Hej då

Matilda är inte här. Hon är hemma. I New York.

Cya.

Mums

Härlig dag.

Upprop. Vi är 3 personer. En fjärde ska läsa vissa delar. Snacka privat lyxundervisning. Jag blir alldeles glad.

Sedan gick jag hem via ICA och handlade god, nyttig mat och hyrde två filmer. Aningens inspirerad av Guldbaggegalan igår. Det blev 'Underbar och älskad av alla' och 'Ett öga rött'. Jag tyckte om båda, men sen senare var klart bäst. Jag log, skrattade, blev arg och grät floder. Precis som det ska vara.

CSN-killen sa att jag kommer att få mina pengar i tid. Och ikväll börjar några av mina bästa tv-program för tillfället. Livet är bara bra.

Progress

Tillbaka i Uppsala. Jag började med att äta en god middag med styrelsebrudarna och sedan var det möte. Våren ser ut att både bli givande, rolig och intressant, med tanke på alla små events vi har planerade. Härligt, härligt.

Nu sitter jag framför Guldbaggegalan och dregglar över Lena Endre. Hon är vansinnigt vacker, men det visste vi ju alla redan. Michelle Meadows hår är inte heller att leka med. Och Katarina Ewerlöf... yummie. Sissela är av någon anledning inte lika otrolig ikväll som jag brukar anse henne vara, men det kan bero på att jag nyligen har överdoserat hennes dvd. Snygg och sprudlande är hon iaf och det räcker mer än väl.

Eftersom jag är en extrem mångsysslare ser jag naturligtvis inte bara på TV, utan surfar, betalar räkningar, gör upp en budget, skriver ut scheman och flygbiljetter och planerar veckan samtidigt. Det känns bra. Imorn, innan Spanska B-uppropet, ska jag springa runt på institutionen och leta rätt på mina tentor. Sedan blir det till att ringa och flåsa både CSN och Handelsbanken i örat; allt för att försäkra mig om att mina skandalösa shoppingplaner ska fungera - på gott och ont....

Jag har en ny resväska. Och känner mig ganska beredd på att ta itu med vad som komma skall. Det må ge både trubbel och problem, djupa suckar och en hel del ansträngning, men framför allt ska det bli alldeles jävla fabulous!

Puh

Nu ska vi se;

Grammatiken - check!

Litteraturen - check!

Och därmed två kurser och 45 hp avklarade på en termin. Not bad. Not bad at all...

Semestertider

And I'm done.

Och det kan till och med möjligtvis eventuellt possibly vara så att jag har lyckats klara av båda två... Även det känns livsfarligt att skriva. Har redan hunnit börja telefonterrorisera min stackars professor, men med tanke på att han inte svarar så går det inte särskilt bra...

Nu ska jag duscha, packa ner min dator och åka hem till Linkan. Nästa vecka ska jag ha 2 möten, påbörja en kurs (vilken den nu blir...) och sedan fly landet.

Mohaha. Later.

Ack, denna positivism...

One down, one to go.

Nej. Jag vet inte hur det gick. Men det är en bra sak - det är oftast när jag känner så som det faktiskt brukar gå bra också. Fast jag vågar knappt skriva det.

Uppsala känns bättre än jag minns det. Vårterminen tycks positiv. Jag får välbekant sällskap på b-kursen och efter ett och annat telefonsamtal insåg jag att jag faktiskt har betydligt bättre vänner här än jag egentligen visste om.

Men det ska bli skönt med ytterligare lite tid i Linkan - och nu med semester och umgänge som främsta punkter på agendan. Jag borde köpa en bra resväska också. Hihi. Hihihi. Sa New York-nörden. Gud. Vad jag är glad.

Trots att jag faktiskt har dechristmasat (hoho...) mitt rum. Det vanliga dödstrista, gråa januari verkar inte lika trist i år. Och jag har rödvin, Loka med ny, fabulous flädersmak och mörk pistagechoklad. Mina grymma Efva Attling-martiniglas är vackert inslängda i inredningen. Och nästa tenta känns, av någon outgrundlig anledning, som en ganska världslig och överkomlig sak.

Läget just nu

Bra saker

* Hillary vann i New Hampshire!
* Birgitta Ohlson sätter knäppa män på plats live i tv4.
* Jag har lyckats plugga ganska mycket.

Mindre bra saker

*Jag måste verkligen klara av de här tentorna...
* Dygnsrytmen är lite förvriden.
* Min hjärna har nog dött.

Gotta love it

2008, alltså. Jag är grymt inspirerad, full av tro på framtiden och känner mig hyfsat genuint glad. Gud. Tänk om man hade vetat det här för fem år sedan eller så.

Jag sitter fortfarande här och pluggar som en gnu inför mina stundande tentor. Och tro det eller ej, men det börjar nästan kännas överkomligt. Missförstå mig inte nu, för det säger egentligen inte så mycket, eftersom det fortfarande ska till ett smärre mirakel för att jag ska lyckas avverka båda två med resultat godkänd. Men jag hoppas. Och det är nästan så att jag börjar tro...

Aha-upplevelserna utlöser varandra och då och då känner jag mig faktiskt riktigt intelligent (ha...), även om hjärnan känns något så vansinnigt fullproppad. Nåväl. Det kan väl aldrig skada, förmodar jag. Dessutom fick jag nyss ett uppmuntrande besked från VHS och det verkar inte som om de bryr sig ett skvatt om att jag ännu inte uppfyllt alla krav för B-kursen. Inne är jag och till och med registrerad och måste visa upp slutresultat senast vid kursstart. Så fort tentorna är skrivna blir det till att ringa till Moderna Institutionen och flåsa dem i örat, kort sagt. Rätta, rätta.

Förhoppningsvis går det vägen, så att jag kan överge landet och bara njuta en stund. Innan det är dags för allt det andra; ny termin, välkomnande av nya studenter, spännande namnbyte, Eva Dahlgren-konsert på Cirkus, födelsedag och eventuellt gemensam storfest. Bara för att börja någonstans. Uppsala i april-maj, med flottracing och Valborg. Sommar. Förutom att tjata på institutioner ska jag efter tentorna ägna mig åt att söka sommarjobb. I år kanske man skulle försöka vara ute i god tid och därmed öka chanserna för att landa något riktigt spicy? Let's hope so.

Nu ska jag återvända till att avsluta minst 100 konjunktivövningar och plugga in 200 verb...

Fantastiska glosor och framtidstro

God fortsättning på er!

Mina dagar spenderas med spanska grammatikstudier och om jag har någon tid över, med att plugga in 1500 glosor (20 av dem kommer på tentan...), bl.a. apurin, mjölkmaskin och två olika ord för tarmar. För att inte tala om piedra pómez, dvs. 'liten sten som används vid hudrengöring.' I djursamlingen ingår havsabborre, muräna och daggmask. Muräna eller 'äcklig jävla ålliknande skabbfisk' som det står översatt i mina papper. Jag bildgooglade och det var inte speciellt roligt. Dessutom var jag på dåligt humör just då. Därför.

Som en bonus fick jag äntligen resultatet på sista engelskatentan. VG, naturligtvis. Ha. Något ska man väl ha för att spanskan har gått åt skogen hela hösten... Nåja. Nästan i alla fall. Eller det återstår väl att se.

Under tiden drömmer jag om Manhattan och känner mig bisarrt inspirerad inför år 2008. Än så länge har det gått 3,5 dygn - and it's looking positive...

Going home

What better way to celebrate the new year than to book a trip back home?

Yeah, that's right. I'm going to New York. On the 25th of January. Back here a week and a half later.

And right now, I couldn't care less about 7000 Spanish words or an entire text book full of insane grammar rules. I have no idea what course I'll be taking in 3 weeks time, but guess what? It doesn't really matter. Because I'm seeing one of my best girlfriends again, for the first time in 2,5 years, and I'm going back. Going home. And the rest of it will work out. Things do.

And I'm so happy. You just wouldn't believe...

Sailing into 2008

Wishes, not resolutions

Less drama

Continued sense of strength

No sudden deaths

Insight

To be able to put life away when needed

To love reasonably

A greater amount of literature

And certainty

Back in the real world

Efter över en vecka av isolering, snö, djur och natur, familj, släkt, hur mycket mat och alkohol som helst (just nu är det självsvält fram till nyårsafton, förutom typ imorn, då det är ytterligare kalkonmiddag med släkten... ughh) och inget tv-tittande, ingen dator, inget internet och knappt telefontäckning har jag landat i den, som jag trodde, välbekanta hemstaden Linköping.

Fel av mig. Hela stan känns ny. Affärer har flyttats hit eller dit, utökats eller helt enkelt spårlöst försvunnit! Detta påverkade dock inte min shoppinglust speciellt mycket, då dagen resulterade i riktiga fynd (en nedsatt Vera Wang-kofta), nyårsörhängen och möjlig nyårsberlock, böcker ("Collected works of Virginia Woolf" - jag var ju tvungen. Att jag redan har allt hon någonsin skrivit, vem bryr sig? Den var vacker och såg gammaldags ut!), toppar och några försenade julklappar.

Så. Imorn blir det umgänge med nästan hela tjocka släkten. Igen eller andra delar av den. På söndag måste jag tentaplugga innan måndagens nyårsafton. Femrätters i Hejdegården med gamla gänget och nya tillskott. Trevliga, snygga sådana, hoppas jag, men man får väl se.

Uppsala känns i alla fall ganska långt borta...

Wishes

Merry Christmas everyone.

And a very happy New Year!

To put life aside

I've gotten over it. Sometimes you just have to.

Sedan hjälper det med vettiga och förstående människor också. De där få som inte är idioter eller fullständigt inskränkta. Framför allt är man faktiskt inte tonåring längre. Thank god.

Tenta imorn. And I'm actually looking forward to it. Sedan tvättning, packning och bye bloody bye to this place. Christmas on the countryside coming up. Lord knows I need it.

“To look life in the face. To know it for what it is. To love it for what it is. And then to put it away..."

And the world spins madly on

Woke up and wished that I was dead
With an aching in my head
I lay motionless in bed
I thought of you and where you'd gone
and let the world spin madly on

Everything that I said I'd do
Like make the world brand new
I just got lost and slept right through the dawn
And the world spins madly on

I let the day go by
I always say goodbye
I watch the stars from my window sill
The whole world is moving and I'm standing still

Fyra dagars partajande. I Stockholm. Lite i Uppsala. För lite sömn. På tok för mycket drama. Underliggande, nästan omedveten medvetenhet. Fördomar från fel håll. Motbevisande med bravur. Vilse i Uppsalas utkanter 04 på morgonen i minusgrader. Psykbryt. Fastfrysna cykellås. Mitt livs första misslyckade tentaresultat. Hemlängtan. Intressanta genusdiskussioner. Makalöst skådespel. Karriärsfunderingar. Numbness. Ledsna vänner. Livsförvåning. För många vackra sånger.

Och många tårar blir det...

Nobel 2007

Det första som slår mig, förutom att det är så oerhört synd att Doris Lessing inte kunde närvara, är att Silvia aldrig har sett så bra ut. Och då pratar jag inte om klänningen, för den tyckte jag faktiskt inte speciellt mycket om, utan om det faktum att hon plötsligt tycks se tio år yngre ut än vanligt. Vad det beror på kan ju var och en sätta igång att spekulera i...

Madeleine är fullständigt stunning som vanligt och Victoria är inte långt efter. Jag gillar Filippa Reinfeldts lila klänning och Petra Nordlunds gammelrosa fluff.

Lyssnade till ekonomipristagarens tonårsdotters kommentarer och ryser. Hon har en high pitch voice som inte påminner om någonting annat. Enjoy watching that interview in your 40's, girl. That's all I'm saying...

Och nu är det Horrace och Ebba Witt. Det var inte speciellt länge sedan jag fick reda på att de är gifta - med varandra - och har fortfarande väldiga problem med att få det att gå ihop. Det känns inte alls som om de platser, med undantag för litteraturen. Men det kanske är det det hänger på, visserligen. Studerade Ebba under middagen och såg minsann både armbågar på bordet och handen framför munnen. Ajajaj. Annars är hon ju rätt snygg... Men det tycker jag nog endast pga. den hårda, dominanta blicken, det galna håret och litteraturaspekten.

Jag är traditionell i många bemärkelser, men inte vad gäller att föredra SVT i alla lägen före allting annat. TV4 har dessutom lyckats klämma in både Bengt Magnusson (vid sidan av Rikard Wolff får han hemskt gärna sitta i ett hörn i mitt hus och läsa högt ut en bok eller så), Anna Lindmarker (åh, yum!) och dödshärliga Carina Berg. Very nice indeed.

Hade velat höra Lessing hålla tal. Det märktes att det endast var forskare närvarande, om man säger så. Hehe. Ida Falk Winblad var tveklöst kvällens fläckfria solist och jag älskar att Albert Fertes väldigt franska fru under en intervju pratade så pass långsamt att jag förstod nästan allt hon sa. Ibland är det bra med åtta års franskstudier...

Är i alla fall väldigt nöjd med min avslutade juridikuppsats. Och snart ska jag stänga av tv:n och dyka tillbaka in i 'No tears for queers' - Johan Hiltons berättelse om misshandlade bögar. Den är hemsk och viktig. Läs!

A classic Christmas Weekend

Ni får ursäkta kvaliteten. I don't do pics.

Sömnbrist, tenta, konsert, trerättersmiddag och långa shoppingdagar sure can be exhausting...

Mamma och jag checkade in på hotellet i lördagseftermiddag och begav oss sedan ut för att hälla i oss kaffe och handla julklappar. Det blidde inga julklappar, men väl ögongodisspanande på NK. Tänk om man ändå vore 1,65 lång, hade A-kupa och storlek 37 i skor...

Efter ombyte begav vi oss till Hovet och hamnade bredvid mycket trevligt medelsålderspar. Fantastisk mat. Förvirrade kypare och servitriser. Fast väldigt trevligt.

Det var första gången jag såg Carola live sedan vintern 2003 och hon körde öppningsnumret från 20-årsjubileumsturnén - underbara 'Mitt i ett äventyr' i svassig jazzcabaretstil. Och sedan fick jag äntligen höra U2s 'In the name of love' live - något jag velat sedan jag såg klippet från år 2000 på nätet. 'Go tell it on the mountain' fick de allra flesta att ställa sig upp och svänga med, men sedan blev det tyvärr på tok för mycket ballader och julsånger. De gör sig bäst på skiva, där någon kan redigera bort det mest banala.

Ja, jag vet. Att hon är som hon är. Och att det på något underligt vis är aningen charmigt. Men jag önskar i alla fall att hon kunde hålla sig till just det som hon gör så vansinnigt bra. End of story.

Jan Malmsjö är f ö betydligt bättre än Tommy Körberg. Han sjunger fantastiskt och är inte alls lika slemmig och katig, utan riktigt söt. Att han dessutom är gift med härliga Marie Göranzon skadar ju inte precis. Mikael Nyqvist som konfrencier var helt okej, men varför i hela fridens namn, med Malmsjö närvarande och allt, skulle han till att läsa julevangeliet? Rösten tycktes sarkastisk och halvengagerad och det stämmer inte alls.

Kvällens 'höjdpunkt' - självaste Liza Minnelli - var riktigt häftig att se in real life. Hon var gammal, lite koko och borde inte ha försökt sig på de höga tonerna (det var länge sedan jag hörde något så falskt), men när hon inte gjorde det sjöng hon helt okej. 'New York, New York' var givetvis bäst och mamma var till och med lite starstruck.

Det var jag också. Har aldrig i hela mitt liv sett så mycket kändisar på en gång. Mamma råkade nämna i förbifarten under dagen att hon hade sett Rikard Wolff tidigare i veckan när hon var i Stockholm. 'Åååhh' suckade jag. När besökte toaletten under middagen går han plötsligt förbi och han ler. Och jag ler. Och allting är magiskt. Sedan går han fram och kramar Lars Wallin. Och försvinner igen endast för att återkomma med den yngre pojkvännen. Efter honom kommer Peppe Eng. Jag återvänder till bordet och blir senare ivägskickad till baren för att köpa mer champagne. Bakom baren, på läktarens första 2-3 rader, observerar jag Christer Björkman, Pekka Heino och Erik, Sanna Bråding, Anna Skipper, Louise Hoffsten och Katarina Ewerlöf. Jag ler ännu mer och går tillbaka.

På väg ut efter galan är det ännu värre. Var och varannan människa känns igen, men man hinner knappast konstatera vem som egentligen är vem. Roligast var nog ändå att bli tillknuffad och få ett 'f'låt' är Bert Åke Varg (Gustav i Rederiet/Ugglan i Hedvigs ABC) och att bli frågad om vägen ut av Blossom Tainton.

Ja. Jag är en nörd. En stor en.

I söndags var vi helt slut, både mamma och jag, och sprang runt på stan smäck hela dagen. Jag shoppade julklappar, men det var ungefär allt, förutom några böcker. Kvällen spenderades hos Malin, i förorten. Det var mysigt, nostalgiskt och ögonöppnande. Och jag fick gosa med katter. Sedan åkte jag hem. Och sov. Många timmar.

Nu är det måndag. Nobelmåndag. Jag ser på Nobelreportage och skriver juridikuppsats. Det är skönt. Om det bara kunde börja snöa också...

Done and finally!

Ytterligare klarad tenta (eller...?) och så detta! Det hade jag faktiskt inte kunnat tänka mig. Misstänkte att hon skulle vägra kommunicera fram till sin död, faktiskt. Men där ser man.

Lättnad

Efter att inte ha varit i kontakt med folk på över två dygn (live, alltså) anlände jag aningen groggy till dagens tentafrågestund. Inte hade jag ätit något heller. Sedan blev det en lussebulle. Och på vägen hem handlade jag minsann, så nu äter jag mat.

Frågestunden kändes positiv, även om allas vår käre Gunnar skrämde upp oss en aning, men sedan lugnade han ner oss igen. Han är för söt. Mig tvingade han med upp på expeditionen, efter att ha fått höra att jag ännu inte fått mitt historiaresultat, och hör bara: Jag blev godkänd. Jag fick till och med VG på Sydamerikadelen. Det är en snäll lärare, kan vi konstatera, för så hade det inte sett ut om jag hade rättat den själv...

Är aningens peppad inför imorn nu, även om jag vet hur stor risken är för att man klantar till sig på detaljer. Jag ska bara se till att få det gjort och sedan mina vänner, är det äntligen helg.

Näringsbrist och passion

Mår aningens bättre. Kanske det är som med bakfylla, att allt som återstår är att ta en dusch och hälla i sig en sista (ja, sedan lär det inte ske än på länge...) kopp te? Låt oss hoppas på det. Jag är nämligen dödstrött på det här.

'Det här' inkluderar även den spanska grammatiken och det uschliga julvädret. Usch!

Och det stör halvt ihjäl mig att jag sort of vet vad jag vill, men samtidigt är oerhört realistisk och redan har avskrivit det som en dålig idé. För att det faktiskt ÄR en dålig idé. Mm. Bör definitivt öva mer på det här med att få sunt förnuft och passion att sammarbeta...

Meanwhile. Frågestund på uppkommande tenta imorn. Då ska jag även släpa mig till affären och införskaffa vad som helst annat än glass och te. Tenta på lördag 09-12. Och sedan shopping, lyxhotell och 'A Classic Christmas Night' med Carola och Liza Minnelli.

Not bad. Not bad at all...