Diagnostiskt spanskaprov avklarat. Det var svååårt. Insikten att mitt ordförråd verkligen suger slog ned som en bomb. Däremot borde jag definitivt få pris för mest fantasifulla gissningar... Dags att sluka ett lexikon eller två, typ.
På kurs A31J var det ca 25 propert klädda juridikstudenter (?) och jag. Medelåldern låg runt 25. Jag var aningen orolig över min egentliga engelskkvalitet. Tills de övriga öppnade munnen och började prata vill säga. Mohaha. Svengelskan flödade både lite här och lite där. Jag var bäst. Tss. Dessutom träffade jag supertrevliga Camilla, som snart är färdig advokat och spenderade våren med att jobba för FN med mänskliga rättigheter - i New York. Vi flämtade ikapp angående framtida NY-planer en stund innan det var dags för spontant diagnostiskt prov. Översättning till bästa tänkbara fackengelska, alltså. Det var kul och jag tror det gick bra. Läraren har en fantastisk brittisk accent (nationalitet hittills okänd) och ser ut som en klassiskt galen professor med grått, yvigt hår och rutig skjorta. Han verkar strålande.
Det blir nog mycket plugga av det här, är jag rädd. Speciellt om jag nödvändigtvis måste tugga i mig ett par lexikon. Fast det gör inget. Jag tror jag behöver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar