Whiskytripp till Skottland

På islay, hos Mrs Doubtfire

Utsikt från Laphroaig

Poserandes utanför tillverkningen av favoritwhiskyn

På kulle, vid gammal fästning

Traditionell, skottsk frukost. Det där köttfärsaktiga är alltså s k Haggis

"Cheeeeesessss!" Citerat Mrs Doubtfire

Fantastiska Stonefield Castle

Efter Pride. Jag började med att sova 12 h och var allmänt utmattad. Sedan hann jag med att träffa en himla massa folk; alltifrån bästa brudarna till gamla barndomsvänner. Släktmiddag på stan mitt i allt. Och sedan bar det av till Skottland.

Tänk er fem stora egon (både mentalt och quite literally: både min far och mina båda bröder är i närheten av eller en bra bit över 1,90 och jag är inte speciellt petite själv) inträngda i en (för oss) minimalistisk liten hyrbil som vi körde omkring i. Alltmedan vi sov, åt, hällde i oss alkohol och besökte whiskydistellerier. Eller beundrade och betraktade naturen. Den var nästan det bästa, förutom all whisky - naturligtvis.

Från Edinburgh till Glasgow, till Auchentoshan, vidare genom landet bort mot islay. Där hann vi med Laphroaig, Lagavulin, Ardbeg och Bowmore. Vi hann också med att bo hos en sanslöst charmerande version av Mrs Doubtfire ("Helloooooo!" "Cheeeeesesss!"), ta en miljard kort, bråka som småsinniga barnrumpor, skratta en hel del, köra läskig vänstertrafik, spana på galet mycket hundar (främst moi, kan tilläggas) och åka läskig, stor färja. Som jag inte mådde speciellt illa på (!). Det finns hopp för finlandsfärjor i framtiden, alltså... Haha.

Det nästan coolaste var att vi besökte ullspinneriet som designade och vävde kilttyget till filmen Braveheart. Och köpte lite, dessutom. För säkerhets skull såg vi filmen väl hemma. Jodå, det stämde precis. Och jag grät, som alltid, för femtioelfte gången minst.

Frukostarna var ganska helgalna, med läskig brittisk bacon (jättetjock!), bönor och haggis (kött tillagat i fårmage... yummie... not. Jag klarade inte ens av att smaka). Men den hos Mrs Doubtfire tog priset. Man fick välja på 'traditional' (bacon, haggis etc.), 'kippers' (rökt strömming) eller 'cheeses'. Mamma och jag tog det sistnämnda. Bestående av 8 olika desertostar, något som påminde om Digestivekex och vindruvor. Gott. Men till frukost? Mätt blev man i alla fall. Jag älskar verkligen att upptäcka andra kulturer - det är hur kul (och bisarrt) som helst.

Efter islay bodde vid på Stonefield Castle på fastlandet i (utanför) en charmig liten village som började på B. Galet läckert! Ostron med chablis till förrätt, kyckling o shiraz till huvudrätt och hemgjorda tryfflar och kaffe till desert. Åt jag. Sedan åkte vi tillbaka till Edinburgh och jag hittade äntligen en skotte i kilt! Med tillhörande säckpipa. Lycka! För att inte tala om Gap, Waterstones och Starbucks! En ljusblå skjorta, två Jeanette Winterson-romaner och en stor latte senare... Och givetvis en alldeles kilt! Ljuvligt värre. I söndags flög vi tillbaka till Sverige och jag mellanlandade i Linköping och lyckades klämma in lite fler vänner innan det blev Uppsala igår morse och jobb ever since.

För mer vackra bilder, var god besök Picasa.