Det är ju Uppsala Pride. Och då kan man bara inte skippa vårens största gaypartaj för att se på Eurovision. Tydligen. Så jag sitter här och halvgarvar åt reprisen just nu.
Nej, jag vet ännu inte vem som vinner och försöker desperat undvika alla nätets nyhetssajter för att inte bli upplyst om detta. Så länge det inte är Georgien är jag nöjd (ni vet, hon den blinda. Vadå sympatiröster? Och "peace will come"!? Allvarligt talat - den klyschigaste skit ever...). Det är sämre i år än förra året, tycker jag. Den enda bra låten har England (!) lyckats bidra med. Norge är okej. Fast egentligen hejar jag på Spanien, bara för att den låten är så sanslöst urlöjligt kitchig.
Nu röstar de och det ser ju inte speciellt bra ut alls. Som vanligt hade jag aldrig kunat gissa på att somliga av de låtarna som ligger i topp skulle ligga där. Grekland är förståeligt, men Ryssland? Jag kommer inte ens ihåg den låten. Hellre Turkiet än Grekland, dock. Bimbobrud som sjunger utmanande, liksom. Jippie. Ack, hur vi överskattar oss själva på det här viset varenda jäkla år...
Angående igår. Så var det väldigt trevligt. Nu börjar helgen dock närma sig sitt slut. Vilket dessvärre innebär att jag måste börja bli seriös och tentaplugga.
Och Sverige fick en tolva av Malta av alla länder! Ha. Äntligen. Och så Björn Gustafsson! Hallå! Övriga Europa förstår inte din humor!
Ryssland vann. Chesus Christ. Sverige kom på 18:e plats. Pinsamt värre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar