En enda lång jävla klagosång

Jag minns inte senast jag mådde så pissigt utan att ha någon som helst anledning till det. Det känns verkligen helt absurt.

Ja, det är november. Dessutom är jag konstant trött, jag fryser, jag är vad som känns som fullständigt oälskad, jag råkar ha mens (vilket kanske förklarar hela grejen), jag har absolut noll motivation till att skriva uppsats och kan inte komma på en enda anledning till varför jag borde slippa. Snarare varför jag absolut måste. Nu! Och det enda jag egentligen vill är att gå i ide och vakna upp i en ny stad med ett helt nytt liv någon gång i mars.

Så ser det ut. Men eftersom det inte fungerar så bra i praktiken (really?) så sitter jag här och tycker synd om mig själv istället. Något så vansinnigt synd om. Och vill bara ha någon som klappar på mig. Helvetisk, patetisk jävla closure nu igen. Ska det fan aldrig ta slut?

Utöver det så måste jag gå och ta blodprov senast torsdag och borde faktiskt ta den där jävla svininfluensasprutan. Just in cases. Men att behöva ta blodprov är illa nog och jag kan inte ställa mig i en random kö i flera timmar för att frivilligt göra något som jag har varit livrädd för i hela mitt liv. För tror ni att det finns tid för empati bland de stressade (och säkerligen den mer inkompetenta av personalen) massorna på campus? Knappast. Och jag fixar det inte. Tragic, but true.

Igår måste ha varit den värsta dagen sedan jag var 17 eller så. Eländigt väder. Hemskt humör. Började nästan gråta 14 gånger innan lunch. Hur mycket läskiga alkoholister som helst. Att jobba måndagar kl. 10 är sannerligen inte jätteroligt. Lagerpass tills man skär sig och får ont i ryggen. Och en jävla karl som inte kan sluta vara vare sig trevlig eller charmig som ett as. Jag önskar verkligen att han vore ett stort jävla svin. Tror att det hade varit något lättare då. För som det är nu är han någon (med ett par av världens finaste ögon) som bara inte vill ha mig. Och det gör fortfarande ont...

Dessutom är jag ovanligt ful för tillfället. Om ni hade missat att jag låter som en bortskämd 5-åring, menar jag. Så vet ni det nu.

Imorn ska jag se till att fixa blodproven. Sedan jobba. På torsdag ska jag ta med mig Sofia och gå på relaxavdelningsspa. Några ansiktsmaker, hårinpackningar, bubbelpoolsbad och lite ångbastande senare kanske mitt humör ser annorlunda ut? Jag hoppas det. I synnerhet som jag ska åka ner till Småland för att fira en ganska sen Halloween på fredag (dags att googla fram vilket litterärt spöke man ska klä ut sig till!) och sedan vidare hem till Linköping därifrån. Mina föräldrar ska få klappa på mig. Och ett par av mina vänner ska få ta med mig på julmarknad på Ekenäs Slott. Jag älskar mina vänner. Det är fan synd om alla just nu.