Och det hela är plötsligt chockartat underligt. Samtidigt ganska okej. Tror jag.
Mer specifik än så tänker jag inte vara så här ute i etern. It is what it is. Det största problemet är väl att jag läser om både Mrs Dalloway och The Hours den här veckan och de välkända för att ta mig hela vägen tillbaka. Till det som var då.
Som tur är finns Andrea. Fina, kloka Andrea. She keeps me sane.
Dessutom är jag 24. Och leker i allra högsta grad Samantha, i en stad som nu verkar alldeles full av sex. Jag har fullständigt tappat aptiten och gått ner säkert 2 kg på en dryg vecka. Inget ont som inte för något gott med sig, alltså. Jag äter fyra jordgubbar till frukost och försöker samtidigt tvinga i mig lite knäckebröd. Jösses...
Det finns inte tid att analysera mer än så här. Jag skriver uppsats, läser böcker och researchar i en rasande fart. Till helgen ska jag jobba. Nästa vecka är det Valborg. När ska jag lyckas landa i något realistiskt? Jag vet inte. Jag är "kvar i något jag lämnat. För länge sedan."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar