The Oscars 2009

Sean Penn winning

Amy Adams

Sarah Jessica Parker and Matthew Broderick

Diane Lane

Queen Latifah

Anne Hathaway

Natalie Portman

The one and only: Meryl Streep

Angelina Jolie

Penelope Cruz

Kate Winslet

Vanessa Hudgens and Zac Ephron

Penelope winning, with Whoopi, Goldie Hawn and Tilda Swinton in the background

Sophia Lauren, Shirley McLaine, Marion Cotillard, Nicole Kidman and Halle Berry

It's Oscars time! Gotta love it, people. Gotta love it. Especially since channel 9 gives it to us live, so we don't have to deal with subtitles! Hallelujah!

All I want is to see my Meryl Streep, since I didn't even catch a glimpse of her last year. And some gorgeous gowns, of course. But that's pretty much a given.

Okay. You ready? It's 00.20 am in Sweden, 6.20 pm in New York and I guess... 3.20 pm in Los Angeles. Jeez, they do start the party early, don't they? Anyhow, here we go.

Amy Adams from Meryl's Doubt is the first actress I really recognize. She's a beautiful redhead in a very nice red gown, but her huge, weird necklace sort of ruins it, I'm sorry to say. I can't believe I haven't managed to see Doubt yet, by the way. What I especially can't believe is that you only can see it in Stockholm. Seriously? A Meryl Streep movie? She sells! How the hell is it that they won't give it here, or anywhere else for that matter? Well, I'm seeing it as soon as. Count on it.

Sarah Jessica Parker is wearing loads of glittery white with a lil' beige. Apparently Dior and it's very nice. Ooo. Diane Lane! Yay! She's stunning, as always. Simple black dress (Dolce & Gabana), hair up and a pretty, different necklace. Natalie Portman has a very pink dress and no necklace. Very simple and cute. Queen Latifah in black and midnight blue with loads of shiney rocks. Love her! And she tells us she'll be singing later. Great! Robert Downey Jr looks nice in a suit. I wonder if he's high tonight?

Joy and happiness! Meryl has arrived! She's beautiful, simply. Dressed in my favorite shade of purple, too. Her hair is even better. But who cares? It's Meryl! She could be in a bin bag and I'd drool and gasp no matter.

Anne Hathaway is also doing the glitter thing, but far beyond Parker, and it's just a little too much for my taste. She was so much more gorgeous in that red dress last year. Jessica Biel is the only one I've seen so far with the hair down and it's a nice change. And there's Kate Winslet, also in black and blue (I'd say it's the theme of the evening), but in lack of the rocks. It's Saint Laurent, so they tell me.

And oh. Brangelina. She's wearing black. Boring. And green earrings, very noticable of course. They lift up the rest of the dress, for sure. I guess that's what she was looking for. Brad has a mustach and looks a lil' old. They finish up the pre show in style, though.

Now. The red carpet show. First interview Kate Winslet. Second Josh Brolin and Diane Lane. Third Amy Adams. Fourth Sarah Jessica and Matthew Broderick. I think I like Sarah's dress the best so far, actually. Vanessa Hudgens' hair is lovely. Her dress too, actually. Actually, she's lovely altogether. Wow, Penelope Cruz's dress is plain amazing vitage and I'm just left with my mouth open. And that's basically it from the red carpet. Let the show begin.

Hugh Jackman has got something. All of Hollywood is giving him standing ovations after his introductory sing and dance number. Anne Hathaway gets on stage and helps him. She can really sing!

God, they all make me remember why I love this so much. Even Whoopi is on stage, dressed in hideous amounts of leopard, of course, but she's oh so great. The fine presentations from five former winners (Tilda Swinton, Goldie Hawn...) end up in Penelope Cruz winning for best supporting actress. She's touched and she speaks Spanish and I love it.

Voilá. Awesome Tina Fey and Steve Martin. Omg. The guy who won practically spends his speech telling 'all young members of the gay community' that God loves them, not to mind the churches and that they'll soon have equal rights. Kate Winslet and Sean Penn are both cheering him on. Yikes. Promises, promises, but thank you.

Heath Ledger got his Oscar, though it wasn't Michelle Williams picking it up on behalf of his daughter Matilda (nice name, eh?), but his parents and his sister.

It's now 4.30 am and I'm so tired I could die, but there's no way I'd allow myself to sleep before Meryl's up. She honestly hasn't won anything since Sophie's Choice (the other win is for Kramer vs Kramer). She deserves this Oscar!

But I just realized that Kate Winslet's been nominated like five times but never won, so she's the big threat here. They could give it to Anne Hathaway, but for a film like Rachel getting married? Nah, don't think so. And to Angelina Jolie? Nooo. They might surprise and give it to unknown Melissa Leo. I guess we'll see, but I'm certainly praying for Meryl.

Am I the only one who seems to completely have missed that Sydney Pollack died last year? Hm. Weird. And Danny Boyle won for best director. He's really funny and makes me stay awake, which, trust me, is a huge compliment at this early hour with no sleep whatsoever.

Shirley McLaine, Nicole Kidman, Sophia Lauren, Marion Cotillard and Halle Berry are presenting the nominees for best actress. Kate is in tears already. Sophia Lauren is right on the money with Meryl. Her conclusion is that the name itself says it all. And it's so true.

Kate won. She's glowing. She's joking. She's panting. And it's one of the best speeches I can recall ever hearing. "And to my fellow nominees. These goddesses. I don't think any of us can even believe we're in a category with Meryl Streep. I'm sorry, Meryl, but you've just got to suck it up." I don't even mind too much anymore, because Kate Winslet also deserved it. She's a fantastic ideal with her beautiful, curvatious body and she's extraordinary talented indeed.

Dustin Hoffmann is so great when he talks about Sean Penn playing a gay man. Anthony Hopkins talking about Brad Pitt is just unreal and cool. YES! Sean Penn won! Love it, love it, love it and I oh so love Sean Penn. He's surprised, funny, moved and trembling all at the same time. And he throws in the pro gay thing and the go Obama thing at the end. Naturally.

Spielberg is presenting the nominees for best film. Of course. Slumdog Millionaire. As expected. Talk about the evening's big winner. I haven't seen it. I haven't even heard of it before tonight, so I'm just shrugging my shoulders over here. I do know I'll be seeing Doubt and I'll most definitely be seeing Kate's (and wonderful Stephen Daldry's) The Reader. Guess what? Lena Olin's in it! Kate even mentioned her in her speech. Ha. It's a given.

So. It's 6 am. I'm passed exhausted. But I'll try to sleep. For a few hours, at least. Then it's time to find matching pictures to all my comments and finally publish what must be the longest blog entry in the history of this blog.

Ciao.

[To look at more pics, I'd recommend The New York Times' slideshow or why not LA Times'.]

Mera schlager

Nu så. Deltävling nummer tre. Jag såg självklart den andra också, lite halvt ofokuserat på en förfest, så det blev inget inlägg om den. Måns var den enda halvhyfsade på hela kvällen. Allt annat var verkligen inte alls bra. Det var väl det.

Nå. Petra Mede är fortfarande skitsnygg. Påminner lite om Lena Ph när hon sjöng 'Det gör ont', fast i en annan klänning. Och nu börjar det.

Velvet, please. Vilken galen massa dynga! Outfiten är helt sanslös, dessutom. Ge upp och inse att du duger på radio, men du kommer aldrig att vinna Melodifestivalen.

Vidare med ett gäng swingande latinos. So so, men alltså. Mjae. Sorry, grabbs.

Molly Sandén kan verkligen sjunga. Hon är ung, söt och skitduktig. Karisma saknas inte heller, men låten är dessvärre så klyschig att jag vill gråta. Tack, men nej tack. Och förlåt, Molly.

EMD. Nej. Det var inte bra. Killarna är snygga, men that's all. Trist. Jag trodde det skulle vara bättre. Faktiskt.

Micke Rickfors. Kvällens hittills bästa låt. Gubbrockig, äkta schlager som hämtat från 90-talet. Äntligen! I love it.

Maja Gullstrand. Lite småläcker jazz med en speciell röst. Den lär inte komma någonstans, men det är riktigt bra, till skillnad från mycket annat.

Okända Sofia (i alla fall för mig) med en grekisk låt. Jösses. Vad är det för skum mix de har lyckats med? Men det här köper jag faktiskt, även om sångerskan inte kunde ha sett mer stereotypiskt blond bimbo ut. Sjunga kan hon, dock, och låten fastnar hos mig. Men grekiskan? Ska Sverige skicka en låt på grekiska till Eurovision? Känns lite väl skumt, faktiskt. Himla synd att det här inte är Greklands bidrag...

Kvällens andra och sista bokstavskombination. BWO. Som Velvet, fast värre. Snälla Bard, låt oss slippa. Du kommer inte heller att lyckas vinna skiten, även om du anser sig veta preciiis vad hela jävla Östeuropa vill ha. Suck! Geniet himself har dessutom en ridhjälm på sig. Gode gud, kan det bli värre? De ser lika knäppa ut som de förmodligen är. Jag är så less!

Micke Rickfors och Sofia får gärna gå vidare. Men det finns inte en chans i helvete att det händer. Vad tror vi att svenska folket diggar? EMD har ju hela fjortisföljet, inklusive en och annan småkåt småbarnsmamma och Bard kan vara tillräckligt skum för att attrahera en massa weirdos. Let's see, shall we?

Micke Rickfors är vidare! Yay! Nu måste jag nästan rösta också... Och swingolatinsarna. Wow. Oväntat. Vem sjutton röstade på dem? Och Molly Sandén? Med tråklåten? Måste vara utstrålningen, rösten och åldern, alltså. EMD. Of course. No surprise there. Och så BWO. Som sagt. Alla blonda tjejer hamnade längst ner. Undrar om folk har förstått att det börjar bli tråkigt? Fascinerande.

Okej. Latinosarna mot EMD. Då är de körda. Fast jag har faktiskt ändrat åsikt lite grann där. Swingen låter mycket bättre efter flera gångers lyssnande. Och är sannerligen roligare att skicka vidare än snygggrabbsen. Dessutom är deras låt bättre. Men mycket riktigt. EMD vann.

BWO mot Molly. Ha. Det lär alltså bli exakt som jag förutspådde. EMD och BWO.

Haha. Shit pommes frites! Molly slog BWO! Betyder det är att svenska folket också är less på den lustige lille mannen i ridhjälm? Jag hoppas det. Gud, så skönt. Där måste hans självförtroende ha fått sig en liten törn. Skadeglädjen är total.

Internationella juryn valde dessutom Sofia och hennes grekiska. Kul!

Det var det. Undrar hur det ska gå nästa vecka. Nu ska jag se på mera skräp. So long.

Något nöjd

Ja, tiden flyger iväg som vanligt. Bara våren kunde infinna sig någon gång!

Efter en jättemysig kväll och Hello Saferide-konsert i fredags åkte jag till Linköping i lördags. Sushi i expressfart - a first, but very pleasant experience. Ja, att äta den på tåget alltså, knappast sushin i sig - och sedan hann jag till och med umgås lite med mor, far och bror innan kvällens inflyttnings-/födelsedagsfest. Den började lite surt (å mina vägnar) och slutade med att jag råkade (...) smälla till en kille på käften. För andra gången. Oups, som sagt. Fast jag fick relativt mycket cred för det efteråt. Måste jag säga. Nej, jag är ingen våldsförespråkare. Men.

I söndags var jag bakfull, blond (i tankesättet) och träffade en massa folk. Folk being delar av släkten och delar av mitt kära, gamla gymnasiegäng. I måndags blev det lite plugga av och sedan en helkväll med tjejerna, pannkakor och gud vet allt. Igår åt jag födelsedagslunch med min mor och bästa moster och sedan pluggade jag effektivare än jag någonsin kan komma ihåg att jag har gjort.

Imorse tog jag 07.00-tåget till Uppsala och tentapluggade på Engelska Parken i några timmar. Nu sitter jag här och njuter av underbara Spotify. Lina, du vet väl att jag älskar dig? Ska snart ta tag i tentaplugget på nytt, duscha och införskaffa ett litet matförråd. Kl. 21 börjar Grey's Anatomy. Äntligen!

Tenta på fredagmorgon. Jobb direkt efter, samt på lördag. Sedan är det bara att kasta sig över 1900-talskursen och givetvis den kommande BOKREAN!

Perfekt kombinerat leverne

Ååå. Mys. Nyligen hemma från kvällens whiskyprovning sitter jag här med en kopp te och en äppel- och kanelmuffin.

Morgondagens föreläsning behandlar Selma Lagerlöf, samt Fröding, Heidenstam och Karlfeldt. Sedan ska jag gå och träna tills jag knappt kan stå upp (can't wait!) och eventuellt börja tentaplugga lite smått. På torsdag blir det till att snällt tvingas skriva uppsats ihop med likasinnad för att i sällskap spana in nya, nerladdade avsnitt av The L Word på kvällen.

På fredag ska jag tentaplugga en sväng, förhoppningsvis hinna träna innan det ska drickas lite alkohol ihop med mitt favoritradarpar för att sedan gå på Hello Saferide-konsert på Katalin här i Uppsala. Och på lördag, kl. 11.53, bär det av söderut. Jag ska handla födelsedagspresent åt min mor och sedan springa på kombinerat flytt- och födelsedagspartaj.

Hur länge jag dröjer mig kvar därnere återstår att se, då jag inte har några lektioner på hela nästa vecka, utan istället tenta på 1800-talets litteratur på fredag kl. 09.15. Sedan ska jag jobba resten av nästa helg och helgerna efter det, så det gäller att passa på att njuta av den kommande.

Melodifestivalen 2009

Deltävling 1 : Göteborg

Bidrag 1: Nina Söderquist. ”Tick Tock.”

Eld, action, läder. Hon är snygg, men det är lite för mycket. Lite för häxa på bål, med fetish vid sidan av. Kraftfullt, men speciellt. Tror inte det går hem, men det är ingen katastrof direkt.

Bidrag 2: Jonathan Fagerlund. ”Wecome to my life.”

Har aldrig hört talas om killen. Han måste vara gay. Tänk bögbloggsfemmo. Jättesöt, men det är det mest tuggummipopsgalna någonsin. Kitchigt, men oerhört 2007. Lär fastna på någon lista i en radiokanal nära dig, dock.

Bidrag 3: Shirley Clamp. ”Med hjärtat fyllt av ljus.”

Jag älskar Shirley Clamp. Hon är cool. Hon är klädd i blått. Hon flirtar med publiken. Ballad. Lite halvklyschigt, men vad fan. Det har något. Det lär fastna. Om inte annat så lär det hänga med på Svensktoppen i ex antal veckor i vår. Mäktig röst. Och hon ser jättelycklig ut. Men holy crap, där blev det falskt. Och det var länge sedan man hörde något så uppenbart falskt mitt i direktsändning. Sorry, Shirley. Det sket sig precis där, tror jag.

Bidrag 4: Scotts. ”Jag tror på oss.”

Pling har skrivit låten. I love Pling. Men inte dansband. Isch. Killen som sjunger ser ut som en snyggare version av Danny. Men det luktar Arvingarna här, alltså. Nästan acceptabelt för att vara dansband. Tror absolut att det här går hem. Inte direkt hos mig, men hos alla dansbandssvennar ute i stugorna. Fastnar, det gör det, men mjae.

Bidrag 5: Emilia Rydberg. ”You’re my world.”

Hon har mognat och är riktigt snygg. Men rösten är sig precis lik. I like it. Bäst hittills, helt klart. But I’m biased…

Bidrag 6: Alcazar. ”Stay the night.”

Disco. Färgglatt. Neonljus. Neonrosa. 80-talsaktigt. Det svänger. Det fastnar. Det lär spelas på varenda golv som man kan dansa på hela våren. Tveklöst. Jag vågar nästan säga att det är solklart finalklart.

[Um. Varför i helvete är Petra Mede klädd som nunna? Makes no sense, men det är udda and I sort of like it. Inga korta kjolar här, inte. Och det hjälper ju att jag verkligen gillar henne.]

Bidrag 7: Caroline af Ugglas. ”Snälla, snälla.”

Gud. Hon har en vit Jesusklänning. Och skumma, turkosa stövlar. Hon låter som hon brukar. Som en lite sämre, svensk version av Janis Joplin. Så är det säkert är menat också. Jag har lite svårt för henne. Som vanligt. Det är en jättekonstig kontrast till Alcazar och jag tror inte direkt att det är till hennes fördel. Fast charmig, det är hon tamigfan. Det ska hon ha.

Bidrag 8: Marie Serneholt. ”Disconnect me.”

Jösses. Vilken svanoutfit! Hon är snygg, för all del. Rena radiohiten. Hon låter nästan lite öststatsaktig på rösten. Undrar om det var meningen? Jag skulle säga att hon och Alcazar definitivt är de troligaste vinnarna i den här röran.

Och Nina, Scotts, Emilia, Alcazar och Caroline gick vidare. Shirley kom sist, mycket riktigt. Att Caroline gick vidare före Marie är ju mycket förvånande. Fast det är klart. Marie påminde väl allmänheten om Charlotte från förra året och tänkte att hon är chanslös whatsoever.

Jag tror att det är dags att påminna sig själv om att ingenting är omöjligt vad gäller den här underliga tävlingen. Eller rättvist, vettigt eller logiskt heller, för den delen.

Alcazar hamnade i duell med Scotts. De förstnämnda vann och gick direkt till Globen. Scotts hamnade i Andra Chansen. Sedan hamnade Emilia i duell med Caroline. Emilia vann och gick till Globen. Caroline gick till Andra Chansen och blev dessutom utvald av den internationella juryn, representerad av en klassisk fransman. Caroline vann tydligen svenska folkets hjärtan. De måste på något vis ha insett att här gäller inte mainstream, utan att rösta fram så udda och charmiga bidrag som möjligt. Fräckt. Jag är helnöjd.

Gissningsvis så kommer Petra Mede att få sanslöst mycket kritik för sin speciella humor, men jag kan som sagt inte hjälpa hjälpa det. I love her. Hon är skitsnygg, hon har grym självdistans och hon är underhållande så det förslår. And there you have it.

Melodifestivalen 2009. It’s looking positive.

Yum

Veckorna försvinner lika fort som snön i plusgrader. Men vad hjälper det när det bara snöar ännu mera sedan? Fast idag var det i alla fall fortfarande ljust ute när jag kom ut från jobbet. Klockan 16. Alltid något.

Det har varit en dryckespräglad vecka. I onsdags var jag ute med litteraturnördarna i klassen. Först på Norrlands, sedan på GH (nationer, för er som inte talar Uppsalastudentmål. Alltså ställen man kan dricka öl på. Och ja, mer än så, för all del). Hem relativt tidigt. I torsdags hade jag soft hemmadag med en massa böcker, för att sedan bege mig till Orchidea (gayklubb varannan vecka). Somnade 04, upp vid 08. Föreläsning (något seg) om rysk 1800-talslitteratur följdes av långlunch med Sofia, lite shopping och sedan jobb. Jag shoppade vin (kolla här) och på kvällen dracks det upp lite smått. Haha. Idag har jag jobbat hela dagen och ikväll ska jag se på schlager. Nu börjar cirkusen om igen. Och lite nördig är jag, minsann.

Imorn blir det till att läsa ganska mycket inför måndagens (näst sista innan tentan) föreläsning. Nästa vecka lär rulla vidare med streetdance-träning, maltwhiskeyprovning (I love my job!), Hello Saferide-konsert och sedan bär det av till Linköping en sväng för att fira flyttande och fyllande väninna och senare även fyllande moder. Veckan därpå har jag inga föreläsningar (endast tenta på fredagen) så det kan tänkas att det blir lite inför-plugg nere i söder.

Ålrajt

Ooo. Lyckan är total. Inte för att jag i år har lyckats följa ett enda avsnitt av just Körslaget, men att efter att ha varit ute och dansat i natten igår, jobbat idag och sedan sprungit på gym (utan lunch whatsoever) så orkade jag ingenting annat än att dunsa ner i soffan lagom till finalavsnittet.

Och ta på trisse om inte mitt älskade Bollnäs hade lyckats ta sig till final. Precis som mitt älskade Mora gjorde, och sedan vann, förra året. Vilket Bollnäs nu också gjorde i år. Vann, alltså. Hela klabbet. Mina två favoritplatser i Sverige (så ock på jorden...). Vad härligt, att de lyckas beröra även andra.

Det blir mycket körsång ikväll, när Så som i himmelen går på andra kanalen. Imorn ska jag läsa fransk lyrik (Baudelaire och Rimbaud, naturellement) och skriva om mina bubblor. Då börjar februari. Nästa vecka är det plugg, plugg, plugg, temamöte och jobb, jobb, jobb som gäller. Fast faktiskt bara till helgen. Som alltid.

Idag var det kul. En tant kom in och ville byta en flaska. Som inte hade gått och öppna. "Men tillslut fick min man upp den. Med en elektrisk slagborr." Eh. Men jaha. "Den läcker lite." Säger du? Duh. Hon fick en ny flaska. Den uppborrade fick vi behålla. Man tackar.

Sweet

Skinnjacka + skinnstövlar = <3

Svarta mocka + gympaskor

Sitter o myspluggar i nya mjukisdressen

Hepp. Speciellt regelbundna inlägg verkar vi i alla fall inte lyckas med. Dagarna har en tendens att bara rulla på, som vanligt.

Lördagens korridorsfest var ganska underhållande. I söndags tillät jag mig själv att vara sådär underbart bakis. Först städade jag som en galning (och hann vare sig äta frukost eller lunch) för att sedan bege mig till affären och panta burkar och flaskor. I samma veva passade jag på att köpa pizza och Ben & Jerry's Cookie Dough Ice Cream (it's the best!). Det enda jag åt den dagen. Ha. Nyttigt värre. Sedan såg jag på film fram till läggdags.

I måndags var det nya tag. Föreläsning + jobb. I tisdags spenderade jag hutlösa mängder pengar på shopping och den materialistiska lyckan var total. Tre par skor (bruna skinnstövlar, svarta mockapumps och mönstrade vardagsgympaskor), en brun skinnjacka (mwaa!), nya träningskläder, mjukiskläder, en sjal (varan denna nya obsession? Snart har jag fler än jag kan hinna använda...), nya hörlurar till mp3:n (de gamla fastnade i cykeldäcket...), concealer etc. etc. Dessutom blev det synundersökning, nya linser och gymkort. Men inte är jag pank än, inte.

Igår var det föreläsning, lunch med Ginger, plugg, träning och middag med Andrea som gällde. Och nu sitter jag här med realismen, naturalismen, Balzacs Pappa Goriot (som jag visserligen läst på A-kursen) och Flauberts Madame Bovary (samma sak där). Och så uppsatsen, såklart.

Nu tänker jag hoppa in i duschen. Senare i eftermiddag blir det till att simma (jajamensan, nu är man igång här. Spenderar man pengar på gymkort, så...) och springa på möte. På fredag och lördag ska jag jobba och springa på inflyttningsfest kvällen däremellan.

Quite the flow

Så. Jag tror att jag håller på att försöka få rutin på livet igen. Veckan har rullat på med föreläsningar, studier, planerande och jobb. Jag älskar alla dessa krav på att läsa saker. Som gör att jag faktiskt läser. Saker. Grymt!

Igår tog jag dessutom mod till mig och vägde mig. Trodde att jag hade gått upp en 4-5 kg sedan november och över jul. Räknade med 7 för säkerhets skull. Jag höll på att svimma när det istället visade sig att jag minsann gått NER 0,2 kg. Nu har jag bara ett mål kvar och det är minsann inte alls många kilon kvar till det. Alla som råkar försvinna av bara farten därutöver ser jag som en bonus. För första gången i mitt liv tänker jag gå ner i vikt för att jag verkligen vill det, i lugn och ro. Ingen extremhets, inget tävlande och inte för att jag absolut måste. So there you have it. Stay tuned.

Som om det inte vore nog med positiva överraskningar fick jag mitt lönebesked inför måndag när jag kom hem efter mitt älskade jobb idag (vi får nämligen inte lön förrän den 26:e). Jag har under december månad jobbat ungefär en 9-10 dagar. Varav två lördagar. Och jag hade väntat mig lååångt ifrån vad jag slutade med. Tro mig. Hell, I'm still in shock.

Nästa vecka ska här shoppas. Gymkort. Nya linser. Skor! Mjukisbyxor. Nya träningsbyxor. Efterlängtade dvd:er. Kurslitteratur. Vin! Alkohol i största allmänhet (här behövs whiskey och ett basdrinkförråd). Hörlurar till min mp3. Cykeln ska lagas (eller man kanske skulle ta och köpa en helt ny cykel? Lord knows I actually could...). Och just det. Man kanske skulle ta och spara lite också? Haha.

Nu ska jag sova relativt snart eftersom jag ska befinna mig på jobbet innan 08.00 imorn bitti. Jobb till 15.30 och sedan kvickt hem för att duscha, fixa, städa lite och sedan blir det pizza med korridorsgrannarna, vilket följs upp med fest.

Om på nytt

Jag har verklighetsincheckat. Och här sitter jag nu. I Uppsala. Med en påbörjad ny kurs och ganska mycket (svensk!) litteratur att läsa. Härligt, härligt. Och om inte det så är det jobb som gäller eller en C-uppsats som ska skrivas. Snön vräker ner, men det är inte på långa vägar så kallt som det var i Idre.

Idre, ja. Det var toppen. Kallt och blåsigt och lite för lite sol, men i alla fall toppen. För vet ni vad? Jag hade inte ont i fossingarna över huvud taget. Helt sanslöst! Jag kunde åka skidor - verkligen åka skidor - för första gången sedan jag var, vad?, 14? Och det var alldeles, alldeles underbart. Lite väl mycket alkohol kanske, så nu blir det till att lugna ner sig ett tag framöver. Tänkte jag. Fast på lördag ska vi ju tydligen ha korridorsfest här. Ha. Så gick det med den saken.

Föreläsningarna nu för tiden ligger på måndagar, onsdagar och fredagar mellan 10 och 12. Föreläsning om svensk 1800-talsromantik imorn, med alla traditionella poeter (Tegnér, Almqvist, Stagnelius och Geijer, ni vet). Sedan ska jag kasta mig över fredagsföreläsningens engelskspråkiga sådana (Shelley, Keats, Wordsworth and so on) och därefter ägna resten av veckan åt druviga bubblor. Skrivandes på spanska, alltså. Oh dear.

På fredageftermiddag blir det till att jobba på Svava (alltså mitt Systembolag) och likaså på lördag (och måndag). Har jag tur hinner jag köpa lite kurslitteratur väl post det. Söndagen lär jag få ägna åt kommande veckas böcker. Go on, say it with me: yay!

In the mood

Måndag hemma i Linköping. Nästan utan krav. Vilket naturligtvis har inneburit att jag har städat ur mikrovågsugnen, tvättat, tömt diskmaskinen, städat, tränat och studerat som en annan präktig jävel. Haha.

Imorn blir det till att handla inför skidresan med good old Lina och hennes Therese. På onsdag ska det packas och laddas upp med Sällskapsresan-filmen i snön och tidigt som attan på torsdagmorgon bär det iväg.

Jag bloggar alltså i mina pjäxor. Ska man få blodstörtning (det ordet räcker inte på långa vägar till för det helvete som jag går igenom) kan man lika gärna få det tre dagar för tidigt. Eller?

Åkt skidor (slalom, givetvis. Längdskidor och jag don't match) har jag gjort sedan fyra års ålder, men sedan femtonårsåldern får jag något så grönjävligt ont i fossingarna. Till och med i mina 'specialanpassade' pjäxor som anses vara bra för problemfötter. Bra, my ass. Man kan bara hoppas på ett mirakel. Två dagar i total smärta och sedan kanske en dag med not so much? We'll see. Kul ska det i alla fall bli. Med eller utan ont i fötterna.

Tågbiljett till Uppsala den 19e är redan bokad. Jag hinner till och med hem och lämna väskan innan det är uppropsdags. Har precis återläst in mig på tyska romantiken samt Hölderlin, Novalis och Hoffmann. Och är en mycket lycklig, pånyttfödd litteraturnörd.

Mais oui

Dagen har varit kall och snöig, men väldigt bra. Upphämtad tenta, en sväng på Carolinabibblan och sedan shopping för hela slanten. Mest nödvändigheter: hårspray, strumpor, skavsårsplåster och en ny kalender. Ja, ni vet. Men det blev även en skjorta, en tröja och en jättesöt mössa. Dessutom har Mamma hittat min förlorade scarf! Var? Under min säng. Jeez.

Tentan gick f ö mycket bättre än väntat. Närapå VG till och med (!!!). Har precis gått igenom januaris hittills planerade jobbdatum med chefen och spanat in schemat för de första två delkurserna, innan uppsatsdelen. Har nog inte förrän nu insett att det är litteraturvetenskap jag ska läsa och jag ler bara av tanken.

Har jag en himla tur (beroende på hur man ser det) så behövs jag inte på jobbet imorn, utan kan bege mig till Stockholm en sväng innan jag fortsätter söderöver. Annars vet jag inte riktigt hur jag gör. Det får vi lösa då.

Väl mött i kylan!

Good times

Så hamnade jag ändå i Uppsala. Hipp som happ. Chefen ringde nämligen och väckte mig igår morse. Kan du jobba? Näe, sa jag. Fel stad. Men på onsdag då? Tja, sa jag. Visst. Sabina, ser du ett mönster här? Vi håller på att bli arbetsnarkomaner allihopa...

Så ja, jag ska jobba imorn. Förmodligen inte förrän på eftermiddagen (egentligen hoppas, hoppas, för jag behöver låna om böcker, få tag i min tenta och inhandla lite visentligheter. Som hårspray), men vi får se. Kan mycket väl tänkas att kollegorna fortfarande är sjuka, nämligen. Tänker då passa på att fråga huruvida jag kan få jobba torsdag eller fredag eller möjligtvis lördag och beroende på svaret blir jag kvar här till på sin höjd lördageftermiddag. Troligtvis drar jag tidigare, men som sagt. The money speaks for itself.

Jag lånade med mig Pappas bärbara dvd och spenderade hela tågresan hit alldeles absorberad. Januarideppet är long gone (det varade allt som allt i dagarna två. Ha. Patetiskt) och både skidresan och nya kursen (eller kurserna) ses fram emot. C-uppsatsen lite mindre, men det må vara hänt.

Det enda rent ut sagt skittrista i sammanhanget är att min fantastiska (och dyra!) Vera Wang-scarf (som jag hade på nyårsafton) har försvunnit. Har jag en osannoliktur kan jag tänkas få besked om att de har den på Kalle P. Sko i Linköping när jag ringer dit imorn bitti, men det ser dessvärre föga troligt ut. Som om det inte vore nog verkar det också som om jag helt enkelt har tappat en hundralapp. Skandal som fattig student. Men nåväl. Grattis, allmänheten. Hoppas att det åtminstone var någon annan fattig jävel som fick tag på den.

January blues

Det är den 4:e januari. 2009. Jag är snart 24 år gammal, sitter på golvet hemma hos mina föräldrar och tittar på en halv triljard gamla kort. Nostalgin flödar. Det har snöat och solen skiner. Den 15-18:e är vi ett gäng som ska upp till Idre och åka skidor. För första gången på ett tag. För mig sitter det dock i ryggmärgen. Ja, man kan ju alltid hoppas.

Frågan är hur, när och varför jag bör bege mig till Uppsala. Det hela beror aningens på om jobbet ringer, hur mycket jag i så fall får jobba, om jag anser mig behöva min dator, fler kläder osv osv. Mest känns det lite onödigt att punga ut omkring 500 spänn för att åka fram och tillbaka och hämta en kofta. Å andra sidan har jag ett lånekort som ligger däruppe som jag skulle behöva för att förnya lite låneböcker. Förseningsavgifter är aldrig roligt.

Skriva C-uppsats behöver jag också göra. Den ligger på ett USB-minne. Som jag faktiskt har med mig. Men då måste jag tillämpa skrivandet på en stationär hemma hos päronen och kan itche fly till ett bibliotek. Om inte för att låna en dator där. Kan man? Att stanna i Linköping ända fram till den 15:e låter lockande, tro mig. Frågan är hur pass gångbart det faktiskt är. Nå. I'll think about it.

Fy fan vad jag hatar januari. Always have done, probably always will. Trots att jag oväntat på nyårsnatten fick lite closure. Ända från högstadiet. "Det enda jag minns av dig är att du var intelligent och vacker." Why, thank you.

Nyår, för övrigt. Var ganska galet. Middagen var lyckad. Huset var fint. Fram till festandet satte igång, vill säga. Hjälp, vad mycket folk. Allt ifrån främlingar till kusiner och som sagt, gamla klasskamrater till brorsans sent anländade polare. Det dracks champagne, det stals deoderanter och det bråkades tydligen en hel del. Men roligt var det. Mindre roligt var att städa upp det hela efteråt.

I fredagsmorse var jag hos tandläkaren och lagade ett hål för första gången någonsin. Utan bedövning (hallå, spruta i tandköttet!?). Det var en mindre gemytlig upplevelse, let's just leave it at that. Igår hade vi julens andra kalkonmiddag med släkten. Det var gott.

2009 and counting

Råkade precis observera att jag har skrivit 300 inlägg i den här bloggen. Från och till sedan september 2005 (!). Det här är alltså det 301:a.

Nå. Jag ska snart bege mig till jobbet och efter ett 11-timmarspass åka vidare mot älskade, gamla Linköping, där det nya året ska firas in. Med jag vet inte hur många kära vänner och annat löst folk. Härligt ska det bli i alla fall.

2008 har varit ett bra år, trots sent anländande finanskris.

Jag har blivit sanslöst mycket bättre på stresshantering och spontanitet (om man ser till hur det sett ut förr om åren, vill säga). Jag har insett att saker och ting definitivt inte alltid blir som man tänkt sig - så ibland är det nästan lika bra att sluta försöka så pass mycket som jag hittills gjort.

I januari-februari var jag i New York. I augusti på Sardinien. Och nu i december i Dublin. Inte så illa pinkat för en fattig student. Jag hoppas definitivt på mer resande inför nästa år.

Av alla lästa böcker så tar Simon van Booys Secret lives of people in love hem förstapriset. I filmvärlden så har vi såklart SATC - the movie, samt underbara Mamma Mia.

Jag har lyckats undvika att alls falla hals över huvud. För en endaste människa. Bara det är ju värt en applåd. Tackar. Låt oss hoppas på det bästa även i fortsättningen.

Nå, har jag några nyårslöften? Önskningar? Förhoppningar? Vi kan ju alltid återanvända förra årets. Annars har vi mitt konstanta. Men det är ingen önskning. Det är sannerligen både ett löfte och ett krav. Inte är det särskilt långt kvar heller. Jag hoppas jag får ett jobb jag trivs med, i en stad jag vill bo i (var det nu blir) efter min fil kand examen. Jag önskar att dödsfallen och cancerbeskeden håller sig borta (åtminstone så länge), att jag klarar av balansen och fortsätter njuta av detaljer.

Så. 2008 känns avklarat. Väl mött inför det nya året. Per aspera ad astra.

God fortsättning

Så var man tillbaka i Uppsala en sväng då. Men inte utan krångel, givetvis. Jävla SJ! Så kan det gå... Efter en sisådär 3-4 h sömn jobbade jag 08-17 igår. Idag har jag sprungit på mellandagsrea. Det blev ett armband och en sjal till nyårsoutfiten, ett par jeans, en ribbstickad, blå Mexx-kofta och rena rama norska lusekoftan i grått. Jag känner mig både snygg och aningens gammal. Ha.

Nu sitter jag här och tar igen mig, ringer folk och försöker reda ut alla tankar i mitt huvud samtidigt som jag ser på film, filar på ett tal och överväger att laga middag. Mångsysslerist javisst, alltså. Imorn jobbar jag 09-21 och på tisdag 09-19.30. Då bär det av till Linkan via Stockholm C för att hämta upp Malin, Sofia och Nina. Nyårsafton lär bli en galet rolig och lite stessad sådan, men ack så underbar. Tror jag. Som fortfarande är hög på shoppinglycka.

Selma föresten. Ja, Lagerlöf. Julföljetongen. Riktigt intressant. Om man redan är påläst kan jag tänka mig att den upprör i och med att det finns så mycket mer att veta. Men jag som dessvärre måste erkänna att mina kunskaper är oerhört begränsade blev något så vansinnigt intresserad och så snart jag får tid ska jag börja researcha som bara attans. Lita på det.

God Jul

Tänkte jag önska er alla innan jag jobbar av det sista 12-timmarspasset imorn för att sedan släpa mig ombord på tåget norrut och försöka låta bli att somna och vakna upp i Lycksele. I can hardly wait.

Hope you all have a wonderful Christmas Eve, Christmas Day, some delicious food & wine and above all, at least half decent company.

Love / M

Julstädat och klart

Idag har jag städat. Städat, vädrat, tvättat och rensat avloppet. Hahaha. Känner mig något så vansinnigt egenhändig och kapabel, let me tell you.

Nu sitter jag och kollar på reprisen av Bonde söker fru. Eller bög i mitt fall, eftersom jag endast kollar när Peter (och Wille) är med. Tycker inte alls om de övriga deltagarna, förstår ni. Härnäst väntar en varm dusch, lite middag och sedan allmän uppvilning inför mina två stundande 12-timmarspass på Systembolaget måndag och tisdag. 09-21 och 06.30-18.30. Jealous, anyone? Inga som helst problem, känner jag, med tvättad tvätt, nystädat och en avklarad och godkänd tenta i bagaget.

Jag har hittat en bolero till min nyårsklänning och så har jag tillslut köpt ytterligare en klänning, som jag sneglat på sedan tidigt i höstas, från Bondelid, MQ, att ha på julafton. Något så otroligt nöjd och belåten så ni kan inte ens ana. Julklapparna är klara, lakanen är bytta och jag har inte mindre än 12 tända ljus här inne med tanke på 4:e advent. Att det är julafton på onsdag lär jag möjligtvis börja förstå när jag väl sitter på tåget på väg norrut.

Under tiden drömmer jag om Megan Mullally. Don't ask...

Shit pommes frites

Okej. Jag är i chocktillstånd. Fullständligen.

Sittandes på jobbet i kassen så kommer min kursare fram och ska handla. Hon meddelar att vårt tentaresultat har anlänt och att hon har klarat sig. Jag får fram ett grattis och spenderar sedan fyra timmar med lätt panik. Får på hemvägen sms av annan kursare som också klarat sig. Tänker att någon måste ju ha fått underkänt också. Kommer hem och kollar mailen. Nicht. Nada. Niente. Loggar då in på studentportalen. Och möts av ett registrerat resultat. G.

Ja. Ni läste rätt. Jag klarade min sedan länge fruktade översättningstenta. På C-nivå. Med max 25 fel. Hallå, liksom. Man får ett poängs avdrag för att missa en endaste liten accent! Jag vet folk som har skrivit om B-tentan 3 ggr. Även om jag personligen klarade just B-tentan med bra liten marginal. Jag måste helt enkelt vara något galet intelligent. Ha!

Det enda lilla frustrationsmoment som återstår är att jag inte fick något mail och därmed ingen exakt poänguppgift. Alltså så vet jag inte exakt hur pass bra det faktiskt gick. Och lär inte få reda på det heller, eftersom kursexpeditionen endast har öppet en timme på måndag lunch och då sitter jag åter i kassan på Systemet. Nåväl. Jag orkar verkligen inte bry mig om det nu. För jag klarade det! Igen. Jag kommer att få CSN nästa termin! GUD, vad skönt. Puuh.

Men alltså. Vad i hela fridens namn ska jag göra nu? Jag menar i januari. Fram tills kursen börjar den 19:e? Tydligen åka skidor (15e-18e) och äta kalkonmiddag med släkten, men sedan då? Skriva uppsats - check! Och efter den 25e ska jag se till att spendera lite av min sannerligen feta julbonuslön á la December. Lycka.

Ute igår. Förfest + sen förfest (post-middagsfest?) med riktigt goda kötbullar... Och grönjävligt bränd knäck. Hua! Sedan drog vi till Stocken, där personalen lekte Valborg och sprutade mousserande på oss. Det var i alla fall riktigt kul att träffa på mina gamla A-kursare igen. Samt en del nya ansikten. Kom hem 03. Är det illa att vara lite bakfull när man jobbar på Systemet?

Klockan är 22.10. Idag har jag ätit en macka (kl. 10.50), lite kladdkaka (14.45) och ett äpple (20.40). Dinner, anyone? Och till det lite Dry Martini...

Det här är ingen sådan blogg, men...

... look at my precious! Förvånansvärt mycket av ett kap för att vara Saint Tropez.

Tentan är skriven. Hur det gick återstår att se. Jag har faktiskt ingen jävla aning.

Nu ska jag bege mig ut och partaja på Stockholms Nation.

Later.

Coming up

Klockan är halv sex dagen innan min stora översättningstenta.

Jag sitter här och överväger hur pass troligt det är att något av det jag försöker mosa in i huvudet nu och framåt kommer att spela någon som helst roll för resultatet? Knappast, va? Min kära mor har spenderat hela livet berättandes om hur hon aldrig pluggade efter 16 dagen innan sina tentor. Jag har aldrig lyssnat, utan snarare varit den som alltid pluggat minst fram till 20, men ännu oftare fram till både 22-23 och rentutav 00.30. Den här gången är jag relativt övertygad om att det som sagt inte lär ha någon större inverkan. Bättre då att jag ser till att äta, sova och ta det lite lugnt. Mm. Usch. Jag vill bara få det gjort.

Hur det känns? Mja. Som att det skulle kunna gå precis hur som helst. Ja, inte fantastiskt (för tro mig, det hade jag behövt tentaplugga i 1,5 månad för), men faktiskt ganska bra. Eller halvhyfsat. Eller rentutav åt helvete. Vi får helt enkelt se, då det är sanslöst beroende på vilken slags text vi får och vad det är för jobbiga ord han har slängt in. På B-nivån åkte jag ju dit på att jag totalt hade glömt bort ordet för haka (barbilla, f ö), så den här gången har jag inte bara sett till att jag kan alla kroppsdelar, utan jag har också suttit och repeterat ord från rena dagisnivån. Man glömmer ju bort det lätta också, serrni. Anyway. Har ni inget särskilt för er imorn mellan 09 och 13 får ni gärna hålla alla tummar och tår och sända så mycket positiv energi åt mitt håll som ni bara förmår. Tack.

Nu ska jag läsa Las Horas (The Hours såklart) och sedan se lite på Hospital Central (spansk sjukhusserie med lesbiskt par i några av huvudrollerna. Maca y Esther. Spaniens Nikki & Helen eller varför inte Carrie & Mr Big) för att komma i stämning och sluta tänka på svenska.

Oh dear

Jag är så jävla klassisk att det knappt är sant. Om jag inte gråter till Den lilla sjöjungfrun så lägger jag mig i sådan jag egentligen inte har med att göra. Väl medveten om det dock, har jag besultat mig för att råda bot på det hela. Ja, försöka går ju...

Inatt sov jag över 12 h. Det var hundra år sedan sist och hade att göra med för mycket jobb, för lite sömn, för lite vitaminrik mat och en påtvingad förkylning. Natten mellan fredagen och lördagen sov jag 5 h, var på jobbet innan 08, åt (för lite) lunch vid elva och jobbade till halv sex. Då var jag fullständigt slut. Go figure. Nu mår jag åtminstone lite bättre. Ja, jag har inget val: tentan är på torsdag. Tentan som jag i torsdags insåg att jag helt enkelt har glömt att anmäla mig till och därför panikmailade halva universitetsledningen. Två stycken svarade. Gå dit ändå och hoppas på det bästa, alltså. Suck. Sometimes I seriously hate myself.

Nu blir det intensivt tentaplugg i dagarna tre. Sedan blir det jobb fram till kvällen den 23:e, då jag ska ta tåget upp till skogen för att fira jul.

xoxo

Nobel 2008

Igår såg jag på Nobelfesten. Såklart.

Madeleine är ju alltid snygg, men jag älskade verkligen hennes klänning i år, trots folks allmäna gnäll på den gammelrosa boleron. Den gjorde sig ju bra till det bruna. Victorias fushiablåsa var också ganska snygg. No?

Nu ska jag bege mig ner till stan för att tentaplugga med grammatikbrudarna. Imorn och resten av helgen blire många timmars jobb på bolaget. Väl mött i Luciamörkret!

Morr

Så. Jag har tackat nej till att jobba. Igen. Och käkar antibiotika. Igen. Suck, säger jag bara. Jävla öde. Tji fick jag för min vardagslycka. Och där rök visst den Luciahelgen... Visserligen ska jag ju faktiskt jobba ändå. Både fredag och lördag. Därav min avböjelse inför morgondagen.

I vår blir det i alla fall bättre. Jag har precis tackat ja till 30 hp Litteraturvetenskap B och 7,5 hp Flerspråkighet och språkkontakt i svenskt och internationellt perspektiv. Varför plugga en sak när man kan plugga flera på samma gång, menar jag? Lägg sedan till C-uppsatsen på det. Ha. Jeez. Men det är ju på svenska! Vilket jag ursäktar precis allting med. No offence. Förstår att det också kan vara jobbigt emellanåt. Men ändå. Svenska på B-nivå vs Spanska på C-nivå? And so you see...

F ö är det numera grammatik, grammatik och mera grammatik. Jag är helt slut, så jag ska ta en lång, mysig dusch, rulla runt i bodylotion och njuta (och säkerligen storgråta) av Meryl Streep i One True Thing. Där hon spelar komplex mamma åt Renée Zellweger och dör i cancer. Quite the recurring theme, isn't it...

Dublin 2008

(Fler foton finns på Picasa)

Dublin, Irland. Vem sjutton hade trott att det skulle bli så attans underbart?

Personligen hann jag inte tänka så mycket alls, utan satt plötsligt bara på ett flygplan med Sandra. Vi landade i regnväder och valde därför den dyraste bussen från flygplatsen utan att tänka efter särskilt mycket. Sedan gick vi av mitt i stan och promenerade iväg till McDonald's. Första gången jag åt där på evigheter. Mätta och belåtna bestämde vi oss för att gå hem till Emma. Det kunde ju inte vara så svårt. Men det regnade ju, så det var det och slutade med att vi slängde oss in i en taxi, efter att dessutom ha tappat kartan.

Resten av resan fortsatte lite i den stilen: vi hade stora visioner, men det slutade ofta med att vi gav upp och slängde oss i en taxi. Därav spenderades ganska mycket pengar på taxiresor. Hm. Not too clever, but what are two lost girls to do, eh? I torsdags gick vi vilse i två timmar. Men fina bilder blev det. Väl inne i centrum blev det både sightseeing och shopping. Vi hann med Trinity College, St Anne's Church, ett och annat shopping mall och givetvis Starbucks! Yum, yum indeed. Sedan blev det Taccokväll och intressanta samtal med Emmas polska roomies, samt deras bror respektive pojkvän.

På fredagen hade Sandra och jag i alla fall en vag idé om vilket håll stan låg åt och bestämde oss våghalsigt för att gå till Guiness' Storehouse för att ta en tour. Vi lyckades! 150 foton senare ungefär och jag skulle kunna öppna ett själv. I loved it. Sandra fastnade liksom jag sedan länge för ölen i sig och det blev en hel del både där och då och senare på kvällen. Vi var ute och pubade, smygfilmade snygga kvinnor i 40-årsåldern (...) och åt vad som måste ha varit de godaste lökringarna i hela världshistorien. Med tillhörande genusperspektiv. Hehe.

I lördags tog vi det lugnt, åt brunch, njöt av Emmas utsikt och såg lite på SATC. Sedan kom någon på den briljanta idéen att vi skulle bege oss till Phoenix Park och kolla på hjortar och gå på julmarknad. Mysighetsfaktorn nådde sin absoluta klimax. Vädret var frostigt, soligt och dimmigt. Hjortarna lät sig fotas på nära håll. Det gamla huset var jättevackert. Vi såg en originalkopia av Joyce's Ulysses, hälsade på åsnor och snodde nästan en isbjörn i plysch. Sedan smakade vi på hur mycket godsaker som helst (i synnerhet morots- och knäckkakorna och Crêpsen med rökt lax!) och jag fick till och med gratis kaffe (för att jag var söt. Möjligtvis också för att mjölken var slut och snubben fick dåligt samvete. You pick). På kvällen såg vi på sex (fri tolkning. Det blir roligare så) och åt upp all den goda maten.

Sedan tänkte vi gå och lägga oss någon gång efter tolv, men det slutade naturligtvis med att vi inte kunde sluta babbla. Knappa 3 h sömn senare tog vi taxi till flygplatsen, drack en sista kaffe på Starbucks och flög hem. Idag känns det som om jag har rest och sovit smäck hela dagen. Nu ska jag äta pizza (för imorn börjar detoxen!), stoppa nejlikor i apelsiner och bara njuta. Vid sidan av detox är det enda som väntar en satans massa tentaplugg. Varvat med jobb på Systemet under kommande Luciahelg.

Lite julklappar har det blivit, fina örhängen och en Guinesströja. Snygg, faktiskt. I had to. Det blev nästan en nyårsoutfit också, but I saw sense och lät bli. Tur det. Jag hade ångrat mig så här i efterhand. Lite irländska (som de vill att man kallar det - inte gaeliska) har jag försökt att lära mig också. Det är fint, men ganska omöjligt. Tha, gu dearbh. [Ja, utan tvekan] Tha ceann goirt is aithreachas orm, t.ex. Det betyder [Jag är bakfull]. Slàinte mhath! [Skål!]

Off to the green island

Igår satt jag och talade om för Ginger och hennes amerikanska väninnor att även infödda svenskar förvånas över mörkret varje år och trots att vi till viss del inser att vi blir tröttare på vintern, så är det ju inget som påverkar dagligen. Åtminstone inte i mitt fall. Men idag när jag kom hem, för omväxlings skull redan klockan 16 (!), var jag helt slut. Detta trots sömn, föda och allmänt stillasittande. Skumt...

Men jag tog mig upp från soffan tillslut och började städa, organisera och tvätta. Imorn är det plugg, lunch med präst (yeah, yeah...), fika med Andrea väl i Estocolmo och slutligen Irland som gäller. Härligt! Jag vill i allmänhet dricka Guiness, gå på Whiskeymuseum, shoppa och bara njuta av Dublin. Och så fort jag får en ledig minut över ska jag försöka plugga spanska också. Haaa. Let's just see about that one, shall we?

I'll be in touch. <3

'You never know what's gonna happen...'

Jodå, någon form av underlig känsla har flyttat in i mig. Kan det vara ångest? Mjae, skuldkänslor, tror jag. Så är det.

Sicken helg, hörrni. Linköping i torsdags. Ny hårfärg. Mörkbrunt. Jättenöjd. Syskonreunion. En chockad Mamma. Glögg. Pappas nya whiskey. I fredags var vi på secret mission, följt av snabbfika (dvs. endast en dryg timme) med Martin och snabbmiddag med familjen, innan jag landade hos Sabina. Carola fick vara på i bakgrunden (under vissa klagomål), innan vi begav oss till Platå, som var ganska dött till att börja med. Det dansades lite grann och så drack vi Strawberry Daiquiries.

Sedan fick Lina fatt på ett gäng irländare, som var på turné och enligt de själva sysslade med irländsk folkmusik. Riverdance, visade det sig. Host, host. Jag har numera en inbokad dejt med deras korreograf så snart jag anländer till Dublin. Det blev f ö inte så mycket sova av den natten och naturligtvis har jag endast mig själv att skylla för den saken.

Vad spännande när det händer grejer som man absolut inte kan förutspå. Men jag tål inga 'vad var det jag sa', bara så ni vet det. Det handlar inte om det. Visst kan jag, det vet jag också. Det är bara det att jag på fullaste allvar inte trodde att det skulle hända igen. Ungefär någonsin. Det gjorde det och det må väl vara hänt, för all del. Det handlar fortfarande om nivåer, kära ni. De är och består.

Kvart över sju i lördagsmorse kom jag hem. Sov tre timmar. Sedan var det dags för renskrivning av dikt, adventspyntade, potatisskalande, matlagning och tillpiffning på löpande band. Släkt, vin och hur mycket mat som helst. Gott och trevligt. Olle och jag avslutade natten med att se Skönheten & Odjuret på VHS. Sedan somnade jag som en sten i soffan och kom inte i säng förrän lagom till 03. Igår åkte jag tillbaka till Uppsala och drack glögg med min nyfunna korridor.

Nu har jag precis tackat nej till att jobba. De ringer hela tiden och jag mår så dåligt av att säga nej, men idag har jag faktiskt sista grammatiklektionen, följt av tentaplugg, fika med Ginger och slutligen tvättstugan. Jag måste faktiskt tvätta innan Irland på onsdag. Så Systembolaget får klara sig utan mig idag. Bara de inte ringer imorn också...

Idag ska föresten Obama till att utnämna Hillary Clinton till utrikesminister. Hoppas jag.

Perspektiv en måndag i november

Det snöar något helt otroligt i Uppsala. Och har så gjort under hela helgen.

Någonting underligt har inträffat.

Och då menar jag inte just precis nu, utan snarare under år 2008. Kanske till och med från de sista dagarna år 2007. Jag minns att jag skrev någonting om nyårsönskningar inför det nya året. Jodå, mycket väl: "Wishes, not resolutions." Vilka tydligen var som följer.

Less drama
Continued sense of strength
No sudden deaths
Insight
To be able to put life away when needed
To love reasonably
A greater amount of literature
And certainty

Jag minns att jag hade på känn att 2008 skulle bli ett bra år. Ett jämnt år. Det läskiga med mina önskningar är att de faktiskt har kommit att stämma. Skrämmande bra. Med det möjliga undantaget 'a greater amount of literature'. Fast jag läste ju faktiskt lite böcker i somras (13 stycken visar det sig efter en djupdykning tillbaka till augustis bloggarkiv), även om det inte har blivit så många sedan dess.

Men mindre drama kan jag hålla med om, även om det fortfarande slinker med lite onödigt skitsnack då och då. Ingen har dött och jag har lyckats hålla mig långt ifrån trassliga kärleksrelationer. Livet i sig är det som går bäst. Jag är lugn och relativt nöjd och symmetrisk. Framför allt har jag aldrig någonsin njutit så mycket av självklarheter förut. Vädret. Kaffe. Människor. Min rofyllda sommar. Jag har varit i New York och på Sardinien och snart bär det av till Irland. Oavsett pluggstressen så anser jag mig själv sanslöst lyckligt lottad. Här och nu. För det måte man. Jag tror är det är hur viktigt som helst.

För att få perspektiv på livet (eller varför jag har fått perspektiv på livet, kanske) läser jag bloggar om cancer. Det låter kanske aningens dramatiskt och möjligtvis oerhört typiskt mig, men det är ju en verklighet också, inte sant? Folk får cancer. Hela tiden och varje dag. Ett fåtal skriver om det och jag inser därigenom min egen dumhet. Min underbara moster ska fira sin 50-årsdag i helgen. Min moster som jag älskar nästan mest i hela världen. Jag övervägde att inte åka hem. För att jag är 'lite stressad.' Relationer, mina vänner. Till de som betyder allt. Ska man vara rädd om. Så jag åker hem. Med glädje.

Angående det där längst ner, certainty, så börjar jag misstänka att det inte riktigt finns. Efter i vår har jag ingen aning om var jag ska bo eller vad jag ska göra. Tidigare hade jag haft oerhört svårt för att hantera det. Nu känns det inte ens speciellt väsentligt. Min senaste livsinsikt är att det inte finns några platåer. Jag kommer aldrig att komma till en punkt (en platå) där jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd och belåten i några år. Därför tänker jag vara det nu. En vanlig sketen måndag i november.

Sparks

Det har blivit vinter. Snö, minusgrader och isande solnedgångar. Ååå.

Nu har jag jobbat klart mina två introduktionsdagar, vilket har gått förvånansvärt bra och har varit otroligt roligt. Idag har jag klarat av den sista litteraturföreläsningen (tack gode gud!), avnjutit lunch med Sofia, varit på intervju (som gick utmärkt) och shoppat vintervarma och matchande (förvånande, itche sant?) mössa, halsduk och vantar på Åhléns. Dessutom pluggat grammatik.

Imorn (och i helgen) ska jag sätta mig ner och panikskriva faktadelen av C-uppsatsen. Så att jag åtminstone kommer någonstans över huvud taget. Eventuellt blir det korridorsfest, men i övrigt har jag banne mig inte tid att festa så mycket nu. Det som återstår av tiden innan jul består av jobb och plugg. Vid sidan av Irland. Och så bör det provsmakas ytterligare glögg och julöl, så att jag vet vad det är för något jag faktiskt rekommenderar kunderna.

All that glitters...

Drama och en blivande Moder Teresa

Första dagen på Systembolaget i Uppsala började med att jag sprang rätt in i ett rånförsök på SEB. Eller rättare sagt: nästan rätt in i rånaren när han flydde fältet på en moped med en skåpbil och 4 väktare efter sig. Det var som i en film.

Fort gick det och ganska galet var det. Ung kille. Tjuorsåldern. Barely. Men han hade ju hjälm på sig (tydligen under själva rånet också), så man såg inga detaljer. Sedan lämnade han en låda. Utanför banken. Som det stod 'bomb' på. Polisen hade ju inte så mycket annat val än att ta det hela på största allvar, så de spärrade av ungefär hela stan och ringde in bombtekniker från Stockholm. Dessutom var det ett bombhot igår också, fast på ett annat ställe. Dramatiskt, huh?

Till råga på allt var vädret var helvilt och våra stackars kunder var alldeles till sig. När de väl lyckades ta sig in i butiken, vill säga. Från andra sidan gallerian. Sicken omväg. Haha. De verkar ännu inte ha fått tag i killen på mopeden, som enligt UNT.se fick med sig "en kassett med en hittills okänd summa pengar." Skumt värre. Ska bli spännande att läsa tidningen imorn, i alla fall. Undrar om man borde ringa och anmäla sig som vittne? Jag såg ju faktiskt lite...

Anyway. Själva jobbandet gick bara bra. Det gick förvånansvärt fort att komma in i det hela igen, trots att de t.ex. använder ett annat kassasystem. Blossa 08-glöggen är alldeles slut och smakar synnerligen inte blåbär heller. Ens det minsta. Fast den är relativt god. I övrigt är min hjärna fylld av elektroniska chip, roliga tanter och julölrekommendationer.

Imorn blir det mera jobb. På torsdag ska jag luncha med Hyvetätti och sedan ska jag faktiskt på intervju. Inte för att skaffa mig ytterligare ett jobb, utan för att möjligtvis få ett uppdrag. Till vårterminen. Hoho. Nu ni. Jag ska leka förebild. Åt folk som fortfarande är fast i helvetet. Och liksom låta dem veta att det finns en väg ut och att det livet på många sätt är så mycket lättare. Sedan får ni tolka det som ni vill. Sanningen lär avslöjas förr eller senare.

Me, Mr Priest and Mr Big Stuff

As I’m acting the part of Carrie Bradshaw á la SATC, English is what follows.

So. I had a date. With a priest. Or actually, a priest in the making, but that doesn’t sound quite as fun, now does it?

I met this priest at a Halloween party. I did have a really good time that night, even though there was no alcohol consumption going on. It could also be because I had an entire bottle of wine before even getting there…

Now. Once on the tipsy side, I can get quite spiritual. And boy, was I just. We talked about death, the possible Mr Big Stuff and then he told me what he wanted to name his kids. For some reason, I never mentioned the fact that I consider myself an atheist (well, on the good days), that I’m gay or that my main interests in life are sex, vanity and alcohol. Can’t imagine why either. He talked me into giving him my cell number and after finishing off our conversation with quoting me the Big Book, I never thought to hear from him again.

Until he texted the next day. This was when I felt the need to be honest. Not “I’m really a slut lesbian who loves to drink and just needs closure” kind of honest, but more of “I might just not be what you expect” honest. He answered. His attentions were not at all to convert me, as he so eloquently put it, and hopefully referring to the religious way of doing so, but just to talk, since he had enjoyed it the last time. I accepted, but caught a cold, so we postponed it. Until today. He called me yesterday and we decided on having lunch.

I really had no idea what to expect and I still don’t, since I got stood up. Yeah, you heard me. I got stood up by a priest. Honestly? Seriously? Stood up by a priest? Surely, that must be one hell of a paradox. I did text him after about 6 minutes and to not sound too much as if I was standing there waiting (which I of course was, I mean, what else was I supposed to do?), wrote “I must suffer from bad karma, right?” He didn’t answer. 10 minutes had passed and nothing, so I left. Oh, the irony, seeing as it wasn’t even a date to begin with (though I doubt he knew that).

While on the phone with a friend (who obviously found the whole thing very amusing), he finally answered, over 30 minutes later, that he “got stuck doing something.” Her immediate reaction was that he was entertaining his Mr Big Stuff. You know, God. Not his lower regions. And that maybe he didn’t want to tell me that in case I got weirded out. I’d say it’s a bit late for that. But anyhow. He apologized, I explained I had now moved on (from the spot, but also most likely from the part of me who ever considered going on this date) and he promised to be in touch.

So, what now? Do I swallow my pride and give Mr Priest the benefit of the doubt? Or do I leave him at peace with his Big Stuff (pun oh so intended)?

Well, no matter and on the whole, I can tell a story…

Resor, plugg och ambitioner

Åh, SJ. Jag har inte hittat liknande priser sedan ni slopade 'just nu'! Och tack gode gud för det.

Med tanke på mina senaste erfarenheter hade jag förutspått att bli nästintill ruinerad med tanke på allt flängande fram och tillbaka som december månad kommer att innebära. Men icke. Jag minns inte senast jag betalade 131 spänn one way. Kanske aldrig.

Nu har jag brutit mig in i sparkontot och snabbt och effektivt inhandlat resor för att ta mig till Skavsta den 3:e (dock inte hem ännu), till Hälsingland den 23:e, tillbaka till Uppsala den 26:e och vidare till Linköping sent den 30:e för att kunna fira nyår den 31:a. Dessutom har jag gått med i SJ Prio, så att jag får poäng på alla resor och så småningom kan resa gratis! Med tanke på hur mycket tåg det lär bli nu, så känns det som en bra grej.

Jag har även invigt min senaste förpackning Starbuckskaffebönor och hör och häpna: det smakar näsan som the real thing gjort på plats. Dublin, here I come... Där finns det 22 st.

Det enda som saknas är snö. Allvarligt talat. November ska inte vara så här varm. Och de enda futtiga snöflingorna hittills föll den 31:a oktober och försvann lika snabbt som de kom. Jag skulle vilja vakna upp, dra upp persiennen och bli sådär underbart överaskad över allt det vita... Under tiden har jag hängt upp mina julgranskulor och börjat lyssna på julmusik. Inom en vecka lär det bli glitter och en egenhändigt tillverkad adventsljusstake.

Nu ska jag plugga grammatik, skriva lite poesiuppsats (som ska vara färdig innan veckoslutet), städa och ta en riktigt varm dusch. Jag har inte all tid i världen längre och den insikten kan vara det bästa som kunde hända...

Det finns hopp...

Och så säger folk att det inte finns några vettiga och intelligenta amerikaner. Och själv går jag omkring här och tror att antalet heterosexuella, medelålders män är oerhört begränsat. Titta på det här.

Han må vara lite för emotionell, men det kan tänkas att det behövs i det här fallet, för att få folk att verkligen reagera. Proposition 8 är alltså en nyligen genomröstad lag i Kalifornien om att definiera äktenskap som en union endast mellan en man och en kvinna. Det känns ju ungefär precis vad som behövs år 2008...

Jag har fått jobb också. På Uppsalas centralast belägna Systembolag. Vilket dessvärre innebär att jag som ny extraanställd måste jobba dagen innan både julafton och nyårsafton. Det känns inte jättekul, men det är överkomligt med tanke på att jag sedan har inte bara ett jobb, utan the jobb, under den kommande vårterminen. Lyckades åtminstone prata mig ur att jobba på nyårsafton... Börjar med att jobba tisdag-onsdag nästa vecka, vilket nästintill stressar livet ur mig, och som konsekvens är jag överambitiös.

A listed

Okay, Ladies. I've made my desicion.

För den oinsatte. I ett avsnitt av Friends gjorde Ross en lista. Fem pers som man får ligga med om tillfälle bjuds, om intresse finns och även om man inte är singel.

Efter omfattande diskussioner under helgen har jag efter mycket vånda följande resultat:

Lena Olin

[Svenskfödd skådespelerska som numera är verksam i USA. Tänk Chocolate.]

Kim Cattrall

[Amerikansk skådespelerska á la Samantha i SATC.]

Simone Lahbib

[Skottsk skådespelerska som främst är känd för brittiska fängelsedramat Bad Girls, senast i Sverige från tv4:as Wire in the Blood.]

Megan Mullally

[Amerikansk skådespelerska som slog störst som fantastiska Karen Walker i Will & Grace.]

Michelle Pfeiffer

[Amerikansk megaceleb som är känd för um... allt?]

Haha. Detta bör naturligtvis tas något så oerhört seriöst.

Life's funny like that

Jag sitter i brorsans gamla säng med två liter kaffe och en sovande katt bredvid mig och stirrar håglöst ut på regnet.

Emellanåt skriver jag ett par meningar på litteraturuppsatsen. Fem av sex-sju sidor är faktiskt skrivna. Därmed inte sagt att de där fem sidorna inte behöver redigeras. Men stressen jag kände så sent som i söndags har på något underligt sätt avlägsnat sig. Det gick ju faktiskt. Att producera så pass mycket text på bara en hel dag. Vad ska jag då inte lyckas åstadkomma innan slutet av december? Ha. Vilken idioti.

Sanningen är den att jag är lat, sur och trött och något så oändligt less på det här. Vädret. Plugget. Spanska. Pappa. Min kassa ekonomi. Den moderna stressen. Så istället för att prestera har jag ägnat en massa tid åt att ställa mig i alla Linköpings bostadsköer.

Ja, ni hörde rätt. Jag överväger att flytta tillbaka. Åtminstone för en skvätt. Det är troligare att hitta vettigt boende här än i Stockholm lagom till nästa höst. Frågan är väl bara om jag kan trassla mig in på Systembolaget här i stan. Nåväl. Vi får väl se.

I'm way passed worrying my ass off. 2008 har på något besynnerligt sätt lyckats ändra på den saken. Och min liksom alltid kloka moster meddelade ytterligare en sanning: det finns inga platåer. Jag kommer inte att vara nöjd och stå still ett slag bara för att jag har har en fil kand/flyttar till Stockholm/hittar ett jobb. Livet fungerar inte så och jag antar att det bara är att acceptera.

Angående mina oroliga föräldrar så har de fått kalla fötter vad gäller nyårsafton med ansvar för trähus från 1700-talet. Så de undrade om jag inte kunde tänka mig att ha middagspartaj här i stan istället. Nu lär det väl bli så, eftersom jag nyss bokade in ett tandläkarbesök den 2:a januari 2009. Jodå. De ringde. Tydligen hade jag ett litet, litet hål i alla fall. Som de inte hade upptäckt förrän nu. Men jag fick tillstånd att skjuta på det så länge. Tack och lov. Det känns inte som det bästa att ta tag i just för tillfället. Faktiskt. Blä.

Men nu får vi väl lov att göra det bästa av saken, brudar. Bjud in folk så kör vi. Och alla som tydligen läser den här bloggen utan att jag har en aning om det: ta och kommentera och meddela om ni kommer. You know you want to... :)

Imorn eftermiddag åker jag tillbaka till Uppsala. Sedan väntar oändliga veckor med en läskigt innehållsfattig C-uppsats och hetsigt grammatikplugg. Ja, och Irland då förstås. Att jag ska åka dit lär jag som sagt inse ungefär dagen innan. KUL ska det satan i mig bli i alla fall. Så det så.

Bye bye Bush

USAs 44:e president heter Barack Obama.

Ett tag hoppades jag på att det skulle bli Hillary Clinton. För en stund var jag inte alls övertygad om att Obama skulle kunna vinna alls. But he did. Och visst är jag glad för det. För det är ett historiskt val oavsett.

McCain ska föresten ha lite cred för sitt loser speech. Det kändes uppriktigt och ärligt.

"The American people have spoken. And they have spoken clearly. A little while ago I had the honor of calling senator Barack Obama to congratulate him on being elected to be president of the country that we both love.

In a contest as long and difficult as this campaign has been, his success alone commends my respect for his ability and perseverance. But that he managed to do so by inspiring the hopes of so many million Americans who had once wrongly believed that they had little at stake or little influence in the election of an American president is something I deeply admire and commend him for achieving."

And so do I.

Huvudsaken är att Bush förvisas från Vita Huset. Åtta år av galenskap är över. Nu återstår bara att skicka honom till Guantanamo... But no such luck, eh?

Vem vet. Om fyra eller åtta år kanske en mörkhyad kvinna blir USAs 45:e president. Right...

Sniff

Och så blev man sjuk igen då. Förhoppningsvis innebär det att jag slipper insjukna en vecka innan grammatiktentan i december, som förra året. Men det är verkligen inget kul...

I tisdags var jag i Stockholm med tjejerna. Shopping, sushi, men tack och lov inte såpass mycket alkohol att vi faktiskt klev på nattåget till Köpenhamn. Ha. Sicka idéer man kan få.

I veckan till exempel planerar jag att dricka kaffe med en blivande präst, som jag träffade på Halloweenparty i fredags. I värsta fall är jag frälst innan torsdag. Då ska jag åka hem till Linköping. Fast det känns inte som hemma längre. Men det gör sannerligen inte Uppsala heller. För tillfället är jag allmänt förvirrad.

Det här med absolut

Absolut lovely

* Bonterras cabernet sauvignon-variant.
* Petra Mede (ja, hon är på tok för överdriven, men hon är ju så snygg! Och emellanåt riktigt rolig).
* Det chockerande milda höstvädret.
* Min fantastiska, nyfunna konditon. Det är helt jävla galet.
* Att regeringen äntligen skiter i Kristdemokraterna och fixar den neutrala äketenskapslagen!
* Uppkommande Halloween med riktiga amerikaner. Och att därmed få prata engelska!
* Mina älskade uppsatsämnen (!).
* Ljus, glögg och längtan efter den allra första snön.

Absolut illa

* 75 % av Sveriges befolkning vill enligt statistik inte bo i ett mångkulturellt område. Det är så pinsamt att jag inte ens vet vad jag ska skriva... Fy attans på er, era fega skitstövlar!
* Allt detta snack om ekonomin. Det skrämmer mig.
* Att så många blir arbetslösa.
* Det här med att mörkret måste slå till så tidigt.
* Och att det medför än mer extrem morgontrötthet...
* Att jag inte kommer på något mer.

Allt annat än eskapism

Nå. Solen skiner. Livet flyger vidare. Quite literally at that. Och med risk för att alldeles tjata ut er. Jag är lycklig.

Misstänker att jag har förvandlats till en sådan där avskyvärd positiv människa. Jag ler för mig själv på stan. Och tar kort på lövhögar. Dessutom skriver jag en C-uppsats om Cava (spanskproducerad 'champagne'? Well, I'll find out...) och en hemtenta där jag tolkar två fantastiskt vackra naturinspirerade surrealistdikter av Neruda och Gerbasi. Det är inte bara intressant, det är roligt också!

Och det finns saker att se fram emot, minsann. På onsdag släpps Sex & the City-filmen. Jag måste prova mig igenom Systembolaget Cava-sortiment. Nästkommande vecka blir det en Stockolmstripp med girlsen. Och i början av december blir det förmodligen lite smått julshopping på Irland.

Med mat och träning har det nog aldrig gått bättre. Jag är helt enkelt inte sugen, samt hög på endorfiner. Shocking, isn't it?

Anyway. Dags för en vända i skogen. Cya.

La la

Hej, vad det går.

En mycket lugn och skön helg. Jag har researchat C-uppsats, sprungit på bibliotek, druckit rödvin och tränat.

I torsdags tog jag äntligen mod till mig och tog tag i mitt liv. Dvs ställde mig på vågen, förundrades över min icke befintliga viktuppgång (så mycket skit som jag har slängt i mig), utan snarare nedgång, blev hundrafalt inspirerad och gjorde upp en ny plan.

I vår planerar jag föresten att läsa Litteraturvetenskap B. Men jag kanske hinner ändra mig innan onsdag. Venga lo que venga. Indeed.

Funderar på att slå följe med Sandra till Irland i slutet av november. Let's hope so, eh?

Tjo.

Förvirrad vardagslycka

Tillbaka till civilisationens mångfald. Nästintill löjligt lycklig (och nu finns det verkligen ingen anledning. Jag är pank som bara en student som inte jobbar extra kan vara...) och alldeles inspirerad.

Lugn och ro, långa skogspromenader, rödvin och GT. Kanelbullar, trevliga grannar, hästar, regn, sol och frost (!). Nu ni är det verkligen höst på riktigt. Och givetvis ett antal återbesök på mitt älskade Systembolag, fullt av mina lika älskade kollegor. Kan knappt vänta till julrushen i mellandagarna!

Till råga på allt leker jag med tanken att helt byta uppsatsämne. Ha. För fjärde gången minst, ungefär. Men. Får jag bara en startsignal på det här, så... Howdy hoe!

Gud. Seriöst. Jag är inte bra på lycka. [Om det nu inte har med mitt plötsligt extrema koffeinintag att göra...] Random vardagsmissnöje däremot - det är jag skitbra på. Men. Här ska passa på att njutas, minsann. Så länge det varar. Lita på det.

Toodles

Okej, så jag planerar att rymma. Imorn.

Nästa vecka har vi inga föreläsningar alls och meningen med det är att vi ska komma igång med skrivandet. Så. Goin' up north. To soulful, quiet heaven. Föräldrarna joinar under helgen. Själv stannar jag till tisdagkväll.

Varför inte hela veckan, kan man undra? Nej då. Det har ingenting med en hel hög efterlängtade tv-programspremiärer att göra... Ehh. Busted. I suck. Men mitt programkort funkar faktiskt inte däruppe! Så. Dessutom kan jag ju ana att det bästa är att fördela arbetsbördan på två orter, annars försvinner nog disciplinen... Som om den någonsin infinner sig. Hm.

Får i alla fall träffa mina härliga jobbkollegor igen. Yay!

Cya.