In love and in serious need of help

Odd Molly-klänningen

De fina, rutiga vårdojjorna

Den gröna

Den rosa

Den bruna

Den röda

Vet ni vad hon med de trettiofyra handväskorna har gått och gjort...? Blivit ögonblickskär; i inte mindre än 4 olika väskor.

Med presentkortet i åtanke knallade jag återigen in på Jane Mars (Uppsalas dyraste märkesbutik) och suktade efter min älskade Odd Molly-klänning i vitbeige spets och ljusblått. Pretty, isn't it? And hopefully soon, it'll be all mine...

Hittade dessutom en heltvit, volangklänning som inte grävde fullt så djupt i ekonomin och som skulle matcha bra mycket enklare. På Din Sko föll jag för ett par färgglada, rutiga tygskor till våren (ååå) och loppet var kört när jag öppnade dörren till Accent. Den senaste större väskan jag köpte var i september (!) och innan dess inte sedan oktober 2008 (hör ni hur jag försöker motivera varför hon med 34 väskor absolut behöver en eller två till?).

I alla fall. En grön uppenbarelse följdes av en knallrosa, en brun (samma modell) och slutligen en röd. För att inte tala om att jag tidigare, på Jane Mars, redan hade fallit för en vit Mark O'Polo-väska i tyg med ljusbruna skinndetaljer (gorgeous!). Dessvärre har jag inte lyckats hitta ngn bild på den.

Nu behöver jag hjälp: vad köpa? De fina skorna? Odd Molly-klänningen? En, eller flera väskor? Den klassiskt stilrena bruna, eller den kitchigt, unika röda? Den mer beachliknande vita från Polo? Beslutsångesten är enorm. Och på fredag lär det bära av ner mot stan, så skynda, skynda.

Väskorna är f ö inte alls dyra (med tanke på att jag har införskaffat riktiga dyrgripar in the past), utan landar alla runt 400-500 spänn per styck, vid sidan av Mark O'Polon som ligger på 1000. Odd Molly-klänningen går på 1600 och den enklare vita 500. Skorna blir mina för 300.

Jag vet att det här är århundradets i-landsproblem. Stackars lilla rika flicka, inte sant? Men tro mig: jag har haft mina helveten in the past och jag vet att de är återkommande. Så jag har inte det här som problem för att jag är naiv; utan för att jag faktiskt, för en gångs skull, kan.