Mateländet

Det här med maten börjar känns jobbigt. Och jag vet precis varför: jag äter för lite, både i relation till hur mycket och vad jag brukade äta, och i synnerhet med tanke på hur mycket jag plötsligt tränar. Dessutom håller jag på med sockeravvänjning och efter min katastrofala höst as far as sugar goes så är det inte det lättaste. Efter 2-3 sanslöst jobbiga dagar känns det fantastiskt och man mår super resten av veckan. Efter det börjar eländet om från början och det är någonstans där jag befinner mig just nu.

Istället för ursprungsplanen (att gå till ICA och handla Marabou Sensation Raspberry Yoghurt som jag är smått besatt av) gick jag ut och gick och sedan gick jag hem och lagade en wok med kyckling och cashewnötter (en eloge, tack!). Till det unnar jag mig vitt vin. Att offra en dålig vana för en annan, alltså... Men just nu känns det som att det är utelämnandet av sockret som är huvudsaken.

Åtminstone tills på lördag. För jag kan inte med några extremdieter just nu. En gång i veckan måste jag få lov att äta något sött, annars är jag rädd att jag ska braka samman och ge upp helt och hållet. Det handlar om balans. Jag har varit här så otroligt många gånger förr och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta vad som funkar och vad som inte gör det. Så det så.

Annars är det bara bra. Jobb hela dagen imorn, följt av utflyttningsfest för Angelica. Jobb på lördag igen, kanske lite shopping och förhoppningsvis bio för att se Meryl Streeps nya "It's complicated". Can't wait... Först på söndag ska jag träna. Like a good girl.

P.S. Finns det något bättre än att se vuxna män gråta? Jag ser på "Biggest Loser" på 5:an och de bölar verkligen. Tre rejäla karlakarlar. Fantastiskt!