Nu sitter jag här igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och ska ta mig an "det lilla helvetet" (läs: min kandidatuppsats) en gång för alla. Ja, man kan ju alltid hoppas.
Det snöar. Det är januari. Det är mörkt. Jag jobbar, har börjat träna och vinprovningsuppdragen i vår ser bättre ut än någonsin. Jag är helt enkelt glad och mår skitbra. Didn't see that one coming, now did you? För det gjorde sannerligen inte jag...
Nya gymet är hur fint som helst. Mina nya träningskläder är nog ännu finare. Det är nästan så att jag vill ha på mig dem jämt. Senare idag blir det en dust med säcken. Kanske lite spinning också. Jag är så motiverad att hälften vore nog. Om en och en halv månad ska Ivana och jag fira att vi fyller 50 och vid det laget ser jag gärna att jag har lyckats slimma ner mig lite. Haha. Inte för att det är en kamp på liv och död, utan för att jag känner för det. För första gången i hela mitt liv... Det ni.
Mamma är i Japan (lyllo!) och shoppar Starbuckskoppar åt mig (en från varje del är världen, verkar det som - jag har redan från New York, Peru och Kina). Första privata vinprovningen äger rum redan nästa vecka. Snart blir det 40-årsfest för min morbror i Sthlm och framför allt så stundar den efterlängtade decemberlönen...
Even though I know my way around
Possibly there's something new I've found
- Someday Soon, K T Tunstall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar