Det var den emotionella tonåringen här igen. Idag skiner solen så livet (och alla uppkommande beslut) känns lätt som en fjäder.
Inatt kunde jag för mitt liv inte sova. Men efter ett långt samtal med en av de finaste brudarna i hela världen så känns det hela ändå rätt okej. Förvirrat, ångestladdat, något besvärligt och omvälvande, men också vettigt, nyttigt och ganska kul.
Ska jag röra på mig? Ska man tänka praktiskt, lättsamt och ekonomiskt framför allt, eller bara hoppa och gå på passionen? Bara att skriva sådär får mig att inse ett och annat. Jag är nämligen vare sig praktisk, lättsam eller ekonomisk och passion är, enligt mig, det absolut viktigaste på denna jord.
Jag älskar mitt jobb. Jag har hur kul som helst ihop med mina kollegor. Men jag är rastlös, uttråkad och väldigt less på den här staden rent generellt. Motivationen till att plugga vidare här känns alldeles urblåst. Och klarar jag verkligen av att bo som jag gör mycket längre än så här? Jag vet inte.
Ytterligare en november i Uppsala ger mig ont i magen. Tanken på att sluta på jobbet, å andra sidan, får mig nästan att börja böla. Så vad göra?
Jag planerar, så långt det bara går, att lyssna på magkänslan. Den har redan tagit ett beslut åt mig och nu väntar jag på vidare instruktioner...
Under tiden: jobb, motion, solsken och samtal med vänner. Föräldrarna är för en gångs skull uteslutna från ekvationen. Det här är någonting jag måste klara av alldeles själv.
1 kommentar:
Förstår att du har beslutsångest för vad du ska göra i höst. Jag har också lite ångest och för mig är alternativen betydligt färre och innebär inte alls samma omställning som för dig. Hoppas din magkänsla leder dig på rätt väg!
Skicka en kommentar