Oslo och ett litet helvete

Jente på Karl Johan minsann...

Kjempefine havna (Akers brygge)

Andrea och jag inför Tori Amos

Utsikt över vattnet från Nessudden

Fina, regnvåta rosor utanför Stortinget (Norges riksdag, f ö ) svintidigt imorse

Ungefär som rubriken lyder, ja.

I fredags hade jag planerat att gå till frissan, investera i höstens viner och packa inför Andreas och min Oslotripp. I torsdagskväll kände jag mig lite småkrasslig i halsen. I fredagsmorse vaknade jag och mådde apa. Vi snackar inte förkyld, vi snackar illamående så kraftigt att man kallsvettas och spyr. Ja, ursäkta detaljrikedomen.

Beslutsam som jag var så försökte jag, åh så jag försökte, i alla fall intala min kropp att den mådde bra, men den vägrade samarbeta och jag fick ringa frissan och ställa in. Förmiddagen tillbringades i sängen. Efter att Andrea gjorde mig den enorma tjänsten att komma hit med det mest lättuggade vita bröd någonsin, samt lite glass, så spenderades eftermiddagen med att pilla i sig föda och vänta på bättre tider. Klockan 16 bestämde jag att jag var frisk och hoppade in i duschen. Stort misstag, då den långa processen följdes av totalyrsel och slutade med att jag fick krypa in på toan... Ytterligare 2 h i sängen följdes av att pilla i sig mer mat och en fast beslutsamhet att åka till Oslo svintidigt morgonen därpå. Jag började må bättre och bättre.

Och i lördags kändes det mycket mer okej. Halsont, men helt okej. Tågresan var lite besvärlig. Eftersom jag har en tendens att bli smått åksjuk även när jag mår 100 % kan ni ju tänka er hur bra det går när så icke är fallet. Det var åtminstone jättefint höstväder och det såg hoppfullt ut. Väl ute på Nessudden (ö strax utanför Oslo city) hos Andreas faster gick det utför och slutade med total feberfrossa och en hals som inte kunde svälja. Jag lyckades knappt få i mig ett halvt glas rödvin (enough said...) och var så knäckt att jag grät (!) och gick till sängs 20.45.

Den natten var inte rolig. Inte förmiddagen som följde heller. Jag grät ännu mer och var tre sekunder från att åka hem och inte ens få gå på den efterlängtade konserten. Men biljetterna var slut, så det gick inte. Jag pillade i mig lite te och lite kokt äggvita och sedan vände det sakta men säkert. Jag hade fortsatt yrsel och det svartnade för ögonen varje gång jag reste mig upp även måndagen igenom, samt jätteont i axlar, nacke, hals och i huvudet (pillerna hjälpte inte riktigt, oavsett hur mycket jag knarkade), men förmågan att svälja utan att flämta av smärta började komma tillbaka och det kändes som huvudsaken.

I måndags åkte vi in till Oslo, Andrea och jag. Åt mat (jag var lite för hungrig för halsens bästa...), shoppade (det blev faktiskt en ny höst/vinterjacka) och mötte upp två små norskor för att tillslut gå och se på Tori Amos. Jag var fortfarande knappast i toppform och som tur är hamnade vi ståendes mot en omhängnad kring mixerbordet så att jag kunde luta mig och till och med sätta mig ner emellanåt. Det var skitbra. Tori har en helt enorm röst och pianospelet är fantastiskt. En av favoriterna, Cornflake Girl, kom tidigt och jag var nöjd. Ut till ön och knappa 3 h sömn senare tillbaka igen för att ta tåget tillbaka till Uppsala.

Jag har fortfarande rejält ont i halsen och är öm och matt i kroppen, men det är inte i närheten av vad det har varit... Nydushad och äntligen hemma ser allt mycket bättre ut.

Diagnoserna har varit alltifrån matförgiftning till 24 h-influensa och vidare till halsfluss och rentutav den fruktade svininfluensan (men jag har ingen som helst torrhosta och det är tydligen avgörande). Nu tror jag att vi har landat på 'seriös virusinfektion'. Ja. Jag vet att jag är dramatisk. Jag klarar knappt av en vanlig förkylning och när jag sedan får feber (väääldigt sällsynt), ja... Då bryter jag ihop totalt. Så enkelt är det.

Får jag svininfluensan ovanpå det här tänker jag överväga att ta livet av mig. Sprutfobi eller ej, när det väl erbjuds, via jobbet, ska jag stå allra först i kö...

Så. Nu väntar tillfrisknande, uppsatsen, ny tid hos frissan, jobb och umgänge med kollegorna lagom till helgen. Try and stay healthy! Och om ni trots allt blir sjuka; ring mig. Jag lovar att uppbringa så mycket sympati att ni aldrig sett på maken. Det borde vara en mänsklig rättighet. Det och kärlek som inte gör ont eller ställer till problem. Ha. Keep on dreamin', folks.