Att fördriva tid

Spenderar dagarna med att;

1. Jobba
2. Räkna dagarna
3. Längta
4. Tänka positivt
5. Chockeras över hur lite tid som egentligen återstår
6. Fundera över vad jag i hela fridens namn ska göra fram tills nästa höst
7. Dreggla över nyfunna favoritcelebs (hoho...)
8. Paniksola (nu igen)
9. Se på Will & Grace (åååååhhhhhhhhh)
10. Sova

Jag är så fruktansvärt produktiv, I know.

Föresten. Testa detta. Varning; kan vara beroendeframkallande.

[7 dagar kvar]

Oups

Öhm. Var ute. Allmänt förbannad på världen. Fortfarande. Råkade slå till en kille på käften. Ja. Hoppsan. Så kan det gå.

Varför? Han var allmänt irriterande och försökte få mig att ge efter, trots att han vet var jag står. Punk slut. Maria går på toan. Jag skriver sms. Han lutar sig över. Jag säger åt honom att lägga av. Icke. Han lägger handen runt min midja. Splash kadasch. And down under. Det lär ju aldrig har hänt förut i Spanien, att en tjej i urringad topp har smällt till en kille som ville knulla med henne. Helt klart. Omgivningen ser chockad ut. Så även Maria när hon återkommer. Jag bryr mig inte. Vem fan bryr sig? Jag var så jävla arg att jag bara kunde småflina. Emellanåt. När ingen såg.

Är nog fortfarande arg. Trots att det var en skitsak. Skitsaker kan dock byggas på lager. Tills man inte kan kontrollera sin ilska över dem längre.

Det kanske var bra. Det kan tänkas att jag pga. detta slipper slå ihjäl Flori under de kommande veckorna. Jaja. We'll see.

[15 dagar kvar...]

Den vilda

Jag skickar arga mail till journalister på Aftonbladet. Det är väl för fan självklart att de inte ska kunna försvenska vad som helst. Jösses...

F ö är jag fortfarande arg. Fast det börjar kännas kontrollerbart. Annars sa min underbara pappa (guuud, vad jag saknar!) att han skulle komma och baila ur mig finkan, om det var nödvändigt. Om jag råkade slå ner ngn, menar jag. Haha.

De kommande veckorna ska jag jobba som en galning. Minst 6,5-7 dagar per vecka. Ibland 8-9 dagar i rad. Pengar, ni vet. Och den 7/9 bär det av hem. Till Sverige. Sedan får vi se; Stockholm vs London?

I'm almost thinking London. At least I will be, once I'm settled and bored.

Jag är på väg ut. Klockan 02.30. Haha. 'På väg.' Inte ens New York är i närheten av dygnsrytmen i det här landet.

"Du ville bort, du ville ut. Men snart är det slut. Då får du börja om igen..." Underbara Lars. Mums.

L/M

In love

Seriously. And very much so.

(She's bisexual. So I'm thinking, we'll get married.)

[Oh, I know, it's such a great plan! ]

Vackraste

Jag drömmer om dig. Nästan varje natt. Och senast var det så innerligt. Med tydliga minnesbilder. Blickar. Smekningar. Ögon. Ord.

Möten utan komplikationer. Bekräftelse.

Ren och skär ömhet.

Och du fattas mig.



"Take your memories. I don't need them."

[Bara lite grann. I yttersta hemlighet.]

Feminism och gaypolitik

Citat från Pridefestivalen och politikerdebatten;

Fredrik Reinfeldt: "Jag tycker inte att det är så snyggt med hår på benen på kvinnor."

[kommentar överflödig]

Gudran Schyman: "Jag kan empiriskt bevisa att kvinnor har hår på benen."

[hahaha]

Göran Hägglund och Lars Ohly diskuterar extremtolerans.

Göran: "Jag skulle avråda min son från att bära kjol i skolan. Han skulle bli ett åtlöje."

Lars: "Om min son ville ha kjol i skolan skulle jag till varje pris uppmuntra honom. Föräldrar måste stå bakom sina barns livsval!"

[Vadå att fiska röster!? Bah!]

Jag vet iaf vem som är bäst. Så det så.

Om FI erbjuder sig att uppfostra alla män i Spanien i lite kvinnovetenskap så får de dock min röst. Tveklöst.

L/M

Un poco enojado

Jag berättar för min spanska lägenhetskompis att hennes farbror har stött och tafsatt på mig på ett väldigt orespektabelt och obehagligt sätt. Hon slänger genast en blick på min någorlunda korta strandkjol och urringade pikétröja och höjer ogillande på ögonbrynen. Sedan frågar hon hur full jag var.

Om det här får mig att gråta; vad gör då inte våldtäcktsoffer? Det är för fan helt sanslöst...

Är det så att män helt enkelt 'inte kan kontrollera sig' om tjejer inte är fullt påklädda? Stackars män. I så fall tycker jag synd om dem. Vad svårt det måste vara.

Han är 41 och anser att jag 'inte har tillräckligt mycket livserfarenhet' för att ha insett vad jag vill här i livet. Det vill säga, jag har ännu inte förstått att jag vill knulla honom här och nu eftersom jag endast är 21 år gammal. Det är väl min förlust i så fall, antar jag.

Mest av allt är jag rasande på mig själv. Varför känner jag mig mer hjälplös och gråtfärdig än rasande och i behov av hämnd?

"Det kommer" försäkrade min tidigare utsatta väninna. Jo, tack. Jag väntar tålmodigt.

Under tiden rinner tårarna...