100 % aktiv

Min röriga vecka går mot sitt slut. Fast det rörigaste återstår väl.

Imorn ska jag först till universitetet och ha seminarium om ordflätor och semantik. Sedan hem. Stääääda. Tvätta. Plugga. Satslösningar och positionsscheman. Sammanstrålning med brorsorna på stan för att köpa presenter. Fotokollage-tillverkning. Skyltskrivning. Provsmakning av vita viner och lax. Cateringmat skall hämtas. Bord och stolar ska iordningställas. Etc. Etc. På lördag sker 'resten' så att säga. 07-03, minst. Och full aktivitet hela tiden.

Ja, om ni missade mitt senaste inlägg. Mamma fyller 50. Greatans. Dessutom ska jag sova på soffan...

Pga. nackspärr (gud, vad jag avskyr det!) har jag inte lyckats träna så mycket som jag skulle ha velat i veckan, men det kommer bättre tider. Måste fundera ut ett sätt att kommunicera med mig själv i sovande tillstånd, så att jag kan vinkla nacken rätt när det behövs. Hm...

Däremot känns tentaplugget ganska bra. Jag förstår en hel del. Har dock fortfarande lite smått panik över återstående delar, men vi har ju alltid nästa vecka...

Jag har blivit van...

Trött och bakfull. Bakfull och trött. Och självklart har jag endast mig själv att skylla...

Helgen har varit ett enda virrvarr av människor och släkt och kalas och fester. Det var roligt, men mest stressigt. Igår kväll var jag alldeles slut. Och så gick det som det gick också. Hm.

Veckan kommer att bli ett enda virrvarr av lektioner, eftermiddagsplugg, träning, jobb och föreberedande av min mors 50-årsfest, som äger rum på lördag. Det lär komma hur mycket folk som helst och ska kort sagt bli jätteroligt.

Schlager blev det också, mitt i festyran, och helt enligt mina förutspåenden så vann The Ark och Marie Lindberg. Ola Salo är min drömprins; en av de få. ;) Men om jag får Megan Mullally, så skänker jag honom gladeligen till Hanna. Ha.

På torsdag får jag ÄNTLIGEN lön och går från fattiglapp till nyrik. Tack och lov. Inte en dag försent heller...

Ungefär tio dagar kvar till första tentan på nya kursen. Läskigt, men intressant. We'll see.

Chesús

Det var jobbigt med begravning, så det är skönt att det är över. Nu är jag sjuk. Förkyld. Och nyser absolut hela tiden. Och orkar definitivt inte plugga. Alls.

Vill gå på Box imorn, men måste vänta och se hur jag mår. Suck. Tänker i alla fall låsa in mig på Biblioteket. I många timmar. Vi får se hur mkt jobba det blir. Förra veckan var ganska galen.

Sedan smider jag planer bakom folks ryggar. Endast för att få dem att må bra. Det hela slutar med att jag själv förvandlas till ett nervöst litet vrak, som inte kan fokusera för fem öre. Fick lite för besväret trots allt. Men jag vet inte om det var värt det...

Here comes the sun again...

Ibland är jag bra. Som när jag i tre dagar har lite lätt panikångest över att förmodligen ha ställt mig i Uppsalas bostadskö på toook för sent, och sedan upptäcker att jag redan har stått i kö, i den bästa kön, i ÖVER TVÅ ÅR (!). Livet blir liksom värt att leva - tio gånger om.

Dessutom har jag fixat mitt LIU-kort - och gymkortet; meaning, Lina och jag går på Body Jam imorn kväll. Och shakar loss. Greatans, vad bra.

Och. Stillis fick mig att införskaffa finfint software. Me love you. Loads.

Till sist. Jag har pluggat. Förstår nästan precis allting av nya delkursen. Känner mig mäkta intelligent, faktiskt. Ha. Även träffat väldans trevliga människor. Que hablan español. Sí, es verdad y claro que me gusta. Mucho.

Jobbar mycket också. Dvs. tjänar pengar. Och kan nog hoppas på en andra tripp till Brighton ("Brighton är världens gaystad, kan jag locka dig med!!" - citat från hets-sms. Hehe) i vår och förhoppningsvis även New York i sommar.

[Det finns en litet grått moln på min nästan blåa himmel. Det stavas begravning.]

Never say never

Det gjorde jag. Senast igår sa jag "Nu kan ingen mer dö; det är fullständigt osannolikt." Sedan vaknade jag upp imorse och råkade läsa dödsannonserna i lokaltidningen. Min exbästis (som jag praktiskt taget bodde hos mellan 5:an och 7:an, då jag hade hästen där) pappa har dött i cancer. Uppvaktade honom på födelsedagen precis innan jul och är glad över det.

Nu ska jag vara alldeles tyst angående vad som lär hända framöver. Lita på det.

(Har åtminstone börjat plugga igen. Grammatik, textanalys och språksociologi. "It's fun, said she." Ha. Satsdelar står på schemet och nej, det är inte subjekt och predikat och sånt man lärde sig på mellanstadiet; det är ungefär 27 ggr mer förvirrande än så. Och jag njuter. Än så länge. )

Allmänt mörker

Jag är så bitter att en dödsdom och ett besked om 6 månader kvar att leva faktiskt skulle kännas ganska skönt.

Då skulle jag kunna 'snabbgöra' allt det där som jag vill och överlag bara slippa bry mig. Jag skulle flytta till New York och köpa en vindsvåning för mina besparingar. Sedan skulle jag skaffa mängder av kreditkort och börja spendera. Who cares, when I won't be around to pay it back? Jag skulle börja skriva en bestseller, så att min stackars familj får något i gengäld att betala mina skulder med. Även dricka goda viner och ge mig ut och rida. Slutligen... Hm... Försöka umgås så mycket som möjligt med mina nära och kära. Om de inte dör först, vill säga. Det verkar för tillfället vara en ovanligt nattsvart trend...

Om jag ville, skulle jag kunna räkna upp fem personer som har dött de senaste 2 veckorna. Och en person som nästan har gjort det 2 ggr.

Dessutom är det bara 4 weeks and counting. Och jag vet inte om jag klarar 40 år till.

Life's a bitch like that.

L/M

Älskad, saknad

Jag sitter och funderar över när jag egentligen ska lära mig att det inte finns några garantier. Att livet helt enkelt gör som det vill och det enda man kan göra är att lära sig att klara av det. Att människor man älskar och vill behålla förr eller senare försvinner och att det inte spelar någon större roll hur mycket man än kämpar emot. Och att sanningen inte alltid ser likadan ut.

Mitt stora problem är lättkonstaterat. Jag faller för fort. På alla möjliga sätt, för flera olika människor, men det är alltid samma sak. Jag träffar någon och blir påverkad. Oftast ser jag till att vi socialiserar, sedan kommer jag på mig själv med att börja drömma. Ibland på tok för långt bort. Det händer att personen i fråga blir en del av mitt liv en längre stund. Mestadels sker motsatsen och jag blir mer eller mindre förkrossad – varje gång.

Det behöver inte vara förälskelser. Då och då är det nära vänner, bekanta eller potentiella själsfränder. Och saken är den att jag sitter mest och suckar över förlusten istället för att försöka återuppta kontakten. För i vissa fall vet jag mycket väl att jag skulle kunna. I de allra flesta fall känns det bara inte möjligt. Det har gått för lång tid. Motiveringen till varför är inte rillräckligt stark. Riskerna är på tok för stora.

Alla har de gemensamt att jag så hemskt gärna vill ha kvar dem i mitt liv. Permanent. Länge. För alltid. Men det sista jag vill göra är att bita mig fast som en annan piraya. Det är helt klart bland det värsta jag vet; att framstå som efterhängsen och behövande. Hellre spelar jag teater och låtsas vara världsvan. Och har därför också ingen annan än mig själv att skylla.

Jag börjar inse att det inte fungerar i längden. Människor kommer och går. Ytterst få består.

Allting skulle bli bra mycket enklare om jag bara kunde hålla folk en armslängd bort tills dess att dem försvinner. Att vara känslomässigt kylig – ytterligare något bland det värsta. Nå. Dessvärre mer än nödvändigt.



Älskad, saknad

Malin, min själsfrände. Sirkka, min ängel. Eva, min inspiration. Lina, mitt hopp. Karen, min förhoppning. Sari, min uppmuntran. Johanna, min barndomsvän. Kerstin, min glädje. Ansa, min motivation. Jody, min kompanjon. Grace, mitt skratt. Sofie, mitt leende. Danny, min darling. Maria, min partypingla. Sharon, min vinpimplare. Davina, mitt hysteri. Tesse, min galenpanna. Emma, min crush. Rebecka, min hypokondriker. Och så M, mitt det mesta.

+ Farmor + Farfar + Mormor



"And you can’t fight the tears that aren’t coming. When everything feels like the movies. Yeah, you bleed just to know you’re alive!"

Vila i frid

Barbro Helena (f. Ädel)



* 20 september 1933

+ 8 januri 2007

Numb

And there are no words.

Morr

Jag hatar CSN. Grönjävligt mycket. End of story.

Christmas wishes

I just thought I'd wish you all...

A Very Merry Christmas,



And later on, also a bloody fabulous Happy New Year!




(Hope you enjoy my own, private version of Santa Claus... Mohaha)

Nu är det jul. Och jag åker bort.



See ya.



Love/M

Årets 'hallå vadå?'

Cheesus, hörrni.

Helt oförberedd spenderades kvällen på 60-årspartaj. Jag vet. Det låter hur kul som helst. Inte. Dock. What can I say? Vi vet ju alla att jag inte direkt känner mig felplacerad bland folk i medelåldern. Eller äldre än så. Dessutom var det alltifrån gamla grannar till kompisars föräldrar och klasskamraters farmödrar som hade samlats. Helfestligt. I alla fall efter ett ANTAL glas vin. Och whisky. Och Baileys. Och mer vin. Och ännu mer whisky. Alla 50-åringar är inte leka stela som andra...



Kvällens stora chock var i alla fall när min älskade gamla dagmamma började prata om min fantastiska väninna (vi är alla från samma gamla håla), som hon tydligen visste allt skvaller om, och jag börjar planera att mer eller mindre meddela min egen ställning i frågan. "Men det vet jag väl att du är gay!" skrattade hon. Varpå jag nästan ramlade av stolen. Inte ett ord om att vara för feminin eller så (som jag pretty much ALLTID får höra), utan bara "duh!" Herregud. "Folk har så mkt fördomar. Ojojoj" gick hon på. 55+! "Vår generation tar ju allting så bra." Um. Ja, du i alla fall. Obviously. Ha. Det var roligt. Jag bara log.



Och fulla blev dem. Och jag med. Fast roligt var det. Massa. J'adore.



Så. Imorn blir det eventuellt årets sista julklappsshopping. Sedan anländer en kompis från London. Hinner knappt träffa henne innan det bär av 'hem' till Hälsingland över julen. Återkommer för att fira nyår i Linköping (!). För första gången ever. Blir nog bra ändå. Eller vad säger ni, tjejer? :)



Och den 21:a januari börjar pluggandet. Och träningen. Och det nya livet. Och blaha blaha. Suuure. Jaja. We'll see.



In the meantime. I bloody love living right now. Seriously. Tings are awesome! Guess that's it.



Mwuaaaa/M

All I want for Christmas...

Haha. Let's not even go there. Or hang on a sec. Let's do.

1. Löööv.

2. ... is you.

3. Snööö.

4. Garantier.

5. Fred på jorden (ja. För att verka snäll och godhjärtad. Fast... jag är ju å andra sidan varken eller. Så det får bli ren och skär sarkasm. *does a little dance*)



Hoho. Vilken lista.



F ö svimmade jag på jobbet förra veckan. Och blev sjuk på jobbet igår. Och var hemma idag. Fick nackspärr. Och ska jobba igen imorn. No matter. I need the money, folks. Bläää.



De närmaste veckorna (i en enda röra);



Jobb. CSN-samtal. Möten med människor. Julmiddag med jobbet. Luciafirande och julklappsbyte med flickorna. Släktparty. Morbror som fyller år. 25-årsfest. Inflyttningsfest. Glöggparty. Fattömning på HG. Jobblunch. Släktmiddag. Och ja, sedan är det förhoppningsvis jul.



(Föresten sker 6 av ovanstående saker på en och samma dag. LYCKAD PLANERING! Suck)



Egentligen mår jag bara bra. Tror jag. En aning förvirrad för tillfället, bara.


Whatever.

Update

Puh. Where to start?

Umm... Helgen efter den jag senast skrev om var absolutely fabulous. Mina tjejer kom ner från Sthlm och vi var en herrans massa folk som var ute och festade den fredagen. Ett fåtal mindre roliga incidenter förstörde tack och lov inte kvällen. Jag turistade hela lördagen och ägnade kvällen med att bitvis gapskratta och bitvis försöka (vilket misslyckades rätt så gravt) dölja min enorma tävlingsinstinkt vad gäller sällskapsspel. Söndagen spenderades på Ekenäs på julmarkad ned moder, moster och dennes jobbarkompis (även mina nyfunna yogapolare).



Jobbade som en galning hela veckan. Blev sent omsider övertalad att följa med på korridorsfest i Ryd i fredags och träffade både spanska utbytesstudenter (jag KAN fortfarande prata flytande spanska - det ni! :D ) och en japansk-studerande wannabe-snygging (hoho...). Igår blev det en närapå 4 månader försenad födelsedagsfirning av en kusin. Och så skreeev jag. Äntligen.



Jag är förhoppningsvis ledig på onsdag. Minst. Planerar att vinna alla tävlingar på Rim FM (vem vill inte shoppa upp 10 000 i Paris!?) och ska definitivt börja inse att det snart är jul. På riktigt.



I helgen kan det tänkas att det blir Estocolmo igen. Lördag-söndag. Sabina! Vin, fredag, BK? How about it?



Till sist så ringde exbästisen från forna tider. Vi spelade vårt spel och jag kammade hem segern med minst 1-0. Vi ska dricka vin. Eller vi ska 'höras'. Nåja. Vi får väl se.



L/M

Lycka

Är på fantastiskt inspirationshumör. Sådant man endast får utav ovanligt bra teaterföreställningar och konserter; eller varför inte en korsning av båda. Dessutom med favoritskådespelerskor etc. Man blir glad. Man smittas av deras glöd. Man vill bara skriva. Och leva. Tack, min älskade Marika. Du är helt jävla otrolig. Hoffsten var lika bra som vanligt. En riktigt 'Rockens kvinna'. Men ack, Karin Wistrand. Sååå läcker. Och grönjävligt bra. Till och med min pappa var grymt impad. En riktigt lovely evening, kort sagt.

Som för tre sekunder förbyttes i avundsjuka. Väninnan meddelar out of nowhere att hon ska till NYC IMORN. För att ragga utbytesplatser på universitet. Sedan minns jag vem jag flörtat med i ett antal timmar och lyckas hyfsat lätt (nåja...) skaka av mig det. Jag ber hastigt om hjälp med att hitta lägenhet i Stockholms innerstad. "Här, maila honom" blir svaret. Så det gjorde jag. Haha. Let's pray some more, shall we? :) Nu ska jag bara hitta jobb också.

Och min laptop är äntligen hemma från servicen. Har 1300 saker att ominstallera, men jaja. Det får gå. Imorn. Eller så.

Har shoppat i helgen. Sprang på yoga förra veckan - efter mina 10 h-dagar. Var ganska slut i fredagskväll. Träffade underbara Hulda i lördags, som ringde och bjöd in mig på samma fest som förra året. Ska jobba igen på tisdag. Och är, som jag nämnde, enastående inspirerad.

Lovely weekend

Jag vet i fasen om det inte blir Sthlm tillslut, alltså. Vilken stad! Jag får omedelbar storstadskänsla (saknar naturligtvis New York ännu mer) och frågar mig själv varför jag i hela fridens namn bor i lilla Linköping. Om än tillfälligt. Jag hör inte hemma här längre.

Åkte upp i fredagseftermiddag. Började med att för sista gången avgöra min överlevnad i kategorin 'plågsamma gamla minnen'. Nobbade erbjudande om att gå på Café Opera och träffa Westlife (herregud, why should I? Snälla lilla älsklingen, tänk efter nästa gång) och begav mig ut på stan för att shoppa gigantisk rosa enhörning med glitterman till 3-åriga kusinprinsessan, som firades på söndagen.

Åt middag med härliga, blivande journalistväninnan, som fått praktikplats på Expressens nöjesredaktion, och informerade henne sedan om vem Persbrandt är (hon vet, ironiskt nog, ingenting om kändisar). Kvällen slutade med (på tok för mkt) vin och oändliga samtal, om alltifrån sex till politik.

Shoppade i lördags, mötte upp väninna nummer 2 och åt trerätters i Täby. Spenderade natten på Odenplan och söndagsmorgonen med att kommentera reprisen av 'Bonde söker Fru'. Pratade sedan spanska resten av eftermiddagen och önskade att jag också passade i rosa. Presenten var i vilket fall en strålande succé; komiskt, med tanke på att jag inte vet ett smack om barn. Jag tänkte 'om jag är tre år och älskar rosa, vad vill jag ha?', varpå pollen kom som en uppenbarelse.

Till råga på allt så är jag ledig idag. Och nästa helg kommer, om möjligt, bli nästintill lika bra som denna.

Jag är föresten en idol. För somliga. Skrattretande, men sant. Ganska stolt. Och full i skratt.


L/M

Inte nu; sedan

Har bestämt mig? Uppsala? Nej, nej. Nu har jag bestämt mig. Hoho. Säääkert, men what the hell. Det blidde inte Uppsala. Eller det blir inte. Utan Göteborg. Hm, ja. Sthlm är dyrt och bo i, men framför allt ingen studentstad. Dessutom är Götet Sveriges flatstad. Mohaha. Bra, bra.

Har förmodligen mailat med varenda studievägledare i hela Sverige (det var en lätt överdrift, eftersom det i själva verket är ca 6 st, dock flera ggr per styck). Bolognaprocessen har både förstört och räddat mina nerver. Det blir en kandidatexamen med spanska som huvudämne, för att sedan gå en masterutbildning i översättning. Det finns endast i Göteborg och Sthlm. Uppsalas version skulle innebära en väntan på just spanskaöversättning till hösten 2011 och det kändes faktiskt lite väl... idiotiskt. Så är det. Och det börjar kännas jättebra. Hösten 2007 känns hyfsat spikad.

Vad jag ska göra i vår är dock fortfarande lite av ett mysterium. Jag tänker London och jag tänker Stockholm. Den som lever får se.

Har spenderat hela helgen i Hälsingland. Lovely. Och med nyladdade batterier. Absolut. Nästa helg blir det huvudstaden. Väninna 1, väninna 2, eventuellt väninna 3 (4?) och så ska jag nog hem och prata spanska med ingifta, peruanska mostern. Nu när jag kan, menar jag. Weee. Sedan får vi se om jag går emot mig själv och mina principer igen. Det är väldigt troligt. Vi får se vilket utslaget blir.

Och nya mobilen hade en nära döden-upplevelse, men klarade sig utan komplikationer. Puh. Datorn, som varit på service i två veckor (!), har dock en trasig dvd-spelare, som skall ersättas med en ny (för endast ett par tusen - aren't I the lucky one? *rolls eyes*) innan den får återvända hem igen. Jaja, så kan det gå.

Ska inte jobba precis lika extremt mycket denna vecka som förra, men en hel del blir det. Framför allt blir det tidiga mornar. Därav sängdags precis nu.

L/M

"Maud och Grabbarna"?

Allting handlar självklart inte om politik (speciellt inte efter valrörelsen, kan man tycka), men... Det här var bara lite småskoj.

Aftonbladets småsatiriska journalist har försökt lista ut vad Alliansen egentligen tänker.

I huvudet på;

Maud
Leijonborg
Göran Hägglund
och Freddan

Det om Maud och Reinfeldt var bäst. Och så Görans förstås... :)

För övrigt så är jag trött och har träningsvärk. Är dessutom på väg för att träna spinning. Strålande... Tack och lov så jobbar jag endast till ca 11.30 imorn. Yay!

Och så känns det som jag har bestämt mig. På riktigt. Översättarprogrammet i Uppsala nästa. Hösten 2007. And in the meantime... Let's just wait and see, shall we?

L/M

Beyond words

'We are all the winners...'

It's way beyond. Och jag var tvungen att ställa in mig på förlust. Annars hade jag fått lov att emigrera. Så stor hade besvikelsen varit. Och var också för fyra år sedan, då jag var för övertygad. Nu förstod jag ingenting förrän Reinfeldt plötsligt presenterade sig som statsminister. Hoppsan och hejsan. Tror jag pratade i tre telefoner samtidigt och skrek i ena luren, var sympatisk i den andra och skrattade i den tredje.

Det var ett lysande val; det gick braaa för Maud och dåligt för Kd och alla partier var halvhyfsat glada trots allt. Och framför allt...

När Göran Persson avgick i direktsändning (efter 12 års lidande), då var jag bara tvungen att gråta lite. Av lycka alltså. Hoppas ni observerade det. Ha.

Så. Ny regering, lyckliga vänner, nya bekantskaper, alla dessa underbara kvinnor och ett nytt, åtminstone tillfälligt jobb, med bra lön och slappa uppgifter, där jag lär mig dricka kaffe utan minsta skvätt mjölk. Jag tror att vi kan konstatera att jag mår ganska så bra. Minst.

L/M


P.S. 'Jag vill INTE byta stadsminister.' Kom igen nu, MUF - sälj kampanjmaterialet till SSU. Dyrt. Mohahahaha.

Dessutom. Fredriks stora idol råkar vara en viss Carola. Kan det bli bättre? ;p

Freddan + Carola = Sant

'Home again, naturally...'

Och har inte förstått det än.

Min väska vägde inte 20 kg, utan 30,5, men incheckningsdamen var så snäll när hon hörde att jag faktiskt bott i Spanien i ett halvår att hon bara lät mig betala för 5. All medsläpad alkohol i handbagaget vägde ju också en del, plus laptopen. Jaja. Det var det värt.

Har redan hunnit dricka champagne, läsa kvarlämnade favoritboken, varit hos frissan, sett på repriser av älskade gamla tv-serier och varit på MUF-fest, trots urgånget medlemsskap sedan fjortistider. Det var faktiskt urkul. Fan, vilka härliga svenska män det finns. Äntligen. Normala, svenska, trevliga, snygga, sansade män. Som inte friar till mig. Lovely.

Imorn ska jag på århundradets inflyttningsfest. Med nyblonderat hår. Haha. Nävars. Bara nästan.

Och min älskade katt är här. Sötare än någonsin. Så jag ångrar mig inte alls. Trots att det är svinkallt.

L/M