Det satt hårt inne, men om sanningen ska fram, den ytterst nödvändiga sanningen, så finns det ingenting som slår att bli slickad av en kalvs slemmiga tunga eller att gosa med ett två månader gammalt föl.
Att gå skogspromenader och titta på en spegelblank sjö. Grilla fläskfilé och dricka rödvin på gräsmattan. Andas lantluft. Retas med hönor. Ta ett kvällsdopp. Sola på bryggan. Åka och handla i världens minsta by och se ut som man precis kom ut från ladugården. För att man just gjorde det. Sova på ett loft. Vakna klockan 04 av att man är kissnödig och inse att det inte finns någon toalett, utan man måste gå ut och antingen kissa i det fria eller springa ner på dass, i mörka, uråldiga ladan. Träffa katten som bär på en mus. Duscha utomhus, bakom knuten, precis bredvid skogen. Oroa sig för björnar. Prata med grisar. Rulla runt på höskullen. Äta munkar och dricka kaffe på farstubron. Att ha grannar som pratar om utlandet som någonting främmande. Som vill att man ska gifta sig med en bonde... Att leva ack så enkelt. Och så vansinnigt jävla genombra.
Det finns ingenting som slår det.
Inte ens New York.
[Ja. Jag ska bo där. Men sedan, efteråt. Då ska jag flytta hem. Hem till landet. Hem till Hälsingland. Hem till djur och natur och tystnad. Där ska jag skriva böcker. Och leva. Men definitivt inte vara gift med en bonde... I alla fall inte med en manlig sådan.]
(Föresten så jag har hittat höstens spanskaschema på internet. Jag börjar inte före 12 en enda dag på hela hösten. Mohaha. Det gör mer än väl upp för alla vårens och sommarens 04.30-mornar. Måste jag säga. Och föresten så har jag ett tre timmars diagnostiskt prov två dagar efter uppropet äger rum. Det sänker känslan av välbefinnande en aning, men inte mer än så.)
1 kommentar:
Hej.
Jag ser att du skaffat picasa - vad underbart! Fast.. är inte alla bilder väldigt blå? Fina iallafall. Jag har sÅ lust att åka till Hälsingland nu, du får ta med oss dit!
*puss
Skicka en kommentar