Efter en oväntad, men vansinnigt livsfarlig, släng av en läskig vinterinfluensa så håller jag på att återhämta mig. Jag lyckades till och med fylla 22 (!) igår och med knappt nöd ha ett tiotal tjejer på middag, även om de vänskapligt påpekade att jag såg 'aningens blek ut om nosen.' Det slutade med att jag höll mig till vatten och alvedon. Det går det också.
Jag är sällan sjuk och när det väl inträffar är jag definitvt som en förkyld man; hjälplös, megadramatisk och övertygad om en snar död. Familjen är nog glad att det snart är över...
På mitt proppfulla skrivbord står det bl.a. 12 vinglas, 6 ölglas, 5 flaskor rödvin, en flaska whisky, designade små dippskålar med stenhjärtan och en jättefin Steninge Slott-vas med vackra rosa tulpaner i. Dessutom. The Devil Wears Prada - Special Couture Edition. Wee. Och imorn kommer släkten med kastruller och köksknivar. Sånt man behöver för att flytta till Uppsala, kort sagt. Lovely.
Sedan har jag klippt håret. Kort! Ja, according to my own measures. Det var inte riktigt meningen, men oj, vad nöjd jag var igår. Ja. Idag insåg jag att mitt hår inte alltid automatiskt blir lika platt som frissan elegant fick det till. Och min plattång och jag är inte bästa vänner. Kort sagt så påminner frisyren lite om Marie Lindbergs. Ni vet. Schlagerdrottningen från ingenstans. Fast minus luggen. Och med mer sidbenastuk. Svårt att förklara. Men idag har jag åtminstone försökt återskapa det hela. Vilket nästan gick bra.
Jag är sällan sjuk och när det väl inträffar är jag definitvt som en förkyld man; hjälplös, megadramatisk och övertygad om en snar död. Familjen är nog glad att det snart är över...
På mitt proppfulla skrivbord står det bl.a. 12 vinglas, 6 ölglas, 5 flaskor rödvin, en flaska whisky, designade små dippskålar med stenhjärtan och en jättefin Steninge Slott-vas med vackra rosa tulpaner i. Dessutom. The Devil Wears Prada - Special Couture Edition. Wee. Och imorn kommer släkten med kastruller och köksknivar. Sånt man behöver för att flytta till Uppsala, kort sagt. Lovely.
Sedan har jag klippt håret. Kort! Ja, according to my own measures. Det var inte riktigt meningen, men oj, vad nöjd jag var igår. Ja. Idag insåg jag att mitt hår inte alltid automatiskt blir lika platt som frissan elegant fick det till. Och min plattång och jag är inte bästa vänner. Kort sagt så påminner frisyren lite om Marie Lindbergs. Ni vet. Schlagerdrottningen från ingenstans. Fast minus luggen. Och med mer sidbenastuk. Svårt att förklara. Men idag har jag åtminstone försökt återskapa det hela. Vilket nästan gick bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar