Så hamnade jag ändå i Uppsala. Hipp som happ. Chefen ringde nämligen och väckte mig igår morse. Kan du jobba? Näe, sa jag. Fel stad. Men på onsdag då? Tja, sa jag. Visst. Sabina, ser du ett mönster här? Vi håller på att bli arbetsnarkomaner allihopa...
Så ja, jag ska jobba imorn. Förmodligen inte förrän på eftermiddagen (egentligen hoppas, hoppas, för jag behöver låna om böcker, få tag i min tenta och inhandla lite visentligheter. Som hårspray), men vi får se. Kan mycket väl tänkas att kollegorna fortfarande är sjuka, nämligen. Tänker då passa på att fråga huruvida jag kan få jobba torsdag eller fredag eller möjligtvis lördag och beroende på svaret blir jag kvar här till på sin höjd lördageftermiddag. Troligtvis drar jag tidigare, men som sagt. The money speaks for itself.
Jag lånade med mig Pappas bärbara dvd och spenderade hela tågresan hit alldeles absorberad. Januarideppet är long gone (det varade allt som allt i dagarna två. Ha. Patetiskt) och både skidresan och nya kursen (eller kurserna) ses fram emot. C-uppsatsen lite mindre, men det må vara hänt.
Det enda rent ut sagt skittrista i sammanhanget är att min fantastiska (och dyra!) Vera Wang-scarf (som jag hade på nyårsafton) har försvunnit. Har jag en osannoliktur kan jag tänkas få besked om att de har den på Kalle P. Sko i Linköping när jag ringer dit imorn bitti, men det ser dessvärre föga troligt ut. Som om det inte vore nog verkar det också som om jag helt enkelt har tappat en hundralapp. Skandal som fattig student. Men nåväl. Grattis, allmänheten. Hoppas att det åtminstone var någon annan fattig jävel som fick tag på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar