Symptom och nerver

Jag sitter här och väntar på att jag ska spy/få diarré. Om ca 30 min kan jag sluta oroa mig över det, för då har det gått 3-4 h, vilket betyder att jag inte är överkänslig. F ö så tror jag mig kunna känna spår av trötthet. Och nog har jag lite yrsel? Jag har iaf kommit på ett helt nytt symptom. Paranoia! Hehehe.

Tess och jag pratade/drack kaffe/gick promenad/åt lunch i 6 h. Det var bra.

Jag är ömsom nervös, ömsom själaglad och ömsom jätteorolig. Det är en galet lyckad kombination. Mest beror det nog på att min dator inte levereras förrän 6 september. Det får mig bara att vilja gråta. [Fan. Där ser ni. Jag är lättpåverkad, med snudd på deprimerad, också!]

Ny förälskelse

Tekniknörden i mig har vaknat på nytt. Och mobilcrushen har inte ens lagt sig än...

Sorry, Lina, men det blidde ingen MacBook tillslut. I wish you all the luck in the world with yours, but I found something else. Billigare blev det också! Ja, lite. Det är en olivgrön (egendesignad!) Dell, med avancerad processor (pappa och Anton tvingade mig!), massor med minne och inbyggd kamera. Den specialtillverkas på Irland, as we speak. Det enda molnet på min lilla himmel är att leveranstiden är 7-10 dagar, så jag borde hinna få den precis innan flytten, men det blir knappt.

In på kontot tidigare ikväll kom 7000 spänn. För ett ögonblick hade jag 12 500. Numera har jag 3000 kvar. Men om några veckor tillkommer minst 9000. Ibland är CSN bra. Och sedan också slutlönen, plus semesterersättning and such. Mohaha. Good times.

Imorn blir det fika med min Tess. På torsdag öl med jobbet. På fredag annan catching up. Lördag blixvisit till Uppsala och sedan förhoppningsvis mitt allra sista HG-besök (jag hör hur ni flämtar - och jag menar faktiskt som Linköpingsbo! ;p). På söndag eventuellt en tripp till Söderköping. På måndag ska jag laga mat (!) till tjejerna. På tisdagen och onsdagen och torsdagen ska jag träffa väninna 1,2 och 3. På fredagen ska jag packa. Och sedan är det bara byebye Linköping kvar att säga.

Jag längtar redan. Den är så vacker! Mwaa!

Time flies

Det blidde en liten Siri! Tillslut! 3270 gram och 50 cm! Grattis, gumman. Jag är verkligen hur glad som helst för din skull. Körkort, hund, villa i Gistad (!) och en liten baby - kan livet bli mycket bättre...? For you, I doubt it.

Esperando

Olle (16!) myser med Axel (5) som blir myst med av Angela (4).

Lördagen var fullspäckad. Pajbakning (oroa er inte! Det var mamma som bakade. Jag gjorde sallad), snabbfika (55 min - det måste vara snabbhetsrekord!) med flickorna, turistande i Gamla Linköping och Släktumgänge i Lambohov. Jag pratade spanska och fotade söta små barn (...). Kvällen avslutades med rödvin på verandan och fotbad med gamla foton.

Jag har städat. Och letat rätt på alla mina glas och vuxenprylar på vinden. Nyckeln hämtades igår. Det känns lite läskigt. Och bra. Jag vill flytta nuuu!

Föresten så har Linda Rosing har blivit vald till Världens Sexigaste Kvinna, av ett brittiskt herrmagasin. De kanske var tryckfel? Världens slemmigaste kvinna... Plastigaste. Mest patetiska. Anything goes...

Starkare nu

Jag vaknade lugn. Jag var fortsatt lugn. Jag höll mig lugn. Det hela gick lugnt till. Jag är lugn nu.

Det var ett stort steg i rätt riktning.

Så varför känner jag mig som ett diagnostiserat freak?

Debattdags igen

I Östgöta Correspondenten kunde man imorse läsa följande under 'Kort Sagt'.

"Jag är så trött på alla homosexuella som måste skylta med vad de gör i sängen!" - Lyckligt gift 3-barns mor

Min replik. "Och jag är trött på särskrivande trebarnsmödrar som tror att de är guds gåva till mänskligheten endast för att har lyckats avla ungar. Men vad tjänar det till att meddela det?"

Sedan funderade jag på att signera det '/Ogift, lesbisk barnhatare som älskar oralsex', men det kändes lite väl magstarkt för en lokal morgontidning, så det blev 'To each their own' istället.

Semesterweekend i Stockholm

Stockholm Pride 2007. 50 000 paradare. 500 000 åskådare. Och så jag, två väninnor och en gammal barndomskompis med flickvän.

Jag var på Pride första gången 2004. Då var det läskigt. Då hade jag inte ens kommit ut för min pappa. Sedan var jag på Pride 2005. Och träffade Mian för första gången. Och köpte Smulklubben och Trekant. Fick en kram av Mark Levengood. Vågade dock inte gå i Paraden. Tänk om någon skulle få syn på mig! Nu är det 2007 och jag skiter fullständigt i vem som möjligen kan ha sett mig (inte en levande själ, trots att jag visserligen var klädd i läckert brunt, naturvitt och försedd med glittrande guldörhängen och matchande armband, men vem bryr sig när det finns transor i bikinitrosor med badmössa på huvudet!?). Trots att det känns som om vi missade ca 70 % av paraden, i och med att vi gick i den, så var den helgens höjdpunkt. Tänk att det finns så mkt intressanta människor! Så glamourösa! Så galna! Så modiga! Och tillsammans med dem, självklart och främst, alldeles vanliga människor.

Jag förstår båda sidors argument för och emot Pride, men tror faktiskt att det bidrar till en himla massa bra saker. Jag gick bredvid en typisk företagsledare, iklädd kostym och till utseendet lätt klassad som solklar hetero. Han dansade gatorna fram och viftade med en regnbågsflagga. Sedan tror jag att han blev kär i en, åtminstone dagen till ära, byggarbetarbög. Han var nog en av dagens modigaste. Och där alldeles själv.

Själv flirtade jag med världshistoriens snyggaste småbarnsmamma närmare fyrtioårsåldern (sitt ner, tjejer, så att chocken inte blir alltför stor...), som dock råkade vara gift (med en kvinna!) och sprang på Mian både nu och då. Hon var för söt i sin sjömanskostym, och förutom Christina Schollin (jag fick akut 'Tre Kronor'-nostalgi!) är hon mitt enda kändisspan (!). Eller ja, Pekka Heino såg jag också. Tror jag iaf. Ha.

Helgens slutsats blir att alla läckra kvinnor jag faller för därute bara inte kan vara hetero. I alla fall inte av lördagen att dömma. Det finns helt sjukt snygga människor och minst 10 % borde vara mer lättövertalade än andra...

Dagens Tips/Citat: "Drick inte för mkt så att du blir för full och somnar under en tall och får myggbett på ryggen!" (råd från en viss charmant kvinna till min käre mellanbror)

Dessutom. Ska man tala i tungor med metaforer så ska man se till att göra det ordenligt.

Mamma: Livet är som ett smörgåsbord! Och man vill ju liksom att ens barn ska prova på allting. Och inte bara välja räkorna. Köttbullar är också gott!

Jag: Ehh.

Mamma: Jaa, man kan tröttna på räkor, eller bestämma sig för att bara äta dem utan att smaka köttbullarna.

Jag: Du sa nyss att om det är något du är säker på så är det att jag känner mig själv. Tror du inte att jag vet om jag tycker om räkor eller inte?
Mamma: Joo, men alltså. Köttbullar då?

Jag: Jag väljer inte bort köttbullar helt och hållet, men jag föredrar räkor! Det är bara att acceptera! Jag har egna smaklökar! Tänk om jag var svagare i mig själv. Då hade du tvingat i mig köttbullar mot min vilja!

Mamma: Ät dina räkor, du.

Fan, Sabina. Vi har numera världens bästa kodspråk! Har du sett till den där spontanräkan från stan något mer? Och hur går det med köttbullen?

Jag tänker avsluta med allas vår Mark Levengood. "Om jag var lesbisk. Och Jill Johnsson var lesbisk. Vad mysigt vi skulle kunna ha det då!"

Besvarade storstadsböner

OMG! Det kostar 39 spänn att åka tåg från Uppsala till Stockholm! Fatta! 40 minuters tågresa! Till Norrköping är det bara 30 minuter och ska man punga ut det cash så ryker det en hundralapp! Jag kan ju i princip weekendshoppa/dagsshoppa/spontanshoppa i Stockholm whenever I feel like it! Weeeeeeeeeee!

Semesterweekend i Dalarna

I helgen bar det av till sommarstuga nummer tre (nej, vi är inte jätterika. Vi har bara stugor ihop med olika delar av släkten av gammal tradition) med pappas sida. Faster, farbror, kusiner och dessutom farbrors nya flickvän och hennes barn. Första intrycket säger att hon borde passa in i vår lite halvgalna samling. Dessutom är hon snygg! (Hehehe)

I va litt jörun [Vomhusmål, en Dalmålsvariant] och hade fasligt skojigt. Jag tror aldrig jag har njutit så mycket av svensk sommar, traditioner och mina älskade sommarstugor någonsin förut. Det kan ha att göra med förra årets avsaknad. Hur som helst är det alldeles, alldeles underbart.

Nu jobbar jag igen. Planerar att köpa ny laptop (min morbror guidar mig i datordjungeln) och gud vet allt... Uppsalaflytten känns läskigt nära. Jag har i alla fall lyckats prata lite spanska med Prinsessan (3-åriga minstingkusinen, dotter till min morbror och hans peruanska), så provet borde ordna sig. Ehe. På torsdag blir det snabbfika med Maggan och sedan filmkväll hos Sandra.

Börjar det bli tjatigt med lookalike-rubriker? Efter nästa helg blir byts Dalarna ut mot Estocolmo (Priiide! Ska bland annat hälsa på Malin & Sofia, men på lördag blir det Pride Park med galna Ivana), men sedan är jag nog klar.

Dagens tips! Lyssna på sommarprataren Lena Nevander Friström, en sarkastisk och underhållande psykoterapeut som överlevt 4 cancerbesked och mycket väl kan vara bäst hittills.

[Tycker ni som jag också bra om vansinnigt attraktiva skådespelerskor med fantastiska röster så bör ni satsa på Lena Olin också. Hon stämmer inte alls in på vad man än har fått för medial bild av henne och är ju bara så... läcker!]

Semesterweekend i Hälsingland

Det satt hårt inne, men om sanningen ska fram, den ytterst nödvändiga sanningen, så finns det ingenting som slår att bli slickad av en kalvs slemmiga tunga eller att gosa med ett två månader gammalt föl.

Att gå skogspromenader och titta på en spegelblank sjö. Grilla fläskfilé och dricka rödvin på gräsmattan. Andas lantluft. Retas med hönor. Ta ett kvällsdopp. Sola på bryggan. Åka och handla i världens minsta by och se ut som man precis kom ut från ladugården. För att man just gjorde det. Sova på ett loft. Vakna klockan 04 av att man är kissnödig och inse att det inte finns någon toalett, utan man måste gå ut och antingen kissa i det fria eller springa ner på dass, i mörka, uråldiga ladan. Träffa katten som bär på en mus. Duscha utomhus, bakom knuten, precis bredvid skogen. Oroa sig för björnar. Prata med grisar. Rulla runt på höskullen. Äta munkar och dricka kaffe på farstubron. Att ha grannar som pratar om utlandet som någonting främmande. Som vill att man ska gifta sig med en bonde... Att leva ack så enkelt. Och så vansinnigt jävla genombra.

Det finns ingenting som slår det.



Inte ens New York.



[Ja. Jag ska bo där. Men sedan, efteråt. Då ska jag flytta hem. Hem till landet. Hem till Hälsingland. Hem till djur och natur och tystnad. Där ska jag skriva böcker. Och leva. Men definitivt inte vara gift med en bonde... I alla fall inte med en manlig sådan.]

(Föresten så jag har hittat höstens spanskaschema på internet. Jag börjar inte före 12 en enda dag på hela hösten. Mohaha. Det gör mer än väl upp för alla vårens och sommarens 04.30-mornar. Måste jag säga. Och föresten så har jag ett tre timmars diagnostiskt prov två dagar efter uppropet äger rum. Det sänker känslan av välbefinnande en aning, men inte mer än så.)

Semesterweekend i Båstad

Jag vet inte riktigt om jag ska börja med vår ganska galna, men ovanligt spännande, bilresa ner (och vadå mitt fel? Jag kan väl inte hjälpa att jag blir lite stressad av att köra där jag inte har kört förut. Lite inbromsningar och filbyten har väl ingen dött av? Men det var nog tur att det inte var mig polisen jagade. Då hade vi fått en hjärtattack allihop...) eller alla dessa skrattanfall, eller möjligtvis min imponerande midnattscykling...

Det var i alla fall precis vad vi behövde, tror jag. Havsbad (innan vattnet blev förgiftat med magsjukebaciller), ganska mycket sol (och monsunregn i 45 min...) och underbara tjejer! Jag tycker så frukansvärt mycket om er! :D Hoppas ni vet om det. Charmiga och kloka Sandra, söta och lättsamma Mija, roliga och klockrena Emma, sympatiska urgulliga Maja/Nelly och så underbara och vettiga Sabina (vi är nästan lite läskigt synska ibland, du. Kondomer, kondomer...)! I intend to keep you in my life.

På g

Jag kom till sist, efter mycket väntan och längtan, in på både spanskan och fackspråkliga engelskakursen med juridisk inriktning. Och postade hyresavtalet igår! :-)

Och mobilen är fortfarande vacker och alldeles fabulous. Av alla viktiga SIM-kontakter är det endast en som jag inte lyckats få tag i på nytt. Med tanke på vems nummer det är, så borde jag kanske ta det som en major hint? (Eller så ser jag till att diskret lägga vantarna på min mors mobil, väl hemkommen från Sydamerika...)

På freeedag ska jag dra iväg till Båstad och parta loss med mina flickor, samt Fredrik Ljungberg och co, samt definitvt inte hamna vare sig på löpet, i TV eller ens på vimmelbilder på nätet.

Häpp!

Materiell lycka

Jag vill bara gråta. Den är så vansinnigt vacker att det känns alldeles overkligt. Imorn ska jag springa ner på stan och köpa en sån där mobilsnodd, så att jag aldrig någonsin råkar tappa den i golvet.

Åh. Suck. You'll see.

So long, apparently

Hoppsan och hejsan. Och fort gick det också.

Jag har fått ett studentrum i Uppsala. I ett jättefint område, nära till centrum, med bra hyra. Förhoppningsvis kommer intagningsbeskedet att finnas tillgängligt online redan måndag-tisdag nästa vecka, så att det hela inte skiter sig. Jag måste nämligen skriva på och skicka tillbaka kontraktet, med bifogat antagningsbesked, inom sex dagar (från det att det skrivs ut, vilket det lär ha gjorts idag). Snacka ångestframkallande. Men. Som logiska och braiga Sandra uttryckte saken: "Var lugn. Det här är ju jättebra!" I'll try. Ringde och väckte pappa i Peru och fick honom att lova att hjälpa till med flytten. "Mmm..." grymtade han halvengagerat. Så det löser sig nog.

Jag kommer i höst, förhoppningsvis, att känna, a) min lilla fina Sofia. b) trevliga Mija (kompis kompis) c) Kristin (två kompisars kompis) samt d) My (mina föräldrars gamla vänners dotter, som jag inte träffat på år och dar, men råkade hitta på Facebook). I Uppsala, alltså. Me need new friends...

Alla dessa planer och grejer som måste fixas och donas! Hjälp. Och dumma numret har inte flyttats över än, så jag har inte kunnat hämta mobilen. Morr.

Nåja. Ikväll ska jag träffa Karin och hennes australiensare. Imorn blir det tjejmöte på stan.

Puh. Mat. Äta. Nu. Cya.

Happy 4th of July!

Happy 4th of July - to one of my fav countries! "For the laaand of the freeeeee and the hooome of the braaaave!"

[För alla USA-hatare. Lyssna på Filip & Fredriks Sommar-program (finns att ladda ner) angående hur idiotiskt det är att hata ett helt land för saker som 120 pers i Washington bestämmer. Så det så. Håll er till öst och väst så går det så bra så...]

Thinking especially of my beloved New York. I shall return to thee.

Bakexperten slår till igen

Det här med att hålla sig till sådant man behärskar...

Jag fick för mig något i stil med att "ja, men vad fan. Jag kan väl baka...". Kan Sabina, så kan jag. Hehe. "Fel, fel, fel!" som Brasse hade gastat i värsta '5 myror-anda'. Vad som hände? Jo.

Jag skulle baka en limekladdkaka. En nyttig sådan, med kesella istället för matfett. Allt gick bra. "Jag har ju ingen kesella" tänkte jag. "Så jag tar keso istället. Det är ju ungefär samma sak." "Ja", sa brorsan senare. "De börjar ju på k bägge två". Där slutar alla likheter, insåg vi snart. Dessutom råkade jag hälla i smeten i en sockerkaksform istället för en vanlig platt form (vadå, liksom? Form som form! Not), vilket bidrog till att gräddningstiden sket sig totalt. Det hela slutade med att ovansidan blev bränd, själva kakan på tok för lös och det hela ser nu ut som en stor bajskorv med fluglarvsägg i (keson, alltså). Yummie! [Sabina, jag kan fan höra dig skratta!]

Jag överöste mästerverket med florsocker och dekorerade med limeskivor, så nu ser det nästan ätbart ut. Om man låtsas att fluglarvskeson är vita chokladbitar, vill säga. Men det är ganska gott. Dock inget jag skulle bjuda någon utomstående på. Om inte för ren underhållning. ;p

Fast det gör ingenting. För jag loggade in på Studentstaden och upptäckte att jag fått erbjudanden om hela FEM väldans bra studentrum mitt i centrala Uppsala. Alltifrån 16 upp till 22 kvadratmeter med egen toalett i ett jättefint område. Inflyttning 1/8. Hyra mellan 2600 och 2900. Weee! LÄTTNAD. Nu ska jag bara få dem också...

Dagens nybildning

Jag och mina söta små väninnor sitter i hellregn (visserligen under tak) i den svala sommarkvällen och dricker öl. Tjejen bredvid utbrister högt och tydligt (och som om det vore helt naturligt): "Det är så jävla kukgott!"

Det kan ju vara så att just jag, med tanke på att jag absolut främst attraheras av det kvinnliga könet, inte riktigt förstår konceptet. Å andra sidan tror jag att min mor literally skulle lägga sig ner och dö om jag istället började slänga ur mig "fittgott" lite då och då. Any takers?

Anyways. De ringde från Telia-butiken. Min s500i ligger och väntar på mig! Woohoo!

It's just a little crush

Jag är förälskad. I en mobiltelefon.

Tidigare i våras var det i en stekpanna (men den är faktiskt helt sjukt snygg - designad!) och nu detta...

För två veckor sedan blev jag uppraggad av Glocalnet. Och panikbeställde en mobil jag egentligen inte ville ha. Egentligen var jag redan störtkär så snart Lina publicerade en bild på Sony Ericssons S500i. Och nu är den snart min! Telia är braaa.

Lyssna bara på det här: "Skrivbords- och menyteman kan förändras i takt med årstiderna, eller från natt till dag. Ett vackert skimmer visar sig vid särskilda händelser och när telefonen öppnas hittar du material och mönster med inspiration från naturen." Mums! Pappa sa att jag "fan inte borde vara i närheten av reklam." Ya thinkkk?

Anyways. Nu har jag botat min shoppinglust. For now. Det är bara en lägenhet som saknas. Föresten har jag en. Om jag vill. Fast då blir det till att dela en 2:a med en 39-årig äldre herre. Min kära mor tyckte inte att det var en speciellt strålande idé. Särskilt inte med mailadressen 'kejsaren'. Hahaha. Mjae. Jag tror jag får ta och leta lite till.

Under tiden ska jag harmoniera mera, seeing as "med den smäckra S500i harmonierar du med den omgivande världen." Är det inte alldeles, alldeles underbart?

Midsommarnostalgi

Aftonen i sig var enastående mysig. Well, bortsett från ett och annat psykbryt och emotionella tårar på midnattspromenad.

Det flirtades och det flirtades tillbaka. Fast mest hade jag roligt åt hur jag kände då. Det finns där, visst gör det, men det är inte alls samma sak och det är inte samma nivå. En och annan konfrontation blev faktiskt av (!), dock inte den viktigaste. Det känns, å andra sidan, inte som att det längre spelar någon roll. Jag vet precis var vi står. Och där står vi still. Och njuter.

Med hjärtat fortfarande intakt / M

Shoppinglycka

Jag är i eufori.

Med tanke på föregående inlägg så är jag fan inte klok. Men det visste vi redan. Eller åtminstone jag, personligen. Det är nästan lite roligt.

Följande scenario utspelar sig. Jag får för mig (bestämmer) att jag vill shoppa och åker därför till Tornby. Detta klockan 15. Jag minns att jag tänkte, väl på väg in, att jag skulle hålla i pengarna och främst köpa ett par kakibyxor (eftersom mina gamla vita gick sönder under HG's fattömning. Don't ask...) och eventuellt en topp till stundande midsommarfirande. 3,5 h (!) senare har jag bränt 2800 spänn.

Oups.

Men. Det bästa? Jag ångrar mig inte ens det minsta.

Det räckte med att sticka näsan innanför dörren på Åhléns innan jag insåg att "Hoppsan, det var lääänge sedan jag shoppade senast" och "Hoppsan, vad GRYMT mycket snygga grejer de har här" samt "Hoppsan, vad jag behöver ungefär ALLT!" Vilket faktiskt stämmer. Jag behöver en väldig massa saker. Jag beklagar att jag för tillfället inte har någon kameramobil (den borde komma imorn!), för då hade jag kunnat fota. Men å andra sidan är det här ingen modeblogg. Sådana finns det tillräckligt med ändå.



Fynd



En stickad, blå och vitrandig (sjömansstuk) tröja i bomull från Åhléns.

En ursöt blekrosa omlottopp (Sandra, you'll love it) från Mexx, som upphör (oh no!), vilket visserligen innebar att den kostade 350 istället för 700. Hurra!

Bruna shorts (halva låret-längd), skogsgrön, prickig halterneckklänning (främst för att den matchade mina fina Mango-solglasögon så otroligt bra. Ha!), samt klocka (!) och vitrödrutigt hårband från KappAhl (brukar nästan aldrig handla där, men där ser man...).

Vita seglarshorts (knälängd) och blekrosa linne (för att matcha omlottoppen såklart! ;p Samt annat i min garderob) från Lindex.

En vit och en vit och blå-randig t-shirt från H&M. Jag har allvarligt fallit pladask för seglartrenden. Det är lite halvvarning på det, måste jag säga. Hehe.

Ett vitt linne (sååå sött!) och en vit och röd-rutig, kortärmad blus (för att matcha hårbandet såklart, men URSNYGG!) från underbara MQ.

Samt ett par blå och vit-randiga seglarSKOR. You might as well go all the way, as they say...



Jag är NÖJD. Och jättesnygg! ;) Nu jävlar blir det midsommar! Vem bryr sig om nostalgi och förvirrade känslor när man har fina kläder!? Haha.

Och vem sa egentligen att lycka inte kan köpas för pengar? Är du ute efter en mer kortsidig variant, så spendera mera, that's all I'm saying...





P.S. Ett STORT GRATTIS till Lina för att hon vansinnigt välförtjänt kom in på Språkkonsultprogrammet i Sthlm! Woohooo! Guldstjärna = *