyxa till det med brorsan). Inte mig emot. Hihi.

Presenter har jag fått så att det räcker och blir över. Choklad för en hel livstid, jättecharmiga och personliga kort, duschkrämer, ljusstakar, vinböcker, mousserande, smycken, blommor och en alldeles underbar vinkaraff. Hur jag ska lyckas ta mig tillbaka till Uppsala med allt det där i bagaget har jag ingen aning om, men det får väl gå på något sätt.

Veckan har varit underbar. Whisk(e)yprovningen gick utmärkt, jobbmötet var riktigt mysigt och jag spenderade en halv förmögenhet på nytt smink på Make Up Store, med tillhörande penslar och borstar, men det var det väl värt. Bussen var i tid i torsdags (älska Swebus när SJ inte går att lita på!), evighetsfikorna med Maggan och Sabina, Lina, Ivana och Sofie var jättemysiga och att laga paj (med feta, cocktailtomater och oliver) och kladdkaka gick bra det också. Ni kan se på bilderna hur fina vi var i lördags. Och igår var släkten här. Nu är jag lite trött, men väldigt glad.

Det blir förmodligen ett födelsedagsinlägg imorgon. 'Til then.

Vardagslycka i snöslask och is

2010-02-27T20:17:00.007+01:00

Sitter hemma och njuter verkligen av att äntligen ha tid att titta på fjärde deltävlingen av Melodifestivalen. Inte för att låtarna är bra (herregud, den tredje killen. Han sjunger ju nästan falskare än Håkan Hellström - då är det sanslöst illa!). Py Bäckman är ju åtminstone sjukt skumt underhållande. Sibels låt var väl okej, men ganska tråkig. Men så äntligen föll jag som en sten (återigen) för Anna Bergendahl. Äntligen något grymt bra som sticker ut! Tack gode gud. Hade nästan gett upp hoppet om det här årets bidrag, men nu jävlar. Awesome!

Och hallååååå. Pernilla Wahlgren räddar ju hela originalschlagern! Jag dör. Anna är en sak, men det här ju är ju äkta! Guld, glitter, glamour, kitchigt, katchigt, självsäkert och vågat, precis som hon sjunger. Jag har svårt för människan, men hon ska ha all cred för det här. Hon och Anna till finalen - oh yeah. Let's pray, eh?

Men vad är det med killar som inte kan sjunga? Vad gör de på scenen? Bara för att de är söta och håller i en gitarr ska de inte stå där! Usch vad soppigt. Never mind. Nu är det underbara Peter Jöback. Ojojoj. Hur ska det här gå? Och det är klart att det är bra. Peter är bra - permanent and always. Däremot föll jag betydligt hårdare för både Anna och Pernilla och i slutändan är det nog dem jag hoppas på.

[Jag orkar knappt kommentera att båda de totalt falsksjungande grabbarna tog sig vidare till andra omgången. Men det är klart, det finns ju folk som på allvar tycker att Håkan Hellström är bra. Hur förbluffande det än tycks mig. Tack och lov så gick Anna direkt till final.

Jöback eller Pernilla? Skit samma - pausunderhållningen bjuder ju på 60-talsschlager med originalartister! I'm in seventh heaven over here. Som sagt. Nörd som man är. Är det varning på om man skriker rakt ut bara för att Lill-Babs plötsligt kliver fram bakom en skärm? Jag tror det, va?

Jo, Peter gick och vann. Såklart. Folk avskyr ju Pernilla. Men jag vidhåller ändå att låten var strålande. Hoppas och ber på att hon fixar Andra Chansen. Men det tänker jag banne mig inte sitta och se på, för då har jag bra mycket roligare saker för mig. Så det så.]

Är så otroligt trött och har så varit hela dagen. Igår var det nämligen nyinvigning av gayklubben Orchidea här i Uppsala (numera på Drottninggatan) och det var bra länge sedan jag dansade så otroligt mycket (basically non stop från 23 till 01.30). Träffade på hela mitt gamla flatgäng, inklusive en och annan ex-förbindelse på blixtvisit från Norge. Imorse hade jag en konversation med mina fötter. De bultade fortfarande och tyckte att jag skulle stanna i sängen. Jag sa ifrån. Jobbet väntade (inte förrän 11..45, luckily). Så jobbat har jag, samt kämpat mig hem i en värld som bara smälter (+ 2 i Uppsala idag!).

Och nu sitter jag här och ser SÅ fram emot något som jag redan har bestämt ska bli en helt jävla underbar vecka och lite till. Jag har åtminstone 10 dagar av pure bliss framför mig och det gäller att se till att njuta av det riktigt ordentligt. Vi snackar förberedande av whisk(e)yprovning, samt utförandet, träning, jobb, temamöte, trevliga luncher, möten med underbara vänner, Linköping, familjen, 50-årsmiddagen, släkten, Oscarsgalan, födelsedagen (sushi och champagne alla gånger!) och så en och annan som lär sakna en när man är borta...

Jag är i balans och tamigfan; jag är lycklig. Komplicerade jobbförhållanden, snöslask och osäkerhet inför ungefär precis allting till trots.

Sol och iskyla

2010-02-23T17:52:00.006+01:00

Vackert att titta på, men resten kan jag vara utan...

Nerkyld och småsjuk, men glad ändå.

Känner mig precis sådär småkrasslig att det inte tycks vara en bra idé att ta ut sig fullständigt på gymet, hur gärna man än skulle vilja det. Men jag var tvungen att få röra på mig, kände jag, så det blev att släpa sig ut på långpromenad i extremkylan istället. Vackert, men kallt som helvete.

Om det är någon som behöver få fasta lår snabbt, f ö , så kan jag rekommendera över en timmes promenad i över 10 minusgrader iförd endast tunna svarta jeans och utan långkalsonger. Låren var fan som isklumpar - aldrig sett något liknande förut. Hahaha.

Nu ska jag ta en varm dusch och krypa ihop i sängen med en bok och en kopp te. Resten av veckan: jobb, gayklubb och en desperat bön att SJ ska lyckas klara av att få igång tågtrafiken igen lagom till nästa vecka när jag behöver ta mig hem till Linköping. Annars tänker jag fan lifta!

Mycket saker på ingen tid

2010-02-21T20:25:00.003+01:00

Ååå, vilken latdag. Helt sanslöst vad lite bakfylla, sömnbrist och några dagar med för lite mat kan göra för att sänka en totalt. Men det blir nya tag redan imorn - lita på det. Då ska jag nog springa en halvmil igen, för att öva inför maj. Jodå, ni läste rätt. Jag ska springa ett lopp! And hell just froze over...

300 000 saker har hänt på bara någon vecka. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men jag är synnerligen belåten med hur saker och ting utvecklar sig, snön till trots. I torsdags åkte jag till Stockholm och efter lite inställda tåg och förseningar (jag orkar inte klaga mer på SJ - jag vill bara att de på riktigt ansvariga ska dö, ungefär) spenderade jag några timmar med min kära Sirkka och hennes australiensiska Victoria. Vi drack kaffe, promenerade i Gamla Stan, åt lunch och shoppade. Jag hittade min drömklänning inför min och Ivanas 50-årsmiddag den 6e mars, designed by Marlene Birger och världens fynd!

Sedan sammanstrålade jag med Malin och Sofia hemma i Sofias systers våning på Odengatan (stunning!) innan jag på kvällen blev bjuden på middag av en norrlänning. Rödvin och ceasarsallad följdes av drinkar högst upp i Skrapan. En mycket trevlig afton och ett mycket vackert leende därtill. Sista tåget hem var givetvis inställt och natten spenderades hos Sofia. Som tur är kom 08.11-tåget i fredagsmorse bara 7 minuter försent och sedan jobbade jag smack hela dagen.

På kvällen bar det av hem till Camilla och där åt jag middag med henne och Alex. Vi diskuterade förförelsestrategier och hade riktigt trevligt. Hem i snöstorm, som fortsatte ända fram tills imorse någon gång. Jobbade igår, lyckades endast få i mig fil runt 10 på förmiddagen och sedan blev det ingen mer mat förrän 18.30 hemma hos Karro. Jag var så hungrig att jag hade ont i magen! Personalfest, alltså. Alltid lika intressant. Hinkvis med alkohol och härliga samtal. Sedan blev det Flustret och till att promenera hem i snöstorm med alldeles för lite kläder på sig. Fy sjutton vad jag frös!

Insikter som har kommit till mig i veckan: jag har verkligen världens bästa vänner. Ursäkta tjatet, men det är sant. Jag har två jättehärliga, nya män i mitt liv som båda kan prata, kör med rak kommunikation och helhjärtat tycker om hela mig. Jag har en sjuhelvetes tur som har ett jobb (kollegor inklusive) som jag älskar så mycket som jag gör och trivs så bra med. Och så älskar jag att leva - mer eller mindre, men oavsett.

Sanningen i vitögat

2010-02-14T22:58:00.005+01:00

En dag, i februari, såg hon sanningen i vitögat.

Mitt huvud sa. Mitt hjärta sa. Det är ingenting att vänta på: gå nu!

Och för en gångs skull pratar de samma språk.

I had the chance to think
About the whole shebang
And came to the conclusion
That it's not my thing
A word to the wise, keep out of site
My bark ain't nothing on my bite

It seems cupid's arrow
Always hits the board

And I've had it up to here <---

You can try to tie me down

You can try to string me up

But you'll have no luck now

Please don't ever let me down again

It shouldn't be allowed

Please don't ever make me frown again

You have shown me how

Please don't try to be my friend again

Because I don't want you, I don't want you now

I don't want you now

[För jag förtjänar hela himmelen. Och en mycket bättre man.]

Och de band som binder mig inte bara ska jag lösa upp: jag har redan börjat.

(Lisa Ekdahls sanning, Eva Dahlgrens uppmanande konstaterande, Alesha Dixons shebang, K T Tunstalls insedda missnöje och slutligen återigen Lisas visdomsord och inspiration)

Ikväll har jag gjort någonting som i slutändan visade sig vara patetiskt svårt, men väl omsatt i handling tror jag att det var både nödvändigt och avgörande. Ett band mindre, alltså. And I'm only getting started...

Irish all the way

2010-02-14T13:31:00.006+01:00

Vaknade sent och det kändes som om det hade gått minst en månad under mina 10 h i dvala. Solen sken så det stod härliga till och jag blinkade förvirrat och yrvaket mot ljuset.

Igår, väl klar på jobbet, planerade jag århundradets white trash-bruttskväll, med sushi, halvtorrt vitt och Ben & Jerry's. Det hela slutade med att jag hamnade på O'Connors med en kollega, någon viss bästa vän och hans syster och drack öl, whisky, snackade med en skotte, lyssnade på underbar, irländsk folkmusik live och dansade därefter (tänk er scenen i Titanic - ca 2 min in - när Jack drar med Rose ner under däck och de steppar - precis så).

Det var riktigt roligt och desto roligare med tanke på att det fanns en kille där (sanslöst packad, naturligtvis) som inte kunde dansa för sitt liv. Han var så underhållande att vi låg ned över bordet och vred oss av skratt. Not that he noticed...

Något seg dagen till ära, men sådant får man ta. Jag gillar folkmusik! Och att Orsa Spelmän inte gick vidare igår, utan att folk istället röstade på Andreas Johnson (so dull!) övergår verkligen mitt förstånd. Hittills har jag dock inte sett ett endaste bidrag som har fallit mig helt i smaken.

Nu ska jag ut och gå en sjuhelvetes långpromenad i solen. I veckan blir det till att skriva, jobba, träna, åka till Stockholm och träffa Sirkka (som är på visit från London!), möjligen dejta en sväng och på lördag stundar personalpartaj. Good times!

Outrageous

2010-02-08T13:38:00.004+01:00

Medelåldern har SÅ infunnit sig. Det är måndag, jag har sovit, bakfyllekäkat, rört på mig och vilat och jag betalar fortfarande för min helg i hufvudstaden. Tror visserligen att det kan vara en smärre förkylning på gång vid sidan av det hela, men ändå. Idag är jag inte på topp. Men det var jag i lördags. Ni anar inte...

Fredagens 12,5 h-pass på jobbet flög förbi, men nog var jag bra trött framåt kvällen. Morbroderns 40-årsfest var kalas. Fantastisk mat och vinet var enkelt, men välmatchat. Sedan följde 'open bar' och därmed också tillhörande bartender.

Närmare bestämt en frånskiljd småbarnsfar (tror han hade en son) som jag för mitt liv inte kan minnas namnet på (skandal!). Men dansa, hångla och förföra - det kunde han. Och med på efterfest med mig och brorsan (som jag lyckades hålla kvar i Stockholm, trots att han skulle åka hem) ut till Hässelby kom han också. Som sagt. Roligt var det. Jag har inte dansat så mycket, eller så helvilt, på bra länge.

Igår blev det någon slags brunch (nudlar, chips, bröd, läsk och choklad) hos Malin med Sofia i Berghamra innan det var dags att bege sig till Gamla Stan för hinna med den där dejten. Guinness på en irländsk pub följdes av Sushi mitt i stan. Det var mycket trevligt, men än så länge inte mycket mer än så.

Jag kom hem sent igårkväll och har drömt de mest bisarra saker i natt. Nu sitter jag här med molande huvudvärk och researchar rioja och whisk(e)y till kommande provningar. Jag måste också dammsuga, handla mat, städa, duscha och helst gå på promenad innan dagen är till enda. Just nu känns det likvärdigt med att bestiga ett berg, ungefär. Hehe.

Med MacBook och vid gott mod

2010-02-04T20:49:00.004+01:00

Ååå. Vet ni? Jag skriver det här på min nya, lilla vita MacBook.

Min alldeles egna, bara min, med världens skönaste tangentbord och en fabulous webcam, en nästintill osynlig dvd-spelare (som fungerar!) och den vackraste layouten jag någonsin skådat. Allting fungerar. Allting är lätt. Och färgglatt och vackert. Och det finns hur mkt saker som helst som jag fortfarande inte har lyckats lista ut, men vad sjutton. Än finns tid.

Hela c-uppsatsen är importerad in i Office och Word för Mac och ser bara finfin ut. Undrar om Macen är bättre på spanska än vad Dells Inspiron var? Det skulle inte förvåna mig. Igårkväll, när jag gick igenom alla nya ikonerna på docken (läs: menyn längst ner på skrivbordet - den heter tydligen dock, = hamn, såklart) och tryckte på gitarren så kom det plötsligt fram en jättesnygg kille som insisterade på att lära mig att spela piano! Helt fantastiskt! Än så länge är jag så jävla helnöjd att hälften vore nog.

Dessutom har jag beställt ett fodral. Nej, inte det från Mulberry för 5000, utan Twelve Souths BookBook-variant. Det ser ut som en gammaldags bok och hur fint som helst. Och jag sparade iaf några tusenlappar. Läder går inte av för hackor, vet ni. Så lite fick jag allt punga ut (900, närmare bestämt, men då är det med studentrabatt). Tur att jag fyller 25 snart. Haha.

Jag har jobbat en hel del i veckan. Jobbat och tränat och skrivit alldeles för lite. Ja, på uppsatsen alltså. Däremot har jag knåpat ihop en och annat dikt. Chockartat, för det var bra länge sedan. Imorn ska jag jobba 07.30-19.30 (!). Sedan lär jag inte orka göra så mycket mer. På lördag bär det av till Stockholm. Morbrors 40-årsdag skall firas på slott i Bromma, ett par väninnor ska man väl lyckas hinna med, för att inte tala om hela två dejter på söndag (som kan tänkas bara blir en, lite beroende på). En av dem kanske till och med kan vara något... Det ni. Men inga stora förhoppningar här, inte. Lita på det.

Att se fram emot: personalfester, personalbowling, ihopsatt 50-årsmiddag, whisk(e)yprovningar, vinprovningar, nya upptäckter med och på nya datorn, Stockholmsbesök för att träffa Sirkka och australiensisk väninna, VÅREN och allt möjligt annat. Nu är jag taggad igen! Taggad på och inför livet.

Ett nytt motto har jag också: Det är bara att lära sig att älska rädslan (trots att du inte bara kan, utan också kommer att bli överkörd av en ångvält många fler gånger än en).

Sådant är livet.

Dreaming of a white MacBook

2010-02-01T20:41:00.005+01:00

Dagarna går. Well, obviously.

Måndagkväll, men det känns som söndag. Förmodligen för att jag inte har lyckats göra så mycket vettigt. Eller ja. Jag har tvättat hur mycket som helst, bytt lakan, researchat laptops till förbannelse och tills jag fick ont i huvudet och gått och handlat (på den stora, billigare ICA-affären som ligger längre bort, dessutom).

Nu har jag precis druckit grönt te och ätit två rutor mörk (90 %-ig) choklad. Testar en ny variant, nämligen. Eat it and enjoy it - every day if you feel like it, but only small amounts. Så får vi se om jag blir mindre tokig på det sättet. I'll keep you posted.

Jag har tränat på tok för mycket och ätit för lite nu igen (och det märks, vilket skrämmer mig), så det är dags att landa lite. I veckan blir det jobb onsdag-torsdag-fredag och på lördag bär det av till Stockholm för att fira att min morbror har fyllt 40, eventuellt följt av en och annan dejt (bl.a. med en same i 40-årsåldern. Ha!).

Sedan ska jag ta mig till stans Applestore för att sedan förhoppningsvis besluta mig för att beställa hem en MacBook. Illa kvickt. Min nuvarande ligger nämligen för döden and I seriously can't wait for a new one. Att logga in på Mecenats hemsida och spana in deras studentrabatter är f ö ganska livsfarligt. Jag var sanslöst nära att beställa hem en iPhone av bara farten, men det visade sig att mitt abonnemang inte går att byta förrän i början av april och det kanske är lika bra.

Till iPhones behövs nämligen också accessoarer och just nu har jag nog med att få tag på Office for Mac. För att inte tala om att det finns MULBERRY-väskor till MacBooken. Ungefär nästan lika dyra som datorn i sig, kan tilläggas. Tror inte att det blir en sådan riktigt än. Men titta får man. Titta och dreggla. Och det är precis vad jag gör.

Socker, träning och hopp

2010-01-24T22:04:00.006+01:00

Jag måste se till att komma ihåg den här känslan! Sov i kapp, drack kaffe och åt vad som kvarstod av morotskakan från igår (för jag åt faktiskt inte upp hela jävla kakan på en gång. Mohaha). Pratade med mamma, som äntligen är hemma igen, och med ännu inte bortglömda (men säkerligen förbisedda) bekantskaper från förr och ser fram emot personalfesten den 20e februari...

Begav mig till gymet. Am officially the queen of spinning. 75 min - och det var härligt! Jag är verkligen kär i denna träningsform. Sedan sprang jag 20 min på löpbandet och slog mitt personliga rekord (och börjar alltså på nytt att landa i den form jag var i när det var som bäst) och gjorde 75 situps.

Och jag mår så jävla bra. Fortfarande. Jag är pigg och jag sover som en gud. Allt på grund av att jag till slut och inte en sekund försent äntligen fick arslet ur vagnen. Why, thank god for that.

I veckan: uppsats, träning, vinprovning med tjejerna på tisdag, biodejt med Meryl Streep först på onsdag, jobb torsdag, fredag och lördag. Och jag har en mycket spännande dejt med en riktig snygging som bor i (...) Dalarna coming up. Det är inte ett dugg synd om mig.

Mateländet

2010-01-21T19:30:00.005+01:00

Det här med maten börjar känns jobbigt. Och jag vet precis varför: jag äter för lite, både i relation till hur mycket och vad jag brukade äta, och i synnerhet med tanke på hur mycket jag plötsligt tränar. Dessutom håller jag på med sockeravvänjning och efter min katastrofala höst as far as sugar goes så är det inte det lättaste. Efter 2-3 sanslöst jobbiga dagar känns det fantastiskt och man mår super resten av veckan. Efter det börjar eländet om från början och det är någonstans där jag befinner mig just nu.

Istället för ursprungsplanen (att gå till ICA och handla Marabou Sensation Raspberry Yoghurt som jag är smått besatt av) gick jag ut och gick och sedan gick jag hem och lagade en wok med kyckling och cashewnötter (en eloge, tack!). Till det unnar jag mig vitt vin. Att offra en dålig vana för en annan, alltså... Men just nu känns det som att det är utelämnandet av sockret som är huvudsaken.

Åtminstone tills på lördag. För jag kan inte med några extremdieter just nu. En gång i veckan måste jag få lov att äta något sött, annars är jag rädd att jag ska braka samman och ge upp helt och hållet. Det handlar om balans. Jag har varit här så otroligt många gånger förr och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta vad som funkar och vad som inte gör det. Så det så.

Annars är det bara bra. Jobb hela dagen imorn, följt av utflyttningsfest för Angelica. Jobb på lördag igen, kanske lite shopping och förhoppningsvis bio för att se Meryl Streeps nya "It's complicated". Can't wait... Först på söndag ska jag träna. Like a good girl.

P.S. Finns det något bättre än att se vuxna män gråta? Jag ser på "Biggest Loser" på 5:an och de bölar verkligen. Tre rejäla karlakarlar. Fantastiskt!

Starkare

2010-01-19T21:37:00.005+01:00

Idag har jag levt som mitt forna, ambitiösa jag. Hon den där som försvann någon gång efter jag lämnade in min b-uppsats i Litteraturvetenskap (misstänker jag). Hon har sakta men säkert arbetat sig tillbaka post återkomsten till Uppsala efter nyår och sedan en vecka tillbaka har hon tagit över helt.

Igår tränade jag mellan 16 och 18. Först i gymet, på egen hand, sedan blev det spinning. Imorse gick jag upp klockan 06.00. Sedan åkte jag till sjukhuset och tog blodprov. Utan att fjanta mig ett enda dugg (och med tanke på min sjukhusskräcksbakgrund känns det ganska stort). Vidare till campus för att skriva uppsats. Lunch med ägg och avocado.

Träning från 15.30 till 17.30 - gym och Body Toning. Det ni. Nu är det ju så här att mitt ambitiösa jag hade råkat glömma bort att jag, på det stora hela, har ungefär århundradets sämsta koordinationsförmåga. Framför allt när jag inte har tränat på ett tag. Naturligtvis hamnade jag även absolut längst fram och efter en snabb granskning av de övriga deltagarna (smala, smäcka, solbrända (!?) aerobicstjejer) övervägde jag starkt att skita i det hela och springa därifrån.

Men se det gjorde jag inte. Mitt ambitiösa jag är nämligen envis som fan. Så där stod jag, längst fram och väl synlig från alla håll, och klantade till mig ganska bra. Mitt yngre jag hade lagt sig ner och dött. Det gjorde inte Matilda snart 25. Hon skakade bara leende på huvudet åt sig själv, knep ihop och slutförde skiten. Och så jävla illa gick det faktiskt inte. Bra träning och efter ytterligare några pass ska jag väl lyckas få koll på alla de små hoppen också. Ja, man kan ju få drömma lite...

Jag är helt enkelt mer av en boxningstjej och jag kommer aldrig att bli en storlek 38. Och det är det som är så skönt med att faktiskt vara just snart 25: you really don't give a shit. Aerobicsbrudarna kan stirra hur mycket de vill - I'd still kick their ass any day.

Imorn poweryoga 06.45 följt av löpning innan jobbet. Over and out.

Looking forward

2010-01-18T12:37:00.007+01:00

Nu sitter jag här igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och ska ta mig an "det lilla helvetet" (läs: min kandidatuppsats) en gång för alla. Ja, man kan ju alltid hoppas.

Det snöar. Det är januari. Det är mörkt. Jag jobbar, har börjat träna och vinprovningsuppdragen i vår ser bättre ut än någonsin. Jag är helt enkelt glad och mår skitbra. Didn't see that one coming, now did you? För det gjorde sannerligen inte jag...

Nya gymet är hur fint som helst. Mina nya träningskläder är nog ännu finare. Det är nästan så att jag vill ha på mig dem jämt. Senare idag blir det en dust med säcken. Kanske lite spinning också. Jag är så motiverad att hälften vore nog. Om en och en halv månad ska Ivana och jag fira att vi fyller 50 och vid det laget ser jag gärna att jag har lyckats slimma ner mig lite. Haha. Inte för att det är en kamp på liv och död, utan för att jag känner för det. För första gången i hela mitt liv... Det ni.

Mamma är i Japan (lyllo!) och shoppar Starbuckskoppar åt mig (en från varje del är världen, verkar det som - jag har redan från New York, Peru och Kina). Första privata vinprovningen äger rum redan nästa vecka. Snart blir det 40-årsfest för min morbror i Sthlm och framför allt så stundar den efterlängtade decemberlönen...

Even though I know my way around

Possibly there's something new I've found

- Someday Soon, K T Tunstall

Balanserad

2010-01-13T18:52:00.005+01:00

Det är just vad jag är. I balans. Hela jag är i balans, varenda jävla cell andas samtidigt och tankarna flyger i tusen olika riktningar och en kopp te och en äppel- och kanelsmoothie har gjort den här dagen ovanligt fantastisk.

För att inte tala om att jag för första gången i mitt liv (!?) har köpt och konsumerat keso (om man inte räknar att jag åt lite cottage cheese en gång i USA), tillsammans med apelsinklyftor dessutom, och jag är KÄR. Bästa mellanmålstipset någonsin, ungefär.

I övrigt har jag varit och skaffat prova på-vecka på nya campusgymet och så fort jag inte känner mig så pass under the weather som just nu ska jag rusa dit och testa de utlovade boxningssäckarna (joy and happiness!). Förhoppningsvis redan imorn.

Annars så ska jag slänga mig över uppsatsen. Sabina hotar nämligen med att dra iväg med mig till Prag och då bör den bli färdig. Laddad som en bäver, lita på det!

Nu så

2010-01-10T15:26:00.004+01:00

Jobb i ett sedan återkomsten till Uppsala. Jobb, mingel hos Andrea och igår fika med Andrea efter jobbet (I miss you already, darling!), följt av att leka med elden på annat håll. Vilket gick oförskämt bra.

Jag är oförskämt tillfredsställd, oförskämt helskinnad och äntligen ganska säker på det självklara. Och oavsett hur det utvecklar sig from now on så är jag övertygad om att det blir bra. För att jag har gett mig fan på det. Så det så.

I övrigt har jag siktet inställt på att bli precis så organiserad, planerad och strukturerad som jag var... um... förut? Ja, såsom jag vet att jag kan vara i alla fall. Med nya almenackan i högsta hugg! Haha. Nu ska jag duscha, städa undan julen (vår snart, anyone? Oh, yes please) och planera veckan. Very Sunday and I love it.

En sak till. Och på nytt. Mina vänner är underbara.

Nystart med jävlaranamma

2010-01-06T14:01:00.001+01:00

There's somethin' 'bout the way

The street looks when it's just rained

There’s a glow off the pavement

Det är 2010. Och ångesten kom i fatt mig tillslut. Lagom till självaste nyårsafton, faktiskt. Och tyvärr. Dagarna som följde var jag inte heller speciellt uppåt. Men det vände, slutligen, i eftermiddags.

Jag skrev ner alla mina funderingar, tankar och problem och sedan pratade jag med mamma. Vi ältade, resonerade och kom egentligen inte fram till något vidare himlastormande. Men. Det var förmodligen inget annat än realism och jävlaranamma som behövdes. Och det fick jag. Både av mamma och väninnan. Och nu känns allting ganska självklart.

Det är ett helt nytt år. Och av erfarenhet vet jag att mitt liv fan inte kan gå mer i stöpet än det redan har gjort hittills. Jag ska fixa, trixa, traggla och försöka ta mig vidare. Sådär som man gör varje år. Men jag ska också njuta, skratta, kämpa och försöka ha himla roligt under tiden.

Jag tänker inte sitta här och lova mig själv att inte bli kär, att inte misslyckas eller att aldrig mer tappa ansiktet. För det kommer jag att göra. Tusenfalt, till och med. Däremot tänker jag lova mig själv att aldrig ge upp. Jag tror nämligen att det är allt som behövs.

Imorn åker jag tillbaka till Uppsala. Där väntar en enda röra av administrativt krångel, samtal med institutioner angående vad som nu kan göras, research av gym att joina, jobbpass, vänner och beslut. Med huvudet före!

In a storm

In my best dress

Fearless

[I'm not usually this way but

I’m a little more brave]

Stundandes det nya

2009-12-29T21:42:00.005+01:00

Klockan närmar sig 22, jag är ganska slut och har vad som känns som 75 grejer kvar att göra innan jag får sova. Toppen...

Och det är fortfarande inte alltför busy på jobbet. Om man inte råkar befinna sig på mousserandeavdelningen, vill säga. Där får man svara på frågor som aldrig förr och då det dessutom råkar vara lite av mitt specialområde har vissa av mina kollegor en tendens att vidarebefodra några av sina kunder till mig. Not that I'm complaining. It's how I like it.

Nu ska jag packa inför morgondagens färd söderut. Efter ännu ett närapå 11-timmarspass på bolaget, of course. Nyår med en himla massa folk följs av en himla massa decision making. Och eftersom jag inte lär hinna säga det igen innan tolvslaget natten mellan torsdag och fredag:

Happy New Year, my loves. Jag hoppas på 2010.

Ringing bells...

2009-12-22T23:27:00.003+01:00

Om en halvtimme är det dagen före julafton. För mig innebär det sista dagen på jobbet. Ja, innan mellandagarna anländer, alltså. Haha. Men det innebär också lyxig grötfrukost, företagsjulklappar och en himla massa holiday spirits. Mysigt värre.

Efter att äntligen ha kommit ifrån jobbet denna afton har jag lyckats äta middag, spy galla över Anna Anka på tv:n, betala räkningar, boka tågbiljetter, packa, diska och till och med måla tånaglarna juligt röda. Imorn ska jag bara upp, upp och iväg. Och det ska bli riktigt jävla härligt.

Resten av patrasket (läs: mor, far, bröder, moster, mosters sambo, kusiner och katt) väntar redan uppe i stugan. Brorsor + kusiner åkte upp idag (föräldrarna igår) och överaskade mig genom att stanna i Uppsala och investera i en massa öl. Synd bara att det inte fanns tid att presentera dem för några av kollegorna.

Det är f ö chockartat lugnt på jobbet. 'Lugnt' är väl att ta i, men det är definitivt inte värre än en vanlig lönehelg. Fast man ska aldrig säga aldrig, med den stundande morgondagen i farhågorna. Tror även att jag sedan länge har vant mig vid stressen och det krävs en del för att få mig att tolka läget som helt jävla galet. Men nu vore det faktiskt rätt kul med lite action...

No internet access coming up. Så jag tänker passa på att önska er alla en fantastiskt trevlig och god jul. [Eller ja. Försöka går ju.]

Här några rader ur min favoritjulsång, "Fairytale of New York" (gärna med K T Tunstall):

You're a bum, you're a punk
You're an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed
You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy christmas, your arse
I pray to God it's our last...

Och så den något mindre vulgära biten i slutet:

I could have been someone
Well, so could anyone
You took my dreams from me
When I first found you
I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it out alone
I've built my dreams around you

And the boys of the NYPD choir is still singing Galway Bay
And the bells are ringing out
For christmas day...

Tillbaka en sväng innan nyår. 'Til then, folks.

Fearless

2009-12-15T12:49:00.007+01:00

So cute they made me all teary...

Hey,

Jag har absolut ingen aning om vad som hände. Eller vad som har hänt. Det känns inte alls som om jag är mig själv, men samtidigt är jag inte alls någon annan. Kan en mening bli flummigare än så? Yeah, I doubt it.

I natt drömde jag att jag fajtades med en jättestor orm. Jag släppte och den högg mig. Sedan blev jag helparanoid och fokuserade på att pressa ihop käftarna i vad som kändes som en evighet. Det slutade med att jag hög den i småbitar och stoppade den i en plasthink med lock. När jag vaknade hade jag på något sätt vrickat till tummen, men ingen orm var inom synhåll. Puh. Vad i helvete?

I lördags var vi på matlagningskurs med jobbet och lagade trerättersmiddag åt oss själva, vilket var riktigt roligt. Dock den minst blöta bolagetfest jag varit på hittills (!).

Snön har vräkt ner hela natten och nu har vi snart 2 dm! Äntligen! Idag är min enda lediga dag på hela veckan. Jag jobbar som en tok och ska så göra fram till kvällen den 23e. Och jag älskar det. Hur mycket som helst.

Hela livet är oklart, framtiden oviss och våren likaså. Men det löser sig. Just nu är jag tacksam för helt andra saker. Och som sagt. Det känns mycket, mycket underligt.

"Peace. It does not mean to be in a place where there is no noise, trouble or hard work. It means to be in the midst of those things and still be calm in your heart..."

Så som det ska vara

2009-12-06T16:44:00.004+01:00

Just nu lever jag livet precis så som man ska leva det. Spontant, drömskt, passionerat och utan någon som helst aning om vad sjutton jag sysslar med. Men jag njuter som bara den. Lita på det.

Oh, let it snow!

2009-12-03T18:15:00.003+01:00

Julen är komplett i mitt rum. Jag har förvisso fortfarande ingen julkalender, men å andra sidan är jag också snart 25 och det börjar kännas mindre väsentligt.

I övrigt finns här clementiner, glögg, russin och mandlar, juleskum, pepparkakor, lussebullar, apelsiner med nejlikor och julmust. Vid sidan av allt glitter, alla ljus och alla julgranskulor, menar jag. Och julmusiken går på högvarv.

Imorn jobb mellan 07.30 och 18.30. Fortsättning följer på lördag. Däremellan uppsatsskrivning.

Det är minusgrader ute och mikroskopiska mängder snö i form av frost. Hur fint som helst.

Det blir aldrig som man tänkt sig

2009-12-01T16:09:00.003+01:00

Efter att ha jobbat smack hela "egentliga" helgen tog jag mig helg i söndags och igår istället och begav mig till Stockholm. Det hela inleddes med en synnerligen trevlig lunch (laxsalladen på ett café bakom Dramaten var utsökt) och fortsatte med en promenad och en sväng i affärer. Sedan dracks det kaffe i närheten av Medborgarplatsen och slutligen landade jag hemma hos Malin i Bergshamra. Allt går verkligen inte som man först tänkt sig och måndagen (när vi väl tog oss upp ur sängen) blev minst sagt lite rörig.

Utan vidare förväntningar över huvud taget hamnade jag slutligen på en stängd restaurant i Råsunda och åt fantastisk mat, men drack framför allt helt fantastiska saker, bland annat Cava, årgångschampagne och lagrad rom. Läckert inrett, lättpratat och overall en riktigt bra kväll. Natten var för övrigt inte så dum den heller...

Mobilhelvetet gick dessvärre och dog, så det första jag gjorde väl tillbaka i Uppsala i förmiddags var att slänga mig in på jobbet och låna telefonen för att ringa min oroliga moder och meddela att jag fortfarande var i livet. Hon var lättad, kan tilläggas.

Första december och jag har inte ens lyckats införskaffa en julkalender. Skandal! Ikväll ska jag åtminstone på glöggmys hos en väninna och imorn blir äntligen det till att hålla den där mousserandeprovningen för teknologstudenterna. I övrigt består veckan av uppsatsskrivning, jobb och födelsedagspartaj. Hepp!

Godhjärtad och glad

2009-11-27T22:50:00.009+01:00

Hörreni,

Det känns helt sanslöst att just JAG (som den galet bortskämda lilla skitunge jag nu en gång var - ja, det är sant - och mer därtill) har landat där jag är idag. Så här är det: jag har precis tagit ett initiav till att skippa julklapparna i år och helst till fördel för den här hemsidan och i synnerhet just det här ändamålet. Ingen flicka/tjej/kvinna ska någonsin behöva gå igenom att bli könsstympad. Att få blygdläpparna ihopsydda och klitoris bortskuren. Det är förjävligt och jag brinner. Hjälp till! För helvete. I have. Välj det syftet som känns bäst för dig. Några hundralappar kan alla offra - och tänk vad mycket det ger!

För övrigt tycker jag att alla ska gå till extrema längder för att få tag på en EKOLOGISK, K-märkt julskinka i år. Jag tänker inte ens försöka börja tala för att skippa den helt (för hur troligt är det scenariot?), men snälla. Försök åtminstone att tänka två gånger. Jag är inte vegetarian, men jag älskar djur och efter det här överväger jag utan tvivel att sluta äta kött i ännu större utsträckning än jag redan gör idag (min huvudsakliga proteinkälla består av rökt lax och quinoa).

INGEN GRIS SKA BEHÖVA LEVA SÅ!

Som tur är har mina föräldrar just köpt 90 kg från grannbondgården uppe i stugan och de grisarna har mått så jävla bra. Jag har umgåtts med dem både i somras och i höstas och nog kan man tycka att det är ironiskt att då käka upp dem, men CHRIST. Trehundra gånger hellre det än någonting annat. De har levt ute och de har bökat och grymtat som bara den. Av lyckliga grisar blir man glad i magen. Så det så.

Kom igen nu. Do some good! Feel better! Make a difference. Klyschigt, men VIKTIGT!

För att gå tillbaka till den patetiska i-landsverkligheten. Jag på bättre humör än vad jag varit sedan i september. November är nästan slut, mitt rum ser ut som ett winter wonderland, min exklusiva kvalitetscava har anlänt (och flaskan är vacker!), mitt jobb är grymt, jag är fan kär i alla mina kollegor (med vissa undantag - som det funkar helt sjukt utmärkt att fortsätta jobba ihop med), jag har skrivit lite på uppsatshelvetet och helgen lär bjuda på en jävla massa potential...

Spontanare än på länge (förmodligen någonsin), med tankar på att flytta till Boston, men framför allt så har jag upptäckt precis hur jävla bra jag faktiskt är på att simma. Botten lär nås så småningom.

Puss, glitter och glädjeskutt

Current vision

2009-11-24T14:55:00.004+01:00

Kära novembertrötta människor,

Jag är helt slut, trots både (nyttig) frukost och lunch, te och vitaminer. Vädret är grått igen (4-5 h sol i lördags var allt som erbjöds) och uppsatsmotivationen sitter fortfarande ganska långt inne. Men jag har öppnat själva worddokumentet både igår och idag - bara det är ett enormt framsteg. Dessutom har jag lyckats producera lite text och en sjuhelsikes massa bra citat som det är meningen att jag ska lyckas producera lite text runtikring. Jag är verkligen inte van vid att ha så här icke-produktiv och det skrämmer mig faktiskt lite. Det kanske är en inflammation på sköldkörteln, trots allt? Nåväl. I guess we'll find out in January...

Annars är det mycket jobb den här veckan och till helgen också, givetvis. Sedan ser det ut att bli Stockholm en vända. Först ska här träffas en 39-årig journalist som påminner lite om Ola Salo (både fysiskt och mentalt) och vidare ska jag bli bjuden på middag av en restaurantägare och kock på hans restaurant. Not too shabby... Däremellan skulle jag behöva klämma in ett par stycken till, som det ser ut. Haha. Nåja, ska det va' så ska det.

Vad gäller alla övriga aspekter så kämpar jag på, med huvudet i någorlunda säkert förvar ovanför vattenytan. Jag kan simma; man blir bara så trött ibland. Och så längtar jag. Efter våren, ljuset och att (för en stund) kunna stå stadigt på botten.

["This ain't a fairytale. And it's too late for you and your white horse..."]

Sunshine at last

2009-11-21T14:48:00.003+01:00

Solen skiner! Det är sant! Senast var den 30e oktober, fick jag höra av en kollega på jobbet igår. Jävla novemberhelvete, alltså. Men oh så fantastiskt underbart precis just nu.

Dagen inleddes med att sova alldeles för länge, käka fruktsallad och dricka ett nytt orientaliskt te med kanel, ingefära och god knows what else. Nyttigt, juligt och gott. Ovanpå det hällde jag i mig mina vitaminer och mineraler och tog en långpromenad med Kristin. I sooolen. Hela systemet hoppar av energi och tillfredsställelse - för första gången på jag vet inte hur länge. Härligt!

Sparkling

2009-11-20T12:00:00.003+01:00

Att börja dagen med att prova mousserande vin är aldrig fel. Innan dess hade jag dessutom hällt i mig alla mina vitaminer och mineraler, så läget känns riktigt bra.

Med undantag för att jag är mer pank än jag varit på år och dagar. Jag minns inte senast jag satt och riktigt väntade på löning, men nu ni.

För övrigt har jag julpyntat. Ja, lite i alla fall (läs: mycket. Men i min värld är jag inte klar förrän mitt lilla kyffe ser ut som ett tomteland i silver). 14 julgranskulor, 16 levande ljus och en sjuhelsikes massa glitter senare. It's preeeeetty! Men som sagt. Vänta bara tills lönen kommer. Då blir det färgat julgransris, en första adventsljusstake, ytterligare ateraljer och minst sagt mera glitter. Och årets glöggranson. Är så länge har jag nöjt mig med Blossas saftglögg (mmm), men snart så.

Dessutom har jag äntligen lyckats ta mig ur mitt tillfälliga, men enorma sockerberoende. Jag hade glömt bort att det faktiskt bara är de två första dagarna som är rentutav helvetiska. Sedan följer några dagar med ren och skär lättnad och energi (där är jag nu) för att sluta med att man flämtar lite igen efter någon vecka eller så. Det gäller bara att hålla ut. Och med tanke på alla eventuella dejter jag har coming up så är det lika bra att försöka gå ner ett par kilo.

Ser så fram emot Thanksgiving på söndag! Nu ska jag laga lunch.

Vitaminer och drömmar

2009-11-19T11:17:00.004+01:00

Efter att ha vidtagit drastiska åtgärder mår jag ytterligare lite bättre. Drastiska åtgärder i form av att jag har inhandlat vitamintabletter (även innehållandes zink och järn och sådana saker) som jag nu häller i mig i hopp om av att bli något så vansinnigt mycket piggare, samt ambitiös. Än så länge ser det bra ut, även om det säkerligen också beror på att jag riktigt eftersträvar en gigantisk effekt.

Det här och vecka 49 är i princip de sista veckorna när jag inte jobbar så mycket. Är sanslöst nöjd med decemberschemat, f ö (fick ledigt hela nyårsafton!): mycket jobb vid precis rätt tillfällen. Så ska jag få något skrivet är det bara att sätta igång. Stressen och panikångesten är äntligen här. Tack och lov. Haha.

Jag ska inte jobba på lördag och mina Linköpingsbrudar ska visst till Stockholm, men jag har förmodligen varken tid eller råd att joina dem. Ska dessutom på traditionell Thanksgiving dinner med mina amerikaner på söndag. Uppklädd ska man vara också. Om det nu inte blir så att Stockholm lockar för mycket på grund av andra anledningar. I form av en Ola Salo-kopia (vänster, vegetarian) som utger sig för att inte dricka alkohol. Lite sugen är jag allt...

Tills dess: jobb och uppsats. Uppsats och jobb.

Om det inte händer något speciellt (för man vet ju faktiskt aldrig vad som händer, menar jag), så lutar det garanterat åt att jag drar i vår. I februari någon gång. London, Irland, Paris, Madrid... New York i tre månader på turistvisum? I guess we'll see.

Ljusglimtar

2009-11-16T16:32:00.004+01:00

Alright. Så humöret är inte speciellt mycket bättre, men beslutsamheten har växt sig starkare. Jag ska jävlar i mig vare sig bli deprimerad eller ge upp. Inte än. Inte nu.

Hos föräldrarna i Linköping. Efter minitripp till Småland. Fort gick det. Jag behöver en bil. Eventually. Trevligt var det också.

Igår var Sabina och jag på julmarknad på Ekenäs Slott. Lite enbärsmust, hemmagjord kola, Irish Coffee-marsipan och hjortronsylt från Hälsingland senare. Mums. På kvällen bar det av på promenad för att titta på Vinterljus. X antal ljusinstallationer sätts upp överallt i stan för att lysa upp tillvaron. Bland annat chandaliers i glasbubblor hängandes i träd. Very cute. Avslutade kvällen med att dricka vin med min mor.

Idag har jag tränat och försökt göra något åt min vintertrötthet och mitt allmäntillstånd genom att käka leverpastej (misstänker delvis järnbrist), ta vitamintabletter och äta frukt. Jag har också kommit till insikt med vissa saker. Bland annat måste jag börja boxas igen. På allvar. Det är den enda träningsform jag någonsin njutit av på riktigt - så varför inte ta det till sig? Imorn blir det läkarbesök, följt av lunch (= crepes med chèvreost, ruccolasallad, valnötter och honung - my all time favorite) med Martin and then god knows what.

Ikväll ska jag ta mig ytterligare en promenix. För vi missade nämligen de gigantiska, upplysta hönsäggen i ett bo igår. Och de såg onekligen spännande ut i dagens lokaltidning.

Kyla, nålar och sympati

2009-11-11T10:45:00.003+01:00

Imorse hade jag ställt klockan på 06.00. Lyckades ta mig upp 06.30 och runt 07.15 stod jag i kö till Vaccinationsbyrån. 08.20 kom jag runt hörnet till ingången och med tio pers före mig i kön meddelade de att dagens dos var slut.

[DET HÄR ÄR SÅ TYPISKT JUST MITT JÄVLA LIV OCH DET BORDE JAG FAN KUNNA HA RÄKNAT UT I FÖRVÄG!]

Jag frös så det var inte klokt och cyklade upp till Akademiska Sjukhuset för att ta de där eländiga blodproven. Efter endast 30 minuters väntan (och ett garanterat resultat) var det min tur. Darrandes som ett asplöv förklarade jag för sjuksyrran att det här inte direkt är det bästa jag vet. Och där, äntligen, kom sympatin. "Men din lilla stackare!" utbrast hon ömt och och tittade på mig som om jag vore en dyngsur, flämtande kattunge. Och jag orkade inte ens låtsas vara 25 längre, utan tog tacksamt emot där jag låg och skakade på britsen (visserligen minst lika mycket på grund av kylan som av rädsla).

Det gick bra. För att jag gav mig sjutton på det. [Och för att sjuksyrran var ganska snygg och man behöver ju inte överdriva sin barnslighet i sådana situationer...]

Jag funderar på att se det som ett tecken från Gud att jag helt enkelt inte ska vaccinera mig. Men det tyckte varken min moster eller den snygga sjuksyrran var en bra idé. Hmpf!

I eftermiddag: jobb. Imorn: Fyrishovs relaxavdelning med Snoffsan. Mmm.

En enda lång jävla klagosång

2009-11-10T17:16:00.008+01:00

Jag minns inte senast jag mådde så pissigt utan att ha någon som helst anledning till det. Det känns verkligen helt absurt.

Ja, det är november. Dessutom är jag konstant trött, jag fryser, jag är vad som känns som fullständigt oälskad, jag råkar ha mens (vilket kanske förklarar hela grejen), jag har absolut noll motivation till att skriva uppsats och kan inte komma på en enda anledning till varför jag borde slippa. Snarare varför jag absolut måste. Nu! Och det enda jag egentligen vill är att gå i ide och vakna upp i en ny stad med ett helt nytt liv någon gång i mars.

Så ser det ut. Men eftersom det inte fungerar så bra i praktiken (really?) så sitter jag här och tycker synd om mig själv istället. Något så vansinnigt synd om. Och vill bara ha någon som klappar på mig. Helvetisk, patetisk jävla closure nu igen. Ska det fan aldrig ta slut?

Utöver det så måste jag gå och ta blodprov senast torsdag och borde faktiskt ta den där jävla svininfluensasprutan. Just in cases. Men att behöva ta blodprov är illa nog och jag kan inte ställa mig i en random kö i flera timmar för att frivilligt göra något som jag har varit livrädd för i hela mitt liv. För tror ni att det finns tid för empati bland de stressade (och säkerligen den mer inkompetenta av personalen) massorna på campus? Knappast. Och jag fixar det inte. Tragic, but true.

Igår måste ha varit den värsta dagen sedan jag var 17 eller så. Eländigt väder. Hemskt humör. Började nästan gråta 14 gånger innan lunch. Hur mycket läskiga alkoholister som helst. Att jobba måndagar kl. 10 är sannerligen inte jätteroligt. Lagerpass tills man skär sig och får ont i ryggen. Och en jävla karl som inte kan sluta vara vare sig trevlig eller charmig som ett as. Jag önskar verkligen att han vore ett stort jävla svin. Tror att det hade varit något lättare då. För som det är nu är han någon (med ett par av världens finaste ögon) som bara inte vill ha mig. Och det gör fortfarande ont...

Dessutom är jag ovanligt ful för tillfället. Om ni hade missat att jag låter som en bortskämd 5-åring, menar jag. Så vet ni det nu.

Imorn ska jag se till att fixa blodproven. Sedan jobba. På torsdag ska jag ta med mig Sofia och gå på relaxavdelningsspa. Några ansiktsmaker, hårinpackningar, bubbelpoolsbad och lite ångbastande senare kanske mitt humör ser annorlunda ut? Jag hoppas det. I synnerhet som jag ska åka ner till Småland för att fira en ganska sen Halloween på fredag (dags att googla fram vilket litterärt spöke man ska klä ut sig till!) och sedan vidare hem till Linköping därifrån. Mina föräldrar ska få klappa på mig. Och ett par av mina vänner ska få ta med mig på julmarknad på Ekenäs Slott. Jag älskar mina vänner. Det är fan synd om alla just nu.

Hello world

2009-11-05T13:52:00.012+01:00

View from the top...

Tinkan skymtar i bakgrunden

My precious, precious cat

Vilken jävla muntergök man är, alltså

Fina barskåpet har fått en ny plats på väggen

What could possibly be wrong with this picture...?

Ute i kylan. Brr

Nyfikna Tinkan

Tillbaka i civilisationen! Äntligen och Hallelujah! Jo, faktiskt. Jag blev alldeles skogstokig däruppe i ingenstans. Dum som man är trodde jag att det skulle gå över på ett par dagar, men icke.

Det har varit en busy höst och att plötsligt hamna mitt i mörkret, utan vare sig TV eller internet var inte det lättaste. Skönt, emellanåt, men det är sanslöst bekvämt med teknik. Jag har till och med fuskat och surfat via mobilen någon gång (läs: varenda jävla dag utom en). Fick jag något skrivet då? Jovars. Lite grann, men knappast så mycket som jag hade hoppats på. Är inte tillräckligt stressad för att kunna prestera till fullo än. Men snart så.

Här och nu så njuter jag hur mycket som helst av all slags modern teknologi. Såg minst 10 b-kändisar på vägen hem (någon bonde som sökte en fru förut och Daniel från gamla Skilda Världar bl.a. Det ni!). Trist bara att snön stannade kvar uppe i norr. Här regnar det istället.

Imorn blir det till att jobba heldag (inklusive provning) och sedan anländer både Sandra och Stillis till Uppsala. Jag ska jobba en liten sväng på lördag också, men lite partajande och umgänge ska vi väl lyckas klämma in däremellan.

Heldag på måndag också (!), följt av en sista minuten-beställd provning av champagne, Cava och mousserande viner för en teknolog-sektion på nation. Bör därför sätta mig ner och lista ut vad de ska få dricka, de små liven. Good times!

Uppe i Eden

2009-10-29T15:12:00.006+01:00

Här är jag. Med skog, hästar, sprakande brasor och fårskinnsfällar.

Med en väntande c-uppsats och i övrigt totalt avskärmad från världen.

Vi ses på andra sidan.

Brighter

2009-10-27T13:14:00.005+01:00

Okay. I'm suddenly better than fine. I'm quite happy, actually. What the heck!?

Så. Åt århundradets godaste morotstårta (Camilla - I curse you! Jag är smått beroende nu. And don't worry, people: it comes in a box), lunchade med Andrea, skrev uppsats och planerade veckan. Tog en lång promenad. Och plötsligt kändes allt mer... bra. Att jag har fått närapå 400 mail fulla med komplimanger den senaste veckan skadar ju inte heller, direkt. Främst får de mig att skratta, men det är ju bra det också.

Jobb idag och imorn (eftermiddag), luncher med trevligt folk, jobb hela dagen fredag, följt av klubb Selma. Och på lördag bär det av uppåt, med min laptop och en bag-in-box. Haha. Vad bra det lät. Jaja. Så får det bli i alla fall. Sedan är det uppsatsfokus som gäller. Som satan.

I övrigt har jag lugnat ner mig lite. Flytta ska jag fortfarande göra, men om det blir 3e januari eller 15e februari känns mindre viktigt. Jag har ju både jobb och boende här så att jag överlever och så fort uppsatsen är ur vägen kan jag fokusera på framtiden på heltid. Oh so much better.

Är fortfarande kär i hösten. Det är mörkt, det regnar löv (literally) och det är underligt många plusgrader för att vara så sent på året. Härligt!

Nu ska jag fixa lunch och så småningom bege mig till jobbet. Ack. Lovely.

As it is

2009-10-25T16:26:00.004+01:00

Underligt nog så älskar jag fortfarande hösten. Trots att det snart är november och både mörkret och vintertiden har infunnit sig. Den här helgen har varit den lugnaste på bra länge. Jag har i princip bara jobbat och tagit det allmänt lugnt.

I veckan blir det uppsatsskrivning och jobb (tisdag, onsdag, fredag). På fredag blir det gayklubbsinvigning och på lördag bär det av upp till stugan. För att alldeles ladda om batterierna inför vad som lär bli en förjävla jobbig period (uppsatshets, julrush, lägenhetsletande och jobbsökande - need I continue?). Åtminstone förbereder jag mig på det, för det är alltid lättare att bli positivt överraskad. Så det så.

Det ska bli så sanslöst skönt att gå och lägga sig ikväll! Nyduschad, med rena lakan och ett totalstädat rum. Jag har till och med bytt tandborste. Ha.

I'm fine. Really. Only not much more than that.

How to fool oneself 1.0

2009-10-21T10:30:00.012+02:00

Alright. It's official. I am an idiot!

Listen to this and you'll catch my drift:

I'd like to sincerely apologize to everyone I know for the past 7 months, when I haven't exactly played the part of myself.

Anxiously aware of that I might have gone and fucked things up for good. Thing is, though, that I couldn't have done it any other way. Because it's who I am. Truly who I am. For the first time since Easter. And I need to forgive myself for it.

Well. That's it. For real this time. I'm ashamed, I'm upset, I'm amused, I'm... such an idiot. [Such a cliché.] And I have learned my lesson. Trust me.

Off to deal

2009-10-18T21:45:00.004+02:00

Morning glory. The language of flowers, yet again...

I’ve reached rock bottom. Well, you know. Hardly the absolute bottom, seeing as I’ve been a lot closer to it in the past. Still. Considering how ridiculously happy I’ve been for the most part of this year, this is a big leap downwards. And now there’s really no other way but up from here…

Officially on a break from it all, with no clue as to when things will get back to normal.

Over and out.

The end of a sort'a fairytale

2009-10-15T14:20:00.005+02:00

Klockan närmar sig halv tre och jag har precis ätit för första gången på över ett dygn. Strålande...

Det börjar bli ganska tydligt. För att inte säga väldigt. Intresset finns inte ens där på halvtid och jag både behöver och förtjänar så mycket mer. Det är synd och visst kan jag önska att jag vore en sådan som kunde stänga av och nöja mig med vad som erbjuds. Men nu är det inte så.

Jag har fått ut tre saker av den här relationen; bitvis alldeles fantastiskt sex, en häpnadsväckande pånyttfödd relation till min käre far och en djupare vänskap med ett flertal av mina allra bästa brudar: Sabina, Sofia, Laurel, Sandra, Andrea, Malin, Sirkka, Camilla, Malinskolajne, Ivana och Maggan - I love you. Tack för att ni står ut med mig.

Vädret är vackert, så snart ska jag ut och gå. Imorn blir det Stockholm och en dejt med min underbara, peruanska moster. Spanska i stora lass! Sedan avskedsfest för Malin på kvällen och tillbaka till Uppsala i all hast på lördagförmiddag för att jobba. På kvällen 'Traffic Light Party'. Snyggare än på länge och tusenfallt klädd i grönt.

[Han är precis allt som jag aldrig drömde om. Och nu är sagan slut.]

"Hur ska det gå?"

2009-10-13T14:22:00.004+02:00

Ja, jag ville leva farligt
Så jag slängde mina skor
Men när man väntat alltför länge
Blir inget som man tror

Jag kan sitta flera timmar
Jag kan gå igenom allt
Det tog slut för länge sen
Men du är överallt

Du ville prata häromdagen
Och helt plötsligt blev det tyst
Och jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
På något som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Och jag kan inte skilja på
Om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill vara med dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill bli av med dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill skada dig
Men du om någon borde förstå
Att man inte gör så här mot mig

Sådana som vi
Med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor
Jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar
När jag sover
Jag vill förändra någon av oss
Men jag vet inte hur man gör

Det finns en fara
Med att aldrig hitta vägen
Och det finns något vackert
I att vandra den ändå

Jag grät
Och vi kysstes
Fast jag borde ha bett dig att gå
Och jag ska aldrig mer säga sanningen
Till någon som saknar förmåga att förstå

Du säger att jag skrämde bort dig
Men du var ju aldrig här
Du går ensam hem från krogen
Och jag undrar hur du gör
Om det är lättare att falla
Med enda foten utanför

Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks

Du ger det du vill
När du tror att du känner mig
Men du reser utan mål
Så nu reser jag mig bort från dig

Är du kvar där du var?
Jag har slutat gå förbi
Det är ändå bäst för båda
Om jag försöker låta bli

Hur ska du veta
Om ingen lärt dig hur
Och hur ska du våga chansa
Du som aldrig haft någon tur
Du vill att jag ska älska
Någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska
Ja, då ska det finnas tid att älska fritt

Det är ljust snart, jag vet
Men än så känns det kallt
Och jag önskar att jag var en sådan
Som inte tänker alls

Jag tror att livet just har börjat
Och det blir vad jag gör det till

Enastående Melissa Horn sätter ord på precis alla mina tankar. Här i en mixad kombination från senaste skivan för att beskriva det senaste halvårets emotionella idioti.

Mmm Meryl

2009-10-12T22:05:00.003+02:00

Idag har jag skrivit uppsats, samt äntligen mailat någon slags första utkast till min handledare. Läskigt värre. Jag har även insett att jag måste ta tag i mitt liv. Det är snart mitten av oktober och jag har vare sig jobb eller boende i Stockholm. Eller en färdig kandidatexamen. Oups. Jaja. Det finns inte så mycket annat att välja på än att göra något åt saken. Såvida jag inte vill flytta hem till mor och far lagom till årsskiftet... Och tro mig, det vill jag icke.

Ikväll har jag varit på bio med Camilla och Sofia. Julie & Julia, naturligtvis, med fantastiska Meryl Streep, som jag älskar mer än alla andra skådespelare tillsammans. Det var en otroligt charmig film och jag log nästan hela tiden. När jag inte skrattade, vill säga. Gå och se den, men var inte alltför hungrig. Det var jag och har aldrig varit så sugen på mat i hela mitt liv. Mums, säger jag bara.

Och hör och häpna, imorn blir det mera bio. Damen i kassan erbjöd oss raskt ett flertal gratisbiljetter till Värmlandsfotografen och den hade ju Sofia och jag tänkt gå och se i vilket fall som helst. Very cosy. Först väntar dock mera uppsatsförfattande och lunch på Engelska Parken.

Onsdag innan jobbpasset funderar jag på att ägna åt jobbsökande och lägenhetsletande, för att lugna mina upproriska nerver. Humöret är rätt hyfsat i allmänhet, den fortsatta ovissheten till trots. Nu ska jag gå och lägga mig och sova.

Action

2009-10-11T21:02:00.003+02:00

Alla måste väl ha sett programmet Inside the Actors Studio med James Lipton? Med tanke på min totala människofascination, och då i synnerhet vad skådespelare anbelangar, förstår ni säkert att jag älskar det. Att få lära känna personen bakom det hela. Fantastiskt!

I alla fall. Det avslutas alltid med en frågeställning av Marcel Proust och jag har ofta viljat svara på frågorna själv. Då så. Action!

What is your favorite word?

Mischievous.

What is your least favorite word?

Tarantella.

What turns you on?

Fingertips.

What turns you off?

Indifference.

What sound or noise do you love?

Piano music.

What sound or noise do you hate?

Alarm clocks.

What is your favorite curse word?

Fuck.

What profession other than your own would you like to attempt?

Photographer.

What profession would you not like to attempt?

Anything to do with economics.

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"See? Turns out you were right. Go right ahead. They're all inside."

I övrigt känns allting lite åt helvete. Uppsatsen går trögt, självdisciplinen är katastrofal, hormonerna är i uppror och hjärnan är förbannad.

I fredags var det korridorsfest, i lördags var jag bakfull på jobbet och spontangick sedan på århundradets snyftfilm på bio med Sofia (grät floder) och vidare hem till henne och kom aldrig därifrån. Vi gjorde listor á la Oprah på våra framtida drömpartners alla egenskaper och vad vi har för krav och förväntningar på dem. Sinnessjukt, men väldigt klart, tydligt och roligt.

Sedan gick jag hem. Och tittade på dumma tv-program och började längta efter helt fel saker. Tog mig i skinnet och agerade, trots min enorma stolthet. Så nu får vi se hur veckan utvecklar sig. Någon slags klarhet ska jag jävlar i mig bli varse i alla fall. Kosta vad det kosta vill...

En lagom mysig torsdag i oktober

2009-10-08T10:27:00.006+02:00

Jag är så jävla blödig idag. Innan halv elva i förmiddags hade jag redan fått tårar i ögonen fyra gånger. Löjliga grejer. Sentimentala samtal på tv. Artiklar i Aftonbladet som visar att vi på något underligt sätt verkar ha kommit en bra bit på väg. Och fint väder.

Torsdag idag. Jag ska skriva uppsats (och se till att skicka iväg faktadelen för granskning av min uruguanska handledare), läsa in mig på morgondagens vinprovning, ta en härlig promenad i det fantastiska höstvädret, städa lite inför morgondagens korridorsfest, eventuellt träffa Victoria och hennes besökande amerikaner för lite fika och ta en lååång, varm dusch. Imorn är det jobb smack hela dagen och någon gång under helgen ska jag minsann ta med mig Camilla och gå och titta på min älskade Meryl Streep i Julie & Julia.

Idag tillkännages Nobelpriset i litteratur. Spännande! Efter lite research i all hast hoppas jag på Herta Müller, men det lär väl bli någon jävligt okänd man som vanligt...

Annars kollar jag på lägenheter i Stockholm på nätet. Lite läskigt, men jättekul!

Föresten. Man kanske skulle ta och flytta hit och slippa krångla till tillvaron med män? Hepp!

"Shed a little light"

2009-10-06T10:19:00.012+02:00

Fyra smågalna brudar

Mina fina tjejer

Sandras badankssamling imponerade mycket på mig

Tidigt i lördagsmorse bar det av mot Göteborg. Efter en något förvirrande one-liner kvällen innan var humöret minst sagt alldeles upponer, men jag lyckades lägga det åt sidan (i synnerhet sedan min mor mer eller mindre kallat mig för ett patetiskt våp).

Regnet vräkte ner, men vi turistade på rätt bra i alla fall. Så småningom åkte vi hem till Sandra, fixade till oss och hällde i oss lite alkohol, för att sedan återvända till city (närmare bestämt Chalmers), där min kära bror och hans kursare höll till. Mycket ost och vin blev det. Efter ett antal timmar hamnade vi på ett svindyrt ställe på avenyn (Lounge?), med ett flertal våningar och en miljonär som jobbade på Elgiganten (just då tyckte jag inte att det lät ett dugg konstigt) och bjöd mig på dyr whisky ("Han betala[r]de allt. Toppen!").

Runt tretiden blev det McDonald's och lite senare ändå en tågresa hemåt. Söndagen spenderades i city, med mat, shopping (inklusive kändisspanande på Janne Josefsson) och smått galna skrattanfall. Sandra och jag satte Sabina och Ivana på bussen till Linköping framåt kvällen och åkte hem och däckade i soffan framför en film.

Jag hade nog tänkt att stanna kvar tills idag, men uppsatsstress, krångel och upptagna bröder och väninnor satte käppar i hjulet för mig och jag satte mig på tåget sent igår eftermiddag istället. Shoppingen resulterade i en ljusblå kofta från Zara och tre böcker (bl.a. Bengt Ohlssons senaste, Hennes mjukaste röst och en samling erotiska noveller från 60-talet: "När det gick för pastorn", t.ex. Underhållningsfaktorn är hög!)

Lika bra att jag åkte hem när jag gjorde, eftersom jag jobbar heldag imorn och på fredag, då jag dessutom ska hålla i en vinprovning som jag har noll koll på än så länge. Nåväl. Det är bara att lösa. Det är skaldjurstema och jag funderar på pilgrimsmusslor, champagne, lite olika vita viner (Sancerre och något riktigt bra halvtorrt) och en öl. We'll see.

I övrigt detoxar jag (fram till vinprovningen och fredagkvällens fest åtminstone...), lyssnar på Foy Vances (som var förband till Tori Amos i Oslo) få låtar på Spotify och planerar att ta tag i sådant som driver mig till vansinne. När det nu blir. Men bli av ska det. För en liten insikt har nämligen slagit ner i huvudet på mig idag, mitt under uppsatsskrivandet. Som följer:

Jag är jävligt bra. Och så är jag snygg också. Om det nu skiter sig med vissa så finns det andra. Med tanke på alla tråkiga, intetsägande människor i världen, som trots detta råkar träffa någon, så borde mina chanser vara bra mycket större. För att ni nu ska bortse från vad som måste framstå som mitt alldeles enorma ego så tänker jag passa på att meddela att det gäller naturligtvis alla mina underbara väninnor också. Ni är bra jävla långt ifrån tråkiga och intetsägande och jag älskar er!

"[I] tried to play it cool

I said babe I ain't gonna lie

Well it seems we've both been playing

You as much as me

And the only question to remain

As far as I can see is

Do you wanna be with me

Or do you wanna bum around this town?"

Jobb och Göteborg

2009-10-02T07:32:00.006+02:00

Godmorgon fredag!

Uppe med tuppen, solen strålar och jag har precis lyckats lägga vantarna på en sista minuten-biljett till Göteborg. Tidigt imorn bitti bär det av. Tjoho! Sist jag var är var 2001, blott 16 bast och sanslöst fjortis. När nu både min kära mellanbror (yngre, men inte yngst) och en av mina fina väninnor bor där kändes det minst sagt dags för ett besök. Dessutom kommer två av mina övriga girls ner från Linköping. Och så ska jag försöka träffa en gammal bekantskap från fjortistiden. Hehe. Interesting indeed.

Riktigt var jag ska bo alla nätter, vad som ska hända och när jag ska åka hem igen har jag ingen som helst aning om, men det får väl lösa sig. Förstår ni? Jag har blivit spontan! Det känns vilt och galet och i och med det förjävla tragiskt. Bah.

Hur som helst. I eftermiddag bär det av till jobbet (första fredagsmorgonen på bra länge utan vinprovning det här - men nästa fredag är det minsann min tur; med skaldjurstema) och innan dess ska jag se till att skriva lite uppsats. Det råkade ju inte bli så igår, eftersom jag blev erbjuden att jobba heldag. 1:a oktober med modulskifte och nyhetssläpp och Blossasläpp, liksom. Vem säger nej då? Det var riktigt roligt.

Efter jobbet var jag på bio med Sofia. 'Prinsessa' blev det. Charmig liten film. Pinsam, men söt. Åt popcorn till middag. Fantastiskt... Nu har jag bara "Julie & Julia", "Värmlandsfotografen", "Coco Chanel", "Flickan som lekte med elden", "My sister's keeper", "Så olika", "Det enda rationella" och Anna Wintour-dokumentären kvar att se under hösten. Ja, herregud.

Ikväll ska jag packa. Det finns planer på att anlända i mörk kostym, "bara för att", och helst skulle jag nog vilja ta med mig halva garderoben, men det går ju faktiskt inte. Hur i hela världen ska jag få rum med ett liggunderlag, föresten? Jaja. Det får gå.

Vad gäller vissa andra saker så har jag fortfarande ingen koll alls och skiter helt enkelt i det. Lite smått läskiga insikter till trots.

Enjoy your weekend (det ska bli minusgrader!)! I know I will...

Höstkärlek

2009-09-28T20:05:00.007+02:00

Sådant som gör mig glad idag, förutom vädret och det faktum att jag har dealat med uppsatseländet.

The things I do...

2009-09-27T19:26:00.003+02:00

Nu ska vi se. Sedan i onsdags har jag:

Klippt, färgat och stylat håret höstbrunt. Varit på vinprovning av vissa av oktobernyheterna. Spenderat en halv förmögenhet på underkläder, kostymbyxor och skor. Klarat av två jobbpass på bolaget. Bowlat ganska uselt, blivit sur och bitter, svalt tävlingsinstinkten och ignorerat. Druckit en väldans massa öl. Ätit trerättersmiddag med mina kära kollegor. Hånglat med min (ganska så coola) chef via ett körkort (aka 'Körkortsleken'. Don't try it - it ain't easy...) på efterfest. Blivit alldeles ypperligt tillfredsställd; oh many, many times. Sovit för lite. Käkat brunch. Myst framför film. Tagit en underbar liten tupplur. Pratat 1,5 h med Laurel på Skype (I love Skype!). Pratat med Mamma. Och Camilla. Handlat lite. Och precis duschat.

I veckan ska jag: skriva uppsats, träffa folk, eventuellt gå på bio, jobba, springa på ännu en vinprovning och förmodligen dra ner en väldigt spontan sväng till Göteborg redan nu. För att hälsa på bror, Sandra och Anna, samt möta upp Sabina och Ivana. Fantastiskt!

På väldans bra humör, trots oro inför framtid och allt det där andra. Skit samma. Jag tar det då.

Svininfluensan - check!

2009-09-23T13:03:00.005+02:00

Okay, people. Spana in det här:

"Om du har något av följande symtom och en temperatur om 38° C eller högre, kan du ha svininfluensa. De typiska symptomen är:

- plötslig feber (hög kroppstemperatur på 38 ° C eller över) (check!)
- en plötslig hosta

Andra vanliga symptom vid nya influensan kan vara:

- huvudvärk (check!)
- trötthet (check!)
- frossa (check!)
- muskelvärk (check!)
- ledvärk (check!)
- diarré och orolig mage (ev. kräkningar) (check!)
- halsont (trippelcheck!)
- rinnande näsa (not so much)
- nysningar (check!)
- aptitlöshet (check!)

Viktigt är att ta tempen då feber är ett av de viktigaste symptomen på svininfluensa. Om dina symptom stämmer in kan du ha svininfluensa."

[Informationen hämtad från Sjukvårdsguiden.se]

Ni ser ju. Det enda jag inte har haft är (torr)hostan. Fast den börjar komma lite nu.

Har ringt och pratat med en rejäl och trevlig norrländska. Jag trodde man hade svininfluensan i 2-3 veckor. Det är enda anledningen till att jag avskrev den diagnosen så fort. Det och den uteblivna hostan. 5-7 dagar får jag reda på nu. Idag är min dag nummer 6, med peak i lördagskväll. Ganska klockrent, alltså. Jag hoppas nästan på det, för i så fall är jag ju klar nu.

Det som återstår att göra något åt är det här med mitt jävla öra. Om någon missat det så har jag varit halvdöv (hör ungefär 10 % på vänstersidan) sedan någon gång i början/mitten av augusti. Men jag vågar ju knappast ta mig till vårdcentralen med svininfluensan i bagaget. Bara att vänta några dagar till, alltså. Fredag kanske.

Nu ska jag vara snäll mot mig själv resten av dagen och ganska så tacksam för att jag uppenbarligen inte tillhör de där 0,4 % som dör av skiten.