Det första som slår mig, förutom att det är så oerhört synd att Doris Lessing inte kunde närvara, är att Silvia aldrig har sett så bra ut. Och då pratar jag inte om klänningen, för den tyckte jag faktiskt inte speciellt mycket om, utan om det faktum att hon plötsligt tycks se tio år yngre ut än vanligt. Vad det beror på kan ju var och en sätta igång att spekulera i...
Madeleine är fullständigt stunning som vanligt och Victoria är inte långt efter. Jag gillar Filippa Reinfeldts lila klänning och Petra Nordlunds gammelrosa fluff.
Lyssnade till ekonomipristagarens tonårsdotters kommentarer och ryser. Hon har en high pitch voice som inte påminner om någonting annat. Enjoy watching that interview in your 40's, girl. That's all I'm saying...
Och nu är det Horrace och Ebba Witt. Det var inte speciellt länge sedan jag fick reda på att de är gifta - med varandra - och har fortfarande väldiga problem med att få det att gå ihop. Det känns inte alls som om de platser, med undantag för litteraturen. Men det kanske är det det hänger på, visserligen. Studerade Ebba under middagen och såg minsann både armbågar på bordet och handen framför munnen. Ajajaj. Annars är hon ju rätt snygg... Men det tycker jag nog endast pga. den hårda, dominanta blicken, det galna håret och litteraturaspekten.
Jag är traditionell i många bemärkelser, men inte vad gäller att föredra SVT i alla lägen före allting annat. TV4 har dessutom lyckats klämma in både Bengt Magnusson (vid sidan av Rikard Wolff får han hemskt gärna sitta i ett hörn i mitt hus och läsa högt ut en bok eller så), Anna Lindmarker (åh, yum!) och dödshärliga Carina Berg. Very nice indeed.
Hade velat höra Lessing hålla tal. Det märktes att det endast var forskare närvarande, om man säger så. Hehe. Ida Falk Winblad var tveklöst kvällens fläckfria solist och jag älskar att Albert Fertes väldigt franska fru under en intervju pratade så pass långsamt att jag förstod nästan allt hon sa. Ibland är det bra med åtta års franskstudier...
Är i alla fall väldigt nöjd med min avslutade juridikuppsats. Och snart ska jag stänga av tv:n och dyka tillbaka in i 'No tears for queers' - Johan Hiltons berättelse om misshandlade bögar. Den är hemsk och viktig. Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar