It's the only way to be

Jag är så förutsägbar att man kan gråta...




(Men jag fick jobb idag. Jättebra. På alla sätt och vis. Så nu blir det España...)




[I miss you]

A whole new world

"What does God want? Nothing. Absolutely nothing at all..."

Jag tror på fullaste allvar att om alla människor på den här planeten läser "What God Wants" av Neale Donald Walsch, så kommer världen att bli bättre. Jag har läst en fruktansvärd massa böcker under åren, och efter 50 sidor tog den här andraplatsen. Tveklöst.

Ja. Jag förstår nu. Så mycket mer än vad jag gjorde för sex timmar sedan. Ni anar inte... Ni kan inte ens föreställa er hur enkelt det är.

"When was the last time you read a dangerous book? Be careful. You're holding one in your hands. This book offers with breathtaking courage the most extraordinary answer you could ever imagine. If embraced, it most certainly will change your life..."

Teatralisk och besviken

'It just isn't right. I've been 2000 miles down a dead end road...'

Det har hänt ca 763 saker sedan jag skrev sist. Och jag är definitivt inte på humör att skriva ner det. Låt oss bara säga att jag är inte gift och bor i Indien. Jag har även kommit till slutsatsen att Sverige är för kallt och stelt, Spanien är för varmt och slemmigt och New York är alldeles, alldeles lagom.

'But I can’t go a day without your face going through my mind.'

Fuck you.

No me gusta

Jag måste verkligen försöka inse att jag inte bor i Sverige. Alltså kan jag inte leva och reagera utefter hur man beter sig som svensk. Haha.

Visste ni att det är livsfarligt att få ögonkontakt med ngn i södra Spanien? Det betyder i princip att du tycker personen i fråga är attraktiv. Speciellt om det är en äldre herre, som ler uppskattande mot dig och säger hej. Hälsar du tillbaka så är det en klockren sexuell invit. Ha! Försök då tänka er hur många sexuella inviter det blir för mig, som är van vid New York, där man ler och hälsar på alla man får ögonkontakt med. Man rentutav söker ögonkontakt med folk. Mohaha.

Dessutom är det inte alls konstigt om äldre herrer säger åt unga flickor hur vackra de är och att de skulle vilja träffa dem igen och lära känna dem bättre. Aka min nya manager. Först tyckte jag att det var helt sjukt. Sedan pratade jag med Maria som inte förstod någonting. Så gör man tydligen här på äldre dagar. End of story. Jaha.

Jag funderar på att skaffa mig en t-shirt med tryck; "Fuck someone else, s'il vous plait." "No, no me gusta el sexo con tigo." Eller varför inte "Fuck off; not with me!" Kanske alla tre...

Vilka problem jag har, va! Jag är helt enkelt för snygg. Och det läskiga är ju att det är jag inte ens. Föreställ er om jag vore blond. Svensk, blåögd och blond - the whole packege. Wow, då hade jag haft ännu större problem. My gosh.

Så. I have a job. Merci beaucoup.

L/[Madddiiii]

Semana santa

Medelhavet. Där brukar jag sitta och tänka. *pekar*

Ja. Påsk alltså. Det är värsta stora grejen här. På TV visar de ett tjugotal fullvuxna karlar med vita fjädrar på skallen som bär omkring på en enorm, 3 m hög träsak med helgonstatyer, blommor och glitter på. Och sedan dricker man tydligen öl i kyrkan. Häftigt värre... ;p Har dock inte sett röken av vare sig påskägg eller kycklingar.

Våndas icke! Det är Aprilväder här också. Vissa dagar är det 35 och andra bara 24. Hahaha.

Matilda needs

Läste om det här hos Lina.

Googla ditt namn + needs och lista de tio första sakerna du får upp.


1. Matilda needs to get off the bus at Potsdammer Platz.

Hm. Ja. Kanske om jag befann mig i Tyskland? Eller vart ligger det? Haha...

2. Matilda needs all the help she can get.

Oh, how true...

3. Matilda needs a makeover because she is running around and she needs outfits that calm her down. I think she should have something very sophisticated, maybe demure...

Might have to think about that one, yes.

4. Matilda needs 7 days to consider the event before agreeing to give it the go ahead.

Hahaha. Läskigt nära. Nu asgarvar somliga av mina vänner... ;)

5. Matilda needs Leon to save her life.

Leon, whenever you're ready...

6. Matilda needs a home with a person who can pick her up if need be.

Jaa. Känner du ngn?

7. Matilda needs breakfast.

Ja. Varje dag. :)

8. Matilda needs your help.

Absolutely.

9. Matilda needs seven layers of varnish (she's a very high maintenance lady).

Well duh! ;p

10. Matilda needs a maté brought to her in bed and put in her hand to drink.

Kunde inte ha sagt det bättre själv...

I'm stunned!

Muchas cosas...

Jag har blivit föreslagen att nu börja skriva en blogg på spanska (seeing as jag även har en på engelska), men jag tror inte att vi är riktigt där än...

Från vinter till sommar, Linköping till Medelhavet, snö till sol. Jag äter färsk frukt, promenerar med hunden och fnissar åt tyska turister. Än så länge, vill säga. Om allting löser sig på jobbfronten så tror jag att det här kan bli riktigt bra. Och spanskan blir bättre för varje sekund.

Trots allt lite småsur på mig själv. Var jag tvungen att släppa på kontrollen så mkt att trots att jag lämnat landet så försvinner inte tankarna? No es muy bien, you know. Para tí. No, no.

Och så är jag svartsjuk. Det är illa när man nästan intalat sig själv att man inte känner på det sättet, ända tills det plötsligt blir alldeles uppenbart. Indeed.

Dumma Matilda. Plats!

En Español

Holy shit! Ett tiominuters telefonsamtal på spanska senare är mina nerver betydligt lugnare. Ojojoj. För det första förstod jag hälften. Lite mer kanske. ;p För det andra var det jätteroligt. För det tredje är hon verkligen astrevlig (min blivande lägenhetspartner, that is). Åååhhhh, vad skönt. Verkligen. Ah.

Jag är så smart. Torsdags. Utekväll i Norrköping, på underbara puben med alla snyggingar. Speciellt hon den vackraste. Som var helt sanslöst charmig, sa att jag hade förstatjing och pussade mig godnatt. Ren och skär förälskelse. Insåg jag två dagar innan jag lämnar landet.

Så igår. Bakfull fortfarande på förfesten. Technokväll på HG. Mardröm. Jag vill ge upp, men icke. Blir kanonfull istället och går på efterfest. Krossar ett och annat hjärta ("Fan, nu gick ju den snyggaste killen!" - Smidigt värre, seeing as Prince Charming satt bredvid med hundögon och suckade. Haha) och går hem med Lina kl. sex. Det är ljust och soluppgång. Vi är på galet gott humör och jag går hem och skriver dikter till halv åtta. Sov i 2 h. Vaknade imorse och dog nästan. Ångest och grymt bakfull. Drack kaffe och kunde endast tänka mig räkor, så det blev det till frukost. Läckert.

Och nu mår jag så braaa. Trots att Maria sa att det regnar i Spanien. Regn och 25-gradigt är bättre än konstant jävla snö i mitten av mars och minusgrader, no? Mm.

Mina föräldrar har alltid rätt. Det är fan så. När ska jag lära mig det? Tragiskt, men sant.

Och jag tycker så himla mkt om mina älskade vänner. Gud, vad bra ni är. Allihopa. Fast just nu speciellt Lina och Laurel. Ni får guldstjärna.

Resfeber

Matilda / Maddie säger:
Jag har resfeber. Massa. Uuuusch.
Matilda / Maddie säger:
Det botar jag genom att shoppa underkläder. Smaaart.
Lina säger:
Snart åker duuu
Matilda / Maddie säger:
Usch, säg inte så.
Matilda / Maddie säger:
Det är botemedel nr 2; inte tänka på det alls.


Matilda / Maddie säger:
Har iaf någonstans att bo, tack och lov.
Carolina säger:
Skulle nog vara lite jobbigt annars..
Matilda / Maddie säger:
Jaa. Fast jag har kompisar som gör så också. Galet. Jag är på tok för ospontan. Egentligen är jag för ospontan för hela den här grejen, men det försöker jag att ignorera...


Har iaf varit inne på världens bästa spanska tågsida och förstod fan allting (...). Jag måste alltså vara lysande bra. Eh. Let's leave it there, shall we?

Venga lo que venga, after all.

So long

[Well then. Malaga, here I come]

Och naturligtvis. Nu, sisådär en 4-5 dagar senare har allting ordnat sig. Det var inte svårare än lite timing och allt detta tjat om att agera fick mig faktiskt att... tja, agera.

Om mindre än två veckor lämnar jag landet. För hur länge är oklart, men jag tror inte att det blir aktuellt med fortsatta, seriösa studier förrän till hösten 2007. Efter Spanien kanske jag hinner med en liten tripp hem till New York, vem vet... :D

Jag är inte ens hälften så nervös som jag var inför USA. Fast det kommer väl. Då åkte jag till ett land där jag kan göra mig fullständigt förstådd utan svårigheter. Så är inte fallet den här gången. Å andra sidan är det långt ifrån min första gång utomlands på egen hand och sådan erfarenhet är alltid bra.

Slutar jobba imorn, som alltså blir min allra sista gång på sjukan.

Jag kommer att sakna det mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Underbara människor, verkligen. Especially some...

Well. Life goes on ("and it's only gonna make me strong..." *börjar sjunga*), innit? ;)

Och på torsdag fyller jag år. Ska bli kidnappad. Mohaha. Firar med familjen på fredag och med släkten på söndag. Very nice. Först och främst pga. sällskapet, faktiskt. I'll miss 'em too.

Önskelista

Bra springskor

Neccessär

Träningsbyxor

Pengar

Idiotisk självinsikt

[When the egotism begins to entertain its own notions, it gives rise to mind-stuff. ] Ha!


Fan, vad jag borde må så mkt bättre än så här...

Och det är verkligen tragik på hög nivå, alla orsaker till mina bekymmer. I-landsproblem, jo tjena... Men det är mina i-landsproblem! Jag är helt övertygad om att om man mår för bra måste man hitta på nya, meningslösa små saker att oroa sig för.

Just nu är jag helt enkelt avundsjuk. Jag är 21 år och skulle vilja ha både mitt eget och alla andras liv. Jag skulle vilja peka och och poff, så skulle allting lösa sig av sig självt. Att älta istället för att agera, det är definitivt, med all sannolikhet, och utan minsta tvekan mitt största misstag här i livet. Vad jag måste jobba mest på att låta bli. Det är också det absolut värsta jag vet, för jag är sällan på humör för att ta itu med saker. Dessvärre och tyvärr. Och grejen är ju att det gåååår inte att låta bli att handla. För tro det eller ej, men jag kan inte orsaka ett 'poff', hur gärna jag är skulle vilja.

Jag är mkt medveten om vad jag gör för fel, bara för lat för att rätta till dem. Självinsikt tjänar liksom ingenting till när man sedan i alla fall inte gör någonting åt sitt liv.

Jag har faktiskt börjat funderat på kurser man kan ta. "Hur man bli spontan - på 30 min!" "Bli kvitt ångesten - för alltid!" "Handla nu - filosofera senare!" Eller varför inte "Lägg ner tankeverksamheten och lev, för fan!" Ni kan ju alltid höra av er om ni hör något...

Och egentligen. Jag vet ju vad jag vill. Det är bara lite vagt, men går att ordna.

Miracle

Holy crap!

Vilken helg. Wow.

För det första var det oerhört kul. För det andra hann jag med att träffa en himla massa underbara vänner. För det tredje insåg jag något spektakulärt.

Fem år. Och nu är det över. Chockartat över. Jag har knappt förstått det än. Vet bara att det faktiskt är sant...

På egna ben

Jag jobbar hela dagarna (ååååh, va jag kommer att sakna alla underbara människor och hela Cityakutsatmosfären!), ser på meningslösa halvtimmesserier på tidiga kvällar, sträckläser böcker och försöker att inte spendera pengar. Ha. Vad bra det går.

Mailkontakt med min eventuella lägenhetspartner har upprättats. På slangspanska och utan punkter. Hm. Inte det mest lättlästa precis, men jag kämpar vidare. Förmodligen åker jag ner den 12:e. Då hinner jag fylla år och därmed erhålla nödvändiga saker såsom pengar och en ny neccessär.

Mamma fyller år på fredag, så igår åkte jag till Tornby med brorsan för att shoppa lite. Hittade världshistoriens bästa fynd; en 500-sidig drinkbok (1001 st) i underbara färger för endast 99:-. Lovely.

Sthlm blir det först tidigt på lördagmorgon. Först Ivana, sedan shopping, sedan Malin och sedan inflyttningsfest. :) Och sedan ännu ett livsavgörande beslut. Jag ska inte träffa henne.

Jag älskar mitt jobb... *suckar* Helt ofattbart, men det gör jag verkligen. Inte för evigt, god no, men det känns så trist att totalsluta. Och innan ni frågar, ja, det måste jag. När jag väl kommer hem igen tänker jag väl inte bo i Linköping heller. Icke. And that's that.

Livet är egentligen ganska bra. Trots allt.

L/M

Förvirring och förälskelse

Fan. Jag har en galen livskris. Mina vänner bara skrattar åt mig och frågar om jag är full mitt på dagen när de läser mina förvirrade msn-meddelanden eller lyssnar till mitt konstiga svammel... Jag antar att det faktiskt ÄR ganska roligt. Om än tragiskt. Patetiskt. Typiskt moi, kort sagt. Very.

Det finns en kemi. Det gör det. Och det skrämmer mig... Hjälp.

Lina tycker jag är rolig. :)

Och jag ääälskar att jobba! Fast det kan ju å andra sidan ha att göra med snygga läkare... hum hum... Mitt i den här förvirrade förälskelsen, menar jag. *rolls eyes* Jösses...

L/M

Galen utekväll

Jag gick hem till Sabina vid sjutiden. För att 'bara dricka rödvin på förfesten.' Sedan blev det Flammankö i 2 h och ett snabbt toabesök i skogen. Vi gav upp när vi var 5 pers ifrån ingången. Hopplöst läge. Lite chokladkex, hemmagjorda shots och en upptining senare begav vi oss mot city. Jag ringde min älskling Martin, som kom och joinade oss på Platens, där jag träffar på en gam-gammal klasskompis och två barndomsväninnor.

Sedan kom det bästa. Matilda tänkte beställa ngt i baren och bredvid står en tjej med långt blont hår i hästsvans, uppenbart alkoholpåverkad (ungefär i samma tillstånd som moi...). Följande konversation äger rum;

O; Aschhåå... Jag måss ba schääjja... fast du kommer smälla till mig på schäften då...
M; Nej då. Prata på.
O; Aschååå... Jag måss ba schääjja... du har så jäääävla schnygga bröst!
M; Men tack! Det är inte ofta man får höra det av en kvinna. Vad underbart som omväxling.
O; Vadå!? Trodde du jag var en tjej!?
M'; Ehhhhhh.... öhhh... nej då. Öhhh... Hej då! *runs off screaming*

Hahaha. Oups. Ungefär så.

Sedan blev det efterfest. Till klockan 13.30. Jag sov 1,5-2 h mellan 09 och 11. I Martins lilla säng. :) Mysigt. *leeer*

Anyway. Jag har numera 20 p i Litteraturvetenskap. Very nice. Och flyttar till Medelhavet den 26:e februari. So long, suckers! ;p

xoxoxo

Mais oui

Så. Spenderat dagen med att sjunga, skriva 'have to do'-listor (men inte gjort något av det än... ;p) och tack vare Hanna fått klarhet i vad mina gamla mellanstadievänner sysslar med. Chocking... haha.

Anyway. Att göra listor slutar bara med att man blir stressad. Och för min del, att jag ändå inte riktigt har lust med att pricka av dem. ;) Crap.

Det snöar ute. En månad, som sagt. Hihi. Sol... Lovely.

Ett telefonsamtal senare

Ja. Min framtid är nu avgjord. Haha. 3 dagar före det var tänkt att jag skulle sätta mig ner och lista ut den. Tänka sig. :)

Alltså. Min underbara peruanska ingifta moster. Hon ringde och sa att det var klart nu. Vips, så hade jag en lägenhet och ett jobb på en bar vid Costa Del Sol. Weewaaa. Ungefär så. Enda nackdelen just nu är att jag är så glad att det är svårt att fokusera på pluggandet. Tenta på lördag ju. Men det känns rätt bra. Sista pluggadagen imorn, så jag ska bara 'wrap it up'. En ganska rejäl 'wrappning', but still. ;)

Ihihihihihi.

Jag har redan tvingat Lina att dricka min champagne med mig imorn kväll. Som jag fick när jag slutade jobba i baren i julas. Tänkte inte spara den så mkt längre iaf. Hon var ganska lättövertalad. ;p Och på lördag ska jag ut med tentafolket och supa bort minnet av ett hundratal författare...

En dryg månad kvar i snön alltså. Lovely. Under tiden ska jag gå ner 10 kg, fräscha upp spanskan och hinna jobba ihop ett litet startkapital. Hoho.

Abrazos/M

Min lilla Ola...

Nu när jag äntligen har förstått det här med foton, menar jag. Haha. Visst är han vacker? ;p Yummie! (från studentinvigningen inför uni, Cloetta Center i September)



Och änglavingarna... :)

Foton från Skottland

På stan i Edinburgh. Med glimten i ögat. Haha.



Snöbollskrig med australiensare är alltid roligt! Jag vann såklart! Woohoo! ;p



Vet inte riktigt vad jag tittar på, men... ;)

Emma och jag i 'ecstasy' på en pub i Edinburgh.

Lina och jag på nyårsaftonsnatten ngn gång (jag gissar 05-tiden)... :)


Och allt detta bara för att Lina lyckades lära mig hur man laddar upp foton här... Yay! :D

Sjuk och ovetande

Naturligtvis blev jag sjuk. Vad hade jag egentligen väntat mig? Till och med feber. Ja, lite. Det gör inte saken bättre att jag hellre sysselsätter mig med 800 h dvd än 800 sidor kursmaterial. Men allvarligt; vad skulle ni välja om ni mådde dåligt? Just det.

Tenta alltså. Om 8 dagar. Jippie...

Hemma nu. Saknar engelskan. Saknar London. Saknar säckpiporna på stan i Edinburgh. Very nice. Har omedvetet shoppat skandalöst mkt. Eller inte shoppat; spenderat pengar. På dyra saker snarare än många. Smart. Not.

Efter den 21:a är jag fri och fullständigt ovetande. Egenligen vet jag ingenting. Vad fasen ska jag göra? Spanien lockar inte så mkt längre. New York mkt mer, av ngn konstig anledning. Jobba vill jag iaf. Inte plugga än på ett tag. Och så vill jag bort. Bort, bort. Bort.

xxx