Semesterweekend i Stockholm

Stockholm Pride 2007. 50 000 paradare. 500 000 åskådare. Och så jag, två väninnor och en gammal barndomskompis med flickvän.

Jag var på Pride första gången 2004. Då var det läskigt. Då hade jag inte ens kommit ut för min pappa. Sedan var jag på Pride 2005. Och träffade Mian för första gången. Och köpte Smulklubben och Trekant. Fick en kram av Mark Levengood. Vågade dock inte gå i Paraden. Tänk om någon skulle få syn på mig! Nu är det 2007 och jag skiter fullständigt i vem som möjligen kan ha sett mig (inte en levande själ, trots att jag visserligen var klädd i läckert brunt, naturvitt och försedd med glittrande guldörhängen och matchande armband, men vem bryr sig när det finns transor i bikinitrosor med badmössa på huvudet!?). Trots att det känns som om vi missade ca 70 % av paraden, i och med att vi gick i den, så var den helgens höjdpunkt. Tänk att det finns så mkt intressanta människor! Så glamourösa! Så galna! Så modiga! Och tillsammans med dem, självklart och främst, alldeles vanliga människor.

Jag förstår båda sidors argument för och emot Pride, men tror faktiskt att det bidrar till en himla massa bra saker. Jag gick bredvid en typisk företagsledare, iklädd kostym och till utseendet lätt klassad som solklar hetero. Han dansade gatorna fram och viftade med en regnbågsflagga. Sedan tror jag att han blev kär i en, åtminstone dagen till ära, byggarbetarbög. Han var nog en av dagens modigaste. Och där alldeles själv.

Själv flirtade jag med världshistoriens snyggaste småbarnsmamma närmare fyrtioårsåldern (sitt ner, tjejer, så att chocken inte blir alltför stor...), som dock råkade vara gift (med en kvinna!) och sprang på Mian både nu och då. Hon var för söt i sin sjömanskostym, och förutom Christina Schollin (jag fick akut 'Tre Kronor'-nostalgi!) är hon mitt enda kändisspan (!). Eller ja, Pekka Heino såg jag också. Tror jag iaf. Ha.

Helgens slutsats blir att alla läckra kvinnor jag faller för därute bara inte kan vara hetero. I alla fall inte av lördagen att dömma. Det finns helt sjukt snygga människor och minst 10 % borde vara mer lättövertalade än andra...

Dagens Tips/Citat: "Drick inte för mkt så att du blir för full och somnar under en tall och får myggbett på ryggen!" (råd från en viss charmant kvinna till min käre mellanbror)

Dessutom. Ska man tala i tungor med metaforer så ska man se till att göra det ordenligt.

Mamma: Livet är som ett smörgåsbord! Och man vill ju liksom att ens barn ska prova på allting. Och inte bara välja räkorna. Köttbullar är också gott!

Jag: Ehh.

Mamma: Jaa, man kan tröttna på räkor, eller bestämma sig för att bara äta dem utan att smaka köttbullarna.

Jag: Du sa nyss att om det är något du är säker på så är det att jag känner mig själv. Tror du inte att jag vet om jag tycker om räkor eller inte?
Mamma: Joo, men alltså. Köttbullar då?

Jag: Jag väljer inte bort köttbullar helt och hållet, men jag föredrar räkor! Det är bara att acceptera! Jag har egna smaklökar! Tänk om jag var svagare i mig själv. Då hade du tvingat i mig köttbullar mot min vilja!

Mamma: Ät dina räkor, du.

Fan, Sabina. Vi har numera världens bästa kodspråk! Har du sett till den där spontanräkan från stan något mer? Och hur går det med köttbullen?

Jag tänker avsluta med allas vår Mark Levengood. "Om jag var lesbisk. Och Jill Johnsson var lesbisk. Vad mysigt vi skulle kunna ha det då!"