Nystart med jävlaranamma

There's somethin' 'bout the way

The street looks when it's just rained

There’s a glow off the pavement

Det är 2010. Och ångesten kom i fatt mig tillslut. Lagom till självaste nyårsafton, faktiskt. Och tyvärr. Dagarna som följde var jag inte heller speciellt uppåt. Men det vände, slutligen, i eftermiddags.

Jag skrev ner alla mina funderingar, tankar och problem och sedan pratade jag med mamma. Vi ältade, resonerade och kom egentligen inte fram till något vidare himlastormande. Men. Det var förmodligen inget annat än realism och jävlaranamma som behövdes. Och det fick jag. Både av mamma och väninnan. Och nu känns allting ganska självklart.

Det är ett helt nytt år. Och av erfarenhet vet jag att mitt liv fan inte kan gå mer i stöpet än det redan har gjort hittills. Jag ska fixa, trixa, traggla och försöka ta mig vidare. Sådär som man gör varje år. Men jag ska också njuta, skratta, kämpa och försöka ha himla roligt under tiden.

Jag tänker inte sitta här och lova mig själv att inte bli kär, att inte misslyckas eller att aldrig mer tappa ansiktet. För det kommer jag att göra. Tusenfalt, till och med. Däremot tänker jag lova mig själv att aldrig ge upp. Jag tror nämligen att det är allt som behövs.

Imorn åker jag tillbaka till Uppsala. Där väntar en enda röra av administrativt krångel, samtal med institutioner angående vad som nu kan göras, research av gym att joina, jobbpass, vänner och beslut. Med huvudet före!

In a storm

In my best dress

Fearless

[I'm not usually this way but

I’m a little more brave]