Jag vet i fasen om det inte blir Sthlm tillslut, alltså. Vilken stad! Jag får omedelbar storstadskänsla (saknar naturligtvis New York ännu mer) och frågar mig själv varför jag i hela fridens namn bor i lilla Linköping. Om än tillfälligt. Jag hör inte hemma här längre.
Åkte upp i fredagseftermiddag. Började med att för sista gången avgöra min överlevnad i kategorin 'plågsamma gamla minnen'. Nobbade erbjudande om att gå på Café Opera och träffa Westlife (herregud, why should I? Snälla lilla älsklingen, tänk efter nästa gång) och begav mig ut på stan för att shoppa gigantisk rosa enhörning med glitterman till 3-åriga kusinprinsessan, som firades på söndagen.
Åt middag med härliga, blivande journalistväninnan, som fått praktikplats på Expressens nöjesredaktion, och informerade henne sedan om vem Persbrandt är (hon vet, ironiskt nog, ingenting om kändisar). Kvällen slutade med (på tok för mkt) vin och oändliga samtal, om alltifrån sex till politik.
Shoppade i lördags, mötte upp väninna nummer 2 och åt trerätters i Täby. Spenderade natten på Odenplan och söndagsmorgonen med att kommentera reprisen av 'Bonde söker Fru'. Pratade sedan spanska resten av eftermiddagen och önskade att jag också passade i rosa. Presenten var i vilket fall en strålande succé; komiskt, med tanke på att jag inte vet ett smack om barn. Jag tänkte 'om jag är tre år och älskar rosa, vad vill jag ha?', varpå pollen kom som en uppenbarelse.
Till råga på allt så är jag ledig idag. Och nästa helg kommer, om möjligt, bli nästintill lika bra som denna.
Jag är föresten en idol. För somliga. Skrattretande, men sant. Ganska stolt. Och full i skratt.
L/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar