Med ett tänkande hjärta

Tillbaka i stan. Efter en regning, men urmysig liten vända i skogen. Nåja. Igår låg jag minsann i solen i 3 h. Fast det var ungefär det.

Förutom lite släktdrama har jag bara läst böcker och tidningar (hittade vinböcker på rea!) och sovit en hel jävla massa. Drömt sanslöst konstiga saker också. Som man kan tolka som att jag verkligen är det psykfall som vi alla misstänkte. Ha. Druckit vin har vi gjort också. Mer om det på vinbloggen. Och träffat gamla härliga kollegor från systembolaget i Bollnäs. Sicken nostalgi!

Jobbar ganska mycket nu fram tills dess att Stockholm Pride drar igång. Ser SÅ fram emot, btw. Den här sommaren verkligen flyger iväg. Igår landade jag dessutom i verkligheten igen. Efter vad som känns som en hel oändlighet av lättsam och okomplicerad lycka. Ren och skär.

Jag är fortfarande lycklig, men har börjat tänka igen. Hemskt, inte sant? Nåväl. Den som lever får se var vi alla hamnar någonstans. Nästa vecka, till hösten och om fem år. Längre än så måste jag börja sluta att sträcka mig. Så är det.

Fina liv

Nu ska jag spendera en vecka i paradiset. Toodles.

[But first making sure certain needs are taken care of. Dinner tonight, that is. Dinner...]

Life at its finest. Just like a vintage bottle of red wine.

Dealing

Precis hemma från Söder och Stockholm. Myskvällar på Andreas lånade balkong är inte helt fel. Med eller utan nakna grannar... Trots att man, som den idiot man är, har lyckats låsa in kontokortet (och körkortet) i skåpet på jobbet över helgen. Fick låna lite cash av min knight in shining armour, dock.

Förra veckan förlöpte med massor av värme, aggressiva mygg och en hel del små oväntade överaskningar. På gott och ont.

Nu återstår jobb i dagarna tre innan det bär av norrut. Får jag som jag vill blir det lite action on top of that, men det får vi helt enkelt se.

Sommaren i city

Måndagkväll. Inte för att sommaren egentligen har några veckodagar.

Funderade på att köpa med mig Sangria hem från dagens tidiga jobbpass, men chefen var på så dåligt humör att jag inte riktigt vågade. Ha. Snacka om frihet på arbetsplatsen. Nävars. Hade jag orkat så hade jag köpt. Men de 40 följande timmarna från lördagspasset spenderades inte hemma - och med mycket värme och en hel del passion - så just då var jag lite mer inne på att överleva färden hem. Via affären. Isteet var slut. Go figure. Så det blev annat istället.

Värmen och solen till trots har jag spenderat seneftermiddagen i min säng, efter en redig och underbar kalldusch. Det är sanslöst hur ovan man är vid sådant här väder. Nej, jag klagar inte. Absolut inte. Sedan Spanien större delen av 2006 vet jag att det är svårare att vänja sig vid allting under och runt 30 grader. Blir det varmare än så, eller väl så varmt, accepterar man efter en stund att man är konstant svettig och sedan går det av bara farten. Det är alltid värst i början. Inatt ska jag i alla fall se till att lägga mig riktigt tidigt och få en hel del sömn. Sådant hjälper också till.

Har precis andats ut efter ett samtal till husläkaren (aka min älskade moster) också, så nu känns allt total frid och fröjd. Morgonpass som fortgår till seneftermiddagen imorn och sedan ska jag iväg och dricka after work-öl med gamla kursare. Ledig onsdag och torsdag, som ska spenderas med att researcha och förbereda fredagens (halvtorra) vitvinsprovning, med att träffa Ginger en sista gång innan hon återvänder hem till Tennessee och lite annat smått och gott. Sola ska jag försöka orka med också, även om jag är ganska så brun redan om jag får säga det själv. Och fixa cykelhelvetet på nytt. Under tiden lånar jag korridorsgrannens, som är på Gotland.

Blir kvar i Uppsala/på Söder hos Andrea fram till 9-10:e juli, då det blir Hälsingland/Dalarna i en hel underbar liten vecka till. Lyckades tillslut byta bort mitt korta måndagspass, nämligen. Åter 16:e för att jobba till den 27:e och sedan är det minsann Stockholm Pride som gäller, ända fram till 2:a augusti. Då blir det Linköping, innan det bär av till Skottland för att sedan lyckas jobba ännu en vecka.

Till den 17:e augusti är jag uppbokad. Sedan ser jag fram emot någon slags sista minuten-resa, må det bli på en gång eller lite senare på hösten, men mera resa än Skottland ska man väl lyckas klara av innan året är över. Faktiskt. Framtidsplanerna ligger lite på is. Just nu är jag nöjd, sanslöst tillfredsställd och hellycklig och planerar helt enkelt att fortsätta med det ett tag till. Serrni.

Post Midsommar

For the actual Midsummer, check this out.

For the post part, look here.

Jag har svårt att välja favoritdel. Och som tur är behöver jag inte. I love 'em both.

Tillbaka i stan nu. Med århundradets lugn i bagaget. Fast jag kan ge mig fan på att det kan tänkas försvinna inom några dagar. Nå. Until then, my dears. Är jag lugnet själv. Med minnen som i alla fall inte lär glömmas bort i första taget. Så det så.

Jobb imorn eftermiddag. Saker att fixa först. Folk att träffa och så vidare. Hur resten av vecka utvecklar sig återstår att se. Men på fredag ska jag sola. Hela jävla dagen. Och sedan äta middag med Ginger, Victoria och Barett. Lovely. Lördag jobb. Eventuellt Stockholm sedan. It depends, so to speak, on others.

Med insikten att jag åtminstone inte är där. Med att det skulle funka oavsett vad som kan komma att hända. Känns allting ganska så väldigt bra. Just nu.

Shopping is the shit

Hatt, brillor och fredagens DKNY-scarf (fynd!)

Ralph Laurens poke-a-dots

Så nöjd. SÅ nöjd. NÖJD.

Klev upp i tid. Tvättade. La ansiktsmask. Åt ordentlig frukost. Åt till och med fruktsallad innan jag begav mig till centrum. Lämnade in min misshandlade cykel. Hittade en fabulous hatt det första jag gjorde. Spontanbokade klipptid en timme senare. Med siktet inställt på Jane Mars (med märken som Ralph Lauren, Odd Molly och Filippa K) med tanke på mitt presentkort hittade jag en underbar poke-a-dot-klänning (Ralph) för ett nätt fyrsiffrigt belopp. Presentkortet hjälpte, let's just put it that way...

Fortsatte till Vila där jag hittade en blårutig variant för makalösa 149 kronor. Det gäller att variera sig, förstår ni. Hann med ett par nya solbrillor på H&M (vid sidan av fredagens beige par från The NewYorker), ansiktsmasker och hårsprej också.

Håret blev bra, cykeln är fixad och jag har till och med unnat mig eftermiddagsfika i form av en äppel- och kanelmuffin och kaffe. Dessutom har jag hittat viner till Midsommardagens vinprovning.

Imorn ska jag jobba tidigt som attan, men är klar redan vid lunch. Sedan bär det av till en numera välbekant del av stan, med en plan och ett flertal bubblor i högsta hugg.

Jag funderar på att skriva 'livsnjuterska' på mitt framtida visitkort.

Fukt

Det regnar. Det regnade större delen av dagen igår och hela natten. Eftersom någon har pajat min cykel (bakdäcket) fick jag springa till jobbet i tisdags och sträckte en ljumske. Det gör fortfarande ont.

Igår åt jag 2 dl fil till frukost kl. 07 och efter förmiddagens jobbpass, lunchens shoppingpass, efter att ha burit hem sex flaskor vin, handlat mat och hällt i mig två glas rosévin o käkat lite chips svimmade jag i duschen. Jag fick en total blackout och vaknade upp på duschgolvet. Dyngsur och förvirrad.

Senaste och enda gången jag svimmat tidigare var jag nio år och hade precis klämt tummen i en bildörr. Det blev en spricka. Den här gången blev jag bara rädd. Ensam och med en låst duschdörr har man inte så mycket val än att kämpa sig upp, fokusera och snabbt ta sig därifrån. Det var ingen större fara. Jag förbannade min egen idioti och såg till att äta middag. En riktig middag, med både protein och kolhydrater. Sen gick jag och la mig.

Idag är jag på konstigt humör. Gårdagen fick mig att känna lite som Miranda i det där SATC-avsnittet när hon kvävs på Kinamat och inser att hon är alldeles ensam. Ironiskt att det ska hända just när jag faktiskt är mindre ensam än jag någonsin varit. Tror jag. Det är inte enkelt, relationer utan känslor. Nå, officiellt utan känslor. Men det är så det ska vara. Det är åtminstone inte värt att gömma sig bakom murar, så jag låter bli och planerar att klara av det hela i alla fall.

Jag ska inte jobba förrän på tisdag (och onsdag-torsdag). Sedan är det Midsommar i Hälsingland. Precis vad jag behöver. And I can't wait. Förhoppningsvis förlöper veckoslutet ungefär som jag har föreställt mig. Med bubblor och fingertoppar. Det kan tänkas att jag behöver det än mer...

Så är det

Prideoutfitsklänningen i flera färger. Fin va?

Ingvill och Andrea under den där lördagsbrunchen på GH. Mums!

Jösses. Vad tiden flyger. När man har roligt. Och livet flyter på. Ja, givetvis fortfarande med några minor ups and downs (igår och idag har jag varit riktigt grining: det kan familjen säkerligen skriva under på. Petitesser, naturligtvis. Utseende and such), men det är fortfarande bra på det stora hela.

Tillbaka i Uppsala igen, efter en dryg vecka i Linköping, med undantag för fredagens snabbvisit för att jobba. Och ja, njuta därefter. Under kvällen och natten som följde...

Jag har träffat mina kära vänner, druckit sangria och rosé tidiga veckodagar till trots (har man semester så har man!), tittat på fotboll (och hu så det gick sedan!)) med mina kära föräldrar, druckit lyxig rioja, firat min numera 18-åriga och yngsta lillebror med min charmiga och mycket speciella släkt, gått promenader med Sandra, försökt låta bli att tänka för mycket, shoppat och myst i soffor.

Innan dess skrev jag klart min b-uppsats, hade vinprovning med flicksen och partajade som en galning i dagarna tre under Uppsala Pride, som var riktigt lyckat: Orchidea tills det var ljust ute, grillkväll tills det blev något för kallt, fantastisk brunch och föreläsningar i form av 'Femmes of power' och partiledardebatt där Maria Wetterstrand sopade banan med allihopa.

Natten dansades bort på Club Caliente på Stadsteatern och framåt halv fem somnade jag med kläderna på i Andreas säng. Hehe. Kl 09 och på väg hem ringde jag min mamma för att gratulera på Mors dag. Förmodligen fortfarande full. Ja, herregud. Pizza o sol på filt i kombination med uppsatsläsning hela söndagen. Följt av en kväll och en natt som jag aldrig lär glömma och måndagmorgonens uppsatsventileringen. Fortfarande iklädd den lilla svarta. Joråsåatt...

Efter eftermiddagens jobbpass traskade jag hem och inhandlade allt jag behöver för en liten detoxkur. Sockerintaget har som väntat blivit skyhögt och nu ska här ändras på den saken. Jag åt en fruktsallad bestående av kiwi, jordgubbar, mango, persika och äpple till middag, samt lite avokado vid sidan av. Mineralvatten till det. Inget kaffe, inget socker, ingen alkohol, inga kolhydrater och endast omega 3-protein, som lax och sill. Det är sanslöst jobbigt de första dagarna, men väl över tröskeln känner man sig pånyttfödd och mår fantastiskt. Tillslut kan man bli hög på en apelsin. Haha. I actually look forward to it.

Röra på mig ska jag också göra. För kan ni tänka er; när jag var hos Maggan i Norrköping i måndags förra veckan (grattis till det stundande bröllopet, gumman!) passade jag på att låna hennes våg och döm om min förvåning när den faktiskt visade på knappa 74 kg. På kvällstid. Alltså dryga 73, ungefär. Jag minns inte senast jag var så lätt och det känns fortfarande ganska ofattbart. Måste passa på att gå tillbaka till Viktväktarna och hälsa på livscoachen Anna nu. Meanwhile blir det till att promenera och springa i skogen.

Jobb imorn. Eftermiddag. Innan dess ska jag städa, organisera, googla och förhoppningsvis våga mig på att öppna C-uppsatsdokumenten för att börja tåta ihop något som ska likna en slutsats. Vem och när somliga ska träffas får vi helt enkelt se. Snart är det till och med midsommar!

Revolutionary

Jag har vaknat upp på andra sidan. Literally. Två underbara personer i mitt liv har de senaste två dagarna fått mig att inse att jag har landat. För de är delvis lite kvar där, en mer än en annan. I det emotionella helvetet. Fast på väg därifrån.

Själv kan jag bara stå här och peka och mumla något om att det blir bättre. Sedan. Så småningom. Och tårarna strömmar. För att solen skiner. För att jag var ute och dansade till 04 imorse och det var ljust igen sedan 02. För att min väninna emellanåt mår som jag mådde då. För att jag lever ett helt enastående litet liv och älskar så många människor i det.

För att någon tycker så mycket om mig. Och kanske för att jag tycker om tillbaka. Oavsett hur stort det är, vad det kan tänkas bli och vad det betyder. Här och nu så njuter vi av här och nu och jag ska sluta tänka.

Vet ni? This is it. This is the moment. Right here. Och det bästa? Det kommer flera. Det är inte permanent och det kommer sannerligen att skita sig fullständigt igen, och åter igen, men det gör faktiskt inte så himla mycket. För jag klarar det. Jag har klarat av det förut och jag kommer att klara av det igen. End of story. Bring it on. I'm ready.

Men precis just nu tänker jag nöja mig med att uppskatta det lilla; som i slutändan visat sig vara det allra, allra viktigaste. Mina detaljer, smulor och småsaker.

Jag är så lycklig.

That's shocking!

Uppsats inlämnad och ack, shopping!

Det blidde en enastående Prideoutfit (Uppsala Pride imorn, onsdag, till och med söndag. Paaaarty!) i fyra (!) olika färger, med tillhörande vita accesoarer. Jag ska sjutton FOTA, så snyggt är det. Det blidde ett par gråa, skitsnygga Vagabonddojjor. Det blidde ett par jättefina businessstuk-skjorts och en rät och slät grå tröja. Det blidde också den lilla svarta från MQ som framhäver mina kurvor på ett helt enastående vis. Vilket en och annan blev varse. Via sms. I might just wear it sooner rather than later...

Solen har visserligen gått i moln, men humöret är på topp och om knappa 35 minuter är det dags för vinprovning. Mitt rum är i oordning, jag är i oordning och ja, hela livet och allt jag trodde mig veta om det är fan i oordning för tillfället! Men vet ni vad? Det är inte så jävla farligt som man kunde ha trott. Krångligt, annorlunda och nytt, men också ganska vanligt skönt och bekvämt. Dessutom har jag slagit nytt världsrekord i att njuta av nuet och inte överanalysera. Ja, när jag inte oroar mig för vad som komma skall och tänker för mycket, alltså. Haha.

Nog nu. Dusch, upphittande av outfit och så måste jag göra något åt mitt hemska hår.

Jag avslutar med att citera min härliga livscoach Anna (och med att förfasas över var mitt sarkastiska och bittra jag har tagit vägen!?): "Det är mycket roligare att vara glad!" Så det så.

In lust

Uppsatshets med ljusblåmålade tånaglar. Nedräkningen har börjat - både en trevlig och en otrevlig sådan. Å ena sidan är det jätteskönt att bli av med det hela, snarast. Å andra sidan skulle jag kunna göra så mycket mer, men hinner inte. Så är det.

Efter att ha lämnat in uppsatsen på tisdag blir det shopping, vinprovningar, jobb (onsdag-torsdag-fredag) och festande hela helgen lång.

Sommaren står för dörren. Innehållande jobb, C-uppsats, vinresearch, Stockholm på söder och whisky i Skottland. Men först, efter nästa måndags opponering, bär det av hem till Linköping; för att grilla, umgås och dricka vin med mina kära föräldrar och bröder, gosa med min katt och träffa en massa vänner, men främst för att bara ta det lugnt.

Om några timmar, med uppsatsen väl på vift för utvärdering hos min basgrupp, ska jag åter iväg för att känna att jag lever. En slags tillfällig version av en liten bit himmel. I think I'm in lust.

Med en crush på verkligheten

Lily of the valley. Liljekonvalj, alltså. The language of flowers fascinerar. Här: sweetness och return to happiness.

Igår hade jag mitt livs andra ögonblick av total tillfredsställelse. Ni vet den där sorten som får en att känna att man faktiskt skulle kunna dö här och nu för att man mår så sanslöst jävla bra? Senast jag kände så var i oktober 2001, blott 16 år gammal, med högstadiet från helvetet i backspegeln och på ett plan till Thailand. Jag är glad att jag inte gick och dog då, för sedan dess har det, trots de åtta komplicerade år som följde, bara blivit ännu bättre.

Vinprovning igårkväll. Inför en sisådär 35-40 pers. Åh, vad jag önskar att Matilda 14 år hade kunnat få en snabbtitt på hur det faktiskt blev 'sen'. Hon hade nog känt sig lite bättre till mods då. Matilda 17 år också, för den delen. Och Matilda 20. Livet är inte perfekt. Det kommer aldrig att bli det heller. Men ögonblicken! Kornen. Dropparna. Skärvorna. De är bortom ord.

24 år gammal. Fast i en halvgalen mix av stressat uppsatsskrivande, underbart jobb, ett frodande vinintresse, vårväder och stundande semestertider, omgiven av människor som jag verkligen, verkligen tycker om. "Wishful thinking - because reality needs help." Ja. Ofta. Men inte just nu.

Heja Norge!

Det smärtar lite, men det må så vara. Malena var fantastisk, men Alexander var grym och det var en välförtjänt vinst. Att det sedan händer runt midnatt lagom till nationaldagen är ju bara som grädden på moset. Jag kan inte ens föreställa mig hur kul det skulle vara att befinna sig i Norge idag. Haha. Jag bugar mig ödmjukast för vårt kära grannland.

Mina favoriter i övrigt var Ukraina och Rumänien (eftersom jag, i motsats till hela min person och allt jag tror på, tydligen gillar sexistisk skit), samt (lite grann) Tyskland, Malta, Danmark, Island och Azerbaijan. Jag och Andrea åkte hem till Sofia, Malin kom från Stockholm, och sedan drack vi vin och käkade snacks för glatta livet.

Nu sitter jag här i mina bästa myskläder, dricker kaffe, idislar knäckebröd och hällar i mig nyttig apelsinjuice. Jag ska städa, öva vinprovningsföredrag inför imornkväll (håll tummarna!) och skriva ytterligare på B-uppsatsen. Har varit grymt bra ambitiös sedan sista jobbpasset i onsdags. Imorn är det dessutom uppsatsmöte med basgruppen.

Veckan består av jobb (onsdag, fredag, lördag), uppsatsskrivande och beroende på min prestationsförmåga eventuellt en Stockholmstripp på lördag för att fira en väninna. Uppsatsen skall lämnas in tisdagen därefter, så det är bara att kasta sig över det hela.

Learning lessons

There's some things that I regret

Some words I wish had gone unsaid

Some starts

That had some bitter endings

Been some bad times I've been through

Damage I cannot undo

Some things

I wish I could do all all over again

But it don't really matter

Life gets that much harder

It makes you that much stronger

And every tear that had to fall from my eyes

Everyday I wondered how I'd get through the night

Every change life has thrown me

I'm thankful for every break in my heart

I'm grateful, for every scar

Some pages turned

Some bridges burned

But there were lessons learned

There's mistakes that I have made

Some chances I just threw away

Some roads I never should've taken

Been some signs I didn't see

Hearts that I hurt needlessly

Some wounds

That I wish I could have one more chance to mend

But it don't make no difference

The past can't be rewritten

You get the life you're given

And all the things that break you

Are all the things that make you strong

You can't change the past

'Cause it's gone

And you just gotta move on

Because it's all

Lessons learned

Lycka

This is it.

Oh so casual

Efter århundradets mysigaste telefonsamtal med min kloka moder känns allt betydligt mer självklart. Klyschorna existerar bara inofficiellt i det privata och vad är det egentligen att hänga upp sig på? Det här är bra för mig, det är jag övertygad om, då jag får kämpa med alla mina dåliga sidor för att officiellt framstå som casual and together. Att jag sedan inte är det alla gånger... Ja, det stoppar vi helt enkelt tillbaka i garderoben. Längst in.

I torsdags spenderade jag en 4-5 h på stan med ett enda mision: sommarshopping.

Skor. Vita sneakers. Flipflops. Gråa, blommiga ballerina.

Toppar. Den vitaste, somrigaste ni bara kan tänka er från Vila. En ljuslila, kortärmad Esprit-skjorta. En vit, stickad, kortärmad kofta med blå detaljer och ett blått midjeband i 100 % bomull (I'm turning into my mother...) från MQ och Bondelid.

Klänning. Vit, voluptuous från Gina Tricot (!). Kombon blir grym med min läckra rosa schal från Indiska.

Underkläder. Vitt set (mina bröst har krympt ytterligare. Love it!) och jättefina trosor vid sidan av. Det behövs ju alltid, menar jag. Haha.

Samt lite annat smått och gott. Väldigt nöjd. Once I shop, I shop a lot. As always.

I övrigt har helgen spenderats på jobbet, ätandes sushi och drickandes cava framför hockey och med Andrea framför film. Uppsats-pm:et är godkänt från högre instanser och då jag har sagt ja till att jobba heldag istället för eftermiddagspass imorn är det bara att sätta igång och skriva den förbenade b-uppsatsen nu.

Holy heaven

Mm. Frukost! :)

Camilla och jag i Ekoparken.

Lina och Sabbsan kalasar.

Jag, Camilla och Emma på ÖGs galopp. Blöta som få.

Goddagens verklighet! Det är söndag. Den här 'helgen' kan ha varit den längsta i mitt liv. Oändligt mycket har hänt och då har jag ändå spenderat smäck hela fredagen på en filt med Karin, pimplandes oändliga mängder rosévin.

Det gick bra att jobba. Eftersom vi var full personalstyrka blev det aldrig någon större kris, men det kanske är för att man äntligen har vant sig vid stressen som storhelger och högtider för med sig? Frustrationen var dock pågående, vilket definitivt var anledningen till torsdagens oväntade agerande.

I onsdagskväll kom tjejerna. Vi gick ut och åt och drack öl, men hade alla jobbat, så Kvalborg spenderades lugnt och mysigt hemma i mitt lilla kyffe. Det märks att vi börjar bli lite till åren, kort sagt. Haha. Torsdagsmorse. Tidigt uppe. Alla onyktra från 09.45 och framåt. Chapel Hill, lite rödvin och öl och mera mousserande väl på champagnegaloppen. Givetvis slutade det med att vi alla gick till olika ställen. Karin, jag och littjejerna hamnade på ÖG; Sabina, Lina, Therese och co på Snerikes.

Eftermiddagen fortsatte omtumlande med borttappade mobiler och främlingar gömda på toan. Enough said. Två sekunders drama, välbehövda duschar och slutligen grillning ute på innangården. Vi drack så mycket vitt vin vi förmådde och somnade som stenar allihopa någon gång strax efter midnatt. Migrän och halsont ledde till att alla utom Karin åkte hem redan i fredagsförmiddag. Karin och jag sanerade oss på nytt, vädrade mitt rum och begav oss ut i det fantastiska solskenet.

Vi hade fortfarande 4 l vin att dricka upp så det var väl bara att sätta igång. Vi solade som bara den och fick så småningom sällskap av Malin, Sofia och Andrea. Senare ändå åt vi pizza. Hemma hos mig på kvällen somnade jag som en sten, vaknade lite efter 21 och då var det bara att packa sig iväg hem till Sofia och Christian för att dricka mera vin (!) och se på lite film. Karin gjorde ett halvhjärtat försök att gå ut, men gav upp och vi gick hem. Natten avslutades med Dirty Dancing och med konstaterandet att vi faktiskt inte är 20 längre...

Lördagen följde åter i solandets tecken. Karin åkte hem strax efter tolv. Jag handlande, städade, vädrade, bytte lakan och lyckades få en spontan eftermiddagstvättid medan jag låg på en filt och blev brun. Tre dagars festande slog ner i huvudet någon gång igårkväll och jag sov 11 h inatt.

Nu sitter jag här och försöker hitta på ett uppsatsämne. Pm:et ska in på onsdag och diskuteras på fredag. Maj månad kommer att gå i skrivandets tecken. Livet är bra underligt, men jag tänker inte slösa bort tiden med att grubbla alltför mycket på det. Åtminstone inte just nu. Med insikterna att jag älskar mitt jobb, mina kollegor och mina underbara vänner känns tillvaron riktigt ypperlig.

Up a notch

Jag kom ur det lika snabbt som jag kom in i det, tycks det. Troligtvis för att jag har jobbat (på en annan butik, vilket var riktigt intressant), sprungit in i somliga och för att solen skiner.

Ja, jag säger då det. Sitter här och skriver analys, vilket är riktigt roligt. Så roligt att jag måste sluta och blogga lite, uppenbarligen. I eftermiddag blir det till att ta sig till gymet för lite Living room dancing med Kristin. Låter riktigt roligt. Sedan ska jag röra mig lite i det fina, varma vädret. Femton plusgrader sa de på vädret och de är ju inte kända för att överdriva precis, så det lär vara betydligt varmare i solen. Lycka!

Imorn och på lördag: jobb, jobb, jobb. Söndag: analyspanik. Måndag, tisdag, onsdag: jobb, jobb, jobb. Sedan kommer tjejerna. Tack och fucking lov, säger jag bara. Humöret är på topp nu, brudar, just to let you know. Jag ska till och med försöka mig på att vara lugn och spontan. Sug på den, ni.

Hallå livskris

Och det hela är plötsligt chockartat underligt. Samtidigt ganska okej. Tror jag.

Mer specifik än så tänker jag inte vara så här ute i etern. It is what it is. Det största problemet är väl att jag läser om både Mrs Dalloway och The Hours den här veckan och de välkända för att ta mig hela vägen tillbaka. Till det som var då.

Som tur är finns Andrea. Fina, kloka Andrea. She keeps me sane.

Dessutom är jag 24. Och leker i allra högsta grad Samantha, i en stad som nu verkar alldeles full av sex. Jag har fullständigt tappat aptiten och gått ner säkert 2 kg på en dryg vecka. Inget ont som inte för något gott med sig, alltså. Jag äter fyra jordgubbar till frukost och försöker samtidigt tvinga i mig lite knäckebröd. Jösses...

Det finns inte tid att analysera mer än så här. Jag skriver uppsats, läser böcker och researchar i en rasande fart. Till helgen ska jag jobba. Nästa vecka är det Valborg. När ska jag lyckas landa i något realistiskt? Jag vet inte. Jag är "kvar i något jag lämnat. För länge sedan."

Tillbaka i stan

Fantastiskt väder. Fantastisk mat. Fantastiskt vin.

Mysiga hästar. Trevlig släkt. Och ren och skär lugn och ro.

Nu sitter jag här igen. Valborg om dryga två veckor. Innan dess: jobb, föreläsningar, uppsatsinlämning, gästkort, detox, träning, solning, städning, bolagspartaj och deklarera mera i en enda röra. Fast det gör inte så mycket. Jag är nämligen ganska lycklig.

Glad Påsk

Är precis tillbaka i Uppsala (för att springa på morgonens föreläsning) efter en jättemysig långhelg i Linköping. Solen sken, fåglarna sjöng och det dracks en massa vin och åts en massa mat. Kan det bli bättre? Itche!

I eftermiddag ska jag träffa Ginger och sedan åka tåg upp till Hälsingland med min mor för att fira påsk. Det blir en sväng till Dalarna också, för att umgås med den delen av släkten. Härligt!

Jag ser fram emot god mat, långa skogspromenader och mysiga vinkvällar framför brasan.

Happy Easter, everybody!

Frihet

Röd nejlika. Det står för i allmänhet för fascination och kvinna och röd i synnerhet för beundran och ett stackars hjärta, men slutligen även vänskap och stolthet. Det känns som om det passar perfekt.

Framgång

Klockan 15.03 idag erkände sig hjärnan besegrad. Hjärtat tänker ta tag i saken på fredageftermiddag. Vare sig hjärnan vill eller inte, misstänker jag. Själv har jag åkt på semester för länge sedan.

Klockan är alldeles för mycket. Jag har precis uppdaterat vinbloggen något massivt efter kvällens provning av aprilnyheterna. Imorn ska jag snabbläsa mig igenom fredagens föreläsningslitteratur, hem till Camilla och se på Apocalypse Now för att kunna se hur den inspirerats av Conrads Heart of Darkness, sedan iväg till Uppsala Stadsteater för att se på Lång dags färd mot natt med bl.a. underbara Ann Petrén och efter det förhoppningsvis vidare till Orchidea, flörta lite och dricka öl.

Mitt i detta ska jag även bestämma mig för när, hur och var jag ska ta mig till hufvudstaden, vidare till Linköping och sedan upp till Hälsingland förmodligen via Uppsala någon gång nästa vecka. Samt packa. För att inte tala om peppa mig själv mentalt. Inte för att det lär finnas någon tid över till det. Och det kanske är rätt bra om man tänker efter...

Det kan tänkas att jag fegar ur. Allt beroende på hur det hela utvecklar sig och känns precis just då. Men jag hoppas inte det. För det behövs. Det är nog nu.

Krigstider

Låt oss bara konstatera att bloggens titel passar ovanligt bra in på mig just nu. Eller mer specifikt på mina känslor. Så frågan är vad sjutton jag ska göra åt saken.

Hjärnan kämpar. Stenhårt. Men hjärtat rår. Nostalgin består. Och det hela är ännu oklart.

Medan de krigar klart tänker jag sticka ut och springa en sväng. Fysisk smärta, ni vet.

It takes the edge off.

Gammalt och nytt

Sommartidens första söndag. Jag dricker kaffe och begrundar nattens dröm, som bara gör mig än mer säker på vad som behövs göras. För att få ro i själen om inte annat. Så är det.

En analys ska finjusteras, skrivas ut och lämnas in imorn. Dessutom vill jag ut och röra på mig. Det är nämligen PLUSGRADER ute. Det, ni. Med största sannolikhet slipper jag jobba på skärtorsdagen nästa vecka. Och beroende på morgondagen kan det tänkas att det blir en tripp till Linköping förr snarare än senare. Påsken ska naturligtvis spenderas uppe i mitt älskade Hälsingland.

Framtiden känns lite smågalen. Efter ett utvecklingssamtal ser potentialen fantastiska ut. I vår ska jag till och med få en och annan försmak på drömjobbet. Hör du det, Matilda 14 år? I did it. I fixed it. Du börjar bli riktigt lyckad...

Middagseufori

Jag och två tjejer från mina gamla spanskakurser bestämde oss för att gå ut och äta. På seriös restaurant. En lördagskväll. Som fattiga studenter. Och det kan mycket väl vara de mest välspenderade pengarna på mat någonsin. Det är definitivt det godaste jag har ätit hittills i år. Kanske någonsin.

Villa Romana ligger mitt i centrala Uppsala, precis på andra sidan ån från mitt håll räknat. Det är en otroligt mysig, liten italiensk ristorante med ambitionen att påminna kunden om italien med hjälp av bästa tänkbara råvaror.

Så. Vinlistan är dyr. Dyr och avancerad. Vi (läs: jag) hade bestämt oss för ett glas Valpolicella, men då rekommenderade kyparen en specialvariant - en Valipolicella som var så pass kraftig och kryddig att den snarare påminde om Amarone. Vi slog till. Det är det i särklass dyraste glas vin (en dryg deciliter) jag någonsin har druckit, men det, mina vänner, var det värt. Körsbär och körsbärskärnor, kryddor och russin och bara så fantastiskt perfekt. Det är därför jag vill jobba med vin. Punkt.

Och då har jag inte ens kommit till maten än. Jag åt pancettalindad örtfärserad kycklingfilé på en bädd av caesarsallad, toppad med hyvlad parmesan och dressing. Behöver jag nämna att det var fantastiskt? Kycklingen var perfekt. Jag har aldrig skådat en mer perfekt kycklingfilé. Den salmorigliogrillade svärdfisken, serverad med skaldjursrisotto och rostad fänkålssky, smaksatt med apelsin, var tydligen också jättesmarrig.

Efterrätt? Mais oui. Håll i er, nu: Mörk chokladtryffelpaj (!) med espresso-smaksatt mascarpone. Avnjöt jag. Och kära någon, moussen man fick till! Smälte på tungan. Kaffet förhöjde bara upplevelsen ytterligare. Eller för all del, Fridas vaniljfyllda italienska bakverk dränkta i mörk chokladmousse var inte illa de heller. Precis som Kerstins vaniljpannacotta med limoncello-marinerade rårörda bär. Fast min var avgjort kvällens vinnare. Tillsammans med rödvinet, kan tilläggas.

Man måste unna sig sånt här! Man måste! Det är så värt det! Jag är så nöjd att jag med lätta kan leva på havregrynsgröt resten av veckan.

Hur blir man egentligen matrecensent? Jag skulle definitivt kunna tänka mig att springa på restaurant for a living. Villa Romana får en klockren 10:a.

Insikternas attack

Jaha. Är det vår nu då?

Skulle inte tro det, va. Min tillit till vädret är absolut lika med noll. Och det sitter redan folk ute och solar i t-shirt. När det är knappa tre grader varmt och fullt med snö runt omkring. Herregud. Utbytesstudenterna lär ju aldrig upphöra att förvånas. Dumma svenskar. [Ja, för er som inte visste det så lever jag i allra högsta grad under illusionen att jag inte alls är svensk. Inte egentligen.]

Bitter? Så in åt i helvete. Våren kan ju återkomma när den bestämt sig för att lägga sig på 15 plusgrader och sedan stannar där.

Jag sitter på Engelska Parken och skriver så mycket jag bara kan på litteraturanalysen som ska in på måndag. Imorn och på lördag ska jag jobba heldag, nämligen, och sedan återstår endast söndag. Och då bör jag läsa litteraturen till måndagens föreläsning på nya delkursen. Så är det.

Egentligen är jag relativt harmonisk. Ja, bortsett från min enorma väderfrustration. Och idag är en sådan där dag. Då allting känns så självklart: allting från framtiden till religion. Ja, jag är troende. Jag döljer mig fortfarande bakom att jag är ateistiskt troende (don't ask...), men jobbar på att avlägsna den där första biten. Inte bokstavligt, inte maniskt, inte på Jesus, men jag är jävlar i mig troende. Svenskt, á la Magnus Betnér, på 'någonting'. Har alltid varit och kommer så alltid att förbli. Jag kan inte leva annars.

Precis som att jag faller för människor och måste sluta titulera mig själv utifrån vad som är mindre komplicerat. Tänk att det för mig har blivit mindre komplicerat att vara lesbisk än hetero. Ha. I sure didn't see that one coming. Men nu är det ju så att jag är varken eller. Jag står och svajar däremellan och det enda jag kan säga med övertygelse är att jag föredrar kvinnor. Sedan får vi väl helt enkelt se vad som händer, no? Jag bockar och bugar och ger alla mina envisa väninnor rätt en gång för alla.

Nu ska jag återgå till Virginia. Imorn blir det vinprovning med start kring 9 am. Yikes.

En helg och en livskris senare

Temat var ju 'barnförbjudet', menar jag...

Det här är typiskt mig. Jag tar bara kort, skit samma om någon faktiskt är med på det. Ha.

Den fantastiska, gröna bålen.

Brösttåror!

Goddag verklighet.

I fredagsförmiddag, strax före elva, ringde det plötsligt på dörren och där stod Lina och Sabina. Minst 2-3 h innan jag faktiskt trodde att de skulle anlända. Förvånad och relativt färdig följde jag med dem downtown för lunch och lite shopping. Vi handlade tårt- och bålingridienser på vägen hem och satte så småningom igång att tillverka de numera välkända brösttårtorna. Platta och kanske aningens rosa, men ändå goda. Bålen verkar också ha varit uppskattad. Det var säkerligen en trettio pers här sammanlagt och även om det var lite trångt emellanåt så var det riktigt roligt. Och jag har då aldrig haft så mycket tulpaner på en gång.

Tre små tjejer knölade in sig i mitt lilla kyffe och i lördags käkade vi en fantastiskt god brunch innan två av dem begav sig hemåt igen. Sandra stannade kvar och underhöll sig med min dvd-samling medan jag sprang på middag med jobbkollegor. Sedan möttes vi upp på stan och gick så småningom på bio. Det var ytligt, vackert och charmigt, om än fullständigt värdelöst. Vilket också egentligen var tanken från början. Det blev sent och vi var helt slut, så vi gick hem, såg på mera film och turades om att sova under tiden.

Igår åt vi ännu en fantastisk brunch och sedan skickade jag hem Sandra till Linköping och städade för glatta livet innan jag sjönk ihop i en hög och bara satt still. Imorse var det bara att gå upp och bege sig till förmiddagens föreläsning. Senare ska jag jobba och resten av veckan blir det till att färdigställa analysuppgiften till 1900-talskursen. Jag har valt Virginias 'Between the Acts'. Såklart. Och det ska bli riktigt roligt.

Och just det, i onsdags löste jag mitt liv. Eller egentligen löste jag mitt liv i duschen under söndagskvällen dessförinnan. Jag måste ha sanslöst stora problem... I sommar ska det jobbas i Uppsala och så ska det skrivas färdigt C-uppsats. För jag hinner verkligen inte färdigt med den till maj. Så är det. Och jag vill vara klar i september. Då får man göra vissa uppoffringar, även om chefen uppe i paradiset vill att man ska jobba där också.

Dock, båda cheferna har lockat med jobb under hösten och så fort jag har tid med vidare funderingar ska jag se till att tänka efter. I januari 2010 vet i fan om det inte blir London och en utbildning mot ett WSET-diplom. Vinkunskap, alltså, mina vänner och det känns alldeles fantastiskt, enastående bra.

Vårkänslor som flödar

Känner ni? Den är här!

Jag spenderar naturligtvis hutlöst med pengar på blommor... I ren och skär lycka över vad som komma skall, alltså. Yay!


Igår var jag hos Andrea och firade lite. En mix av födelsedagar och livet. Med sushi, vin, choklad och tulpaner. Jag fick de här schyssta pilotbrillorna. Snygga, va?

Idag ska jag avgöra min närmaste framtid. Bland annat. Jag ska också på föreläsning, klippa håret, jobba och på whiskyprovning.

Life is grand. "Because I know what I want. And I know that I want to!"

Precis som Miss La Trobe i Virginias Between the Acts har jag en vision. En härlig sådan.

På fredag kommer brudarna! Då blir det fest. Whoopee!

Vad jag vill

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram -
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Karin Boye får sätta ord på det hela.

Visst är det på sätt och vis synd att man inte är 14 år längre och bara kan lägga sig ner på golvet och skrika och slå och gråta lite när man inte riktigt mår som man vill? Eller ja. Ni andra kanske förknippar sådant beteende mer med tioårsåldern? Inte jag. Jag var ett konstigt barn. För att inte tala om en alldeles fruktansvärd tonåring. Att mina föräldrar aldrig adopeterade bort mig är närapå ett mirakel i sig. För precis så illa var det.

Som tjugofyraåring har jag insett att jag råkade bli vuxen någonstans på vägen och nu sitter jag här och kan helt enkelt inte hantera jobbiga situationer på samma sätt. Det var det där med att agera och ta tag i saker och ting. Det där som jag kanske egentligen inte är direkt dålig på, i grund och botten, men som jag verkligen avskyr med hetta. Dock, jag har lärt mig att det är det enda man kan göra och att det är det enda som faktiskt fungerar. Det är därför jag vill möta livets makter vapenlös: inte för att jag vill det per se, utan för att jag helt enkelt måste.

Tillvaron känns inte jätterolig just precis nu och jag vet i allra högsta grad varför. Planeringsfreaket i mig håller på att få ett gigantiskt, nervöst sammanbrott och allt det här agerandet är för hennes skull. Så att livsnjuterskan senare ska kunna njuta i fred.

Återkommer.

Schlagerfinalen

Melodifestivalen 2009. Finalen. Jag skulle egentligen befunnit mig på schlagerbalihoo långt hemifrån, men jag är sjuk och har ingen röst, så jag sitter här alldeles ensam och pimplar whisky istället. Så länge jag hinner bli frisk innan onsdag är det lugnt. Den dagen och de som kommer är nämligen fullspäckade och icke möjliga att ställa in. Så det så.

Petra Mede är fantastisk. Schlager är fantastiskt. I love it. Det roliga är att alla föromröstningar visar på att Caroline leder, tätt följd av Malenas operanummer. De övriga ligger långt efter. Som jag har förutspått: svenska folket vill ha allt annat än common radiopop i år. Tycks det. Om inte varenda fjortis i landet röstar på antingen Måns eller EMD. Fast Måns har ju den där grekiska gud-konkurrenten, vilket det har påpekats något sanslöst i media, som det är faktiskt frågan.

Jag gillar verkligen alla låtarna, så det spelar mig ingen större roll. Men jag tycker inte att vi ska skicka Agnes eller EMD. Helst Malena eller möjligtvis Caroline. Det vore himla skoj. Alcazars låt är skitbra, men hur bra skulle det gå i Moskva? Ja, bättre än för Måns eller EMD i alla fall. Vi kan inte skicka H.E.A.T heller. Hårdrocken är sanslöst slutkörd efter Lordi och alla 20 härmapor efteråt. Det ska i vilket fall som helst bli riktigt spännande att se hur det går, det här.

En sak är i alla fall säker. Om vi verkligen vill ha något så annorlunda som 'Snälla, snälla' i Eurovision. Då ska låten fan inte översättas utan köras på svenska. Det är ju så alla östeuropeiska låtar har vunnit de senaste åren, så... Let's just leave it at that.

Ja, okej. Agnes är bra. Låten är bra. Men den är alldeles för lik Hero och Agnes är alldeles för lik Charlotte: håret, outfiten, the lot. Till och med mikrofonen är ju samma! Slutsats: nej.

Emilia är också annorlunda, om vi nu ska tänka taktiskt inför stora finalen. Hon, Malena, Caroline och möjligtvis Alcazar är väl de som har störst chans att sticka ut där.

Och jag älskar verkligen Sofias Alla. Men som jag sagt förut: Sverige kan inte skicka ett bidrag på grekiska till Eurovision. Det skulle definitivt inte funka.

Och där kom Medes bästa skämt för kvällen, då hon driver med Alexander Bard. Mohaha.

Som kvällens sista bidrag kommer då äntligen Malena. And I think it's a good thing. Det är opera, det är disco och det är coolt. Det är gayvänligt, vackert och konstigt. En bättre kombo har i alla fall inte jag sett på länge.

Och Petra är tillbaka i nunneoutfiten. Love it!

Nu. Jag gissar på att Malena vinner, tätt följd av Caroline och Måns i valfri ordning. Sedan kommer EMD, Agnes och Alcazar i en enda röra. Därefter Emilia och Sarah. Sedan vet jag inte riktigt. Sofia, Molly och H.E.A.T lär få dela på botten. We'll see.

Omg! They brought the lesbian chick from two years ago! Nu ska vi tydlige se hur den internationella juryn har röstat. De gav Malena en 1:a, Caroline en 10:a (!) och Sarah Dawn Finer fick 12:an. Wow! Oväntat värre. Jag tror det här bådar gott för Carro, måste jag säga....

Dags för de svenska jurygrupperna. Det verkar som om Caroline slåss främst med Måns, följt av Sarah och Malena. Och hittills ligger EMD allra sist. Får se om fjortisarna kan rädda dem från totalt fiasko. Jag älskar Sveriges komiker som representanter för grupperna. Herregud, vad jämt det är. EMD har åkt upp. Jag blir tokig! Hur ska detta sluta? Det mest förvånande är väl att det går så himla bra för Sarah. Okej. Måns leder. Sedan Sarah, Alcazar, H.E.A.T (???) och sedan Caroline och EMD. Frågan är om Carro kan få tillräckligt med röster för att slå Måns? Jag börjar tvivla. Det här kan ju gå hur som helst.

Kul med en annorlunda version av Hero. Kul att Charlotte är med och att hon är brunett igen.

Sarah fick endast 12 p av svenska folket och är alltså helt körd. H.E.A.T får 24:an. Ojjjj! Måns får 48:an! Han kommer inte att vinna! Alcazar får 72:an och lär inte heller vinna. 96:an går till EMD. Och då lär alltså Caroline få hela 144:a poäng. Nu får vi se. 120 går till Caroline. Oj! Nu då? Vad händer? Vem får 144? Malena vinner ju om hon får 144. Hon slår Carro då! Så...?

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Omg! Det är ju helt jävla sjukt! Det trodde jag aldrig! Fy fan vad härligt! Det var preciiiiiis vad jag sa! Sa jag inte? Malena och Carro! Carro o Malena! Yay, jippie och hurra! Malena är verkligen hur chockad som helst.

Med en urläcker, blond kvinna med whiskyröst som ser ut som ett mellanting mellan en gayikon och en transvestit och sjunger opera så kan det inte gå annat än bra i Moskva. Så det så!

RÄTT LÅT VANN! Så inåtihelvete också!

Older, wiser and so much happier

Det var riktigt skönt att vara hemma en sväng. Eller ja. I Linköping i alla fall. Hemma vet jag som sagt inte riktigt var det är någonstans. Tåget som skulle ta mi dit körde naturligtvis på en älg, så jag fick slänga mig på pendeln till Stockholm och sedan ta X2000 därifrån. Men det gick ju också bra. Läste om Virginias To the Lighthouse under tiden, som har diskuterats under morgonens föreläsning, tillsammans med Eliots The Waste Land. Nu är jag tillbaka hos mig själv.

Och vet ni vad? Jag sitter här med Meryls Doubt, Kate Winslets The Reader och Patrik 1,5. Snåla lillebröder kan vara bra att ha vad gäller att få tag i filmer. Själv är jag bara för lat för att skaffa torrents igen, utan kör med halvkassa LimeWire.

Födelsedagen då? Jodå. Jag är numera 24. Och visst fick jag en cykel. Trodde inte riktigt på det, men ack. Så vacker. Skeppshult till och med! Problemet blir väl att få hit den. Föräldrarna ska ha tid också och det vet vi ju hur det är med den saken... Men har jag tur blir det Edsbyn och Sirius i final i bandyn de 21:a och då kommer de upp och tittar. Annars får vi se.

Jag har också fått fin choklad, en prydnadshammare (riktigt läcker, men måste ses för att förstås. Haha), kvalitetshanddukar, en flaska martini, en godiskaktus (nostalgi!) och så en 16-årig Lagavulin. Tack, tjejer! Ni är underbara! Vi åt middag i måndagskväll. Äppel- och champinjonrisotto med hembakat bröd och cupcakes till efterrätt.

Hänförs och förundras! Jag lagade mat. Ingenting brändes och allting var ätbart. Mja. Med glasyren som möjligt undantag, för den var mer skummig än glasyrig. Men det var en sjuhelvetes avancerad glasyr, ska ni veta. Jag kokade sockerlag och separerade vitor från gulor och vispade som en jävla galning. För att vara första försöket måste det godkännas som bra. Faktiskt. Hör du det, Sabina? I can't believe you missed my cooking! Nu ska jag nog låta bli ett tag, för att inte misslyckas efter denna briljanta succé. Tss.

Sex liter vin försvann dessutom som ett rinnande vatten. Blev lite småpackad, ska erkännas. Ramlade i trappan (främst pga hala strumpor!) och har numer att stort blåmärke på ena skinkan. Jippie...

I Linköping var det plusgrader, ingen snö och till och med sol på min födelsedag. Men igårkväll började det snöa och hela vägen upp till Uppsala blev jag långsamt mer och mer medveten om min tunna skinnjacka. Snygg som attan, men något för kall så här uppe i norr. Jävla förbannade helvetessnö! Jag är så less att jag funderar på att inte gå utanför dörren förrän det är minst +10 ute. Ha. Yeah right. Imorn, på fredag och på lördag ska jag jobba. Ovanpå det har jag föreläsningar, en uppsats och en schlagerfestival att ta tag i.

Letade fram mina gamla dagböcker från vinden och det gav stora perspektiv på livet. Jag har aldrig varit gladare över att ha tagit mig därifrån.

Messy

God, I'm a mess. Or I have been, all day today. So tomorrow it's shaping up-time. Definitely.

I lördagseftermiddag åkte jag till Stockholm. Tog en sväng på stan innan jag mötte upp Andrea och hennes möteskollegor för middag på indiska Bollywood. Sedan begav vi oss hem till Anna för lite pre party med Melodifestivalen och Irish Coffees. Operanumret var ju lysande, men resten var inte mycket att hänga i julgranen. Med undantag för norska Marias fantastiska cleavage. Andrea och jag begav oss till Momma, som följdes av Roxy. Det var en lugn och trevlig kväll.

I söndags var det strålande sol, fast svinkallt och jag försökte verkligen shoppa, men veckans bokinvesteringar måste ha satt p, för jag lyckades inte ens förmå mig själv att köpa ett ynka par trosor. Calvin Klein, faktiskt. Och på rea. Men nehej. Det blidde till att fika med Hulda istället och det är ju långt ifrån fy skam.

Sedan åkte jag hem och det enda jag har lyckats med idag är att läsa klart Tjechovs Körsbärsträdgården och alla dikterna av Ekelund, samt gjort lite research.

Gäsp. Nå. Nu blir det som sagt andra bullar. Veckan är full med C-uppsatsskrivande, jobb och föreläsningar. Har vi en himla tur kanske det blir vår också? Jag har nog aldrig varit så jävla less på kyla i hela mitt liv. På lördageftermiddag åker jag till Linköping. På måndag om en vecka fyller jag 24.

Herregud.

La Shopping and le future

Dagen började med Strindberg (Ett Drömspel och Spöksonaten, närmare bestämt) och en helt ny delkurs. 1900-talslitteratur nu alltså. Med Joyce, Conrad, Virginia och de andra. En ursöt, gammal man med bockskägg, käpp och härlig röst är föreläsare. Hihihi. I have a good feeling about it.

Dagen fortsatte med en delicious fisk- och skaldjurssoppa som följdes av shopping. Den mest verklighetstrogna fake-orkidé ni någonsin kan föreställa er (för jag har gett upp min riktiga vid det här laget. Eller alltså. Jag slutade vattna. Och lyckades aldrig börja igen). Ett syrénlila uppläggningsfat. En blå topp. Örhängen. Och Kanebos silkesmaskara (som är grym!).

Och naturligtvis böcker. Karin Boyes Kallocain. Söderbergs Doktor Glas. Almqvists Drottningens Juvelsmycke. Tjechovs Körsbärsträdgården. Ray Kluuns En sorts kärlek. Och så en bok om maltwhisky, en bok om champagne och mousserande vin och en jättesöt fickbok om vin. Och en om muffins och smoothies. Som råkar vara det bästa jag vet. Det här med att faktiskt tillverka innehållet är en annan historia... Hur nöjd som helst, naturligtvis.

Imorn blir det till att sitta på Engelska Parken och skriva C-uppsats smack hela dagen. På fredag och lördag ska det jobbas. Sedan eventuellt Stockholm, som sagt. We'll see.

Under tiden funderar jag på min sommar och kanske framför allt min höst. Ett jobb som jag älskar, med kollegor som jag älskar, på ett ställe som jag älskar - med hästar och skogspromenader och äntligen tid att göra allt det där man inte hinner med som student. Går det att tacka nej till det?

Att få skriva, läsa ut alla de där böckerna och lära sig så mycket man bara kan om vin, öl, champagne och whisky. Samt lista ut framtiden. Verkligen ha tid att sitta och researcha utbildningar. Och så vidare. Nå, som sagt. Ingenting tas ut i förväg, men jag vet åt vilket håll hjärtat lutar.

Bokrea och kungabröllop

Så här dags för ett år sedan var det tydligen "strålande sol och säkert 13 grader varmt." Jobbigt? Ja. Jag minns inte senast jag såg marken helt snöfri och det säger väl en del.

Nåväl. Det här är i alla fall ingen dålig tisdag. Jag sov ikapp Oscarsnatten imorse, efter att ha spenderat gårdagskvällen festplanerandes med Andrea och dessutom med lite The L Word. Det kan tänkas att det blir en sväng till Stockholm i helgen och då kanske jag kan passa på att äntlien se Doubt.

Precis hemkommen från en liten shoppingrond sitter jag här med kaffe och en semla. Fettisdagen, ni vet. Först tog jag en sväng förbi jobbet och såg till att vår nyanställda tjej tog över mitt pass dagen efter Andreas och mitt födelsedagspartaj. Lycka! Nu kan jag vara bakfull här hemma istället för i kassan på Systemet. Sedan var jag naturligtvis och spanade in bokrean. Det mesta ska köpas imorn (då CSN anländer), men lite köpte jag i alla fall på en gång.

En bok om Det Sydafrikanska vinet för 119 spänn. Strindbergs Ett Drömspel (som vi ska läsa till imorn). En bok för språknördar, Med andra ord ("Språkälskarens guide till världens märkligaste ord och uttryck"). Världens citat, nörd som jag är. Och så Heart of Darkness av Joseph Conrad. Den på svenska kostade 200 spänn. Den på engelska kostade 22. So go figure... Hade engelska varit hans modersmål hade den engelska naturligtvis varit självklar, men nu är han faktiskt från Ukraina, så det var lite vilket som. Priset avgjorde.

Imorn blir det till att köpa lite Mitch Albom, J.M. Coetzee, Thomas Mann och så Selma Lagerlöfs dagboksanteckningar. Dessutom lite kurslitteratur och eventuellt lite annat smått och gott.

Har ni föresten hört om kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, som äntligen fått varandra? Jeez, deras "tillkännagivandeintervju" måste vara det mest obekväma någonsin. Precis allting kändes inövat och stelt. Jag är så glad att jag inte råkade födas in i den familjen. Kan ni föreställa er vilken makalöst bra prinsessa jag skulle bli? Ha. Fast i och för sig, då skulle kanske mina chanser att få gifta mig med Meryl Streep vara större än vad är nu... Sedan så är ju Daniel Westling faktiskt min mosters särbos fasters son. Kungabröllopsinbjudning, yes please!