Insikternas attack

Jaha. Är det vår nu då?

Skulle inte tro det, va. Min tillit till vädret är absolut lika med noll. Och det sitter redan folk ute och solar i t-shirt. När det är knappa tre grader varmt och fullt med snö runt omkring. Herregud. Utbytesstudenterna lär ju aldrig upphöra att förvånas. Dumma svenskar. [Ja, för er som inte visste det så lever jag i allra högsta grad under illusionen att jag inte alls är svensk. Inte egentligen.]

Bitter? Så in åt i helvete. Våren kan ju återkomma när den bestämt sig för att lägga sig på 15 plusgrader och sedan stannar där.

Jag sitter på Engelska Parken och skriver så mycket jag bara kan på litteraturanalysen som ska in på måndag. Imorn och på lördag ska jag jobba heldag, nämligen, och sedan återstår endast söndag. Och då bör jag läsa litteraturen till måndagens föreläsning på nya delkursen. Så är det.

Egentligen är jag relativt harmonisk. Ja, bortsett från min enorma väderfrustration. Och idag är en sådan där dag. Då allting känns så självklart: allting från framtiden till religion. Ja, jag är troende. Jag döljer mig fortfarande bakom att jag är ateistiskt troende (don't ask...), men jobbar på att avlägsna den där första biten. Inte bokstavligt, inte maniskt, inte på Jesus, men jag är jävlar i mig troende. Svenskt, á la Magnus Betnér, på 'någonting'. Har alltid varit och kommer så alltid att förbli. Jag kan inte leva annars.

Precis som att jag faller för människor och måste sluta titulera mig själv utifrån vad som är mindre komplicerat. Tänk att det för mig har blivit mindre komplicerat att vara lesbisk än hetero. Ha. I sure didn't see that one coming. Men nu är det ju så att jag är varken eller. Jag står och svajar däremellan och det enda jag kan säga med övertygelse är att jag föredrar kvinnor. Sedan får vi väl helt enkelt se vad som händer, no? Jag bockar och bugar och ger alla mina envisa väninnor rätt en gång för alla.

Nu ska jag återgå till Virginia. Imorn blir det vinprovning med start kring 9 am. Yikes.