Action

Alla måste väl ha sett programmet Inside the Actors Studio med James Lipton? Med tanke på min totala människofascination, och då i synnerhet vad skådespelare anbelangar, förstår ni säkert att jag älskar det. Att få lära känna personen bakom det hela. Fantastiskt!

I alla fall. Det avslutas alltid med en frågeställning av Marcel Proust och jag har ofta viljat svara på frågorna själv. Då så. Action!


What is your favorite word?

Mischievous.

What is your least favorite word?

Tarantella.

What turns you on?

Fingertips.

What turns you off?

Indifference.

What sound or noise do you love?

Piano music.

What sound or noise do you hate?

Alarm clocks.

What is your favorite curse word?

Fuck.

What profession other than your own would you like to attempt?

Photographer.

What profession would you not like to attempt?

Anything to do with economics.

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"See? Turns out you were right. Go right ahead. They're all inside."

I övrigt känns allting lite åt helvete. Uppsatsen går trögt, självdisciplinen är katastrofal, hormonerna är i uppror och hjärnan är förbannad.

I fredags var det korridorsfest, i lördags var jag bakfull på jobbet och spontangick sedan på århundradets snyftfilm på bio med Sofia (grät floder) och vidare hem till henne och kom aldrig därifrån. Vi gjorde listor á la Oprah på våra framtida drömpartners alla egenskaper och vad vi har för krav och förväntningar på dem. Sinnessjukt, men väldigt klart, tydligt och roligt.

Sedan gick jag hem. Och tittade på dumma tv-program och började längta efter helt fel saker. Tog mig i skinnet och agerade, trots min enorma stolthet. Så nu får vi se hur veckan utvecklar sig. Någon slags klarhet ska jag jävlar i mig bli varse i alla fall. Kosta vad det kosta vill...