Det är sannerligen inte helt lätt just nu. Molnen hänger kvar, trots att solen skiner därute, och själv är jag ofokuserad och drömmande.
För att använda mig av en gigantisk metafor. Det känns som om jag ligger i ett alldeles fantastiskt skumbad. Det är varmt, bekvämt och avskuret från verkligheten (läs: från sunt förnuft och utnyttjandet av hjärnceller). Jag vet att det börjar bli dags att kliva upp ur karet, men kan liksom inte riktigt förmå mig, för det är ju något så vansinnigt skönt att ligga där. Vattnet håller på att bli kallt, men då och då fylls det på med lite varmvatten, which simply makes it worth my while...
Nej. Man kan inte spendera resten av sitt liv i ett badkar. Och man bör inte nöja sig med lite påfyllning from time to time. Men just nu är det precis vad jag gör. Tragiskt, men sant. Sant och tragiskt. Igår fylldes det på, men idag har det redan kallnat. Och jag fryser...
En något försenad kräftskiva i lördags. Med paj, morotskaka, snaps, öl och vin. Och med en mycket välförtjänt bakfylla smack hela dagen igår. Brunch, bio, hyrfilm och tv med min Portia och min Ellen. Precis landat i verkligheten idag. Dags att ta tag i livet igen. Och så måste jag, måste jag, på något jävla sätt komma upp ur det där förbannade badet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar