Puh. Hemma. Skrev jag faktiskt. Fast jag menar 'tillbaka i Uppsala'. Linköping är definitivt mer hemma. Men på ett konstigt sätt. Det börjar kännas lite... ovanligt. Hm. Skumt.
Anyway. Jag har gått långpromenader med både brorsan och väninnan, shoppat lite smått, pluggat, umgåtts med familjen, tränat, bastat och druckit champagne och gjort ansiktsmasker med brudarna, samt sprungit på partaj. Det var härligt!
Sedan har jag ju klippt håret också. Och tonat det. Rätt så radikalt. Jag hyperventilerade första timmarna. Sedan grät jag nästan. Sedan var jag lite nöjd. Sedan panikslagen. Sedan för trött för att orka bry mig. Efter det bytte jag åsikt varannan timme i ungefär 24 h innan jag slutligen svalde det hela. Nu är jag relativt nöjd. Ha. Ja, alltså. Jag har lugg. Det var det hela.
Nu är det däremot raka vägen tillbaka till 'business as usual' och mer därtill. Jag har en uppsatsinlämning och en tenta på g och det blir inget socialt liv förrän till Valborg. Tänkte jag säga, men det stämmer ju inte. Nu till helgen kanske, men den därpå blir det visst både Inflyttningskalas och bartending på femtioårsfest. Nåväl. Det lär väl lösa sig på något sätt.
Som tur är är det ingen snö här uppe längre. Det hade jag nog inte klarat av. Och min lilla privata näktergal (låtsas vi. Det är i alla fall ingen vanlig, sketen talgoxe) sjunger så fint härutanför, så. Molnen är rosa. Och jag ser på hockey. Dumma, dumma HV71...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar