Världen är hemsk. Jag pratar med Laurel och ju mer vi pratar desto mer inser vi hur sjukt allting är. Spanien har gjort mig radikalare än någonsin. Hade det varit val i April så hade jag röstat på Feministiskt Initiativ. Tro mig. Läs och joina mig i fördärvet, please; Jag vill bara gråta...
Och Maria glömde betala telefonräkningen. Så jag har, förutom det faktum att mobilen har dött en saltvattensdöd, även levt utan telefon och, ve och fasa, utan internet. Efter 4 dagar såg jag sjuk ut, så Maria frågade varför jag i all världen inte köpte ett telefonkort och ringde hem och förklarade situationen via en telefonautomat. "Finns det sådana fortfarande?" undrade jag, storögt. Allvarligt. Jag trodde de var utdöda. Men icke. Hittade ett internetcafé också. Jag hade 127 nya e-mail, varav 50 var från orolig familj och vänner. "Matilda. Är du död?" undrade brorsan. Ehm. Nej. Fast nu är jag medveten om hur grymt patetiskt teknikberoende jag är. Hjälp.
Och för att bli ytterligare gräsligt ytlig. Jag har köpt nya skor. Zebraskor. Som matchar min zebraklänning. Haha. Och på onsdag kommer Malin & Sofia hit. Om två veckor kommer min älskade mamma och moster. Med nya mobilen. :D Yay!
Jag sakar min mamma...
L/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar