Midsommarnostalgi

Aftonen i sig var enastående mysig. Well, bortsett från ett och annat psykbryt och emotionella tårar på midnattspromenad.

Det flirtades och det flirtades tillbaka. Fast mest hade jag roligt åt hur jag kände då. Det finns där, visst gör det, men det är inte alls samma sak och det är inte samma nivå. En och annan konfrontation blev faktiskt av (!), dock inte den viktigaste. Det känns, å andra sidan, inte som att det längre spelar någon roll. Jag vet precis var vi står. Och där står vi still. Och njuter.

Med hjärtat fortfarande intakt / M