När mobilen ringer vill jag utbrista ”Förstår du hur mycket folk som bara DOG under spanska civila inbördeskriget!?” ”Stackars mayaprinsessan Malinche blev hur utnyttjad av vidriga Cortés som helst!” ”Och vad hade egentligen hänt om kartagineserna hade besegrat romarna istället för tvärtom?” ”Hur kunde militärdiktatorerna sätta så mycket folk i fängelse!” ”Stackars Azaña som fick så dåligt samvete för det där med de avrättade ungdomarna…” ”Och tycker inte du också att det är helt sjukt att benämna kungar ’den vackra’, ’den pryda’ och ’den missbildade’? Fast på spanska…
Fast jag är livrädd för att om jag gör det, för att inte tala om radar upp mer saker här nu, kommer jag att glömma bort precis allting till imorn. Man kan bara inte memorera allt, har jag kommit fram till. Det går bara inte. Så jag försöker inbilla mig själv att jag åtminstone förstår det. Och det värsta är att jag tycker att det är ganska kul. Som en modern och vidrig dokusåpa. Med riktiga, DÖDA, människor i. Man blir rädd. De levde för hur länge sedan som helst. Och ja, att jag sitter här år 2007 och lär mig allt om dem för att skriva ner det jag lyckas komma ihåg på papper under 3 timmar och sedan med all säkerhet glömma bort 90 %, det känns ganska onödigt… Och ändå. Att någon klarade av att leva före uppkomsten av Internet känns fullständigt ohållbart.
Just nu känns min hjärna redo för primära saker. Mat, säger den. Sova. Okej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar