Godhjärtad och glad

Hörreni,

Det känns helt sanslöst att just JAG (som den galet bortskämda lilla skitunge jag nu en gång var - ja, det är sant - och mer därtill) har landat där jag är idag. Så här är det: jag har precis tagit ett initiav till att skippa julklapparna i år och helst till fördel för den här hemsidan och i synnerhet just det här ändamålet. Ingen flicka/tjej/kvinna ska någonsin behöva gå igenom att bli könsstympad. Att få blygdläpparna ihopsydda och klitoris bortskuren. Det är förjävligt och jag brinner. Hjälp till! För helvete. I have. Välj det syftet som känns bäst för dig. Några hundralappar kan alla offra - och tänk vad mycket det ger!

För övrigt tycker jag att alla ska gå till extrema längder för att få tag på en EKOLOGISK, K-märkt julskinka i år. Jag tänker inte ens försöka börja tala för att skippa den helt (för hur troligt är det scenariot?), men snälla. Försök åtminstone att tänka två gånger. Jag är inte vegetarian, men jag älskar djur och efter det här överväger jag utan tvivel att sluta äta kött i ännu större utsträckning än jag redan gör idag (min huvudsakliga proteinkälla består av rökt lax och quinoa).

INGEN GRIS SKA BEHÖVA LEVA SÅ!

Som tur är har mina föräldrar just köpt 90 kg från grannbondgården uppe i stugan och de grisarna har mått så jävla bra. Jag har umgåtts med dem både i somras och i höstas och nog kan man tycka att det är ironiskt att då käka upp dem, men CHRIST. Trehundra gånger hellre det än någonting annat. De har levt ute och de har bökat och grymtat som bara den. Av lyckliga grisar blir man glad i magen. Så det så.

Kom igen nu. Do some good! Feel better! Make a difference. Klyschigt, men VIKTIGT!

För att gå tillbaka till den patetiska i-landsverkligheten. Jag på bättre humör än vad jag varit sedan i september. November är nästan slut, mitt rum ser ut som ett winter wonderland, min exklusiva kvalitetscava har anlänt (och flaskan är vacker!), mitt jobb är grymt, jag är fan kär i alla mina kollegor (med vissa undantag - som det funkar helt sjukt utmärkt att fortsätta jobba ihop med), jag har skrivit lite på uppsatshelvetet och helgen lär bjuda på en jävla massa potential...

Spontanare än på länge (förmodligen någonsin), med tankar på att flytta till Boston, men framför allt så har jag upptäckt precis hur jävla bra jag faktiskt är på att simma. Botten lär nås så småningom.

Puss, glitter och glädjeskutt

Current vision

Kära novembertrötta människor,

Jag är helt slut, trots både (nyttig) frukost och lunch, te och vitaminer. Vädret är grått igen (4-5 h sol i lördags var allt som erbjöds) och uppsatsmotivationen sitter fortfarande ganska långt inne. Men jag har öppnat själva worddokumentet både igår och idag - bara det är ett enormt framsteg. Dessutom har jag lyckats producera lite text och en sjuhelsikes massa bra citat som det är meningen att jag ska lyckas producera lite text runtikring. Jag är verkligen inte van vid att ha så här icke-produktiv och det skrämmer mig faktiskt lite. Det kanske är en inflammation på sköldkörteln, trots allt? Nåväl. I guess we'll find out in January...

Annars är det mycket jobb den här veckan och till helgen också, givetvis. Sedan ser det ut att bli Stockholm en vända. Först ska här träffas en 39-årig journalist som påminner lite om Ola Salo (både fysiskt och mentalt) och vidare ska jag bli bjuden på middag av en restaurantägare och kock på hans restaurant. Not too shabby... Däremellan skulle jag behöva klämma in ett par stycken till, som det ser ut. Haha. Nåja, ska det va' så ska det.

Vad gäller alla övriga aspekter så kämpar jag på, med huvudet i någorlunda säkert förvar ovanför vattenytan. Jag kan simma; man blir bara så trött ibland. Och så längtar jag. Efter våren, ljuset och att (för en stund) kunna stå stadigt på botten.

["This ain't a fairytale. And it's too late for you and your white horse..."]

Sunshine at last

Solen skiner! Det är sant! Senast var den 30e oktober, fick jag höra av en kollega på jobbet igår. Jävla novemberhelvete, alltså. Men oh så fantastiskt underbart precis just nu.

Dagen inleddes med att sova alldeles för länge, käka fruktsallad och dricka ett nytt orientaliskt te med kanel, ingefära och god knows what else. Nyttigt, juligt och gott. Ovanpå det hällde jag i mig mina vitaminer och mineraler och tog en långpromenad med Kristin. I sooolen. Hela systemet hoppar av energi och tillfredsställelse - för första gången på jag vet inte hur länge. Härligt!

Sparkling

Att börja dagen med att prova mousserande vin är aldrig fel. Innan dess hade jag dessutom hällt i mig alla mina vitaminer och mineraler, så läget känns riktigt bra.

Med undantag för att jag är mer pank än jag varit på år och dagar. Jag minns inte senast jag satt och riktigt väntade på löning, men nu ni.

För övrigt har jag julpyntat. Ja, lite i alla fall (läs: mycket. Men i min värld är jag inte klar förrän mitt lilla kyffe ser ut som ett tomteland i silver). 14 julgranskulor, 16 levande ljus och en sjuhelsikes massa glitter senare. It's preeeeetty! Men som sagt. Vänta bara tills lönen kommer. Då blir det färgat julgransris, en första adventsljusstake, ytterligare ateraljer och minst sagt mera glitter. Och årets glöggranson. Är så länge har jag nöjt mig med Blossas saftglögg (mmm), men snart så.

Dessutom har jag äntligen lyckats ta mig ur mitt tillfälliga, men enorma sockerberoende. Jag hade glömt bort att det faktiskt bara är de två första dagarna som är rentutav helvetiska. Sedan följer några dagar med ren och skär lättnad och energi (där är jag nu) för att sluta med att man flämtar lite igen efter någon vecka eller så. Det gäller bara att hålla ut. Och med tanke på alla eventuella dejter jag har coming up så är det lika bra att försöka gå ner ett par kilo.

Ser så fram emot Thanksgiving på söndag! Nu ska jag laga lunch.

Vitaminer och drömmar

Efter att ha vidtagit drastiska åtgärder mår jag ytterligare lite bättre. Drastiska åtgärder i form av att jag har inhandlat vitamintabletter (även innehållandes zink och järn och sådana saker) som jag nu häller i mig i hopp om av att bli något så vansinnigt mycket piggare, samt ambitiös. Än så länge ser det bra ut, även om det säkerligen också beror på att jag riktigt eftersträvar en gigantisk effekt.

Det här och vecka 49 är i princip de sista veckorna när jag inte jobbar så mycket. Är sanslöst nöjd med decemberschemat, f ö (fick ledigt hela nyårsafton!): mycket jobb vid precis rätt tillfällen. Så ska jag få något skrivet är det bara att sätta igång. Stressen och panikångesten är äntligen här. Tack och lov. Haha.

Jag ska inte jobba på lördag och mina Linköpingsbrudar ska visst till Stockholm, men jag har förmodligen varken tid eller råd att joina dem. Ska dessutom på traditionell Thanksgiving dinner med mina amerikaner på söndag. Uppklädd ska man vara också. Om det nu inte blir så att Stockholm lockar för mycket på grund av andra anledningar. I form av en Ola Salo-kopia (vänster, vegetarian) som utger sig för att inte dricka alkohol. Lite sugen är jag allt...

Tills dess: jobb och uppsats. Uppsats och jobb.

Om det inte händer något speciellt (för man vet ju faktiskt aldrig vad som händer, menar jag), så lutar det garanterat åt att jag drar i vår. I februari någon gång. London, Irland, Paris, Madrid... New York i tre månader på turistvisum? I guess we'll see.

Ljusglimtar

Alright. Så humöret är inte speciellt mycket bättre, men beslutsamheten har växt sig starkare. Jag ska jävlar i mig vare sig bli deprimerad eller ge upp. Inte än. Inte nu.

Hos föräldrarna i Linköping. Efter minitripp till Småland. Fort gick det. Jag behöver en bil. Eventually. Trevligt var det också.

Igår var Sabina och jag på julmarknad på Ekenäs Slott. Lite enbärsmust, hemmagjord kola, Irish Coffee-marsipan och hjortronsylt från Hälsingland senare. Mums. På kvällen bar det av på promenad för att titta på Vinterljus. X antal ljusinstallationer sätts upp överallt i stan för att lysa upp tillvaron. Bland annat chandaliers i glasbubblor hängandes i träd. Very cute. Avslutade kvällen med att dricka vin med min mor.

Idag har jag tränat och försökt göra något åt min vintertrötthet och mitt allmäntillstånd genom att käka leverpastej (misstänker delvis järnbrist), ta vitamintabletter och äta frukt. Jag har också kommit till insikt med vissa saker. Bland annat måste jag börja boxas igen. På allvar. Det är den enda träningsform jag någonsin njutit av på riktigt - så varför inte ta det till sig? Imorn blir det läkarbesök, följt av lunch (= crepes med chèvreost, ruccolasallad, valnötter och honung - my all time favorite) med Martin and then god knows what.

Ikväll ska jag ta mig ytterligare en promenix. För vi missade nämligen de gigantiska, upplysta hönsäggen i ett bo igår. Och de såg onekligen spännande ut i dagens lokaltidning.

Kyla, nålar och sympati

Imorse hade jag ställt klockan på 06.00. Lyckades ta mig upp 06.30 och runt 07.15 stod jag i kö till Vaccinationsbyrån. 08.20 kom jag runt hörnet till ingången och med tio pers före mig i kön meddelade de att dagens dos var slut.

[DET HÄR ÄR SÅ TYPISKT JUST MITT JÄVLA LIV OCH DET BORDE JAG FAN KUNNA HA RÄKNAT UT I FÖRVÄG!]

Jag frös så det var inte klokt och cyklade upp till Akademiska Sjukhuset för att ta de där eländiga blodproven. Efter endast 30 minuters väntan (och ett garanterat resultat) var det min tur. Darrandes som ett asplöv förklarade jag för sjuksyrran att det här inte direkt är det bästa jag vet. Och där, äntligen, kom sympatin. "Men din lilla stackare!" utbrast hon ömt och och tittade på mig som om jag vore en dyngsur, flämtande kattunge. Och jag orkade inte ens låtsas vara 25 längre, utan tog tacksamt emot där jag låg och skakade på britsen (visserligen minst lika mycket på grund av kylan som av rädsla).

Det gick bra. För att jag gav mig sjutton på det. [Och för att sjuksyrran var ganska snygg och man behöver ju inte överdriva sin barnslighet i sådana situationer...]

Jag funderar på att se det som ett tecken från Gud att jag helt enkelt inte ska vaccinera mig. Men det tyckte varken min moster eller den snygga sjuksyrran var en bra idé. Hmpf!

I eftermiddag: jobb. Imorn: Fyrishovs relaxavdelning med Snoffsan. Mmm.

En enda lång jävla klagosång

Jag minns inte senast jag mådde så pissigt utan att ha någon som helst anledning till det. Det känns verkligen helt absurt.

Ja, det är november. Dessutom är jag konstant trött, jag fryser, jag är vad som känns som fullständigt oälskad, jag råkar ha mens (vilket kanske förklarar hela grejen), jag har absolut noll motivation till att skriva uppsats och kan inte komma på en enda anledning till varför jag borde slippa. Snarare varför jag absolut måste. Nu! Och det enda jag egentligen vill är att gå i ide och vakna upp i en ny stad med ett helt nytt liv någon gång i mars.

Så ser det ut. Men eftersom det inte fungerar så bra i praktiken (really?) så sitter jag här och tycker synd om mig själv istället. Något så vansinnigt synd om. Och vill bara ha någon som klappar på mig. Helvetisk, patetisk jävla closure nu igen. Ska det fan aldrig ta slut?

Utöver det så måste jag gå och ta blodprov senast torsdag och borde faktiskt ta den där jävla svininfluensasprutan. Just in cases. Men att behöva ta blodprov är illa nog och jag kan inte ställa mig i en random kö i flera timmar för att frivilligt göra något som jag har varit livrädd för i hela mitt liv. För tror ni att det finns tid för empati bland de stressade (och säkerligen den mer inkompetenta av personalen) massorna på campus? Knappast. Och jag fixar det inte. Tragic, but true.

Igår måste ha varit den värsta dagen sedan jag var 17 eller så. Eländigt väder. Hemskt humör. Började nästan gråta 14 gånger innan lunch. Hur mycket läskiga alkoholister som helst. Att jobba måndagar kl. 10 är sannerligen inte jätteroligt. Lagerpass tills man skär sig och får ont i ryggen. Och en jävla karl som inte kan sluta vara vare sig trevlig eller charmig som ett as. Jag önskar verkligen att han vore ett stort jävla svin. Tror att det hade varit något lättare då. För som det är nu är han någon (med ett par av världens finaste ögon) som bara inte vill ha mig. Och det gör fortfarande ont...

Dessutom är jag ovanligt ful för tillfället. Om ni hade missat att jag låter som en bortskämd 5-åring, menar jag. Så vet ni det nu.

Imorn ska jag se till att fixa blodproven. Sedan jobba. På torsdag ska jag ta med mig Sofia och gå på relaxavdelningsspa. Några ansiktsmaker, hårinpackningar, bubbelpoolsbad och lite ångbastande senare kanske mitt humör ser annorlunda ut? Jag hoppas det. I synnerhet som jag ska åka ner till Småland för att fira en ganska sen Halloween på fredag (dags att googla fram vilket litterärt spöke man ska klä ut sig till!) och sedan vidare hem till Linköping därifrån. Mina föräldrar ska få klappa på mig. Och ett par av mina vänner ska få ta med mig på julmarknad på Ekenäs Slott. Jag älskar mina vänner. Det är fan synd om alla just nu.

Hello world

View from the top...

Tinkan skymtar i bakgrunden

My precious, precious cat

Vilken jävla muntergök man är, alltså

Fina barskåpet har fått en ny plats på väggen

What could possibly be wrong with this picture...?

Ute i kylan. Brr

Nyfikna Tinkan

Tillbaka i civilisationen! Äntligen och Hallelujah! Jo, faktiskt. Jag blev alldeles skogstokig däruppe i ingenstans. Dum som man är trodde jag att det skulle gå över på ett par dagar, men icke.

Det har varit en busy höst och att plötsligt hamna mitt i mörkret, utan vare sig TV eller internet var inte det lättaste. Skönt, emellanåt, men det är sanslöst bekvämt med teknik. Jag har till och med fuskat och surfat via mobilen någon gång (läs: varenda jävla dag utom en). Fick jag något skrivet då? Jovars. Lite grann, men knappast så mycket som jag hade hoppats på. Är inte tillräckligt stressad för att kunna prestera till fullo än. Men snart så.

Här och nu så njuter jag hur mycket som helst av all slags modern teknologi. Såg minst 10 b-kändisar på vägen hem (någon bonde som sökte en fru förut och Daniel från gamla Skilda Världar bl.a. Det ni!). Trist bara att snön stannade kvar uppe i norr. Här regnar det istället.

Imorn blir det till att jobba heldag (inklusive provning) och sedan anländer både Sandra och Stillis till Uppsala. Jag ska jobba en liten sväng på lördag också, men lite partajande och umgänge ska vi väl lyckas klämma in däremellan.

Heldag på måndag också (!), följt av en sista minuten-beställd provning av champagne, Cava och mousserande viner för en teknolog-sektion på nation. Bör därför sätta mig ner och lista ut vad de ska få dricka, de små liven. Good times!

Uppe i Eden

Här är jag. Med skog, hästar, sprakande brasor och fårskinnsfällar.

Med en väntande c-uppsats och i övrigt totalt avskärmad från världen.

Vi ses på andra sidan.

Brighter

Okay. I'm suddenly better than fine. I'm quite happy, actually. What the heck!?

Så. Åt århundradets godaste morotstårta (Camilla - I curse you! Jag är smått beroende nu. And don't worry, people: it comes in a box), lunchade med Andrea, skrev uppsats och planerade veckan. Tog en lång promenad. Och plötsligt kändes allt mer... bra. Att jag har fått närapå 400 mail fulla med komplimanger den senaste veckan skadar ju inte heller, direkt. Främst får de mig att skratta, men det är ju bra det också.

Jobb idag och imorn (eftermiddag), luncher med trevligt folk, jobb hela dagen fredag, följt av klubb Selma. Och på lördag bär det av uppåt, med min laptop och en bag-in-box. Haha. Vad bra det lät. Jaja. Så får det bli i alla fall. Sedan är det uppsatsfokus som gäller. Som satan.

I övrigt har jag lugnat ner mig lite. Flytta ska jag fortfarande göra, men om det blir 3e januari eller 15e februari känns mindre viktigt. Jag har ju både jobb och boende här så att jag överlever och så fort uppsatsen är ur vägen kan jag fokusera på framtiden på heltid. Oh so much better.

Är fortfarande kär i hösten. Det är mörkt, det regnar löv (literally) och det är underligt många plusgrader för att vara så sent på året. Härligt!

Nu ska jag fixa lunch och så småningom bege mig till jobbet. Ack. Lovely.

As it is

Underligt nog så älskar jag fortfarande hösten. Trots att det snart är november och både mörkret och vintertiden har infunnit sig. Den här helgen har varit den lugnaste på bra länge. Jag har i princip bara jobbat och tagit det allmänt lugnt.

I veckan blir det uppsatsskrivning och jobb (tisdag, onsdag, fredag). På fredag blir det gayklubbsinvigning och på lördag bär det av upp till stugan. För att alldeles ladda om batterierna inför vad som lär bli en förjävla jobbig period (uppsatshets, julrush, lägenhetsletande och jobbsökande - need I continue?). Åtminstone förbereder jag mig på det, för det är alltid lättare att bli positivt överraskad. Så det så.

Det ska bli så sanslöst skönt att gå och lägga sig ikväll! Nyduschad, med rena lakan och ett totalstädat rum. Jag har till och med bytt tandborste. Ha.

I'm fine. Really. Only not much more than that.

How to fool oneself 1.0

Alright. It's official. I am an idiot!

Listen to this and you'll catch my drift:

I'd like to sincerely apologize to everyone I know for the past 7 months, when I haven't exactly played the part of myself.

Anxiously aware of that I might have gone and fucked things up for good. Thing is, though, that I couldn't have done it any other way. Because it's who I am. Truly who I am. For the first time since Easter. And I need to forgive myself for it.

Well. That's it. For real this time. I'm ashamed, I'm upset, I'm amused, I'm... such an idiot. [Such a cliché.] And I have learned my lesson. Trust me.

Off to deal

Morning glory. The language of flowers, yet again...

I’ve reached rock bottom. Well, you know. Hardly the absolute bottom, seeing as I’ve been a lot closer to it in the past. Still. Considering how ridiculously happy I’ve been for the most part of this year, this is a big leap downwards. And now there’s really no other way but up from here…

Officially on a break from it all, with no clue as to when things will get back to normal.

Over and out.

The end of a sort'a fairytale

Klockan närmar sig halv tre och jag har precis ätit för första gången på över ett dygn. Strålande...

Det börjar bli ganska tydligt. För att inte säga väldigt. Intresset finns inte ens där på halvtid och jag både behöver och förtjänar så mycket mer. Det är synd och visst kan jag önska att jag vore en sådan som kunde stänga av och nöja mig med vad som erbjuds. Men nu är det inte så.

Jag har fått ut tre saker av den här relationen; bitvis alldeles fantastiskt sex, en häpnadsväckande pånyttfödd relation till min käre far och en djupare vänskap med ett flertal av mina allra bästa brudar: Sabina, Sofia, Laurel, Sandra, Andrea, Malin, Sirkka, Camilla, Malinskolajne, Ivana och Maggan - I love you. Tack för att ni står ut med mig.

Vädret är vackert, så snart ska jag ut och gå. Imorn blir det Stockholm och en dejt med min underbara, peruanska moster. Spanska i stora lass! Sedan avskedsfest för Malin på kvällen och tillbaka till Uppsala i all hast på lördagförmiddag för att jobba. På kvällen 'Traffic Light Party'. Snyggare än på länge och tusenfallt klädd i grönt.

[Han är precis allt som jag aldrig drömde om. Och nu är sagan slut.]

"Hur ska det gå?"

Ja, jag ville leva farligt
Så jag slängde mina skor
Men när man väntat alltför länge
Blir inget som man tror

Jag kan sitta flera timmar
Jag kan gå igenom allt
Det tog slut för länge sen
Men du är överallt

Du ville prata häromdagen
Och helt plötsligt blev det tyst
Och jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
På något som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Och jag kan inte skilja på
Om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill vara med dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill bli av med dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill skada dig
Men du om någon borde förstå
Att man inte gör så här mot mig

Sådana som vi
Med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor
Jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar
När jag sover
Jag vill förändra någon av oss
Men jag vet inte hur man gör

Det finns en fara
Med att aldrig hitta vägen
Och det finns något vackert
I att vandra den ändå

Jag grät
Och vi kysstes
Fast jag borde ha bett dig att gå
Och jag ska aldrig mer säga sanningen
Till någon som saknar förmåga att förstå

Du säger att jag skrämde bort dig
Men du var ju aldrig här
Du går ensam hem från krogen
Och jag undrar hur du gör
Om det är lättare att falla
Med enda foten utanför

Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks

Du ger det du vill
När du tror att du känner mig
Men du reser utan mål
Så nu reser jag mig bort från dig

Är du kvar där du var?
Jag har slutat gå förbi
Det är ändå bäst för båda
Om jag försöker låta bli

Hur ska du veta
Om ingen lärt dig hur
Och hur ska du våga chansa
Du som aldrig haft någon tur
Du vill att jag ska älska
Någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska
Ja, då ska det finnas tid att älska fritt

Det är ljust snart, jag vet
Men än så känns det kallt
Och jag önskar att jag var en sådan
Som inte tänker alls

Jag tror att livet just har börjat
Och det blir vad jag gör det till

Enastående Melissa Horn sätter ord på precis alla mina tankar. Här i en mixad kombination från senaste skivan för att beskriva det senaste halvårets emotionella idioti.

Mmm Meryl

Idag har jag skrivit uppsats, samt äntligen mailat någon slags första utkast till min handledare. Läskigt värre. Jag har även insett att jag måste ta tag i mitt liv. Det är snart mitten av oktober och jag har vare sig jobb eller boende i Stockholm. Eller en färdig kandidatexamen. Oups. Jaja. Det finns inte så mycket annat att välja på än att göra något åt saken. Såvida jag inte vill flytta hem till mor och far lagom till årsskiftet... Och tro mig, det vill jag icke.

Ikväll har jag varit på bio med Camilla och Sofia. Julie & Julia, naturligtvis, med fantastiska Meryl Streep, som jag älskar mer än alla andra skådespelare tillsammans. Det var en otroligt charmig film och jag log nästan hela tiden. När jag inte skrattade, vill säga. Gå och se den, men var inte alltför hungrig. Det var jag och har aldrig varit så sugen på mat i hela mitt liv. Mums, säger jag bara.

Och hör och häpna, imorn blir det mera bio. Damen i kassan erbjöd oss raskt ett flertal gratisbiljetter till Värmlandsfotografen och den hade ju Sofia och jag tänkt gå och se i vilket fall som helst. Very cosy. Först väntar dock mera uppsatsförfattande och lunch på Engelska Parken.

Onsdag innan jobbpasset funderar jag på att ägna åt jobbsökande och lägenhetsletande, för att lugna mina upproriska nerver. Humöret är rätt hyfsat i allmänhet, den fortsatta ovissheten till trots. Nu ska jag gå och lägga mig och sova.

Action

Alla måste väl ha sett programmet Inside the Actors Studio med James Lipton? Med tanke på min totala människofascination, och då i synnerhet vad skådespelare anbelangar, förstår ni säkert att jag älskar det. Att få lära känna personen bakom det hela. Fantastiskt!

I alla fall. Det avslutas alltid med en frågeställning av Marcel Proust och jag har ofta viljat svara på frågorna själv. Då så. Action!


What is your favorite word?

Mischievous.

What is your least favorite word?

Tarantella.

What turns you on?

Fingertips.

What turns you off?

Indifference.

What sound or noise do you love?

Piano music.

What sound or noise do you hate?

Alarm clocks.

What is your favorite curse word?

Fuck.

What profession other than your own would you like to attempt?

Photographer.

What profession would you not like to attempt?

Anything to do with economics.

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"See? Turns out you were right. Go right ahead. They're all inside."

I övrigt känns allting lite åt helvete. Uppsatsen går trögt, självdisciplinen är katastrofal, hormonerna är i uppror och hjärnan är förbannad.

I fredags var det korridorsfest, i lördags var jag bakfull på jobbet och spontangick sedan på århundradets snyftfilm på bio med Sofia (grät floder) och vidare hem till henne och kom aldrig därifrån. Vi gjorde listor á la Oprah på våra framtida drömpartners alla egenskaper och vad vi har för krav och förväntningar på dem. Sinnessjukt, men väldigt klart, tydligt och roligt.

Sedan gick jag hem. Och tittade på dumma tv-program och började längta efter helt fel saker. Tog mig i skinnet och agerade, trots min enorma stolthet. Så nu får vi se hur veckan utvecklar sig. Någon slags klarhet ska jag jävlar i mig bli varse i alla fall. Kosta vad det kosta vill...

En lagom mysig torsdag i oktober

Jag är så jävla blödig idag. Innan halv elva i förmiddags hade jag redan fått tårar i ögonen fyra gånger. Löjliga grejer. Sentimentala samtal på tv. Artiklar i Aftonbladet som visar att vi på något underligt sätt verkar ha kommit en bra bit på väg. Och fint väder.

Torsdag idag. Jag ska skriva uppsats (och se till att skicka iväg faktadelen för granskning av min uruguanska handledare), läsa in mig på morgondagens vinprovning, ta en härlig promenad i det fantastiska höstvädret, städa lite inför morgondagens korridorsfest, eventuellt träffa Victoria och hennes besökande amerikaner för lite fika och ta en lååång, varm dusch. Imorn är det jobb smack hela dagen och någon gång under helgen ska jag minsann ta med mig Camilla och gå och titta på min älskade Meryl Streep i Julie & Julia.

Idag tillkännages Nobelpriset i litteratur. Spännande! Efter lite research i all hast hoppas jag på Herta Müller, men det lär väl bli någon jävligt okänd man som vanligt...

Annars kollar jag på lägenheter i Stockholm på nätet. Lite läskigt, men jättekul!

Föresten. Man kanske skulle ta och flytta hit och slippa krångla till tillvaron med män? Hepp!

"Shed a little light"

Fyra smågalna brudar

Mina fina tjejer

Sandras badankssamling imponerade mycket på mig

Tidigt i lördagsmorse bar det av mot Göteborg. Efter en något förvirrande one-liner kvällen innan var humöret minst sagt alldeles upponer, men jag lyckades lägga det åt sidan (i synnerhet sedan min mor mer eller mindre kallat mig för ett patetiskt våp).

Regnet vräkte ner, men vi turistade på rätt bra i alla fall. Så småningom åkte vi hem till Sandra, fixade till oss och hällde i oss lite alkohol, för att sedan återvända till city (närmare bestämt Chalmers), där min kära bror och hans kursare höll till. Mycket ost och vin blev det. Efter ett antal timmar hamnade vi på ett svindyrt ställe på avenyn (Lounge?), med ett flertal våningar och en miljonär som jobbade på Elgiganten (just då tyckte jag inte att det lät ett dugg konstigt) och bjöd mig på dyr whisky ("Han betala[r]de allt. Toppen!").

Runt tretiden blev det McDonald's och lite senare ändå en tågresa hemåt. Söndagen spenderades i city, med mat, shopping (inklusive kändisspanande på Janne Josefsson) och smått galna skrattanfall. Sandra och jag satte Sabina och Ivana på bussen till Linköping framåt kvällen och åkte hem och däckade i soffan framför en film.

Jag hade nog tänkt att stanna kvar tills idag, men uppsatsstress, krångel och upptagna bröder och väninnor satte käppar i hjulet för mig och jag satte mig på tåget sent igår eftermiddag istället. Shoppingen resulterade i en ljusblå kofta från Zara och tre böcker (bl.a. Bengt Ohlssons senaste, Hennes mjukaste röst och en samling erotiska noveller från 60-talet: "När det gick för pastorn", t.ex. Underhållningsfaktorn är hög!)

Lika bra att jag åkte hem när jag gjorde, eftersom jag jobbar heldag imorn och på fredag, då jag dessutom ska hålla i en vinprovning som jag har noll koll på än så länge. Nåväl. Det är bara att lösa. Det är skaldjurstema och jag funderar på pilgrimsmusslor, champagne, lite olika vita viner (Sancerre och något riktigt bra halvtorrt) och en öl. We'll see.

I övrigt detoxar jag (fram till vinprovningen och fredagkvällens fest åtminstone...), lyssnar på Foy Vances (som var förband till Tori Amos i Oslo) få låtar på Spotify och planerar att ta tag i sådant som driver mig till vansinne. När det nu blir. Men bli av ska det. För en liten insikt har nämligen slagit ner i huvudet på mig idag, mitt under uppsatsskrivandet. Som följer:

Jag är jävligt bra. Och så är jag snygg också. Om det nu skiter sig med vissa så finns det andra. Med tanke på alla tråkiga, intetsägande människor i världen, som trots detta råkar träffa någon, så borde mina chanser vara bra mycket större. För att ni nu ska bortse från vad som måste framstå som mitt alldeles enorma ego så tänker jag passa på att meddela att det gäller naturligtvis alla mina underbara väninnor också. Ni är bra jävla långt ifrån tråkiga och intetsägande och jag älskar er!

"[I] tried to play it cool

I said babe I ain't gonna lie

Well it seems we've both been playing

You as much as me

And the only question to remain

As far as I can see is

Do you wanna be with me

Or do you wanna bum around this town?"