Jag berättar för min spanska lägenhetskompis att hennes farbror har stött och tafsatt på mig på ett väldigt orespektabelt och obehagligt sätt. Hon slänger genast en blick på min någorlunda korta strandkjol och urringade pikétröja och höjer ogillande på ögonbrynen. Sedan frågar hon hur full jag var.
Om det här får mig att gråta; vad gör då inte våldtäcktsoffer? Det är för fan helt sanslöst...
Är det så att män helt enkelt 'inte kan kontrollera sig' om tjejer inte är fullt påklädda? Stackars män. I så fall tycker jag synd om dem. Vad svårt det måste vara.
Han är 41 och anser att jag 'inte har tillräckligt mycket livserfarenhet' för att ha insett vad jag vill här i livet. Det vill säga, jag har ännu inte förstått att jag vill knulla honom här och nu eftersom jag endast är 21 år gammal. Det är väl min förlust i så fall, antar jag.
Mest av allt är jag rasande på mig själv. Varför känner jag mig mer hjälplös och gråtfärdig än rasande och i behov av hämnd?
"Det kommer" försäkrade min tidigare utsatta väninna. Jo, tack. Jag väntar tålmodigt.
Under tiden rinner tårarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar