Kaos

Nämen goddagens resten av världen,

Det är lite så det känns, så här efter 4 dygn utan internet. I förmiddags var jag och hämtade ut två paket från ComHem med både bredband (som jag precis installerat helt själv. Nytt motto; Matilda kan, för Matilda har fan inget val!), TV och telefoni (inte för att just hemtelefon faktiskt lär användas, utan för att det blev en billigare deal då). Kortet till boxen har de däremot lyckats skicka till Linköping, så det anländer först imorn (Pappa skickade upp det ögonabums) och då är jag alltså även 15 kanaler rikare.

Vilket kan behövas, med tanke på hur det ser ut i övrigt. Att flytta är påfrestande. Självklart. För alla. Allt man äger och har är i fullständig oordning och man känner sig lite allmänt lost. Nytt ställe, hundra saker att lära sig, fixa och upptäcka (jag har t.ex. inte lyckats hitta vare sig mitt förråd eller tvättstugan ännu).

Utöver det så är det inte idealt att börja flytta sent på en lördageftermiddag. Efter jobbet. Med två stressade föräldrar. Som givetvis, trots alla förvarningar, inte kan sluta flämta "men huuuur mycket saker har du egentligen!? Hur kan man klämma in så här mycket på 15 kvadrat?" Säg det. But I did tell you... Först efter 19 var vi på plats på Lidingö. 4 pers mer eller mindre öste upp allting 3 trappor på mindre än 1 h. Sedan åkte vi hem till vänner och åt middag och somnade som stenar.

Söndag. Tillbaka ut till Lidingö för att mäta, skriva listor och fundera. Sedan vidare till IKEA ända ute i Barkaby. Fyra timmar tog det. Och då kände jag mig ändå paniskt stressad under hela besöket. Mor och far hade bråttom hem och innan de kunde åka var vi ju tvungna att få upp allting. Efter IKEA blev det ytterligare en timme på Elgigantan. Där jag råkade bli med stor, dyr platt-tv. Köpte även en micro, en dammsugare och en vattenkokare. Utöver detta; tv-bänk. Vardagsrumsbord. Barbord/matbord + barstolar. Bokhyllor. Badrumsspegelskåp. Hatthylla. Nya spotlightslampor till köket. Glas. Och en himla massa annat.

Sedan sprack tidsplanen totalt. Det tog år att ta sig tillbaka. Och vi hann få upp lite spottar, städa lita, montera TV-bänk och slänga upp TV:n. Sedan var klockan 21.30 och hög tid för päronen att åka hem. Då tog jag fel nyckel (den som endast går till tvättstugan) och låste oss ute (dörren låses automatiskt om den går igen). Låssmed fick tillkallas. Och ni kan ju ana hur dyrt det blev... Mina stackars föräldrar var inte hemma förrän 02. Själv har jag inte ens orkat böla åt eländet. Det blev liksom för mycket.

För det är hemskt. Eller det kändes betydligt värre i helgen. Efter ett dygn utan mat. Och egentligen skulle jag vilja fota hur det ser ut här bara för att ni ska få en idé om hur jag lever just nu. Men jag skäms alldeles för mycket.

Och jag må vara en snobbig, lyxuppfostrad perfektionist, men det är fan inte vackert alltså. Väggarna är hemska, badrummet är mikroskopiskt och hallen är röd. Fast jag har ju en väldigt snygg TV som täcker en del av det...

Har jag en jävla tur orkar föräldrarna återkomma i helgen för att hjälpa till med resten. Under tiden kämpar jag på här bäst jag kan. Igår var jag på introduktionen för kandidatkursen, samt köpte en 3 månaders SL-kort. Antar att det gör mig till Stockholmare på allvar. Det hela känns fortfarande ganska ofattbart. Och jag tänker så mycket att jag får huvudvärk.

Nu ska jag ta i tu med hallgarderoberna, städa och dona. Imorn; första föreläsningen. På torsdag kommer värden hit för att granska det här eländet och förhoppningsvis konstatera att det måste lösas.

Lugna ner dig nu, Gud. Jag må vara kapabel, men du behöver ju inte överdriva.

Avsked

Leaving, in spite of loving, but with a stunning new view up front...

Jaja. The drama queen has settled down a bit. För ikväll åtminstone. Fan vet hur illa det lär bli under resten av helgen. Hehe.

Försöker tala om för mina (literally!) kolugna föräldrar hur mycket jag uppskattar att de kommer hit och hjälper mig att flytta. Eftersom jag vet hur jävla jobbig jag är att ha och göra med när jag är 1) stressad 2) nervös 3) osäker 4) emotionell. Det sammanfattar väl läget just nu, tror jag. Kläm in nostalgisk, tacksam, ledsen, glad och spänd också. Ha. Jo, minst sagt en intressant blandning.

Det är fredagkväll och sista kvällen i min lilla lya. Som är nerpackad och underlig. Smack hela dagen har spenderats på jobbet. Med att bjuda på glaserade morotstårtor (succé!), sucka lite dramatiskt emellanåt och senare på eftermiddagen med att kämpa som ett djur för att inte börja böla. Bara två gånger; på toan och ensam på lagret bakom en pall med vin. Och det var inte så mycket heller.

Men ont gjorde det. Även om jag är sanslöst nöjd med avskedsproceduren. Det blev precis som jag ville ha det och vad som än händer nu (förhoppningsvis ingenting...) så har jag ytterligare en snygg filmsnutt att adda till min samling. För det är verkligen så de har varit. De bra bitarna. Lite som på film.

Jag älskar verkligen mina kollegor. Och mitt jobb. De är en helt galet underbar mix av folk och gud, vad jag egentligen inte vill lämna dem. Men nu är det så. Vi lär ses igen och jag måste sluta gräva ner mig. Jösses! Jag har ju inte ens berättat den bästa nyheten än! Tjejen tog sig i kragen tillslut och har nu tagit sitt pick och pack och utrymt nya stället så jag FÅR flytta in redan imorn. Hallelujah!

Officiellt reggad på både Stockholms och Örebros Universitet är jag också. Och jag inser ju att det lär dimpa ner ytterligare 762 problem att lösa under de kommande veckorna (precis som det gör när man flyttar, börjar nya kurser och allt är nytt), men det får helt enkelt lov att lösa sig det också. Efter de senaste veckorna känner jag mig kapabel att klara av det mesta. Hör du det, Gud!?

Anyhow. Jag är emotionellt slut. Hela kroppen är tung efter att ha varit spänd och orolig hela veckan, över precis allting, och nu vill jag bara sova. Har inte en susning om när det beställda internetpaketet lär finnas tillgängligt på nya stället, men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge.

Puss på er så länge

Fed up and bitter

Ju mer man gräver i det, desto mer skit simmar upp till ytan. Så mycket är tydligt.

Jag sitter här och ringer samtal nu igen. Till precis allt och alla. Det är alltifrån att saker måste skickas (var, hur, när?), till att saker måste fixas, klaffa eller bara lösa sig. Igår insåg jag att det är vecka 34 och inte 33, som jag först trodde. Dog nästan då jag trodde att det innebar att registreringen på Litteraturkursen redan hade ägt rum. Och då hade min höst varit ganska så körd altogether. Det löste sig i alla fall imorse kl. 09.06. Inga problem. Imorn ska jag till Stockholm och fixa det hela. Tidigt som snor.

Det visade sig dock snart (efter att jag hade hunnit andas i ungefär 45 minuter) att det är det minsta av mina problem just nu. De som officiellt bor i min nya lägenhet ringde och meddelade att hon som bor där inofficiellt nu inte alls är säker på att hon kommer att lyckas flytta ut till helgen, pga sjukt barn eller vad sjutton det nu var. De skulle försöka prata med henne på nytt och jag ska ringa på torsdag för att kolla av läget. Själv måste jag ut i helgen oavsett och vad i helvete jag ska göra om jag inte har någonstans att bo då, det vet jag inte.

Sedan insåg jag att sista dagen att registrera sig på vinutbildningen på distans i Grythyttan är imorn och hoppsan, jag är visst inte bekräftad användare på studera.nu, utan har loggat in via Uppsala Universitet de senaste 3 åren. Så nu har jag hastigt och lustigt beställt ny PIN-kod, som förmodligen kommer att hamna hos mina päron, och sannolikheten att den anländer redan imorn är väl ungefär 0. Så nu återstår ännu fler samtal. Whoopdey-freakin'-doo!

Ja, jag är bitter. Packandet är knappast klart och inte har jag tid med det heller. Jobbet väntar i eftermiddag och imorn blir det Stockholm under större delen av dagen. På torsdag har jag inget val längre, för fredag är heldag och sedan är det helg.

Personalfesten, föresten. Var mycket trevlig. Vaknade upp på fel ställe gjorde jag också. Förstås. Och ont gör det. Och jobbigt som fan lär det bli. Att säga hej då till eländet om några dagar.

Men det hade känts något lättare om Gud bara kunde sluta ösa skit över mig. Lita på det.

The end of an era

Ja, vad säger man? Ett år och snart fem månader senare. Stundtals hopplöst och sanslöst frustrerande. Emellanåt fantastiskt.

Igår var det fantastiskt (och inatt. Och imorse. Och för mindre än 2 h sedan...). Fantastisk mat. Fantastiskt samspel. Fantastisk medvetenhet. Fantastisk närhet. Och nu är det slut.

För det går inte. Inte på heltid. Inte på allvar. Inte mer än så här.

The smell of your skin lingers

On me now

And I'm gonna miss you

But I've gotta get a move on

With my life

It's time to be a big girl

And big girls don't cry...

[ Though I can't really help myself ]

Ja. Fy fan.

Panik och harmoni

Och plötsligt är allt glasklart, förväntansfullt och alldeles, alldeles underbart...

Förmodligen för allra sista gången. Och den insikten får mig att flina som en imbecill och böla lite samtidigt. Vackert så det förslår, inte sant? Bah.

Nu har jag slängt allt som slängas kan. Och jag som trodde att det inte fanns så mycket kvar när jag började imorse. Ha! 15 par strumpor med hål i. Ytterligare kilovis med onödiga, sparade gamla papper. En ful, uråldrig gammal vårkavaj som jag inte har använt sedan 2005, men ändå lyckats spara. 3 toppar. 10 år gamla parfymer.

Och sedan blev det ännu en vända i badrummet för att slänga ut ytterligare 5 set med schampoflaskor (herreGUD! Då slängde jag alltså ut typ 8 set för något halvår sedan). Nu har jag ETT set kvar. Nåväl, och så ytterligare ett. But that's it. Lovar och svär.

Vet ni vad jag hittade sedan då, i ett skåp? Min, vad det visar sig, "plastpåssamling". Jodå, jag har tydligen en sådan. HORDER av plastpåsar. Och små, söta papperspåsshoppingbagar. Jag slängde minst 20 st sådana. Och säkert över 50 plastpåsar. Jag har exakt 10 st fina små papperspåsshoppingbagar kvar och kanske 5 riktigt fina plastpåsar (...). Förutom Systembolagetpåsarna till badrumspapperskorgen, förstås. Hehe. Hjälp! Jag inser att jag låter som en galen gammal tant. Finns det terapi för sånt här?

Imorn ska jag skaffa x antal banankartonger och börja packa mina 250 + böcker. Två flyttkartonger är redan klara. Kläder sparar jag till slutet. Lyckas jag bara packa alla dessa jävla böcker lär det inte vara mycket kvar sedan i vilket fall. Tro mig.

På onsdag eftermiddag jobb. På torsdag mera packande. Fredag-lördag jobb, jobb, jobb. Lördag personalfest. Och någonstans innan dess avskedsmiddag med tillhörande passion. Nästa vecka bär det av till Sthlm för att registrera sig på SU och sedan ska jag passa på att dricka vin med några av mina finaste brudar.

Sedan är det dags, hörrni. Shit pommes frites...

Gotta get away

Hold up a second

I've got something on my dirty mind

I start out with good intentions

But mess it up like all the time

I try to keep up with appearance

But always end up way out of line...

I need some kinda miracle

'Cause that will solve my faith in science

So I put my faith in me

She said there just must be more to life than this

He said careful 'cause you might just get your wish

Hey girl

What your momma never told ya

Is love hurts when you do it right

You can cry when you get older

This incomprehensible boredom takes a hold again

And in this other dream

I'm on top of the world

Ahead of the game

I think of reality

And it hits me hardcore to the brain

We gotta get away

[Robyn: You can cry when you get older]

I am oh so sick and tired of my beating heart. Therefore.

Oh, the drama!

Paradiset i norr. Att tänka på när förvirrad. That's all.

Jag är helt slut. Sedan 12 ( i 4 h lite drygt) har jag pratat med vad som känns som 32 personer eller så. Det har varit alltifrån nuvarande tv-abonnemang som har sagts upp till nya som ska beställas till att bekräfta inflyttningsdatum på Lidingö (just nu ser det ut att bli den 28e-29e augusti - en lördag-söndag), researcha elbolag och beställa studieintyg från både Linköping och Uppsala. Nu är jag mest häpen över att jag faktiskt tog mig i kragen och fick nästan allting gjort och bekräftat på bara en enda dag. Awesome!

Nej. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag sysslar med. Men det har jag å andra sidan aldrig haft. Herregud, jag bestämde mig som 14-åring för att bo i USA, trixade in mig på college som 18-åring och flyttade dit, till New York av alla ställen, när jag var 19. Nyligen fyllda 21 drog jag till Spanien, sa mest "gracias" de första 2 veckorna, men lyckades ändå landa både ett arbetstillstånd och ett jobb inom loppet av en månad. Att flytta till Stockholm som 25-åring borde inte vara en stor grej över huvud taget.

Fast det tillkommer ju så jävla mycket ansvar. Att bo i Sverige. Och i en "riktig" lägenhet. Hemförsäkringar. Livförsäkringar. Ytterligare räkningar. Och det är så mycket man behöver. Hela tiden. Strykjärn, t.ex. Det måste vara ett crazy antal vuxenpoäng på att gå ut och köpa sig ett strykjärn, f ö . Jobbigast just nu är att allting liksom börjar komma ikapp. När man ser över schemat på jobbet och inser vem av alla kollegor man måste säga byebye till vilken dag - då vill inte Matilda vara med längre. Men sådant är det; livet. People come and people go. Och det är alltid bättre att gå vidare lite för tidigt än lite för sent. Så är det.

Sista semesterveckan var urhärlig. Fantastisk mat, härligt vin, hästar, vilda bär, skogen, bad och promenader. I helgen var jag i Stockholm en sväng för att träffa Sirkka hemma från London och Karin på besök från Linköping. Så trevligt så. När jag inte jobbar framöver blir det till att rensa, fixa och packa, samt träffa folk, ha personalfest och eventuellt käka en och annan middag för att avsluta något jävligt luddigt. Ja, herregud. Om det är något jag inte vill tänka för mycket på så är det det. Won't, can't, shan't. And that's the end of it. At bloody last.

Nu ska jag börja ta tag i mina lådor och skåp. Viktiga papper skall sorteras och mindre viktiga ska slängas. Skit i allmänhet skall slängas. Det känns viktigt att få en överblick över hur mycket som skall packas innan själva packandet faktiskt tar fart.

Helvete, vilka motstridiga känslor. Nostalgi, kärlek och trygghet tävlar mot nya äventyr och en övertygelse om att det här faktiskt inte går längre. Oavsett. Och jag vet att jag både är klyschig och dramatisk, så jag ska helt enkelt sluta nu. Cold turkey.

Lidingö nästa

På väg...

Nämen tjena,

Mycket medveten om att jag är världens sämsta bloggare för tillfället. Man SKA ju inte skriva långa inlägg sällan, utan korta inlägg ofta. Jag vet det. Men det går inte just nu. Jag är upptagen med livet. Sug på den, ni.

Idag är det tisdag och jag är ledig. Sedan jag skrev sist har jag spenderat tid i Hälsingland med päronen och delar av släkten, jobbat som en tok och åkt och badat med några av kollegorna på jobbet. Hela dagen i söndags, bland annat - och det var verkligen urmysigt. Vädret har varit alldeles spektakulärt ett tag nu och vi får väl se hur länge det lyckas hålla i sig.

Sedan har jag varit i Stockholm och skrivit på kontrakt för lägenheten på Lidingö också. Jodå, jag fick den. Har frågat mina frågor, landat någorlunda i det hela och nu är det klart. Officiellt min från 1a september, men förhoppningsvis kan jag flytta in dagarna innan. Den 28e augusti (en lördag) jobbar jag min sista dag på jobbet. I fredags sa jag upp både det och mitt älskade lilla kyffe.

Den 30e juni är det introduktion på Litteraturvetenskapskursen på Stockholms universitet och veckan efter det börjar första delen av vinkunskapskursen på distans från Grythyttan. Någonstans mitt i allt detta ska jag väl börja titta på Systembolagsjobb i Stockholm också. Målet är sedan länge Regeringsgatan, men ska jag hamna där på en gång lär jag behöva ett jävla flyt. Nåväl. We'll see.

Landat, föresten? Att jag har landat i det här? Ha! Jag försöker mest undvika att tänka alltför mycket på vad det är jag håller på med, med risk för att bli sittande, apatisk, stirrandes ut i tomma intet. Och idag är jag som sagt ledig. Sov betydligt längre än väntat och vädret är inte tillräckligt soligt för att gå ut och lägga sig i bikini. Så nu sitter jag här. Och stirrar.

Jag måste packa! Kontakta nuvarande hyresgäst. Städa. Planera. Registrera mig på kurser. Lyckas ta mig till IKEA. Inreda en helt ny lägenhet. Förmodligen måla om en hall. Förlita mig på mina vansinnigt upptagna föräldrar. Och mitt i allt detta försöka hitta någon slags makalös inspiration till ännu en 150 %-höst. Om inte mer.

100 % litteratur. 25 % vinkunskap. Och, om jag har tur, kanske 50 % jobb också. Nå, 175 då. Men. När jag tänker efter. En av de bästa och roligaste höstarna i mitt liv pluggade jag 100 % och hade TVÅ jobbb. Hösten 2005. Det var grejer det. I've done it before and I can do it again.

Värst just nu känns hela själva avskedsgrejen. Främst jobbet. Vänner kan man hälsa på. Ja, vad fan. Jag lär hälsa på på jobbet också. Ska lägga ner hela min själ i att inte böla för mycket sista veckan. Den som lever får se...

Jobbar veckan ut, helgen inklusive. Snart ska jag ta mig i kragen och cykla till billiga ICA Väst ute i Flogsta. Senare blir det promenix och middag med Kristin. Nästa vecka återstår 3 jobbdagar innan jag sätter mig på tåget till Mora på torsdagsmorgonen. Kära Dalarna. Precis vad jag behöver.

Att lämna Uppsala. Kändes länge som den naturligaste saken i världen. Jag hade ju aldrig tänkt bli kvar här. Det var aldrig aktuellt. Framför allt inte så här länge. Men så kom saker emellan. Folk. Jobb. Och känslor, för all del. Nu när det är dags och avgjort och klart så känns det lite vemodigt. Såklart.

Jag tycker om den här stan. Mitt enorma vinintresse fortsatte att frodas här. Jag har träffat otroligt mycket härliga människor. Jag har fallit (2 gånger) och jag har överlevt. Det också. Tre galna Valborgsfiranden senare... Man skulle kunna fortsätta i en evighet. Det får helt enkelt bli en krönika vid senare tillfälle. Hepp!

Sommar, sommar, sommar...

Systeryster mitt i idyllen med granngårdsshettisen Freja

Min kära mor (2a fr vänster) och hennes härliga väninnor

Jag och grabbarna partajar i soffan

Sabina blev helt galet kär i Stjärna

Jag var inte helt opåverkad själv... hehe

Några av mina fina kollegor på en trappa

Senare på kvällen blir just manlig kärlek oerhört påtaglig. Haaa!

Ja, vad fan. Den kvinnliga också.

Nu igen, hörrni. Det börjar gå långt mellan gångerna, trots att det finns mycket att skriva om. Jag skyller på "sommarlov". Eller hur. Men så känns det, långa jobbdagar till trots.

För tillfället sitter jag på sängen och bevittnar hur Holland håller på att slå Uruguay i jakten på finalen i fotbolls-vm. Som förmodligen lär bli mot Tyskland, efter att de lär slå Spanien imornkväll (för tekniskt är de bra mycket bättre, även om jag inte kan låta bli att hoppas lite grann...). Så är det.

Midsommar var underbar. En och annan utebliven väninna till trots. Drama, drama. Men inget som vi inte kan lösa. Tids nog så. Lite för mycket alkohol blev det den där första aftonen, för att inte tala om alldeles för många krokodiltårar i fyllan och villan. Tyvärr. Men sådant är livet. Och det är också löst. Sedan länge. I övrigt var det fint väder och jag och syrran (läs: Sabbsan) hängde med alla möjliga djur, nakenbadade och drack champagne till svenska, gudomliga jordgubbar. Sedan fick jag skjuts hela vägen hem till Uppsala (med all min upphämtade, innestående alkohol i bagaget) av Malins underbara föräldrar och har jobbat ever since.

I lördags hade vi personalfest hos världens bästa Barbro ute i Skyttorp (liten håla utanför Uppsala, åt Gävlehållet). Jag drack rött vin, vitt vin, rosévin, öl och ren sprit och hade då detoxat i 5 dagar. Mycket snygg kombo dagen efter? I think not. Sedan skedde det mycket väntade och misstänkt oundvikliga. Naturligtvis. Och med tanke på den tropiska natten som följde var jag glad att jag inte sov hemma i min egen bastu till kyffe just nu. Puh. Jag måste skaffa en fläkt! Så är det bara.

Därifrån gick jag raka vägen hem i söndagseftermiddag och tackade ja till en lägenhet på Lidingö. Som jag står som nummer ett på, mina vänner. Var och tittade på den i förra veckan. Läget är prima, hyran är låg och det lilla som rimmar lite illa är fullt överkomligt. Imorn är sista svarsdagen. Let's just pray. För i övrigt är det precis samma sak som det är alltid har varit. Skönt, men hopplöst. Bitvis charmigt, men inte nog. Och jag är så färdig med den karln. Eller jag kommer att vara det (haha). I slutet av augusti.

I helgen är jag (hör och häpna!) ledig, så på fredagkväll bär det av upp till stugan igen en sväng. Släkten är där nu och jag jobbar inte igen förrän på tisdag. Oh, joy. Sedan följer (vad jag misstänker) ett par intensiva veckor, då jag (om jag nu väl får den satans lägenheten) måste säga upp mig från mitt älskade jobb (usch, vad det gör ont!), säga upp lägenheten, dubbelkolla ungefär en miljon saker, planera för flytt och börja kolla på jobb i Estocolmo. Det hela känns för stort och overkligt för att jag ens ska orka få panik över det. Alltid något...

I slutet av juli och rinnande in i augusti har jag ytterligare en dryg vecka ledigt. Då blir det nog Dalarna och andra stugan. Jag behöver all slags själslig näring jag kan få just nu om jag ska orka med allt det här nya. Men magkänslan är jävligt bra. Och det är hela huvudsaken.

Några vingårdar senare

Sanslöst belåten mitt i allt det heliga

Så fina små hus med tillhörande blommor

Avgudar rosor!

Yum, yum, yum...

Innan lördagens middag. Bah. Posing like a crazy lady...

I Colmar i söndags

En typisk vinproducentträdgård (!)

Godkväll, kära ni, såhär på årets absolut ljusaste dag. Nu blir det bara mörkare... Haha. Förlåt! Det låter så himla hemskt och det är verkligen inte min mening att vara negativ. Inte när jag är så nöjd och belåten.

Igårkväll, precis lagom för att se Spanien (tack och lov!) slå Honduras med 2-0, landade jag i Uppsala. Efter att ha åkt bil, flyg, buss, tåg och buss igen. Puh! Idag har jag jobbat hela dagen (läs: 10 h) och imorn blir det faktiskt 09-21. Sedan har jag ungefär 3 h på mig innan jag bör sova att; kasta mig för att se Tyskland spöa Ghana (det måste de fan göra!), preppa och packa. Torsdag jobb 09-19.30 och sedan ska jag möta upp min kära Sabina på stationen för att ta tåget upp till Hälsingland. Livet flyger förbi, men det är lugnt, för jag hinner andas däremellan.

Alsace. Alsace var fantastiskt. Vackert, minst sagt sagolikt, charmigt och riktigt litet. Är man inte vinitresserad kan man åka dit enbart för att titta på blommor (rosor!). Varje litet hus har en tillhörande rosenträdgård. Absurt, men sant. För att inte tala om storkar! De är överallt och så stora!

Så fort mamma och jag hade landat slängde vi oss iväg till hotellet (världens sötaste!) och sedan vidare för att börja provsmaka vin. För att läsa mer om själva vindelen och hur provsmakandet går till, titta in på min vin- och dryckeskultursblogg här.

Efter fredagens ynka 3-4 producenter slängde vi oss i hotellets relaxavdelning och simmade och badade jacuzzi. Min middag den kvällen; lax, surkål (typ Alsaces nationaltillbehör, minst sagt) och helt fantastiskt enkel potatis. Givetvis med ett glas gewürztraminer till.

Lördagen var helgalen, men underbar. Vin och mat från morgon till kväll. Middagen på kvällen blev en helt fantastisk kantarellrisotto som jag sent skall glömma. I övrigt har jag ätit så kallade "tartes flambées" som vi först trodde var pajer, men efter ett antal försök insåg vi att det är sanslöst tunna pizzor. Jag har ätit en med chèvre och valnötter och en med lax och lök. Hur gott som helst! Och givetvis Alsacevin till. Både mera gewürz och pinot gris.

I måndagsmorse hade min stackars mage ett samtal med mig. Nej, sa den. Nej, Matilda. Nu har jag fått nog. Du äter inte mer (get)ost, croissanter, socker eller fett nu, för då får jag spader. Inget mer vin heller. Råris, vitaminer och grönt te, tack! Så nu lyder jag. Ja, fram tills på fredag, alltså. Ha.

10 flaskor läckert Alsacevin blev det. Mina päron köpte hela 75. Kan ni fatta!? Det ska jag också göra, så fort jag bara har lite cash över. Lita på det. Med tanke på att brorsan och pappa stannade i Tyskland på vägen hem med bilen har jag lite att hämta där också. Sweet!

Fotboll har det minsann också blivit. I alla fall Brasilien-Elfenbenskusten. Dessa hopplösa fintare! Det är så att man får spader. Ikväll slog (tillslut!) Argentina Grekland och Sydkorea gick vidare i och med 2-2 mot stackars Lagerbäcks Nigeria. Jag har fortfarande inte beslutat mig för vem jag ska hålla på, men det lutar åt Argentina. Om inte Spanien tar sig i kragen någon gång snart, förstås. Portugals seger med 7-0 vad för övrigt galet imponerande. Just saying...

Hur länge jag blir kvar uppe i stugan återstår att se, lite beroende på om jag lyckas byta bort ett förmiddagspass på tisdag nästa vecka. Vi lär höras när jag är tillbaka i stan, helt enkelt.

Ha nu en galet trevlig Midsommar. I know I will.

Sommar, fotboll och äventyr

En torsdag i sommarens tecken. To say the least. Jag har sovit länge (nåväl, 09.45), gått och handlat (bl.a. färska, östgötska jordgubbar) och sedan spenderat större delen av dagen i bikini ute i trädgården. Och äntligen både blivit solbränd och bränt mig lite grann. Sedan har jag även tillverkat chokladbollar, så att vi skulle ha något att snaska på till Frankrike vs Mexico-matchen, tvättat, fixat och packat. Pust.

Att packa om en knökfull, helt idiotisk medsläpad resväska (som packades 06.30 den där sista måndagen i Uppsala, när jag var olidligt bakfull och inte hade någon jävla aning om vad jag sysslade med) var inte det lättaste, men det gick. En omgång ska med till Frankrike. En omgång ska stanna kvar i bilen på Skavsta flygplats, för att sedan packas om och tas med till Uppsala. Och en omgång får följa med päronen upp till Midsommar, för att sedan släpas tillbaka till Uppsala. Ha!

Vi ska nu vara borta i knappa 4 dygn och jag har med mig inte mindre än 5 klänningar. Plus shorts. Och svarta jeans. Och 3 par skor. Till och med jag insåg att 4 var lite väl. Ett tag var jag jävligt bra på att packa. Vad hände? Hm. Jag misstänker att jag har för mkt nya kläder som jag, tydligen, längtar efter att få använda...

Och Mexico slog Frankrike! Med 2-0. Vad sjutton är detta? Man kanske skulle börja tro på Schweiz och Mexico istället för Spanien, Frankrike, Tyskland och Argentina. Fast Argentina spelade hur snyggt som helst idag mot Sydkorea (som gjorde ett bra jobb ändå), så jag tror att de, förutom Spanien, är mina nya favoriter. Och så Tyskland. Pss. Jaja. We'll see what happens.

Lite trist att missa Tyskland-Serbien imorn. Tror det kan bli spännande. Och så är det ju Danmark-Kamerun på lördag. Och Elfenbenskusten mot Brasilien på söndagkväll. Då tror jag banne mig att vi måste gå och sätta oss på en sportbar i Alsace (finns det sådana där, måntro?), för det vill jag nog inte missa. Drogba vs Robinho - det kan bli grejer, det. (Ja, ni HÖR ju! Nörd!)

Klockan närmar sig midnatt och jag ska upp om 4 h. Känns bara fint. Jag brukar vara pigg som en mört efter så lite sömn. Det första dygnet åtminstone. Hehe. Olle och Pappa möter oss på flygplatsen, sedan ska vi bara byta hotell och slänga oss iväg på första vingården. Seriously can't wait. In i dimman... ;-)

Nattinatti.

Vaccation times = good times

Min älskade lillebror med sina fina skyltar

Betydligt senare mötte andra brorsan o jag upp honom på en bar. Han var minst sagt busy

Fina björnen på Kolmården

Jag hade pusskalas med en get

Tigrar är coola

Funderade starkt på att stoppa en surikat i handväskan...

Hahaha... Som barn på nytt, lemme tell ya!

Jag och syrran (läs: Sabbsan) på kvällen ute på NH

Herregud, hörrni, vad jag har semester! Sitter framför Spanien vs Schweiz-matchen med brorsan och knaprar på nybakta kringlor (av moi!) och dricker mjölk. Andra halvlek ska precis börja och nu måste jag faktiskt blogga. Även om det lär ta en timme eller så, med tanke på distraktionen...

Idag har jag lekt hemmafru, som jag har en tendens att göra väl hemma hos päronen i Linköping. Har varit här i över en vecka nu och det är verkligen hur skönt som helst. Även tagit en kaffe med Ivana och Snöboll (den fina vovven) på stan, samt köpt strumpbyxor till Alsace-resan som för mammas och min del påbörjas snortidigt på fredagmorgon. Pappa och brorsan åkte ner idag (vi har med bil så att vi kan köpa hem en jävla massa vin. Hehe). Sedan blire mera semester, ända fram till tisdag nästa vecka, då mina tre dagar av heltidspass drar igång. Därefter Midsommar i Hälsingland. Hur grymt som helst!

Sedan sist har jag jobbat en himla massa, grillat en del, druckit alldeles för mkt alkohol (blir nog hälsoläger i 3 dagar direkt efter Alsace. Som sedan får lov att återupptas efter Midsommar. Ehm) och rentutsagt haft världens jävla skitvecka; det blev verkligen bara värre efter det senaste inlägget. Alltifrån hudproblem (och ytlig som jag är anser jag det fruktansvärt jobbigt att springa runt på jobbet helt osminkad och vara allmänt ful) till tandvärk till nackspärr. Skitsaker, visserligen, men allt på en gång? Inte det roligaste jag varit med om, direkt.

Men det löste sig ju, som allting annat. Jag gick till och med iväg till tandläkaren, som konstaterade att visdomstanden i alla fall inte växte snett och att jag inte hade några hål (puh!) och sedan ankomsten till Linköping har jag inte gjort annat än att slappa, festa, äta, träffa folk och se på fotboll. Det är sant; jag har förvandlats till rena fotbollsälskaren. Har ju en tendens att göra det vid VM och EM. Haha. Och att titta ihop med pappa och brorsorna är riktigt skoj.

Yngsta brorsan har tagit studenten och jag har varit med brudarna på Kolmårdens Djurpark en hel dag för att fira Thereses 25-årsdag. Fantastiskt! Har inte haft så simpelt skoj sedan jag var barn, tror jag. Vi var dessutom säkerligen mer entusiastiska än alla barn som var där tillsammans. Tss. Gud, vad jag älskar djur! Har över 300 tagna foton och då har jag ändå raderat typ 80 stycken som blev kassa eller halvbra (...).

Resten av sommaren blir det ganska mycket jobb och i slutet av juli/början av augusti antingen Dalarna med släkten eller eventuellt Stockholm Pride. Men jag kan (tyvärr) inte säga att jag är speciellt sugen på det sistnämnda. Om det blir en sista minuten någonstans utöver det återstår att se, men lite på är jag allt.

Och sedan är det det här med att flytta till Stockholm. Jag har ännu inte hittat någonstans att bo och allting beror ju faktiskt på det. I nuläget börjar jag överväga att köpa istället för att hyra. Det är trots allt Stockholm som gäller för mig om jag ska bo i Sverige i framtiden, så varför inte satsa på en gång? Ska prata igenom saken med folk som har koll och sedan får vi se. I slutet av augusti både vill och borde jag i alla fall befinna mig i hufvudstaden. Kosta vad det kosta vill...

Som en sista notering; Sommarpratarna drar igång till Midsommar och först ut är underbara Eva Dahlgren (yay!). Jag ska även lyssna på Claudia Galli, Birgitta Stenberg och hel massa andra. Gör det ni också!

Nu är jag äntligen klar. Och Schweiz slog Spanien! Kan ni fatta!? Ett av de bottentippade lagen slog liksom España! Hatten av för schweizarna, alltså. Sjukt snyggt jobbat, men jävligt trist att Spanien förlorade. They're officially my favorites.

Njut av solen och sommaren nu! Det ska sannerligen jag.

Att handskas med citroner

Millan på Terrassen, med Cosmos och vår "middag"...

Jag poserandes utanför bion

Hemma hos C efter bion

Jo. Jag såg på film i söndagskväll och fastnade för följande citat: "Sometimes, despite your best efforts, life will give you lemons. When that happens, you've got two choices, friend. You can wear a sour face, or make lemonade..."

Jag är en klassisk sour face-människa. Big time, till och med. Men på sistone har jag nog börjat känna att för i helvete. Vad hjälper det, egentligen? Inte ett smack. Gör något åt de jävla citronerna istället. Mossa ner eländet och få något ut av det. Citronsaft, alltså. Yummie.

Sex & The City 2-premiären var givetvis alldeles lovely. Vi såg för härliga ut, både jag och Camilla och skämde ut oss för halva stan genom att stå och posera för foton lite varstans. Men det var det värt. Hehe. Sedan jobbade jag och slappade resten av helgen.

I lördags var jag riktigt ful och funderade på att ringa och sjukanmäla mig med det som motivering. Dessvärre är jag 25 och insåg att det inte var en tillräckligt bra anledning. Så jag sminkade över eländet istället. Det skulle jag inte ha gjort. Igår började jag nämligen inse vad det kunde röra sig om. Nu igen.

Som tur är har det inte gått så långt att det är nödvändigt att käka en omgång antibiotika (fattas bara, med tanke på att man måste avstå alkohol i tio dagar. TIO! Milda makter. Pss), så jag håller mig inomhus och sysselsätter mig med 7 kg alsolsprit och att hålla allting kliniskt rent istället. Good times... Börjar bli lite av en expert på det här nu dock, så det lär väl reda upp sig rätt fort. Och av någon underlig anledning har jag börjat lära mig att gilla att ta tag i saker istället för att sitta och tycka synd om mig själv. Det ni.

Igår hade jag en riktig skitdag. Inte nog med att jag hade gått till jobbet utan ett uns av smink, min horribla hy till trots, jag blev dessutom indragen i en riktig härva med en urjobbig ryska som påstod att jag hade snott hundra spänn för mycket när jag tog betalt. Men tji fick hon. Kunden har INTE alltid rätt, gott folk. Sedan fortsatte den eminenta eftermiddagen med på tok för många kunder på för tok för lite personal och när jag väl slapp ur kassan passade jag på att ha sönder något.

Vinprovning stod näst på schemat, med smakernas samspel som tema. Alltid bra att repetera the basics. Sedan spontangick vi ut på Norrlands och åt burgare och drack öl, ända fram till midnatt (!). Så det hela slutade i alla fall bra.

Det här är min enda lediga dag den här veckan. Helgen är fylld av jobb, men ser annars rätt oplanerad ut, med undantag för söndag (...) som råkar vara Sveriges Nationaldag och vi tänkte ställa till med ett litet afternoon cocktailparty här. Jag ska liksom "bara" jobba på måndag 08.45-18.30 och sedan åka hem till Linköping och det lär man väl kunna klara. Sätter man igång vid 15-16 på söndag så lär man ju ha fått nog lagom till midnatt. Haha. Anyway, jag hoppas att några av mina finaste lyckas ta sig hit en sväng. It'll be a blast.

Vad gäller resten så har det av uppenbara skäl inte hänt ett smack. Och nu är jag inne i en sådan där period när jag är trött, less och allmänt irriterad på det hela, så jag har inte ens någon vidare lust längre. Har jag tur blir jag matchmakad med någon villig snubbe på söndag istället. Let's pray, eh?

Action (to say the least...)!

Onsdagkväll. Trött, men nöjd. Gårdagen slet betydligt hårdare på mig och jag hade inte ett uns av harmoni tillövers för att handskas med irriterande kunder. Tyvärr. Jag är nu en gång inte en naturligt trevlig människa och måste jobba med det här med public service-anda. Oftast går det som smort. Emellanåt skiter det sig. Idag gick det betydligt bättre. Let's just leave it at that.

Och när jag kom hem igår fick jag världens bästa överraskning i form av förmodligen den högsta lön efter skatt jag någonsin fått i hela mitt liv. Nog för att jag visste att jag jobbade mycket i april (plus semesterersättningen som kommer nu!), men så mycket hade jag aldrig kunnat drömma om...

Det blev inget Stockholm i helgen, utan istället grillning på gräsmatta med min kära Rosita och lite annat löst folk. Imorn ska jag och Camilla dricka Cosmos innan det är dags för Sex & the City 2-premiären. Jag ska bara luncha med Kristin och jobba först. Uppriggad så ni anar inte, from top to toe i någon slags personlig variant av haute couture. And high heels. Naturally.

Jag är lugn och glad. Generellt och på ytan. I grund och botten kokar det lite i mig. Och den här helgen och eventuellt nästa känns som någon slags turning point. Antingen händer det någonting. Eller också får jag helt enkelt se till att det händer någonting, självmant, men fortfarande med stoltheten väl i behåll. Det första innefattar en viss välkänd individ. Det andra ett krogbesök. Simple as that (men med tanke på de senaste dagarnas välbekanta, fysiska närkontakt, I do have a feeling...).