2009 and counting

Råkade precis observera att jag har skrivit 300 inlägg i den här bloggen. Från och till sedan september 2005 (!). Det här är alltså det 301:a.

Nå. Jag ska snart bege mig till jobbet och efter ett 11-timmarspass åka vidare mot älskade, gamla Linköping, där det nya året ska firas in. Med jag vet inte hur många kära vänner och annat löst folk. Härligt ska det bli i alla fall.

2008 har varit ett bra år, trots sent anländande finanskris.

Jag har blivit sanslöst mycket bättre på stresshantering och spontanitet (om man ser till hur det sett ut förr om åren, vill säga). Jag har insett att saker och ting definitivt inte alltid blir som man tänkt sig - så ibland är det nästan lika bra att sluta försöka så pass mycket som jag hittills gjort.

I januari-februari var jag i New York. I augusti på Sardinien. Och nu i december i Dublin. Inte så illa pinkat för en fattig student. Jag hoppas definitivt på mer resande inför nästa år.

Av alla lästa böcker så tar Simon van Booys Secret lives of people in love hem förstapriset. I filmvärlden så har vi såklart SATC - the movie, samt underbara Mamma Mia.

Jag har lyckats undvika att alls falla hals över huvud. För en endaste människa. Bara det är ju värt en applåd. Tackar. Låt oss hoppas på det bästa även i fortsättningen.

Nå, har jag några nyårslöften? Önskningar? Förhoppningar? Vi kan ju alltid återanvända förra årets. Annars har vi mitt konstanta. Men det är ingen önskning. Det är sannerligen både ett löfte och ett krav. Inte är det särskilt långt kvar heller. Jag hoppas jag får ett jobb jag trivs med, i en stad jag vill bo i (var det nu blir) efter min fil kand examen. Jag önskar att dödsfallen och cancerbeskeden håller sig borta (åtminstone så länge), att jag klarar av balansen och fortsätter njuta av detaljer.

Så. 2008 känns avklarat. Väl mött inför det nya året. Per aspera ad astra.

God fortsättning

Så var man tillbaka i Uppsala en sväng då. Men inte utan krångel, givetvis. Jävla SJ! Så kan det gå... Efter en sisådär 3-4 h sömn jobbade jag 08-17 igår. Idag har jag sprungit på mellandagsrea. Det blev ett armband och en sjal till nyårsoutfiten, ett par jeans, en ribbstickad, blå Mexx-kofta och rena rama norska lusekoftan i grått. Jag känner mig både snygg och aningens gammal. Ha.

Nu sitter jag här och tar igen mig, ringer folk och försöker reda ut alla tankar i mitt huvud samtidigt som jag ser på film, filar på ett tal och överväger att laga middag. Mångsysslerist javisst, alltså. Imorn jobbar jag 09-21 och på tisdag 09-19.30. Då bär det av till Linkan via Stockholm C för att hämta upp Malin, Sofia och Nina. Nyårsafton lär bli en galet rolig och lite stessad sådan, men ack så underbar. Tror jag. Som fortfarande är hög på shoppinglycka.

Selma föresten. Ja, Lagerlöf. Julföljetongen. Riktigt intressant. Om man redan är påläst kan jag tänka mig att den upprör i och med att det finns så mycket mer att veta. Men jag som dessvärre måste erkänna att mina kunskaper är oerhört begränsade blev något så vansinnigt intresserad och så snart jag får tid ska jag börja researcha som bara attans. Lita på det.

God Jul

Tänkte jag önska er alla innan jag jobbar av det sista 12-timmarspasset imorn för att sedan släpa mig ombord på tåget norrut och försöka låta bli att somna och vakna upp i Lycksele. I can hardly wait.

Hope you all have a wonderful Christmas Eve, Christmas Day, some delicious food & wine and above all, at least half decent company.

Love / M

Julstädat och klart

Idag har jag städat. Städat, vädrat, tvättat och rensat avloppet. Hahaha. Känner mig något så vansinnigt egenhändig och kapabel, let me tell you.

Nu sitter jag och kollar på reprisen av Bonde söker fru. Eller bög i mitt fall, eftersom jag endast kollar när Peter (och Wille) är med. Tycker inte alls om de övriga deltagarna, förstår ni. Härnäst väntar en varm dusch, lite middag och sedan allmän uppvilning inför mina två stundande 12-timmarspass på Systembolaget måndag och tisdag. 09-21 och 06.30-18.30. Jealous, anyone? Inga som helst problem, känner jag, med tvättad tvätt, nystädat och en avklarad och godkänd tenta i bagaget.

Jag har hittat en bolero till min nyårsklänning och så har jag tillslut köpt ytterligare en klänning, som jag sneglat på sedan tidigt i höstas, från Bondelid, MQ, att ha på julafton. Något så otroligt nöjd och belåten så ni kan inte ens ana. Julklapparna är klara, lakanen är bytta och jag har inte mindre än 12 tända ljus här inne med tanke på 4:e advent. Att det är julafton på onsdag lär jag möjligtvis börja förstå när jag väl sitter på tåget på väg norrut.

Under tiden drömmer jag om Megan Mullally. Don't ask...

Shit pommes frites

Okej. Jag är i chocktillstånd. Fullständligen.

Sittandes på jobbet i kassen så kommer min kursare fram och ska handla. Hon meddelar att vårt tentaresultat har anlänt och att hon har klarat sig. Jag får fram ett grattis och spenderar sedan fyra timmar med lätt panik. Får på hemvägen sms av annan kursare som också klarat sig. Tänker att någon måste ju ha fått underkänt också. Kommer hem och kollar mailen. Nicht. Nada. Niente. Loggar då in på studentportalen. Och möts av ett registrerat resultat. G.

Ja. Ni läste rätt. Jag klarade min sedan länge fruktade översättningstenta. På C-nivå. Med max 25 fel. Hallå, liksom. Man får ett poängs avdrag för att missa en endaste liten accent! Jag vet folk som har skrivit om B-tentan 3 ggr. Även om jag personligen klarade just B-tentan med bra liten marginal. Jag måste helt enkelt vara något galet intelligent. Ha!

Det enda lilla frustrationsmoment som återstår är att jag inte fick något mail och därmed ingen exakt poänguppgift. Alltså så vet jag inte exakt hur pass bra det faktiskt gick. Och lär inte få reda på det heller, eftersom kursexpeditionen endast har öppet en timme på måndag lunch och då sitter jag åter i kassan på Systemet. Nåväl. Jag orkar verkligen inte bry mig om det nu. För jag klarade det! Igen. Jag kommer att få CSN nästa termin! GUD, vad skönt. Puuh.

Men alltså. Vad i hela fridens namn ska jag göra nu? Jag menar i januari. Fram tills kursen börjar den 19:e? Tydligen åka skidor (15e-18e) och äta kalkonmiddag med släkten, men sedan då? Skriva uppsats - check! Och efter den 25e ska jag se till att spendera lite av min sannerligen feta julbonuslön á la December. Lycka.

Ute igår. Förfest + sen förfest (post-middagsfest?) med riktigt goda kötbullar... Och grönjävligt bränd knäck. Hua! Sedan drog vi till Stocken, där personalen lekte Valborg och sprutade mousserande på oss. Det var i alla fall riktigt kul att träffa på mina gamla A-kursare igen. Samt en del nya ansikten. Kom hem 03. Är det illa att vara lite bakfull när man jobbar på Systemet?

Klockan är 22.10. Idag har jag ätit en macka (kl. 10.50), lite kladdkaka (14.45) och ett äpple (20.40). Dinner, anyone? Och till det lite Dry Martini...

Det här är ingen sådan blogg, men...

... look at my precious! Förvånansvärt mycket av ett kap för att vara Saint Tropez.

Tentan är skriven. Hur det gick återstår att se. Jag har faktiskt ingen jävla aning.

Nu ska jag bege mig ut och partaja på Stockholms Nation.

Later.

Coming up

Klockan är halv sex dagen innan min stora översättningstenta.

Jag sitter här och överväger hur pass troligt det är att något av det jag försöker mosa in i huvudet nu och framåt kommer att spela någon som helst roll för resultatet? Knappast, va? Min kära mor har spenderat hela livet berättandes om hur hon aldrig pluggade efter 16 dagen innan sina tentor. Jag har aldrig lyssnat, utan snarare varit den som alltid pluggat minst fram till 20, men ännu oftare fram till både 22-23 och rentutav 00.30. Den här gången är jag relativt övertygad om att det som sagt inte lär ha någon större inverkan. Bättre då att jag ser till att äta, sova och ta det lite lugnt. Mm. Usch. Jag vill bara få det gjort.

Hur det känns? Mja. Som att det skulle kunna gå precis hur som helst. Ja, inte fantastiskt (för tro mig, det hade jag behövt tentaplugga i 1,5 månad för), men faktiskt ganska bra. Eller halvhyfsat. Eller rentutav åt helvete. Vi får helt enkelt se, då det är sanslöst beroende på vilken slags text vi får och vad det är för jobbiga ord han har slängt in. På B-nivån åkte jag ju dit på att jag totalt hade glömt bort ordet för haka (barbilla, f ö), så den här gången har jag inte bara sett till att jag kan alla kroppsdelar, utan jag har också suttit och repeterat ord från rena dagisnivån. Man glömmer ju bort det lätta också, serrni. Anyway. Har ni inget särskilt för er imorn mellan 09 och 13 får ni gärna hålla alla tummar och tår och sända så mycket positiv energi åt mitt håll som ni bara förmår. Tack.

Nu ska jag läsa Las Horas (The Hours såklart) och sedan se lite på Hospital Central (spansk sjukhusserie med lesbiskt par i några av huvudrollerna. Maca y Esther. Spaniens Nikki & Helen eller varför inte Carrie & Mr Big) för att komma i stämning och sluta tänka på svenska.

Oh dear

Jag är så jävla klassisk att det knappt är sant. Om jag inte gråter till Den lilla sjöjungfrun så lägger jag mig i sådan jag egentligen inte har med att göra. Väl medveten om det dock, har jag besultat mig för att råda bot på det hela. Ja, försöka går ju...

Inatt sov jag över 12 h. Det var hundra år sedan sist och hade att göra med för mycket jobb, för lite sömn, för lite vitaminrik mat och en påtvingad förkylning. Natten mellan fredagen och lördagen sov jag 5 h, var på jobbet innan 08, åt (för lite) lunch vid elva och jobbade till halv sex. Då var jag fullständigt slut. Go figure. Nu mår jag åtminstone lite bättre. Ja, jag har inget val: tentan är på torsdag. Tentan som jag i torsdags insåg att jag helt enkelt har glömt att anmäla mig till och därför panikmailade halva universitetsledningen. Två stycken svarade. Gå dit ändå och hoppas på det bästa, alltså. Suck. Sometimes I seriously hate myself.

Nu blir det intensivt tentaplugg i dagarna tre. Sedan blir det jobb fram till kvällen den 23:e, då jag ska ta tåget upp till skogen för att fira jul.

xoxo

Nobel 2008

Igår såg jag på Nobelfesten. Såklart.

Madeleine är ju alltid snygg, men jag älskade verkligen hennes klänning i år, trots folks allmäna gnäll på den gammelrosa boleron. Den gjorde sig ju bra till det bruna. Victorias fushiablåsa var också ganska snygg. No?

Nu ska jag bege mig ner till stan för att tentaplugga med grammatikbrudarna. Imorn och resten av helgen blire många timmars jobb på bolaget. Väl mött i Luciamörkret!

Morr

Så. Jag har tackat nej till att jobba. Igen. Och käkar antibiotika. Igen. Suck, säger jag bara. Jävla öde. Tji fick jag för min vardagslycka. Och där rök visst den Luciahelgen... Visserligen ska jag ju faktiskt jobba ändå. Både fredag och lördag. Därav min avböjelse inför morgondagen.

I vår blir det i alla fall bättre. Jag har precis tackat ja till 30 hp Litteraturvetenskap B och 7,5 hp Flerspråkighet och språkkontakt i svenskt och internationellt perspektiv. Varför plugga en sak när man kan plugga flera på samma gång, menar jag? Lägg sedan till C-uppsatsen på det. Ha. Jeez. Men det är ju på svenska! Vilket jag ursäktar precis allting med. No offence. Förstår att det också kan vara jobbigt emellanåt. Men ändå. Svenska på B-nivå vs Spanska på C-nivå? And so you see...

F ö är det numera grammatik, grammatik och mera grammatik. Jag är helt slut, så jag ska ta en lång, mysig dusch, rulla runt i bodylotion och njuta (och säkerligen storgråta) av Meryl Streep i One True Thing. Där hon spelar komplex mamma åt Renée Zellweger och dör i cancer. Quite the recurring theme, isn't it...

Dublin 2008

(Fler foton finns på Picasa)

Dublin, Irland. Vem sjutton hade trott att det skulle bli så attans underbart?

Personligen hann jag inte tänka så mycket alls, utan satt plötsligt bara på ett flygplan med Sandra. Vi landade i regnväder och valde därför den dyraste bussen från flygplatsen utan att tänka efter särskilt mycket. Sedan gick vi av mitt i stan och promenerade iväg till McDonald's. Första gången jag åt där på evigheter. Mätta och belåtna bestämde vi oss för att gå hem till Emma. Det kunde ju inte vara så svårt. Men det regnade ju, så det var det och slutade med att vi slängde oss in i en taxi, efter att dessutom ha tappat kartan.

Resten av resan fortsatte lite i den stilen: vi hade stora visioner, men det slutade ofta med att vi gav upp och slängde oss i en taxi. Därav spenderades ganska mycket pengar på taxiresor. Hm. Not too clever, but what are two lost girls to do, eh? I torsdags gick vi vilse i två timmar. Men fina bilder blev det. Väl inne i centrum blev det både sightseeing och shopping. Vi hann med Trinity College, St Anne's Church, ett och annat shopping mall och givetvis Starbucks! Yum, yum indeed. Sedan blev det Taccokväll och intressanta samtal med Emmas polska roomies, samt deras bror respektive pojkvän.

På fredagen hade Sandra och jag i alla fall en vag idé om vilket håll stan låg åt och bestämde oss våghalsigt för att gå till Guiness' Storehouse för att ta en tour. Vi lyckades! 150 foton senare ungefär och jag skulle kunna öppna ett själv. I loved it. Sandra fastnade liksom jag sedan länge för ölen i sig och det blev en hel del både där och då och senare på kvällen. Vi var ute och pubade, smygfilmade snygga kvinnor i 40-årsåldern (...) och åt vad som måste ha varit de godaste lökringarna i hela världshistorien. Med tillhörande genusperspektiv. Hehe.

I lördags tog vi det lugnt, åt brunch, njöt av Emmas utsikt och såg lite på SATC. Sedan kom någon på den briljanta idéen att vi skulle bege oss till Phoenix Park och kolla på hjortar och gå på julmarknad. Mysighetsfaktorn nådde sin absoluta klimax. Vädret var frostigt, soligt och dimmigt. Hjortarna lät sig fotas på nära håll. Det gamla huset var jättevackert. Vi såg en originalkopia av Joyce's Ulysses, hälsade på åsnor och snodde nästan en isbjörn i plysch. Sedan smakade vi på hur mycket godsaker som helst (i synnerhet morots- och knäckkakorna och Crêpsen med rökt lax!) och jag fick till och med gratis kaffe (för att jag var söt. Möjligtvis också för att mjölken var slut och snubben fick dåligt samvete. You pick). På kvällen såg vi på sex (fri tolkning. Det blir roligare så) och åt upp all den goda maten.

Sedan tänkte vi gå och lägga oss någon gång efter tolv, men det slutade naturligtvis med att vi inte kunde sluta babbla. Knappa 3 h sömn senare tog vi taxi till flygplatsen, drack en sista kaffe på Starbucks och flög hem. Idag känns det som om jag har rest och sovit smäck hela dagen. Nu ska jag äta pizza (för imorn börjar detoxen!), stoppa nejlikor i apelsiner och bara njuta. Vid sidan av detox är det enda som väntar en satans massa tentaplugg. Varvat med jobb på Systemet under kommande Luciahelg.

Lite julklappar har det blivit, fina örhängen och en Guinesströja. Snygg, faktiskt. I had to. Det blev nästan en nyårsoutfit också, but I saw sense och lät bli. Tur det. Jag hade ångrat mig så här i efterhand. Lite irländska (som de vill att man kallar det - inte gaeliska) har jag försökt att lära mig också. Det är fint, men ganska omöjligt. Tha, gu dearbh. [Ja, utan tvekan] Tha ceann goirt is aithreachas orm, t.ex. Det betyder [Jag är bakfull]. Slàinte mhath! [Skål!]

Off to the green island

Igår satt jag och talade om för Ginger och hennes amerikanska väninnor att även infödda svenskar förvånas över mörkret varje år och trots att vi till viss del inser att vi blir tröttare på vintern, så är det ju inget som påverkar dagligen. Åtminstone inte i mitt fall. Men idag när jag kom hem, för omväxlings skull redan klockan 16 (!), var jag helt slut. Detta trots sömn, föda och allmänt stillasittande. Skumt...

Men jag tog mig upp från soffan tillslut och började städa, organisera och tvätta. Imorn är det plugg, lunch med präst (yeah, yeah...), fika med Andrea väl i Estocolmo och slutligen Irland som gäller. Härligt! Jag vill i allmänhet dricka Guiness, gå på Whiskeymuseum, shoppa och bara njuta av Dublin. Och så fort jag får en ledig minut över ska jag försöka plugga spanska också. Haaa. Let's just see about that one, shall we?

I'll be in touch. <3

'You never know what's gonna happen...'

Jodå, någon form av underlig känsla har flyttat in i mig. Kan det vara ångest? Mjae, skuldkänslor, tror jag. Så är det.

Sicken helg, hörrni. Linköping i torsdags. Ny hårfärg. Mörkbrunt. Jättenöjd. Syskonreunion. En chockad Mamma. Glögg. Pappas nya whiskey. I fredags var vi på secret mission, följt av snabbfika (dvs. endast en dryg timme) med Martin och snabbmiddag med familjen, innan jag landade hos Sabina. Carola fick vara på i bakgrunden (under vissa klagomål), innan vi begav oss till Platå, som var ganska dött till att börja med. Det dansades lite grann och så drack vi Strawberry Daiquiries.

Sedan fick Lina fatt på ett gäng irländare, som var på turné och enligt de själva sysslade med irländsk folkmusik. Riverdance, visade det sig. Host, host. Jag har numera en inbokad dejt med deras korreograf så snart jag anländer till Dublin. Det blev f ö inte så mycket sova av den natten och naturligtvis har jag endast mig själv att skylla för den saken.

Vad spännande när det händer grejer som man absolut inte kan förutspå. Men jag tål inga 'vad var det jag sa', bara så ni vet det. Det handlar inte om det. Visst kan jag, det vet jag också. Det är bara det att jag på fullaste allvar inte trodde att det skulle hända igen. Ungefär någonsin. Det gjorde det och det må väl vara hänt, för all del. Det handlar fortfarande om nivåer, kära ni. De är och består.

Kvart över sju i lördagsmorse kom jag hem. Sov tre timmar. Sedan var det dags för renskrivning av dikt, adventspyntade, potatisskalande, matlagning och tillpiffning på löpande band. Släkt, vin och hur mycket mat som helst. Gott och trevligt. Olle och jag avslutade natten med att se Skönheten & Odjuret på VHS. Sedan somnade jag som en sten i soffan och kom inte i säng förrän lagom till 03. Igår åkte jag tillbaka till Uppsala och drack glögg med min nyfunna korridor.

Nu har jag precis tackat nej till att jobba. De ringer hela tiden och jag mår så dåligt av att säga nej, men idag har jag faktiskt sista grammatiklektionen, följt av tentaplugg, fika med Ginger och slutligen tvättstugan. Jag måste faktiskt tvätta innan Irland på onsdag. Så Systembolaget får klara sig utan mig idag. Bara de inte ringer imorn också...

Idag ska föresten Obama till att utnämna Hillary Clinton till utrikesminister. Hoppas jag.

Perspektiv en måndag i november

Det snöar något helt otroligt i Uppsala. Och har så gjort under hela helgen.

Någonting underligt har inträffat.

Och då menar jag inte just precis nu, utan snarare under år 2008. Kanske till och med från de sista dagarna år 2007. Jag minns att jag skrev någonting om nyårsönskningar inför det nya året. Jodå, mycket väl: "Wishes, not resolutions." Vilka tydligen var som följer.

Less drama
Continued sense of strength
No sudden deaths
Insight
To be able to put life away when needed
To love reasonably
A greater amount of literature
And certainty

Jag minns att jag hade på känn att 2008 skulle bli ett bra år. Ett jämnt år. Det läskiga med mina önskningar är att de faktiskt har kommit att stämma. Skrämmande bra. Med det möjliga undantaget 'a greater amount of literature'. Fast jag läste ju faktiskt lite böcker i somras (13 stycken visar det sig efter en djupdykning tillbaka till augustis bloggarkiv), även om det inte har blivit så många sedan dess.

Men mindre drama kan jag hålla med om, även om det fortfarande slinker med lite onödigt skitsnack då och då. Ingen har dött och jag har lyckats hålla mig långt ifrån trassliga kärleksrelationer. Livet i sig är det som går bäst. Jag är lugn och relativt nöjd och symmetrisk. Framför allt har jag aldrig någonsin njutit så mycket av självklarheter förut. Vädret. Kaffe. Människor. Min rofyllda sommar. Jag har varit i New York och på Sardinien och snart bär det av till Irland. Oavsett pluggstressen så anser jag mig själv sanslöst lyckligt lottad. Här och nu. För det måte man. Jag tror är det är hur viktigt som helst.

För att få perspektiv på livet (eller varför jag har fått perspektiv på livet, kanske) läser jag bloggar om cancer. Det låter kanske aningens dramatiskt och möjligtvis oerhört typiskt mig, men det är ju en verklighet också, inte sant? Folk får cancer. Hela tiden och varje dag. Ett fåtal skriver om det och jag inser därigenom min egen dumhet. Min underbara moster ska fira sin 50-årsdag i helgen. Min moster som jag älskar nästan mest i hela världen. Jag övervägde att inte åka hem. För att jag är 'lite stressad.' Relationer, mina vänner. Till de som betyder allt. Ska man vara rädd om. Så jag åker hem. Med glädje.

Angående det där längst ner, certainty, så börjar jag misstänka att det inte riktigt finns. Efter i vår har jag ingen aning om var jag ska bo eller vad jag ska göra. Tidigare hade jag haft oerhört svårt för att hantera det. Nu känns det inte ens speciellt väsentligt. Min senaste livsinsikt är att det inte finns några platåer. Jag kommer aldrig att komma till en punkt (en platå) där jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd och belåten i några år. Därför tänker jag vara det nu. En vanlig sketen måndag i november.

Sparks

Det har blivit vinter. Snö, minusgrader och isande solnedgångar. Ååå.

Nu har jag jobbat klart mina två introduktionsdagar, vilket har gått förvånansvärt bra och har varit otroligt roligt. Idag har jag klarat av den sista litteraturföreläsningen (tack gode gud!), avnjutit lunch med Sofia, varit på intervju (som gick utmärkt) och shoppat vintervarma och matchande (förvånande, itche sant?) mössa, halsduk och vantar på Åhléns. Dessutom pluggat grammatik.

Imorn (och i helgen) ska jag sätta mig ner och panikskriva faktadelen av C-uppsatsen. Så att jag åtminstone kommer någonstans över huvud taget. Eventuellt blir det korridorsfest, men i övrigt har jag banne mig inte tid att festa så mycket nu. Det som återstår av tiden innan jul består av jobb och plugg. Vid sidan av Irland. Och så bör det provsmakas ytterligare glögg och julöl, så att jag vet vad det är för något jag faktiskt rekommenderar kunderna.

All that glitters...

Drama och en blivande Moder Teresa

Första dagen på Systembolaget i Uppsala började med att jag sprang rätt in i ett rånförsök på SEB. Eller rättare sagt: nästan rätt in i rånaren när han flydde fältet på en moped med en skåpbil och 4 väktare efter sig. Det var som i en film.

Fort gick det och ganska galet var det. Ung kille. Tjuorsåldern. Barely. Men han hade ju hjälm på sig (tydligen under själva rånet också), så man såg inga detaljer. Sedan lämnade han en låda. Utanför banken. Som det stod 'bomb' på. Polisen hade ju inte så mycket annat val än att ta det hela på största allvar, så de spärrade av ungefär hela stan och ringde in bombtekniker från Stockholm. Dessutom var det ett bombhot igår också, fast på ett annat ställe. Dramatiskt, huh?

Till råga på allt var vädret var helvilt och våra stackars kunder var alldeles till sig. När de väl lyckades ta sig in i butiken, vill säga. Från andra sidan gallerian. Sicken omväg. Haha. De verkar ännu inte ha fått tag i killen på mopeden, som enligt UNT.se fick med sig "en kassett med en hittills okänd summa pengar." Skumt värre. Ska bli spännande att läsa tidningen imorn, i alla fall. Undrar om man borde ringa och anmäla sig som vittne? Jag såg ju faktiskt lite...

Anyway. Själva jobbandet gick bara bra. Det gick förvånansvärt fort att komma in i det hela igen, trots att de t.ex. använder ett annat kassasystem. Blossa 08-glöggen är alldeles slut och smakar synnerligen inte blåbär heller. Ens det minsta. Fast den är relativt god. I övrigt är min hjärna fylld av elektroniska chip, roliga tanter och julölrekommendationer.

Imorn blir det mera jobb. På torsdag ska jag luncha med Hyvetätti och sedan ska jag faktiskt på intervju. Inte för att skaffa mig ytterligare ett jobb, utan för att möjligtvis få ett uppdrag. Till vårterminen. Hoho. Nu ni. Jag ska leka förebild. Åt folk som fortfarande är fast i helvetet. Och liksom låta dem veta att det finns en väg ut och att det livet på många sätt är så mycket lättare. Sedan får ni tolka det som ni vill. Sanningen lär avslöjas förr eller senare.

Me, Mr Priest and Mr Big Stuff

As I’m acting the part of Carrie Bradshaw á la SATC, English is what follows.

So. I had a date. With a priest. Or actually, a priest in the making, but that doesn’t sound quite as fun, now does it?

I met this priest at a Halloween party. I did have a really good time that night, even though there was no alcohol consumption going on. It could also be because I had an entire bottle of wine before even getting there…

Now. Once on the tipsy side, I can get quite spiritual. And boy, was I just. We talked about death, the possible Mr Big Stuff and then he told me what he wanted to name his kids. For some reason, I never mentioned the fact that I consider myself an atheist (well, on the good days), that I’m gay or that my main interests in life are sex, vanity and alcohol. Can’t imagine why either. He talked me into giving him my cell number and after finishing off our conversation with quoting me the Big Book, I never thought to hear from him again.

Until he texted the next day. This was when I felt the need to be honest. Not “I’m really a slut lesbian who loves to drink and just needs closure” kind of honest, but more of “I might just not be what you expect” honest. He answered. His attentions were not at all to convert me, as he so eloquently put it, and hopefully referring to the religious way of doing so, but just to talk, since he had enjoyed it the last time. I accepted, but caught a cold, so we postponed it. Until today. He called me yesterday and we decided on having lunch.

I really had no idea what to expect and I still don’t, since I got stood up. Yeah, you heard me. I got stood up by a priest. Honestly? Seriously? Stood up by a priest? Surely, that must be one hell of a paradox. I did text him after about 6 minutes and to not sound too much as if I was standing there waiting (which I of course was, I mean, what else was I supposed to do?), wrote “I must suffer from bad karma, right?” He didn’t answer. 10 minutes had passed and nothing, so I left. Oh, the irony, seeing as it wasn’t even a date to begin with (though I doubt he knew that).

While on the phone with a friend (who obviously found the whole thing very amusing), he finally answered, over 30 minutes later, that he “got stuck doing something.” Her immediate reaction was that he was entertaining his Mr Big Stuff. You know, God. Not his lower regions. And that maybe he didn’t want to tell me that in case I got weirded out. I’d say it’s a bit late for that. But anyhow. He apologized, I explained I had now moved on (from the spot, but also most likely from the part of me who ever considered going on this date) and he promised to be in touch.

So, what now? Do I swallow my pride and give Mr Priest the benefit of the doubt? Or do I leave him at peace with his Big Stuff (pun oh so intended)?

Well, no matter and on the whole, I can tell a story…

Resor, plugg och ambitioner

Åh, SJ. Jag har inte hittat liknande priser sedan ni slopade 'just nu'! Och tack gode gud för det.

Med tanke på mina senaste erfarenheter hade jag förutspått att bli nästintill ruinerad med tanke på allt flängande fram och tillbaka som december månad kommer att innebära. Men icke. Jag minns inte senast jag betalade 131 spänn one way. Kanske aldrig.

Nu har jag brutit mig in i sparkontot och snabbt och effektivt inhandlat resor för att ta mig till Skavsta den 3:e (dock inte hem ännu), till Hälsingland den 23:e, tillbaka till Uppsala den 26:e och vidare till Linköping sent den 30:e för att kunna fira nyår den 31:a. Dessutom har jag gått med i SJ Prio, så att jag får poäng på alla resor och så småningom kan resa gratis! Med tanke på hur mycket tåg det lär bli nu, så känns det som en bra grej.

Jag har även invigt min senaste förpackning Starbuckskaffebönor och hör och häpna: det smakar näsan som the real thing gjort på plats. Dublin, here I come... Där finns det 22 st.

Det enda som saknas är snö. Allvarligt talat. November ska inte vara så här varm. Och de enda futtiga snöflingorna hittills föll den 31:a oktober och försvann lika snabbt som de kom. Jag skulle vilja vakna upp, dra upp persiennen och bli sådär underbart överaskad över allt det vita... Under tiden har jag hängt upp mina julgranskulor och börjat lyssna på julmusik. Inom en vecka lär det bli glitter och en egenhändigt tillverkad adventsljusstake.

Nu ska jag plugga grammatik, skriva lite poesiuppsats (som ska vara färdig innan veckoslutet), städa och ta en riktigt varm dusch. Jag har inte all tid i världen längre och den insikten kan vara det bästa som kunde hända...

Det finns hopp...

Och så säger folk att det inte finns några vettiga och intelligenta amerikaner. Och själv går jag omkring här och tror att antalet heterosexuella, medelålders män är oerhört begränsat. Titta på det här.

Han må vara lite för emotionell, men det kan tänkas att det behövs i det här fallet, för att få folk att verkligen reagera. Proposition 8 är alltså en nyligen genomröstad lag i Kalifornien om att definiera äktenskap som en union endast mellan en man och en kvinna. Det känns ju ungefär precis vad som behövs år 2008...

Jag har fått jobb också. På Uppsalas centralast belägna Systembolag. Vilket dessvärre innebär att jag som ny extraanställd måste jobba dagen innan både julafton och nyårsafton. Det känns inte jättekul, men det är överkomligt med tanke på att jag sedan har inte bara ett jobb, utan the jobb, under den kommande vårterminen. Lyckades åtminstone prata mig ur att jobba på nyårsafton... Börjar med att jobba tisdag-onsdag nästa vecka, vilket nästintill stressar livet ur mig, och som konsekvens är jag överambitiös.

A listed

Okay, Ladies. I've made my desicion.

För den oinsatte. I ett avsnitt av Friends gjorde Ross en lista. Fem pers som man får ligga med om tillfälle bjuds, om intresse finns och även om man inte är singel.

Efter omfattande diskussioner under helgen har jag efter mycket vånda följande resultat:

Lena Olin

[Svenskfödd skådespelerska som numera är verksam i USA. Tänk Chocolate.]

Kim Cattrall

[Amerikansk skådespelerska á la Samantha i SATC.]

Simone Lahbib

[Skottsk skådespelerska som främst är känd för brittiska fängelsedramat Bad Girls, senast i Sverige från tv4:as Wire in the Blood.]

Megan Mullally

[Amerikansk skådespelerska som slog störst som fantastiska Karen Walker i Will & Grace.]

Michelle Pfeiffer

[Amerikansk megaceleb som är känd för um... allt?]

Haha. Detta bör naturligtvis tas något så oerhört seriöst.