Det gjorde jag. Senast igår sa jag "Nu kan ingen mer dö; det är fullständigt osannolikt." Sedan vaknade jag upp imorse och råkade läsa dödsannonserna i lokaltidningen. Min exbästis (som jag praktiskt taget bodde hos mellan 5:an och 7:an, då jag hade hästen där) pappa har dött i cancer. Uppvaktade honom på födelsedagen precis innan jul och är glad över det.
Nu ska jag vara alldeles tyst angående vad som lär hända framöver. Lita på det.
(Har åtminstone börjat plugga igen. Grammatik, textanalys och språksociologi. "It's fun, said she." Ha. Satsdelar står på schemet och nej, det är inte subjekt och predikat och sånt man lärde sig på mellanstadiet; det är ungefär 27 ggr mer förvirrande än så. Och jag njuter. Än så länge. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar