Shit pommes, hörrni. Beslutet är tillsvidare fattat. Det blev stort, nytt och med passionen i främsta rummet - just the way it should be.
Nyfikna? Jodå. A change of scenery. Litteraturvetenskap och därigenom ny fil kand-inriktning. På Södertörn (!). Förmodligen vinkunskap på distans från Örebro vid sidan av. Eventuellt jobb på ett nytt Systembolag. I hufvudstaden. Det ni. Jag är ungefär lika överraskad själv. Sitter och blinkar lite förvånat som en kalv som nyss fått syn på en fluga som slagit sig ner på nosen på den, ungefär. Hahaha.
Magkänslan sa klockrent ja tillslut. Trots att det smärtar mig något patetiskt att lämna jobbet. Inte för att det är tack och hej till Systembolaget som gäller, utan för att jag tycker så förtvivlat mycket om kombon av mina kära kollegor. De är underbara och jag kommer att sakna de flesta av dem hur mycket som helst. Men det känns som om peaken är och har varit precis nu och den lär inte fortsätta till hösten. Nya kollegor, gamla som slutar osv. Och man ska sluta medan man är på topp! Så det så.
Men det är inte utan att jag inser att jag lär gråta floder när det väl är dags. Lär behöva varna stackarna först. They won't know what hit 'em. Oh, the drama!
Angående anledningen, eller individen snarare, som stod med på både plus och minuslistan med att stanna kvar eller flytta. Jag har insett att det bästa med hela grejen vore att just kunna spara den som en alldeles underbart charmig, halvknäpp, idiotisk och passionerad liten historia som fick ett slut innan vi hann slå ihjäl eller bli bittra på varandra. Det finns ingen happy ending där. Jag vet ju det. Och visst lär hjärtat brista lite once the jig is up, but a girl's gotta do what a girl's gotta do. I det här fallet tänka praktiskt och på sin egen mentala hälsa. Så är det.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: love is, definitely, not always enough. Och inte heller något som jag tänker ge upp mitt liv för. Man väljer sina strider...
Nog med drama nu. Det är vår. Det är Valborg om knappa två veckor och så många av de jag älskar allra mest ska komma hit och hälsa på. Jag ska mixa ihop dem med nyfunna darlings och vi ska picnica, hälla i oss skumpa och käka jordgubbar i Uppsalas alla parker. Lita på det.
Det finns så mycket att se fram emot. Typ... eh... resten av livet? Jag är trots allt bara 25! Och jag är långt ifrån färdig. Trust me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar