Godhjärtad och glad

Hörreni,

Det känns helt sanslöst att just JAG (som den galet bortskämda lilla skitunge jag nu en gång var - ja, det är sant - och mer därtill) har landat där jag är idag. Så här är det: jag har precis tagit ett initiav till att skippa julklapparna i år och helst till fördel för den här hemsidan och i synnerhet just det här ändamålet. Ingen flicka/tjej/kvinna ska någonsin behöva gå igenom att bli könsstympad. Att få blygdläpparna ihopsydda och klitoris bortskuren. Det är förjävligt och jag brinner. Hjälp till! För helvete. I have. Välj det syftet som känns bäst för dig. Några hundralappar kan alla offra - och tänk vad mycket det ger!

För övrigt tycker jag att alla ska gå till extrema längder för att få tag på en EKOLOGISK, K-märkt julskinka i år. Jag tänker inte ens försöka börja tala för att skippa den helt (för hur troligt är det scenariot?), men snälla. Försök åtminstone att tänka två gånger. Jag är inte vegetarian, men jag älskar djur och efter det här överväger jag utan tvivel att sluta äta kött i ännu större utsträckning än jag redan gör idag (min huvudsakliga proteinkälla består av rökt lax och quinoa).

INGEN GRIS SKA BEHÖVA LEVA SÅ!

Som tur är har mina föräldrar just köpt 90 kg från grannbondgården uppe i stugan och de grisarna har mått så jävla bra. Jag har umgåtts med dem både i somras och i höstas och nog kan man tycka att det är ironiskt att då käka upp dem, men CHRIST. Trehundra gånger hellre det än någonting annat. De har levt ute och de har bökat och grymtat som bara den. Av lyckliga grisar blir man glad i magen. Så det så.

Kom igen nu. Do some good! Feel better! Make a difference. Klyschigt, men VIKTIGT!

För att gå tillbaka till den patetiska i-landsverkligheten. Jag på bättre humör än vad jag varit sedan i september. November är nästan slut, mitt rum ser ut som ett winter wonderland, min exklusiva kvalitetscava har anlänt (och flaskan är vacker!), mitt jobb är grymt, jag är fan kär i alla mina kollegor (med vissa undantag - som det funkar helt sjukt utmärkt att fortsätta jobba ihop med), jag har skrivit lite på uppsatshelvetet och helgen lär bjuda på en jävla massa potential...

Spontanare än på länge (förmodligen någonsin), med tankar på att flytta till Boston, men framför allt så har jag upptäckt precis hur jävla bra jag faktiskt är på att simma. Botten lär nås så småningom.

Puss, glitter och glädjeskutt

Current vision

Kära novembertrötta människor,

Jag är helt slut, trots både (nyttig) frukost och lunch, te och vitaminer. Vädret är grått igen (4-5 h sol i lördags var allt som erbjöds) och uppsatsmotivationen sitter fortfarande ganska långt inne. Men jag har öppnat själva worddokumentet både igår och idag - bara det är ett enormt framsteg. Dessutom har jag lyckats producera lite text och en sjuhelsikes massa bra citat som det är meningen att jag ska lyckas producera lite text runtikring. Jag är verkligen inte van vid att ha så här icke-produktiv och det skrämmer mig faktiskt lite. Det kanske är en inflammation på sköldkörteln, trots allt? Nåväl. I guess we'll find out in January...

Annars är det mycket jobb den här veckan och till helgen också, givetvis. Sedan ser det ut att bli Stockholm en vända. Först ska här träffas en 39-årig journalist som påminner lite om Ola Salo (både fysiskt och mentalt) och vidare ska jag bli bjuden på middag av en restaurantägare och kock på hans restaurant. Not too shabby... Däremellan skulle jag behöva klämma in ett par stycken till, som det ser ut. Haha. Nåja, ska det va' så ska det.

Vad gäller alla övriga aspekter så kämpar jag på, med huvudet i någorlunda säkert förvar ovanför vattenytan. Jag kan simma; man blir bara så trött ibland. Och så längtar jag. Efter våren, ljuset och att (för en stund) kunna stå stadigt på botten.

["This ain't a fairytale. And it's too late for you and your white horse..."]

Sunshine at last

Solen skiner! Det är sant! Senast var den 30e oktober, fick jag höra av en kollega på jobbet igår. Jävla novemberhelvete, alltså. Men oh så fantastiskt underbart precis just nu.

Dagen inleddes med att sova alldeles för länge, käka fruktsallad och dricka ett nytt orientaliskt te med kanel, ingefära och god knows what else. Nyttigt, juligt och gott. Ovanpå det hällde jag i mig mina vitaminer och mineraler och tog en långpromenad med Kristin. I sooolen. Hela systemet hoppar av energi och tillfredsställelse - för första gången på jag vet inte hur länge. Härligt!

Sparkling

Att börja dagen med att prova mousserande vin är aldrig fel. Innan dess hade jag dessutom hällt i mig alla mina vitaminer och mineraler, så läget känns riktigt bra.

Med undantag för att jag är mer pank än jag varit på år och dagar. Jag minns inte senast jag satt och riktigt väntade på löning, men nu ni.

För övrigt har jag julpyntat. Ja, lite i alla fall (läs: mycket. Men i min värld är jag inte klar förrän mitt lilla kyffe ser ut som ett tomteland i silver). 14 julgranskulor, 16 levande ljus och en sjuhelsikes massa glitter senare. It's preeeeetty! Men som sagt. Vänta bara tills lönen kommer. Då blir det färgat julgransris, en första adventsljusstake, ytterligare ateraljer och minst sagt mera glitter. Och årets glöggranson. Är så länge har jag nöjt mig med Blossas saftglögg (mmm), men snart så.

Dessutom har jag äntligen lyckats ta mig ur mitt tillfälliga, men enorma sockerberoende. Jag hade glömt bort att det faktiskt bara är de två första dagarna som är rentutav helvetiska. Sedan följer några dagar med ren och skär lättnad och energi (där är jag nu) för att sluta med att man flämtar lite igen efter någon vecka eller så. Det gäller bara att hålla ut. Och med tanke på alla eventuella dejter jag har coming up så är det lika bra att försöka gå ner ett par kilo.

Ser så fram emot Thanksgiving på söndag! Nu ska jag laga lunch.

Vitaminer och drömmar

Efter att ha vidtagit drastiska åtgärder mår jag ytterligare lite bättre. Drastiska åtgärder i form av att jag har inhandlat vitamintabletter (även innehållandes zink och järn och sådana saker) som jag nu häller i mig i hopp om av att bli något så vansinnigt mycket piggare, samt ambitiös. Än så länge ser det bra ut, även om det säkerligen också beror på att jag riktigt eftersträvar en gigantisk effekt.

Det här och vecka 49 är i princip de sista veckorna när jag inte jobbar så mycket. Är sanslöst nöjd med decemberschemat, f ö (fick ledigt hela nyårsafton!): mycket jobb vid precis rätt tillfällen. Så ska jag få något skrivet är det bara att sätta igång. Stressen och panikångesten är äntligen här. Tack och lov. Haha.

Jag ska inte jobba på lördag och mina Linköpingsbrudar ska visst till Stockholm, men jag har förmodligen varken tid eller råd att joina dem. Ska dessutom på traditionell Thanksgiving dinner med mina amerikaner på söndag. Uppklädd ska man vara också. Om det nu inte blir så att Stockholm lockar för mycket på grund av andra anledningar. I form av en Ola Salo-kopia (vänster, vegetarian) som utger sig för att inte dricka alkohol. Lite sugen är jag allt...

Tills dess: jobb och uppsats. Uppsats och jobb.

Om det inte händer något speciellt (för man vet ju faktiskt aldrig vad som händer, menar jag), så lutar det garanterat åt att jag drar i vår. I februari någon gång. London, Irland, Paris, Madrid... New York i tre månader på turistvisum? I guess we'll see.

Ljusglimtar

Alright. Så humöret är inte speciellt mycket bättre, men beslutsamheten har växt sig starkare. Jag ska jävlar i mig vare sig bli deprimerad eller ge upp. Inte än. Inte nu.

Hos föräldrarna i Linköping. Efter minitripp till Småland. Fort gick det. Jag behöver en bil. Eventually. Trevligt var det också.

Igår var Sabina och jag på julmarknad på Ekenäs Slott. Lite enbärsmust, hemmagjord kola, Irish Coffee-marsipan och hjortronsylt från Hälsingland senare. Mums. På kvällen bar det av på promenad för att titta på Vinterljus. X antal ljusinstallationer sätts upp överallt i stan för att lysa upp tillvaron. Bland annat chandaliers i glasbubblor hängandes i träd. Very cute. Avslutade kvällen med att dricka vin med min mor.

Idag har jag tränat och försökt göra något åt min vintertrötthet och mitt allmäntillstånd genom att käka leverpastej (misstänker delvis järnbrist), ta vitamintabletter och äta frukt. Jag har också kommit till insikt med vissa saker. Bland annat måste jag börja boxas igen. På allvar. Det är den enda träningsform jag någonsin njutit av på riktigt - så varför inte ta det till sig? Imorn blir det läkarbesök, följt av lunch (= crepes med chèvreost, ruccolasallad, valnötter och honung - my all time favorite) med Martin and then god knows what.

Ikväll ska jag ta mig ytterligare en promenix. För vi missade nämligen de gigantiska, upplysta hönsäggen i ett bo igår. Och de såg onekligen spännande ut i dagens lokaltidning.

Kyla, nålar och sympati

Imorse hade jag ställt klockan på 06.00. Lyckades ta mig upp 06.30 och runt 07.15 stod jag i kö till Vaccinationsbyrån. 08.20 kom jag runt hörnet till ingången och med tio pers före mig i kön meddelade de att dagens dos var slut.

[DET HÄR ÄR SÅ TYPISKT JUST MITT JÄVLA LIV OCH DET BORDE JAG FAN KUNNA HA RÄKNAT UT I FÖRVÄG!]

Jag frös så det var inte klokt och cyklade upp till Akademiska Sjukhuset för att ta de där eländiga blodproven. Efter endast 30 minuters väntan (och ett garanterat resultat) var det min tur. Darrandes som ett asplöv förklarade jag för sjuksyrran att det här inte direkt är det bästa jag vet. Och där, äntligen, kom sympatin. "Men din lilla stackare!" utbrast hon ömt och och tittade på mig som om jag vore en dyngsur, flämtande kattunge. Och jag orkade inte ens låtsas vara 25 längre, utan tog tacksamt emot där jag låg och skakade på britsen (visserligen minst lika mycket på grund av kylan som av rädsla).

Det gick bra. För att jag gav mig sjutton på det. [Och för att sjuksyrran var ganska snygg och man behöver ju inte överdriva sin barnslighet i sådana situationer...]

Jag funderar på att se det som ett tecken från Gud att jag helt enkelt inte ska vaccinera mig. Men det tyckte varken min moster eller den snygga sjuksyrran var en bra idé. Hmpf!

I eftermiddag: jobb. Imorn: Fyrishovs relaxavdelning med Snoffsan. Mmm.

En enda lång jävla klagosång

Jag minns inte senast jag mådde så pissigt utan att ha någon som helst anledning till det. Det känns verkligen helt absurt.

Ja, det är november. Dessutom är jag konstant trött, jag fryser, jag är vad som känns som fullständigt oälskad, jag råkar ha mens (vilket kanske förklarar hela grejen), jag har absolut noll motivation till att skriva uppsats och kan inte komma på en enda anledning till varför jag borde slippa. Snarare varför jag absolut måste. Nu! Och det enda jag egentligen vill är att gå i ide och vakna upp i en ny stad med ett helt nytt liv någon gång i mars.

Så ser det ut. Men eftersom det inte fungerar så bra i praktiken (really?) så sitter jag här och tycker synd om mig själv istället. Något så vansinnigt synd om. Och vill bara ha någon som klappar på mig. Helvetisk, patetisk jävla closure nu igen. Ska det fan aldrig ta slut?

Utöver det så måste jag gå och ta blodprov senast torsdag och borde faktiskt ta den där jävla svininfluensasprutan. Just in cases. Men att behöva ta blodprov är illa nog och jag kan inte ställa mig i en random kö i flera timmar för att frivilligt göra något som jag har varit livrädd för i hela mitt liv. För tror ni att det finns tid för empati bland de stressade (och säkerligen den mer inkompetenta av personalen) massorna på campus? Knappast. Och jag fixar det inte. Tragic, but true.

Igår måste ha varit den värsta dagen sedan jag var 17 eller så. Eländigt väder. Hemskt humör. Började nästan gråta 14 gånger innan lunch. Hur mycket läskiga alkoholister som helst. Att jobba måndagar kl. 10 är sannerligen inte jätteroligt. Lagerpass tills man skär sig och får ont i ryggen. Och en jävla karl som inte kan sluta vara vare sig trevlig eller charmig som ett as. Jag önskar verkligen att han vore ett stort jävla svin. Tror att det hade varit något lättare då. För som det är nu är han någon (med ett par av världens finaste ögon) som bara inte vill ha mig. Och det gör fortfarande ont...

Dessutom är jag ovanligt ful för tillfället. Om ni hade missat att jag låter som en bortskämd 5-åring, menar jag. Så vet ni det nu.

Imorn ska jag se till att fixa blodproven. Sedan jobba. På torsdag ska jag ta med mig Sofia och gå på relaxavdelningsspa. Några ansiktsmaker, hårinpackningar, bubbelpoolsbad och lite ångbastande senare kanske mitt humör ser annorlunda ut? Jag hoppas det. I synnerhet som jag ska åka ner till Småland för att fira en ganska sen Halloween på fredag (dags att googla fram vilket litterärt spöke man ska klä ut sig till!) och sedan vidare hem till Linköping därifrån. Mina föräldrar ska få klappa på mig. Och ett par av mina vänner ska få ta med mig på julmarknad på Ekenäs Slott. Jag älskar mina vänner. Det är fan synd om alla just nu.

Hello world

View from the top...

Tinkan skymtar i bakgrunden

My precious, precious cat

Vilken jävla muntergök man är, alltså

Fina barskåpet har fått en ny plats på väggen

What could possibly be wrong with this picture...?

Ute i kylan. Brr

Nyfikna Tinkan

Tillbaka i civilisationen! Äntligen och Hallelujah! Jo, faktiskt. Jag blev alldeles skogstokig däruppe i ingenstans. Dum som man är trodde jag att det skulle gå över på ett par dagar, men icke.

Det har varit en busy höst och att plötsligt hamna mitt i mörkret, utan vare sig TV eller internet var inte det lättaste. Skönt, emellanåt, men det är sanslöst bekvämt med teknik. Jag har till och med fuskat och surfat via mobilen någon gång (läs: varenda jävla dag utom en). Fick jag något skrivet då? Jovars. Lite grann, men knappast så mycket som jag hade hoppats på. Är inte tillräckligt stressad för att kunna prestera till fullo än. Men snart så.

Här och nu så njuter jag hur mycket som helst av all slags modern teknologi. Såg minst 10 b-kändisar på vägen hem (någon bonde som sökte en fru förut och Daniel från gamla Skilda Världar bl.a. Det ni!). Trist bara att snön stannade kvar uppe i norr. Här regnar det istället.

Imorn blir det till att jobba heldag (inklusive provning) och sedan anländer både Sandra och Stillis till Uppsala. Jag ska jobba en liten sväng på lördag också, men lite partajande och umgänge ska vi väl lyckas klämma in däremellan.

Heldag på måndag också (!), följt av en sista minuten-beställd provning av champagne, Cava och mousserande viner för en teknolog-sektion på nation. Bör därför sätta mig ner och lista ut vad de ska få dricka, de små liven. Good times!