Jag har vaknat upp på andra sidan. Literally. Två underbara personer i mitt liv har de senaste två dagarna fått mig att inse att jag har landat. För de är delvis lite kvar där, en mer än en annan. I det emotionella helvetet. Fast på väg därifrån.
Själv kan jag bara stå här och peka och mumla något om att det blir bättre. Sedan. Så småningom. Och tårarna strömmar. För att solen skiner. För att jag var ute och dansade till 04 imorse och det var ljust igen sedan 02. För att min väninna emellanåt mår som jag mådde då. För att jag lever ett helt enastående litet liv och älskar så många människor i det.
För att någon tycker så mycket om mig. Och kanske för att jag tycker om tillbaka. Oavsett hur stort det är, vad det kan tänkas bli och vad det betyder. Här och nu så njuter vi av här och nu och jag ska sluta tänka.
Vet ni? This is it. This is the moment. Right here. Och det bästa? Det kommer flera. Det är inte permanent och det kommer sannerligen att skita sig fullständigt igen, och åter igen, men det gör faktiskt inte så himla mycket. För jag klarar det. Jag har klarat av det förut och jag kommer att klara av det igen. End of story. Bring it on. I'm ready.
Men precis just nu tänker jag nöja mig med att uppskatta det lilla; som i slutändan visat sig vara det allra, allra viktigaste. Mina detaljer, smulor och småsaker.
Jag är så lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar