Ja, herregud...

Samtidigt som Sabina leker överambitiös hemmafru, är jag både lat och fullständigt miserabel.

Ja, främst igår. Idag har jag pluggat helt och hållet, med undantag för tio minuters lunchförberedande mellan 07.15 och 17.45. Har precis gått en promenad och under tiden pratat med sex olika människor för att försöka halvplanera morgondagen och Valborg. Va? Valborg? Vad är det som händer?

Alltså. Helgen i Sthlm. Bartendern råkade dricka lite själv i baren. Inte så lite heller. På en bas bestående av ingen frukost, en nyttig macka, kaffe, lite salladsblad och en och annan bit kallskuret. Strålandet, Holmes. För övrigt gick det bara bra. Lika roligt som väntat och kvar finns foton, filmer och ett och annat blurrigt minne från småtimmarna. Söndagen var inte lika rolig. Jag åt en brieost, såg på film och låg still.

Idag har jag hatat och förbannat mig själv och panikpluggat i 10 h med endast 10 minuters paus. Hittills. Imorn anländer Lina 11.52 och då ska vi på Systemet. Sedan ska hon till Sofie och jag ska panikplugga lite till. Resten kommer på kvällen.

Då ska jag sluta panikplugga, glömma allt vad oro, ångest och sex år gammal medvetenhet heter och bara ha roligt.

Tsss

"Vilken härlig dag... dadadadaaaa! Man blir härligt glad... dadadadaaaa!"

Jag har:

Antecknat ner (dvs. lärt mig!) spansk och latinamerikansk konst och litteratur i 7 h.
Solat mellan 11 och 16.30 och är därför solbränd!
Slagit nytt världsrekord i att springa utan att stanna (55 min; på slutet en fabulous spurt, 30 sekunders vila, sedan 200 m till).
Ätit en fantastisk middag bestående av sallad, färsk basilika, rökt lax, färsk mozzarellaost, tomater och rödlök. Samt olivolja och balsamvinäger, of course. Mums!
Blivit ännu smalare.

Jag ska:

Till Stockholm och bartenda imorn. Yay!
Panikplugga mer inför tentan innan Valborg.
Sola ännu mera.

Dagens undran: Hur sjutton överlever vi vinterhalvåret varje år!?

Yeah yeah yeah

Vad jag verkligen ÄLSKAR just nu:

* Att komma upp ur sängen kl. 07 varje morgon!
* Att lyckas PLUGGA så här himla mycket!
* Att göra matlådor! Hehe.
* Att uppsatsen faktiskt är KLAR och känns så himla mycket bättre än förra terminens.
* Att solen skiiiiner och att jag kunde gå till skolan i linne och kortärmad kofta idag (!).
* Att jag springer - jämt, minst 45 min, och helvete vad fantastiskt skönt det känns efteråt.
* Att jag plötsligt råkar ha 400 spänn kvar 2 dagar innan ny CSN-dos. Har det någonsin hänt?
* Att vara helt slut runt 23 (!?) och faktiskt gå och lägga mig då.
* Att jag ska bartenda i helgen och att det kommer att bli sjukt roligt! Inte jobbigt - roligt.
* Att det är Valborg nästa vecka. Valborg i Uppsala, that is. Mohaha. Yay!
* Att sommaren kommer att bli jättehärlig (och att brorsan äntligen kommer hem då).
* Att jag kommer i mina 'skinny jeans'.
* Att vara 23! Fan vad jag aldrig mer ska vara tonåring. Åh. Lovely.

Vad jag tycker mindre om:

* Att min stackars mobil dog ändå tillslut. Snyft.
* Att min söta lilla blå inte riktigt gör som jag säger.
* Att konstant vara sugen på kladdkaka (nej, det går inte över).

Summering:

* Jag har det för tillfället ovanligt bra och endast i-landsproblem.

Ner och upp

So. Ungefär 24 h senare. Ser det ut så här.

Jag fick ett sommarjobb.

Ekonomin löste sig.

Uppsatsen är närapå halvfärdig.

Och idag har jag sprungit i femtio minuter utan att stanna. Tro mig, det har aldrig hänt förut.

Solen skiner. Och trots att LHC med all största sannolikhet kommer att förlora finalen mot äckliga HV71 så känns allting ganska sagolikt. Så det så.

Sol och tårar

Ja, herregud. Ibland skiner solen smack hela dagen, himlen är klarblå, man får positiva besked vad gäller vissa saker och i nästa sekund bryter man ihop totalt. Makes sense? Nah. Didn't think so...

Jag har ingen egentlig förklaring. För mycket superintensiv oro på kort tid, förmodligen. Så jag ringde mamma och grät. Hon sa typ "Men herregud. Det är ingen som har cancer!" Sedan skrattade hon och sa att hon älskar mig. Hm. Snabb analys? Jag är underhållande när jag är hysterisk...

Förvisso. Men att ännu inte ha ett sommarjobb (med föga chanser att få ett, trots ett närmare fyrtiotal sökta...), en ekonomi som är way beyond möjlig att överleva på (och en nyanländ telefonräkning på ungefär en miljard, ur studentsynpunkt sett - samt uppkommande Valborgshelg), en intensiv tentapluggsperiod, samt sova för lite, träna för mycket och vara konstant sugen på kladdkaka - det är inte så jävla lätt det heller.

Dessutom röstade jag i Kårvalet. Och egentligen ville jag rösta grönt, men kände inte att jag kunde, eftersom jag, när allt kommer omkring, är en ond, materialistisk och självisk människa. Den insikten var inte heller speciellt rolig...

Men; det är ingen som har cancer. Och efter en helg med vitt bröd, alkohol och chokladpudding har jag faktiskt gått ner mer än vanligt (!). Är det inte motion, så säg...

"Jag har landat..."

Puh. Hemma. Skrev jag faktiskt. Fast jag menar 'tillbaka i Uppsala'. Linköping är definitivt mer hemma. Men på ett konstigt sätt. Det börjar kännas lite... ovanligt. Hm. Skumt.

Anyway. Jag har gått långpromenader med både brorsan och väninnan, shoppat lite smått, pluggat, umgåtts med familjen, tränat, bastat och druckit champagne och gjort ansiktsmasker med brudarna, samt sprungit på partaj. Det var härligt!

Sedan har jag ju klippt håret också. Och tonat det. Rätt så radikalt. Jag hyperventilerade första timmarna. Sedan grät jag nästan. Sedan var jag lite nöjd. Sedan panikslagen. Sedan för trött för att orka bry mig. Efter det bytte jag åsikt varannan timme i ungefär 24 h innan jag slutligen svalde det hela. Nu är jag relativt nöjd. Ha. Ja, alltså. Jag har lugg. Det var det hela.

Nu är det däremot raka vägen tillbaka till 'business as usual' och mer därtill. Jag har en uppsatsinlämning och en tenta på g och det blir inget socialt liv förrän till Valborg. Tänkte jag säga, men det stämmer ju inte. Nu till helgen kanske, men den därpå blir det visst både Inflyttningskalas och bartending på femtioårsfest. Nåväl. Det lär väl lösa sig på något sätt.

Som tur är är det ingen snö här uppe längre. Det hade jag nog inte klarat av. Och min lilla privata näktergal (låtsas vi. Det är i alla fall ingen vanlig, sketen talgoxe) sjunger så fint härutanför, så. Molnen är rosa. Och jag ser på hockey. Dumma, dumma HV71...

Från dåligt väder till Plan B

När ska jag egentligen lära mig att man inte kan tvinga sig till vårväder genom att ha på sig för lite kläder? Inte i år heller, verkar det som...

Det har varit svinaktigt kallt i Uppsala idag; till och med snöat lite. Jag såg folk i tunna vårjackor! Ha! Jag som skämdes i min naiva DUNväst. Nåväl. Antar att det är nackdelarna med att bo här uppe i norr. Suck. Nu: kan det bli lite solsken igen, tack? Mhm.

Spenderade större delen av historialektionen med att tänka ut att senast jag åt pizza var i början av november. Jag är fortfarande sugen, men eftersom de gjorde reklam för choklad på tv nyss har mina cravings bytt spår. Det var inte ens god choklad, utan sådan där som jag vanligtvis inte skulle köpa. Och jag har ångest för att jag stoppade båda avokado och lite färsk mozzarellaost i salladen... Ha. Patetiskt!

Alltså. Bitter. Över min matsmältningsfunktion. Trots att jag bestämt mig för att det inte tjänar någonting till. Samt över CSN och studentekonomin. Fortfarande. Jag fattar verkligen inte varför jag utsätter mig för det här. Det finns INGA garantier. Och vem sjutton skulle anställa mig!? Därför har jag raskt utarbetat en reservplan, som faktiskt börjar kännas bättre än min ordinarie.

Om inte jag får något jobb efter alla dessa jävla år i total fattigdom så tänker jag utbilda mig till sommelière, åka över till Kaliforinen och skaffa jobb på en vingård. Inte behöver jag oroa mig över ålderdomsnojan heller; sannerligen är jag alkoholist before I know it och dör i god tid före 75. Härligt!

Framsteg

Korridorspartyt var ganska roligt. Sofia kom dit framåt småtimmarna och vi hamnade i en soffa där Kristin senare fångade oss på bild.

Idag har jag tränat, läst ut viktig bok och åtminstone tänkt tanken på vad sjutton jag ska skriva i uppsatsen. Dessutom har jag gjort inte mindre än TVÅ matlådor (!) att ta med till universitetet under veckan. Är det inte spektakulärt, så säg...

Snart ska jag sätta mig och se på läckra Jodie Foster i 'Flightplan'. Resten av veckan blir det plugg, radio och träning, träning, träning. På torsdag blir det Linkan.

Rödvinsyror

Terri Hatcher visar sig vara någon helt annan än bilden som fastnat i mitt huvud. Under "Inside the Actor's Studio" är hon både rolig, charmig, sarkastisk och klassiskt amerikansk (såklart). Och jag snyftar nästan till under Bond-scenen med vackra Pierce Brosnan (han är ett av mina... öh, vad är det nu? 3-4-5 manliga undantag), trots det uppenbara, nästan äckligt sliska heterotramset. Vilket direkt borde få mig att misstänka att jag är på ett melodramatiskt humör. Det är jag. Och gud vad hetero jag känner mig...

Jag dricker alltså rödvin. Åh, varför, åh varför råkar just det innehålla så väldans mycket kalorier? Man får väl helt enkelt lära sig ett springa några mil varje fredag-lördag för att sedan kunna hälla i sig lite på kvällen som följer. För helt allvarligt nu. Jag har lärt mig att leva utan choklad. Utan chips. Utan fikabröd. Utan läsk. Utan skräpmat. Utan för stora pastaportioner. Utan för mycket kolhydrater. Utan öl. Utan cider. Utan sliskiga drinkar. Men jag KAN INTE lära mig att leva utan rödvin. Rödvin går före whisky. Rödvin går före desertostar. Rödvin går före avokado. Rödvin går till och med före... dam da da dam!... kaffe.

Så är det. Och jag får helt enkelt lära mig att anpassa min träning och resten av mitt matintag efter detta bisarra lilla faktum. Idag har jag gjort det. Så jag har inte ett dugg dåligt samvete. Har tränat som en galning, cyklat samt ätit en väldans massa nollpoängare. Senare ikväll lär det bli lite whisky också, med tanke på partyt. Det är bara att jobba bort det imorn...

Åååå, vad jag mår braaaa. Och till er som undrar; jag har druckit ETT (nåväl; ett ganska stort) glas hittills. Det är en av fördelarna (?) med det här; min alkoholtolerans är närmast på noll. Bra för ekonomin är det i alla fall. Samt för kaloriintaget.

Och nästa helg blir det jag och en himlans massa av mina brudar i mina föräldrars nybyggda bastu! Jag SAKNAR dem och kan knappt vänta!

Mein Kampf (el irony, s'il vous plait)

Det här är uppenbarligen en sådan där 'stå still'-vecka. De brukar dyka upp lite då och då. En gång i månaden i alla fall. Ett endaste litet kilo gick jag ner - efter 7 dagars intensivträning. Men jag sa ju det. Styrketräning bygger muskler. Muskler väger kilo. Så jag får väl lita mer på de runt omkring mig som säger att jag ser smalare ut från vecka till vecka.

Dessutom nådde jag ett delmål idag. Då måste man fira. Så jag köpte en whisky. Ha. Och så ska man inte belöna sig själv med kalorier heller; men whisky är faktiskt endast 1 poäng per 3 cl! Det tycker jag faktiskt att jag är värd. Det var minsann ett tag sedan jag var nere på den här nivån, så det känns ganska bra ändå.

I helgen ska jag fortsätta skriva uppsats, läsa ut en bok, samt springa på korridorsparty. Och träna, förstås. Skam den som ger sig.

Good times

Och jag säger bara tack och lov för 'Cashmere Mafia'! Ingenting kan naturligtvis egentligen jämföras med SATC, men hjälp vad jag behövde en ny, flashig, powerful women-serie från New York! Underbart. Och att rödhåringen är sanslöst snygg och blondinen verkar lite halvgay skadar ju inte heller.

I övrigt känns det bara fint (helvete! Vad fasen ska hända nu då!? Mobilen har toalettförbud...). Jag njuter av solen, pluggar duktigt, försöker tänka ihop en uppsats, lagar och äter nyttig mat och tränar som en galning. LHC spöade skiten ur Färjestad och är nu i SM-final! Och jag är nästan i mina skinny jeans...

Ambitiös partypingla

Och med sommartiden kom våren.

Aningens bakfull vaknade jag till min förvåning upp halv ett (fast egentligen var ju klockan bara halv tolv) till strålande sol, fågelsång och 15 plusgrader (!). Turligt nog är jag drabbad av en sådan där effektiv baksmälla när man gör saker istället för att sitta apatisk framför tv:n. Jag har redan hunnit med att tvätta två maskiner, gå på vårpromenad, vädrat, skakat täcken och kuddar och städat. Senare lär jag pallra mig iväg och hyra en film eller två. Det var inte så himlans mycket på dumburken ikväll. Och jag känner för en belöning.

Min alkoholfria helg gick inte så bra i praktiken. Igår hamnade jag på förfest hos Andra och flatfest i Kantorn (sas det i alla fall, men det var en attans massa heterosexuella män där också. Trodde jag. Tills det visade det sig att en del av dessa inte alls var särskilt hetero...) med öppen bar. Dessutom rökte jag x antal cigaretter. Allt för att minska kalorimängden. Men jag tränande faktiskt igår, plus att vi cyklade en väldans massa och dansade som galningar. Och idag har jag som sagt gått promenix. Anyway. Det var vilt. Stereon gick i golvet, glas gick sönder på löpande band och polisen kom. Vi var trots allt fyrtio pers i en trea...

Nu blir det andra bullar. Mycket ska det tränas den här veckan. Och pluggas lite också kanske? Mhm. Pluggas, tränas och njutas. Det är vååår!

Snyftande toffla

Jag börjar bli tofflig. En fredag full med solsken och jag spelar fin musik, beger mig till Flogsta för att laga cykeln, träffa Kristin och handla mat. Sedan känns det alldeles utmärkt att fullfölja det hela med att se fantastiska Juno (Oscarsnominerad 2008; med Ellen Page, Jennifer Garner och Allison Janney - om tonårsgraviditet) och äta fyndigt inhandlade räkor och dricka mineralvatten. Supa skallen av sig och skräpmat - qué?

Cykeln är i alla fall lagad. Av världshistoriens charmigaste Chilenare och vi pratade spanska hur bra som helst. Ååå, jag vill bort. Jag blir så. Min lallande, småandalusiska spanska får mig att längta efter de få saker som var fantastiskt med Malaga. Enastående solnedgånger. Milslånga strandpromenader. Färsk frukt. Liv och rörelse. Cigarrlukt. Värme. Mmm.

Sedan så saknar jag mina kära vänner. Trots att de var här nyss. Men det är fler än de som var här som saknas. Tessan. Laurel. Ivana. Tesse. Jonna. Sandra. Emma. Grace. María. Egentligen avskyr jag att ha alla lite varstans i världen - på avstånd. Skitjobbigt. Fast jag ser verkligen fram emot andra helgen i april, då det blir både återseende och adjövinkande av gamla flicks.

Och jag ser på Ally McBeal och gråter. För att det är sorgligt. För att jag saknar min mellanbror. Men också för att jag är så sanslöst stolt och glad. 6 cm på dryga två och en halv vecka - hur sjutton är det ens möjligt?

Sol och kommunikation

Jag är åter kontaktbar! I och med att jag har fått låna en säker och stabil gammal 3310. Härliga tider. Så nu får vi väl se vad som händer med min älskade S500i, helt enkelt.

I övrigt är det fint väder i Uppsala och efter gårdagens mindre belåtna sinnesstämning (Sabina var pluspol och jag var garanterat minus) känns allting betydligt lättare. Förmodligen eftersom solen skiner och jag har så mycket träningsverk att jag knappt orkar stå upp. Trots det är jag nervös inför eftermiddagens uppkommande resultat. Nåväl. Come what may.

Till helgen ska jag ta tag i min uppsats, laga punkan på cykeln (läs: få någon att laga den, i utbyte mot så lite pengar som möjligt), träna och kanske till och med tona håret. Det är trots allt tre år sedan jag vågade göra det själv (!). Kanske blir det Pink på fredag också.

Nu ska jag ut och promenera i vårvädret. Yay!

P.S. Ett stort grattis till min underbara Pappa, som fyller 51 år idag.

Mobillös

Ja, herregud. När ska jag egentligen lära mig att man aldrig ska tro att allt bara ska flyta på? Utan problem. Speciellt om någonting bra precis har råkat drabba en. Då bör man räkna med att nu händer någonting betydligt sämre. Och mycket riktigt.

Jag tappade min mobil. I toan.

Det är fjärde gången gillt. Ja. Inte i toan, utan fjärde gången som en mobil i min ägo hamnar i vatten. Ibland klarar de sig. Ibland inte. Vad som händer med den här återstår att se. Den är hårtorkstorkad och ligger still. In the meantime är jag väldigt frustrerad och har ingen omedelbar lösning annat än be till någon slags högre makt om att den återhämtar sig. Jag håller nämligen redan på att avbetala två mobiler och skulle inte direkt vilja utöka det till tre. Tro mig.

Trots detta är jag förvånansvärt lugn. Det tjänar liksom ingenting till att deppa ihop bara för att allt skiter sig ibland (eller ungefär hela tiden); det vinner man inte ett dugg på. Se där. Jag har vuxit upp. När sjutton hände det?

Under tiden kan ni spana in finfina bilder i mitt fotoalbum.

Tillbaka i verkligheten

En vecka utan internet. Utan dator. Med endast en enda liten timmes tv-tittning. Och lammungar som next door neighbours.

En vecka med en hel del snö, grymma minusgrader och massor med sol (jag är till och med solbränd!). Med nedsågning av inte mindre än fem träd (tre granar och två björkar, f ö), vilket följdes av risbål, motorsågschoppning, stocksläpning och slutligen vedklyvning samt stapling. I övrigt var det skogspromenader, hästumgänge samt bokläsning på schemat. Jag har inte pluggat ett smack. När anländandet av en rykande färsk kvällspresstidning (och i bästa fall en tillhörande bilaga!) är dagens höjdpunkt, då vet man att den moderna stressen är ganska långt borta...

Lästa böcker

Bitterfittan, av Maria Sveland. Ilska, engagemang och mycket jävlaranamma. Så sann.

Män kan inte våldtas, av Märta Tikkanen. Ungefär samma där. Grym och vidrig! Läs!

The Secret Lives of People in Love, av Simon van Booy. Språket är fantastiskt. Han också.

Vi skulle älska om vi bara kunde, av Hanna Wallsten. Konstigt bra. Svårförklarad.

Systembolagetintervjun, föresten. Gick alldeles lysande. Han ska höra av sig i början av april. Förhoppningsvis är sommaren så gott som säkrad. Men vi får väl se vad som kan tänkas dyka upp in the meantime.

Som grädde på moset fick jag ett härligt tentaresultat precis när det behövdes. VG. Det trodde jag minsann inte...

I veckan är det radio, föreläsningar och tentaplugg i förbegående som gäller. Till helgen blir det intressant 'Genus i Focus'-mässa. Och resten av våren lär väl bara rulla och gå...

Pluggvecka och partyhelg

En sådan vecka och vilken helg!

Väl tillbaka i Uppsala var det en hel massa tentaplugg som gällde. Språkvetenskap är fruktansvärt intressant, men så himla toppenkul är det aldrig att trycka in 250 kg fakta i huvudet. Nåväl, gjort blev det och det lär inte bli mitt sämsta resultat hittills...

Efter tentan var jag något så galet ambitiös. Jag tvättade, städade, duschade och bytte lakan i en hast innan det var dags att hämta upp folk både till höger och vänster. Sabina och jag handlade och åt sushi. Sedan var det förfest med en väldigt massa folk i mitt lilla, lilla rum. Mycket trevligt. Kvällen och natten bjöd på partaj, som kanske inte var det mest lyckade någonsin, men helt okej ändå. Det blev alkoholkonsumtion för första gången på mycket länge, faktiskt.

Lördagen började med starkt kaffe och städning av mitt katastrofområde till lya, innan vi fick för oss att gå på bio en sväng. 'Himlens Hjärta' med grymma Lena Endre, Maria Lundqvist, Micke P och Jakob Eklund måste vara den bästa filmen sedan 'Timmarna' (!). Jag hade inga direkta förväntningar och oj, vad överaskad jag blev. Vi var ganska stumma efteråt...

Sedan; schlager! Som tur är vann inte Christer Sjögren. Hehe. Jag är nöjd. Charlotte är den som kommer att gå bäst i Eurovision. Skönt att Bard fick sig en näsbränna. Och underbart att Sanna kom 2:a och vann folkets röster! Natten som följde blev lite småhysterisk tack vare stora doser rödvin, men roligt hade vi i alla fall.

Idag blev det god brunch på GH, följt av en shoppingsväng på stan. Jag köpte en sanslöst snygg hattask och blev desto mer nöjd när jag kom hem och insåg att ytterligare en var dold inuti. Garderoben och hatthyllan blev snabbt omorganiserade efter att tjejerna åkte hem till Linköping och jag hade städat färdigt. Nu är jag helt slut.

Imorn blir det coachningsmöte inför påsken och sedan bär det av uppåt landet. Intervju på tisdag och resten av familjen/släkten dyker inte upp förrän onsdagkväll-torsdag någon gång, så hjälp vad här ska njutas...

23 år och relativt hoppfull

Jag har fyllt år. Eller jag fyller fortfarande år. Idag. 23. Det känns bara fint, tycker jag. Och folk verkar definitivt ha uppfattat både min språknördighet och mitt inredningsintresse (läs prylintresse).

Jag fick en språkkurs på italienska och ett italienskt lexikon(varför nöja sig med fem språk, menar jag, när man likaväl kan lära sig ett till?), en bok om latin, en bok om språk och historia, samt en kaffekvarn (så att jag kan mala mina hela Starbucksbönor!), en lyxkaffebryggare, kaffemuggar, kaffevisp, ett jättefint fat, fina ljus och fina ljusstakar. Mer än nöjd, men osäker på hur jag ska få hem allting imorn. Samt dåligt samvete över extremt lite tentaplugg. Nåväl. Jag är alltid bäst under stress...

Dagens bästa var i alla fall att återfinna en nästan fyra år gammal mapp på Pappas hårddisk. Vilket alltså innebär att min dators lilla meltdown endast tog med sig höstens produktion och ingenting annat. GUD VAD SKÖNT!

Hemvistelsen var, trots schlagerresultat, riktigt trevlig. Mycket bastubad, god (men nyttig) mat och lugn och ro. I lördags var Mamma och jag och lyssnade på föreläsningar om feminism och kvinnors situation i allmänhet på Länsmuséet. Ebba Witt var där och jag var kändiskåt. Mamma suckade. Jag flinade. Men generellt sätt var vi både ganska upptaggade när vi väl kom därifrån. Hjälp, vad intressant det var. Och mer om det lär komma upp i veckans radiosändning.

Men åh, vad jag ser fram emot helgen. Först ska tentan bli avklarad. Sedan kommer mina girls! Party på fredag och schlager på lördag - kan det bli mycket bättre? Därefter blir det Hälsingland, sommarjobbsintervju och påsklov. Yay!

Bitter? Jag? Inte då...

2 sekunder tog det. Efter det att Luuk släppte bomben. Tills väninnan ringde. Jag var chockad.

Jag är nog fortfarande lite chockad. Och besviken. Aningen less. Men jag är inte sjutton år längre och jag kan stå ut med folk som avskyr Carola. Jag vet att de är relativt många. Jag inser att folk kanske är lite trötta på henne. Åtminstone inom schlagersammanhang. Personligen är jag av en annan åsikt, men det är ju bara jag, det.

Vad jag brukar få folk att erkänna är hennes storhet som artist (när hon inte ägnar sig åt överdrivet religiöst svammel), samt hennes tveklösa talang. Och det är på grund av den talangen som jag är irriterad. Nordman är en ovanlig artist. Han sticker ut. Däremot kan han inte riktigt sjunga. Att Carola förlorar mot honom är inte bara smått löjligt, det är rentutav pinsamt. Men, okej då.

Sibel? När vi redan har Sanna, som är så otroligt mycket bättre dessutom? Och vem ska vi egentligen skicka till Eurovision? Självgoda Bard? Patetiska Bengtzing?

En sak är i alla fall säker. Om svenskjävlarna (läs: medelsvenssons utan liv som röstar helsjukt 'för att det är kul') röstar dit Christer Sjögren, då byter jag nationalitet. Och det är tamigfan ett löfte!

Yay

Jag, Jazz och "Eva Dahlgren"

(hon har målat den själv!)

Det här en väldigt bra dag. Med eller utan mat.

* Radiosändningen gick fantastiskt bra (och finns nu att lyssna på. Gå in på webradion och välj programmet 'Queer Voice' i högerspalten)! Och min radioröst låter inte precis så vidrig som jag först misstänkte.

* Hillary vann i Ohio och Texas.

* Drömsommarjobbet kan tänkas vara inom räckhåll...

Nu ska jag panikläsa Isabel Allendes 'Cuentos de Eva Luna' och sedan springa iväg på möte och pubkväll innan det blir Grey's och packning lite smått.